Immanuel Kant, Kritik av det rena förnuftet

[Ongemo]

Har börjat studera Kant och efter att ha läst igenom Prolegomena tre gånger samt KADRF en gång börjar jag åtminstone känna mig någorlunda bekant med delar av den begreppsflora som jag konfronteras av. Omdömen av analytisk och syntetiskt natur, kunskap a priori och a posteriori, idén om syntetiska omdömen a priori, antinomierna, transcendens, kategorierna, etc.

Finns det någon Kant-kännare här som skulle kunna ge förslag på vilka de viktigaste avsnitten i KADRF är? Boken är enorm och att försöka absorbera allt - även det obsoleta - känns onödigt.

Förövrigt måste jag säga att detta är en väldigt fascinerande läsupplevelse.

[Pilatus]

Immanuel Kant av Otfried Höffe är en god introduktion.

[Anders]

Det här tror jag kan vara en bra guideline. En föreläsningsserie som en mysig pensionerad Harvardprofessor Wolff höll för ett par år sen om just Kritiken. Orkar själv inte läsa, lyssnar bara, men han ger läsanvisningar. Tycker han gör saker begripliga. Har själv kommit till föreläsning 8. Läste bara prolegomenan en gång.
Väldigt mycket OT, typ mysiga anekdoter från Harvardvärlden. Man kan spola förbi det men jag tycker det är kul.

[Ongemo]

Immanuel Kant av Otfried Höffe är en god introduktion.

Tack för tipset men har bestämt mig för att inte använda sekundär litteratur, än. Är möjligt att jag kollar upp olika andrahandskällor längre fram, men vill bilda mig en uppfattning om den transcendentala idealismen primärt på grundval av Kants egna skrivande.

[Ongemo]

Det här tror jag kan vara en bra guideline. En föreläsningsserie som en mysig pensionerad Harvardprofessor Wolff höll för ett par år sen om just Kritiken. Orkar själv inte läsa, lyssnar bara, men han ger läsanvisningar. Tycker han gör saker begripliga. Har själv kommit till föreläsning 8. Läste bara prolegomenan en gång.
Väldigt mycket OT, typ mysiga anekdoter från Harvardvärlden. Man kan spola förbi det men jag tycker det är kul.

Har kollat lite på hans föreläsningar och precis som du redogör för så har han en förkärlek för att driva iväg på olika sidospår som jag finner ohyggligt tråkiga. Får påtagliga charlatanvibbar av människan.

[Anders]

Det här tror jag kan vara en bra guideline. En föreläsningsserie som en mysig pensionerad Harvardprofessor Wolff höll för ett par år sen om just Kritiken. Orkar själv inte läsa, lyssnar bara, men han ger läsanvisningar. Tycker han gör saker begripliga. Har själv kommit till föreläsning 8. Läste bara prolegomenan en gång.
Väldigt mycket OT, typ mysiga anekdoter från Harvardvärlden. Man kan spola förbi det men jag tycker det är kul.

Har kollat lite på hans föreläsningar och precis som du redogör för så har han en förkärlek för att driva iväg på olika sidospår som jag finner ohyggligt tråkiga. Får påtagliga charlatanvibbar av människan.

Kan vara att man finner hans sidospår träliga, jag gillar dem. Men charlatan, knappast. Som en 83-årig professor Emeritius med erfarenhet av att just undervisa om Kritiken, knappast någon vinning. Snarare en gubbe som berättar det han vill berätta. Och om någon riktigt duktig vill berätta på sin fritid så kan man inte förvänta sig få saker serverat. Han lär gilla att dra sina stories. Jag tycker de är trevliga, och sedan får jag en riktigt bra bild av Kritiken. Brukar köra motionscykel 20 min på morgonen och lyssna koncentrerat. Funkar bra.
Det går ju att spola förbi anekdoterna.

[Ongemo]

Jag tycker de är trevliga, och sedan får jag en riktigt bra bild av Kritiken.

Jag är inte sämre än att jag kan ändra uppfattning. Om du vill redogöra för vilken din bild av KADRF är efter att ha lyssnat på gubbens föreläsningar så får du gärna göra det.

[David H]

Jag hade ett samtal med ChatGPT angående Kants begrepp

---

Fråga: Kan du nämna en matematisk proposition som är syntetisk a priori och en annan matematisk proposition som är analytisk a priori, och förklara skillnaden mellan de två propositionerna?

