Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?

[Illusionen]

Algotezza har egentligen redan gett svaret när han skriver citat,
”Man får väl fundera över vad man vill ha ut av samtal här.”.
Svaret på frågan, ”i vilken omfattning behöver en människa, eller människan, grund för ett påstående?”
bör alltså vara beroende av vad resultatet/påståendet är tänkt att användas till. Räcker det med
ett enklare överslag eller är det den förväntade precisionen i en vetenskaplig teori som eftersträvas ?
I nu aktuellt fall har vi kännedom om fältens egenskaper genom Maxwells ekvationer.
Teorins förankring inkl komplexitet bör m a o i slutänden, via teorin, motsvara och resultera i
egenskaper som inrymmer Maxwells ekvationer.
Om Smisk har som målsättning att fler än han själv skall övertygas, är det ett absolut krav att
resonemanget vilar på, och utgår från, en grund/förankring/referens.
Detta är även nödvändigt i försöken att forma modeller t ex matematiska sådana, som sedan
används i försöken att förstå en teoris mer långtgående konsekvenser.
Utan grund/förankring blir resonemanget ”frisvävande” varvid resultatet kan ifrågasättas.
Enkelt uttryckt, det måste finnas en ”krok” att hänga upp teorin på.
Pilatus tycker jag på ett både enkelt och bra sätt formulerar detta.

Begreppet TID har varit föremål för omfattande diskussioner, däremot har begreppet RUM
blivit mer styvmoderligt behandlat. I ingetdera fallet har någon förklaring presenterats på fältnivå.
Som exempel på behov av grund/förankring på fältnivå kan därför lämpligen de fundamentala
begreppen TID och RUM nämnas.
Dessa begrepp är i konceptet förankrade, och härledda som fältegenskaper, via bl a

• MP, förankring
• DRP, referensneutral
• Kantrings-kriterier, i alt j (90 grader)
• Formerna LINJÄR och CIRKULÄR
• Imaginära navet (dynamisk fjädereffekt inkl skiftad referens)
• SKF, Skalfaktorer

Inom ramen för vxv erbjuder den referensneutrala principen, DRP, underlag till den komplexa
vxv-modellen inkl den ”fjädereffekt” och tillhörande ”skift”, som kännetecknar växelverkans
interfererande fältkoncentrationer.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=Ti-G1OZDnkQ

[sinkaduza]

vilka är dessa 'vi' som jag refererar till, janteklubben? vi som droppar latin? vi som inte kan accepterar siffran 1?

vad i hela världen betyder slutänden, är det där mina magnetfält perception och tanken tar slut?

nej det finns ingen vi

tack det uteblivna svaret är omvända sidan av behärskad sanning

mvh illusionen

[Illusionen]

Texten i mitt föregående inlägg (15 feb 2020 12:42) har kompletterats.

[Illusionen]

Algotezza,

I tråden Vad är tid 02 feb 2020 18:46 skriver du citat,
”Jag undrar bara om du har någon definition av tid som går att uttryckas i ord och som inte innebär
"tid är det som möts med klockor", vilket väl är som tid defienars av naturvetenskapen idag.
Martinus definierar tid som "psykiskt eller mentalt rum" om jag förstått honom rätt.”

I tidigare inlägg har jag förklarat detta, men det kanske är något liknande följande du efterlyser.

Begreppet TID är en effekt av (”substitut för”) den p g a maskeringen, MP, dolda/maskerade strukturen.
Observera att maskeringen förutsätter ”existens” av något (något = den maskerande strukturen).
TID och EXISTENS är därigenom av varandra beroende begrepp.
Det är orsaken till att TID och MATERIA /atomer är varandras trogna följeslagare.
Via individuella maskeringar utgör detta sedan förutsättningar för dubbelreferensprincipen, DRP.

ThinkThat skrev 2016, i tråden, Vad är tid ?, citat,
”Tid är materiens uttrycksform, tid gestaltas i materiens sätt att existera.
Tid är alltså materiens sätt att manifestera sej i rummet.”
Det jag skriver ovan utgör således förklaring till denna manifestering.

Martinus definition av tid är svår att kommentera kortfattat. Det jag skrev den 24 jan 2020 21:41
ger en antydan om detta, och kan beroende av tolkning ge visst stöd åt Martinus slutsats. Citerar,

”Notera att dessa aktuella begrepp är atomära till sin natur, och formade av hur ”jaget” förnimmer vår
s k verklighet, rumtiden. Utifrån detta skall sedan det alternativa tidsbegreppet beskrivas.
Det innebär t ex att ”jaget”och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid skall
förklaras, m a o hur den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via
samband till, något materiellt, som hjärnans atomer, vars ”existens” jaget är delaktig i.”

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=vla1Pp1IB7E

[hakkapeliitta]

”Notera att dessa aktuella begrepp är atomära till sin natur, och formade av hur ”jaget” förnimmer vår
s k verklighet, rumtiden. Utifrån detta skall sedan det alternativa tidsbegreppet beskrivas.
Det innebär t ex att ”jaget”och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid skall
förklaras, m a o hur den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via
samband till, något materiellt, som hjärnans atomer, vars ”existens” jaget är delaktig i.”

/ Illusionen

Det fetade, detta är precis vad Hegel menar med reflektion, återspegling.
Hjärnan som subjekt tar emot en reflektion av verkligheten. Som första intryck möter hjärnan en helhet som är obegriplig, hjärnan börjar direkt med att dissekera intrycket, analysera, sönderdela i mera hanterbara delar. Därefter för hjärnan ihop alla relevanta delar och skapar sej en uppfattning som inte längre är ett kaos.

Detta är faktiskt vad Marx menade med dialektiska metoden.

[Illusionen]

”Notera att dessa aktuella begrepp är atomära till sin natur, och formade av hur ”jaget” förnimmer vår
s k verklighet, rumtiden. Utifrån detta skall sedan det alternativa tidsbegreppet beskrivas.
Det innebär t ex att ”jaget”och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid skall
förklaras, m a o hur den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via
samband till, något materiellt, som hjärnans atomer, vars ”existens” jaget är delaktig i.”

/ Illusionen

Det fetade, detta är precis vad Hegel menar med reflektion, återspegling.
Hjärnan som subjekt tar emot en reflektion av verkligheten. Som första intryck möter hjärnan en helhet som är obegriplig, hjärnan börjar direkt med att dissekera intrycket, analysera, sönderdela i mera hanterbara delar. Därefter för hjärnan ihop alla relevanta delar och skapar sej en uppfattning som inte längre är ett kaos.

Detta är faktiskt vad Marx menade med dialektiska metoden.

Tack för intressant information Hakkapeliitta.
Då jag inte är filosof utan tekniker blir den här överensstämmelsen du beskriver extra intressant, då jag
misstänker att vi (filosof kontra tekniker) haft skilda utgångspunkter för våra respektive resonemang.
Jag är positivt överraskad av att du direkt förstår det jag skriver, jag är inte van vid det.

När du nämner Hegel och Marx skulle jag vilja komplettera med Kant då det finns tydliga beröringspunkter.
Kant ansåg t ex att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med mina egna slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen
på ett speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Hakkapeliittain Marssi
https://www.youtube.com/watch?v=-bg6YMGines

[hakkapeliitta]

Nu är jag inte speciellt bevandrad i Kants tankegångar men tänk på att Kant utvecklade sina idéer i en värld som präglades av industriell revolution, i en tid som frigjort sej från religionens bojor. Allt är möjligt. Det är lätt att bli vilsen i en sådan tid och börja grubbla över kunskapens gränser.
"tinget i sig" är för mej en feg försvarsmekanism, att det alltid finns en yttersta hemlighet som vi aldrig når känns så konstruerat.
Att Kant sedan levde hela sitt liv som ungkarl i samma enkla stuga gör inte saken bättre. Då blir man inkokt och börjar få massa griller i huvudet.

[Anders]

Nu är jag inte speciellt bevandrad i Kants tankegångar men tänk på att Kant utvecklade sina idéer i en värld som präglades av industriell revolution, i en tid som frigjort sej från religionens bojor. Allt är möjligt. Det är lätt att bli vilsen i en sådan tid och börja grubbla över kunskapens gränser.
"tinget i sig" är för mej en feg försvarsmekanism, att det alltid finns en yttersta hemlighet som vi aldrig når känns så konstruerat.
Att Kant sedan levde hela sitt liv som ungkarl i samma enkla stuga gör inte saken bättre. Då blir man inkokt och börjar få massa griller i huvudet.

Tror jag börjar bakifrån - dels var kant mer social än vad som framställts. Att han sedan inte lämnade königsberg ser jag stenhårt som en koppling tIll att han är den enda hotshotfilosofen i historien som kom ifrån någon slags arbetar/lägre medelklass. Det här resandet, se världen är en överklasskonstruktion. Kant var rätt häftig. Funderade på Spöken, varför Lissabon skakade sönder och den eviga freden. Griller, jo man kan ju tycka det. Men hans ting i sig är ändå modigare än Hume som inte trodde på nåt.Tycker istället att Tinget I Sig är en förebådare till Paradigm. Somi nte är något handlingsförlamat.