En matematisk proposition som anses vara syntetisk a priori är Pythagoras sats, som säger att i en rätvinklig triangel är kvadraten av hypotenusan lika med summan av kvadraterna av de två kateterna. Denna sats är syntetisk eftersom den kräver empirisk observation och erfarenhet för att bevisas, men den är ändå a priori eftersom den är giltig oberoende av erfarenhet.

En matematisk proposition som betraktas som analytisk a priori är 2 + 2 = 4. Denna proposition är analytisk eftersom den är sann genom definition och logik, och den är a priori eftersom den är giltig utan att behöva verifieras genom empirisk observation.

Skillnaden mellan de två typerna av propositioner är att syntetiska a priori propositioner kräver erfarenhet eller observation för att bevisas, medan analytiska a priori propositioner är sanna genom definition och logik och behöver inte empirisk observation för att verifieras.

Fråga: Hade Kant fel när han skrev att 7 + 5 = 12 är en proposition som är syntetisk a priori?

Kants påstående att 7 + 5 = 12 är en proposition som är syntetisk a priori har varit föremål för debatt och kritik från olika filosofer och matematiker. Många argumenterar för att denna proposition är snarare analytisk än syntetisk.

I fallet med 7 + 5 = 12 kan det ses som en analytisk proposition eftersom den är sann genom definition och logik. Inom det binära talsystemet, där varje position representerar en potens av 2, kan 7 och 5 representeras som 111 och 101 binärt. När man adderar dessa binära tal får man 1012, vilket motsvarar 12 i decimaltalsystemet. Således är 7 + 5 = 12 en proposition som är sann genom definition och behöver inte empirisk observation för att verifieras.

Därmed kan man argumentera för att Kants påstående att 7 + 5 = 12 är en syntetisk a priori proposition kan vara felaktig, och att den snarare är en analytisk proposition enligt moderna matematiska och logiska resonemang.

Fråga: Hur kan man argumentera för att 7 + 5 är en proposition som är syntetisk a priori?

Man kan argumentera för att 7 + 5 är en proposition som är syntetisk a priori genom att betona att detta uttalande inte är enbart en fråga om definition eller logik, utan också innefattar ett element av observation och erfarenhet.

I detta argument kan man hävda att addition är en operation som involverar empirisk observation av verkliga eller konkreta objekt. När vi adderar sju äpplen till fem äpplen, observerar vi faktiskt att antalet äpplen ökar till tolv. Denna observation kräver empirisk erfarenhet och är inte enbart en fråga om definition eller logik.

Därmed kan man hävda att 7 + 5 = 12 är en proposition som är syntetisk eftersom den kräver empirisk observation och erfarenhet för att bevisas, samtidigt som den är a priori eftersom den är giltig oberoende av specifika observationer eller situationer. På så sätt kan man försvara Kants påstående att 7 + 5 är en syntetisk a priori proposition, även om det finns olika perspektiv och tolkningar på detta ämne.

Fråga: Vad finns till för koppling mellan fantasi och syntetisk a priori?

Det finns en koppling mellan fantasi och syntetisk a priori i Kants filosofi. Enligt Immanuel Kant är fantasi en kognitiv förmåga som spelar en viktig roll i skapandet av syntetisk a priori kunskap.

I Kants filosofi är syntetisk a priori kunskap kunskap som är både syntetisk, det vill säga inte enbart baserad på definitioner eller logik, och a priori, vilket innebär att den är giltig oberoende av empirisk observation. Kant hävdade att vissa matematiska och metafysiska principer är syntetiska a priori, vilket innebär att de utvidgar vår förståelse genom att kombinera olika begrepp på ett sätt som inte enbart kan härledas från definitioner eller logik.

Fantasi spelar en roll i processen att skapa syntetisk a priori kunskap genom att möjliggöra för oss att förena olika begrepp och skapa nya kombinationer eller mönster. Genom fantasi kan vi föreställa oss relationer mellan olika begrepp som går utöver våra direkta erfarenheter och observationer, vilket kan leda till upptäckten av nya sanningar eller principer som inte kan härledas enbart genom deduktion eller induktion.

På så sätt kan man säga att fantasi spelar en kreativ roll i processen att generera syntetisk a priori kunskap genom att möjliggöra för oss att utforska och skapa nya förbindelser mellan begrepp och idéer.

Fråga: Vad finns till för koppling mellan intuition och syntetisk a priori?