[Anders]

Hittade den här också
https://www.theguardian.com/world/2004/ ... humanities

[Illusionen]

Nu är jag inte speciellt bevandrad i Kants tankegångar men tänk på att Kant utvecklade sina idéer i en värld som präglades av industriell revolution, i en tid som frigjort sej från religionens bojor. Allt är möjligt. Det är lätt att bli vilsen i en sådan tid och börja grubbla över kunskapens gränser.
"tinget i sig" är för mej en feg försvarsmekanism, att det alltid finns en yttersta hemlighet som vi aldrig når känns så konstruerat.
Att Kant sedan levde hela sitt liv som ungkarl i samma enkla stuga gör inte saken bättre. Då blir man inkokt och börjar få massa griller i huvudet.

För att vara helt ärlig, min filosofiska kunskap är det inte mycket bevänt med.
Det hindrar mig dock inte från att mer selektivt studera avsnitt som intresserar mig.
”Tinget i sig” utgör ett sådant exempel, och jag fick redan första gången jag tog del av
”tinget i sig” känslan av att det här förfaller vara min meningsfrände. Den här insikten
tror jag dock förutsätter att man, som i mitt fall, redan är förberedd och har en bild av vad
Kant syftade på, annars blir det nog svårt att hitta rätt ingång. Personligen är jag absolut
övertygad om att det bortom vår förnimbara verklighet döljer sig ett annorlunda universum.
Att ”tinget i sig” skulle vara en ”feg försvarsmekanism” anser jag vara en förhastad slutsats.
Jag respekterar givetvis din åsikt, men fundera gärna ett varv till och ställ dig sedan frågan,

VAD ÄR DET SOM SÄGER ATT VÅRT MEDVETANDE INKL JAGET STRUKTURELLT
BASERAS PÅ EN NIVÅ SOM ÄR DEN ENDA FÖREKOMMANDE I UNIVERSUM ?

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=CQ8ZHilxdm8

[Pilatus]

Se Kant, tinget i sig

http://filosofiforum.se/forum/viewtopic.php?f=1&t=12134&p=285393#p285393

[Illusionen]

Från tråden: Kant, tinget i sig

Förstår inte riktigt vad "översinnligt" är.
Rätt ordagrant borde det vara något vi inte kan erfara med våra sinnen.
Men hur kan vi erfara något som inte är nåbart med våra sinnen?

Att här använda ordet ”översinnligt” känns inte rätt, då vi i detta fall sannolikt är så långt från sinnen
och sinnesintryck vi kan komma.

översinnlig = transcendent
Kant arbetade med att överbrygga rationalism och empiri, som har kommit att kallas "den kopernikanska revolutionen".
Jag tror filosofer uppfattar honom som transcendental idealist, besläktad med Platon på sätt och vis..

Jag gör inte anspråk på att vara filosof, så ni har säkert rätt, men vill ändå nämna följande,
då Hakkapeliittas fråga (rödmarkerad) är värd att begrunda av principiella skäl i det här sammanhanget.

Citerar,
Transcendens (latin "överskridande") betecknar något som ligger bortom den empiriska (förnimbara) sinnevärlden,
är motsatsen till immanens
• Guds transcendens – betecknar Guds fullkomligt annorlunda väsen i förhållande till den värld i vilken vi lever

Oavsett om ni är troende eller ateist så är formuleringen passande och intressant.
Så mitt svar på Hakkapeliittas fråga är att det INTE är det ”översinnliga” (det ”abstrakta”) vi direkt erfar,
utan det är dess atomära påverkaneffekt/egenskap vi tolkar. Detta är i linje med det jag i övrigt skrivit.
Det mer detaljerade svaret på frågan finns m a o att söka i mina tidigare inlägg.

Det är detta som utgör det bakomliggande motivet till den inledande frågan,
VAD ÄR DET SOM SÄGER ATT VÅRT MEDVETANDE INKL JAGET STRUKTURELLT
BASERAS PÅ EN NIVÅ SOM ÄR DEN ENDA FÖREKOMMANDE I UNIVERSUM?

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=3khb7i1pY10

[Pilatus]

Ifrågasättande frågor rörande ”jaget”, ”själen”och ”medvetandet” och dessas relationer till vår förnimbara ”verklighet”, benämns inom filosofin skepticism. En till ytterlighet driven skepticism benämns solipsism.

Solipsisten är verkligen inkrökt, men jag skall inte försöka reda ut om solipsisten tvivlar på existensen av en omvärld, eller om det helt enkelt är så att han endast erkänner sin egen tillvaro (solus ipse = ensamt själv). Allt annat är sekundärt och underordnat.

En skeptiker som inte tycker sig kunna lita på någonting kallade David Hume pyrrhonist. Efter Pyrrhon från Elis (ca 300 fvt) som framställde sin lära om omöjligheten att uppnå sann kunskap. En absolut skepticism.

Utsagor i stil med att "kunskap existerar inte", "vi kan aldrig veta något" eller "allt är relativt" utgör självmotsägelser eftersom de, trots sitt innehåll, ställer krav på att representera faktisk kunskap. En sådan till ytterlighet gående skeptiker kan aldrig hävda sin uppfattning utan att bli motsagd.