Det finns en nära koppling mellan intuition och syntetisk a priori i Kants filosofi. Enligt Immanuel Kant är intuition en kognitiv förmåga som spelar en viktig roll i skapandet av syntetisk a priori kunskap.

[---]

Intuition spelar en central roll i processen att skapa syntetisk a priori kunskap genom att tillhandahålla oss med omedelbar, icke-medierad tillgång till kunskap om objekt och relationer. Enligt Kant är intuitionen den förmåga genom vilken vi uppfattar och förstår världen omkring oss på ett direkt och intuitivt sätt, utan att behöva förlita oss på empirisk observation eller logisk deduktion.

Genom intuitionen kan vi få insikter och upptäckter som går utöver våra direkta erfarenheter och observationer, vilket kan leda till skapandet av nya sanningar eller principer som inte kan härledas enbart genom deduktion eller induktion. På så sätt kan man säga att intuition spelar en avgörande roll i processen att generera syntetisk a priori kunskap genom att tillhandahålla oss med omedelbar tillgång till icke-trivial kunskap om världen.

[Hubert]

Kants Kritik der reinen Vernunft har fascinerat generationer av tänkare från olika håll.
Att peka ut avsnitt tror jag är meningslöst.
Däremot är begreppet das Ding an sich betydelsefullt.
Allt i KrV som rör det är viktiga. Inte minst eftersom standardtolkningen är att tinget i sig inte är nåbart.
Ingenting i KrV visar att tinget i sig är onåbart, men det är en naturlig tolkning.

En ny ingång i detta storverk kan vara att läsa KrV som en vägledning till att nå kunskap om tinget i sig.

[Pilatus]

Kants Kritik der reinen Vernunft har fascinerat generationer av tänkare från olika håll.
Att peka ut avsnitt tror jag är meningslöst.
Däremot är begreppet das Ding an sich betydelsefullt.
Allt i KrV som rör det är viktiga. Inte minst eftersom standardtolkningen är att tinget i sig inte är nåbart.
Ingenting i KrV visar att tinget i sig är onåbart, men det är en naturlig tolkning.

En ny ingång i detta storverk kan vara att läsa KrV som en vägledning till att nå kunskap om tinget i sig.

Menar du att Kant har en idé om hur vi kan nå kunskap om tinget i sig? Det brukar ju skrivas som att vi inte kan veta något om tinget i sig.

[Hubert]

Standardtolkningen är att tinget i sig är onåbart.
Inget i KrV säger det.
KrV handlar om nåbarhet.

Kant är historia - om vi läser KrV som "bevis" för att vi inte kan nå kunskap, ja då läser vi fel.
Det enda vi behöver veta om KrV är att inget i verket påstår att vi inte kan nå kunskap om tinget i sig, dvs vadhelst vi undersöker.
Das Ding an sich är i Kritik der reinen Vernuft bara ett begrepp för objektet för vår undersökning oavsett vad det är.

Det tål att diskutera om han har en idé.
Svaret på din fråga är Ja!
Varför skulle han annars skriva och publicera Kritik der reinen Vernunft?

Standartolkningen är att han har misslyckats - vi kan inte nå kunskap om verkligheten/tinget-i-sig med våra föutsättningar.

Jag tror att vi håller med - om vi tror att vi kan nå slutgiltiga/eviga/absoluta sanningar om tillvaron.
Vi vet numera att kunskap inte rör eviga sanningar utan sanningar grundade på evidens som vi med våra begränsade förutsättningar visat är tillräckliga.

Vårt begrepp kunskap hänvisar inte längre till det eviga utan till vad vi orkar med, och det har gjort underverk för vår tillvaro. Vi vet att vi har kunskaper om tinget i sig för vi kan göra det här och vi kan göra det där.
Och vi förstår att det finns mer att lära om just detta tinget i sig. Vi gör det, vi lär mer och mer.

Kant är historia men jag upprepar:
"En ny ingång i detta storverk kan vara att läsa KrV som en vägledning till att nå kunskap om tinget i sig."
Vi har tagit oss förbi Kant, men bästa läsningen är den jag säger.

Och! Avsnitt är inte viktiga, allt som rör das Ding an sich är viktiga.
Nyckeln till KrV är att förstå vad Ding an sich är.

Kants Kritik der reinen Vernunft har fascinerat generationer av tänkare från olika håll.
Att peka ut avsnitt tror jag är meningslöst.
Däremot är begreppet das Ding an sich betydelsefullt.
Allt i KrV som rör det är viktiga. Inte minst eftersom standardtolkningen är att tinget i sig inte är nåbart.
Ingenting i KrV visar att tinget i sig är onåbart, men det är en naturlig tolkning.