[Illusionen]

.
KRAFT

Begreppet KRAFT är här att betrakta som en fysikalisk storhet, som kännetecknas av storlek och riktning.
Inom fysiken utgör begreppet kraft en atomär abstraktion som används för att förklara och beskriva
orsaken till förändringar i ett ”mekaniskt” systems rörelser. Inom den klassiska fysiken förklarar/beskriver
Newtons tre rörelselagar kroppars rörelse, under inverkan/påverkan av krafter.

Som introduktion till en beskrivning av begreppet kraft, på fältnivå, skriver jag i ett tidigare inlägg,
”När involverade ”atomer” utsätts för påverkan/förändring, t ex inbördes relativ-rörelse, medför det störd
växelverkan-balans, varvid balanskriteriet eftersträvar att motverka förändringen/störningen ifråga.
De atomära motverkande egenskaperna härrör från den störda växelverkan-balansen.
Ett exempel på detta är, Newtons andra lag som säger att den resulterande kraften är detsamma som
massan multiplicerad med accelerationen, vilket i sin enkla form kan skrivas som, F = m a där F är kraften,
m är massan och a är acceleration. Newtons andra lag kan alltså anses verifiera konceptets vxv.”

Innan jag ev beskriver dessa samband mer i detalj skulle det vara intressant att få redovisat hur man
inom filosofin ser på begreppet KRAFT för att därefter jämföra aktuella beskrivningar med varandra.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Illusionen]

.
ΔØ och fälten

Balanskriteriets, ΔØ, sfäriska form har en förhållandevis komplicerad komplex bakgrund.
Förståelsen av de elektromagnetiska fälten underlättas ant av om man ser relationen/sambandet
till naturkonstanterna. Betrakta därför gärna detta inlägg som en något förenklad ledtråd,
och komplement, till tidigare beskrivning av växelverkan, vxv.

Det fascinerande med naturkonstanterna, εο och μο, är deras inneboende sfäriska ”form”,
som återspeglas i ΔØ.

εο = 10ⁿ / 4 π c² ....... n=7 ... A/V ∙ s/m
μο = 4 π / 10ⁿ .......... n=7 ... V/A ∙ s/m

Jmf klotets area, 4 π r², och konsekvenserna när r ersätts med fälthastigheten c.
Tänk er sedan att εο och μο, indirekt symboliserar olika (via MP och DRP) perspektivberoende
”strukturer”, som ömsesidigt via vxv (ur resp förankringsperspektiv) balanserar varandra.
Från tidigare minns vi att,
εο ∙ μο = (10ⁿ / 4 π c²)∙ ( 4 π / 10ⁿ) = 4 π / 4 π c² = 1 / c² vilket ger, c = 1/√(εο∙ μo) m/s

Som alternativ till detta utgår vi här från den sfäriska formen och skriver,
Det iakttagna objektet, εο = 10ⁿ / 4 π c² inverteras via vxv, 1/ εο = 4 π c² / 10ⁿ V/A ∙ m/s
Det maskerande observatörsobjektet, ............................. μο = 4 π 1² / 10ⁿ V/A ∙ s/m

Observera att detta gäller ömsesidigt (i båda riktningarna), vilket resulterar i RUM-TID.
Den sfäriska (ΔØ), VXV-relationen mellan det ”iakttagna” och den ”observerande” erhålls då som,

4 π c² / 10ⁿ / 4 π 1 / 10ⁿ = √ c² = c m/s

En analogi till hur växelverkan förenklat kan beskrivas via de i ΔØ ingående fundamentala
formerna LINJÄRT och CIRKULÄRT framgår då av följande.
När en LINJÄR struktur ”böjs” kan avvikelsen från det linjära ses som en obalans.
Avvikelsen kan betraktas som funktion av CIRKULÄR struktur.
Böjningen genererar KRAFT samtidigt som den ursprungligen linjära projektionen kortas.
Om detta sker balanserat/symmetriskt i olika riktningar balanserar krafterna varandra,
vilket ger upphov till en FJÄDEREFFEKT. Kantringspositionen är enligt konceptet, 90 grader (j).
Det är fjädereffekten som i konceptet benämns det imaginära navet.
Kraften ändrar riktning och fästpunkt, (”skift”), vilket möjliggörs av referensneutral DRP,
vid passage av kantringspositionen.
Om detta får upprepas erhålls en fältkoncentration, ƩΔØ, ”partikel”, och ändrad skalfaktor, SKF.
Den ändrade/skiftade fästpunkten ger, via det imaginära navet, upphov till en förflyttningseffekt,
som utgör grund för begreppet RUM.

Tar nu en paus från skrivandet !

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=tBJKvdTXCIk

PS Om inte om hade varit, hade kärringen skjutit björn med kvastskaftet.