En ny ingång i detta storverk kan vara att läsa KrV som en vägledning till att nå kunskap om tinget i sig.

Menar du att Kant har en idé om hur vi kan nå kunskap om tinget i sig? Det brukar ju skrivas som att vi inte kan veta något om tinget i sig.

[Pilatus]

Standardtolkningen är att tinget i sig är onåbart.
Inget i KrV säger det.
KrV handlar om nåbarhet.

Vad jag förstår kan vi nå kunskap om tinget för mig genom de förnuftskategorier som Kant listar, inklusive åskådningsformerna. Men han verkar inte så benägen att använda sig av empiri, men han kanske bara menar att det är inte riktigt det han avser att undersöka? Men ändå, hans epistemoligiska undersökning avsåg väl att förena empirismen med rationalismen. Att ge ett svar på vår kunskaps gränser och hur vi kan nå kunskap om noumenon. Var det inte det han avsåg med en "kopernikansk revolution"?

[Hubert]

Epistemologiskt är allt vi undersöker "tinget för mig" - i Kants version föremålet för das Ding an sich. Vi har redan i grottliknelsen skuggan som "tinget för mig" och dess sanning som "tinget i sig".
På bronsåldern gjorde min hjälte Aristoteles första undersökningen om vår konstitutions begränsningar för att förstå sanningen.
Kant klev vidare i Aristoteles tydliga avtryck i sin undersökning av våra konstitutionella begränsningar.
Inte någonstans påstår Kant att vi inte inte kan kan få kunskap, om vi med kunskap menar att veta vad objektet för våra undersökningar är - tinget i sig - inget hos Aristoteles antyder det heller.
Aristoteles och Kant undersökte bara hur vi resonerar utifrån våra konstitutioella förutsättningar.

Idag har vi svar på hur ska resonera - vetenskaplig metod.

Standardtolkningen är att tinget i sig är onåbart.
Inget i KrV säger det.
KrV handlar om nåbarhet.

Vad jag förstår kan vi nå kunskap om tinget för mig genom de förnuftskategorier som Kant listar, inklusive åskådningsformerna. Men han verkar inte så benägen att använda sig av empiri, men han kanske bara menar att det är inte riktigt det han avser att undersöka? Men ändå, hans epistemoligiska undersökning avsåg väl att förena empirismen med rationalismen. Att ge ett svar på vår kunskaps gränser och hur vi kan nå kunskap om noumenon. Var det inte det han avsåg med en "kopernikansk revolution"?

[Pilatus]

Epistemologiskt är allt vi undersöker "tinget för mig" - i Kants version föremålet för das Ding an sich. Vi har redan i grottliknelsen skuggan som "tinget för mig" och dess sanning som "tinget i sig".
På bronsåldern gjorde min hjälte Aristoteles första undersökningen om vår konstitutions begränsningar för att förstå sanningen.
Kant klev vidare i Aristoteles tydliga avtryck i sin undersökning av våra konstitutionella begränsningar.
Inte någonstans påstår Kant att vi inte inte kan kan få kunskap, om vi med kunskap menar att veta vad objektet för våra undersökningar är - tinget i sig - inget hos Aristoteles antyder det heller.
Aristoteles och Kant undersökte bara hur vi resonerar utifrån våra konstitutioella förutsättningar.

Idag har vi svar på hur ska resonera - vetenskaplig metod.

Standardtolkningen är att tinget i sig är onåbart.
Inget i KrV säger det.
KrV handlar om nåbarhet.

Vad jag förstår kan vi nå kunskap om tinget för mig genom de förnuftskategorier som Kant listar, inklusive åskådningsformerna. Men han verkar inte så benägen att använda sig av empiri, men han kanske bara menar att det är inte riktigt det han avser att undersöka? Men ändå, hans epistemoligiska undersökning avsåg väl att förena empirismen med rationalismen. Att ge ett svar på vår kunskaps gränser och hur vi kan nå kunskap om noumenon. Var det inte det han avsåg med en "kopernikansk revolution"?

Bra förklarat. Är du pedagog?

[Hubert]

Bra förklarat. Är du pedagog?

Jag är den som folk tror att jag är.
Slapp inställning, jag vet, men vad kan jag göra?