Förflutenhet - nutid - framtid - allt ryms i nuet

[Algotezza]

Konkreta tolkningar av begreppen förflutenhet - nutid - framtid - lite spridda tankar

Förflutenhet - historia - är de materiella "minnen", som arkeolopgiiska ting, artefakter, biologiska kvarlevor och dokument (i olika former - papper - pergament - och allt från 1900-talet och 2000-talet) som vi har tillgång till i nuet - via dem skapar eller konstruerar vi den mentala uppfinningen "ämnet historia", dvs. olika ibland konkurerrande narrativ.

På det personliga planet är det ju våra minnen i nuet som i princip utgör förflutenheten och dessa rekonstruerar vi var gång vi erinrar oss något och/eller bygger personliga narrativ baserade på personlighetens arkeologi så att säga, ensamma och med nära och kära.

Framtiden är våra planer, förhoppningar, farhågor som vi har/sysslar med i nuet, personligen och kollektivt. Också om framtiden bygger vi narrativ.

Fysiologiskt sett vad gäller maten är nutiden maten vi äter och digesterar, och framtiden är maten vi t.ex. inhandlat men ännu ej tillagat, det vi har i kyl och skafferi och som ska bli våra måltider och fikapauser. Också kring maten skapar vi narrativ. Matens förflutenhet är avföringen. Tarmtömning etc. sker ju också i nuet.

[Smisk]

"The butterfly counts not months but moments, and has time enough." - Tagore

[Pilatus]

Förflutenhet - historia - är de materiella "minnen", som arkeologiska ting, artefakter, biologiska kvarlevor och dokument (i olika former - papper - pergament - och allt från 1900-talet och 2000-talet) som vi har tillgång till i nuet - via dem skapar eller konstruerar vi den mentala uppfinningen "ämnet historia", dvs. olika ibland konkurrerande narrativ.

Varje händelse (mänsklig verksamhet i detta fall) lämnar spår som i framtiden kan studeras på litet olika sätt, brev, målningar, musikstycken, teaterpjäser, byggnader mm. Vi skiljer på sådant som faktiskt har hänt och annat som vi tror har hänt. Mänsklig verksamhet som vi betraktar som historia var en gång lika närvarande som vårt nu. Då Alexander den store (år 332 fvt) red in i Jerusalem, måste åsynen varit en mycket speciell händelse för dem som såg den vita hästen med en krigsrustad ryttare och hans följe. Det upplevda nuet har alltid samma realitet.

[Algotezza]

Vårt enda verkliga tempus är väl presens eller kanske presens particip. Vi upplever här och nu, minns här och nu och planerar här och nu. Finns en tidslinje eller bara - en tidpunkt?

[Pilatus]

Vårt enda verkliga tempus är väl presens eller kanske presens particip. Vi upplever här och nu, minns här och nu och planerar här och nu. Finns en tidslinje eller bara - en tidpunkt?

Men man kommer inte ifrån att det som händer i dag, om ett antal år skall vara minnet av den stora corona-pandemin. Nuet är en lika stor illusion som historisk tid. Trauman från tidigare år gör sig påminda som neuroser och fobier. Dåtid och nutid flyter samman i vårt medvetande, även då vi intellektuellt mycket väl förstår att skilja på dåtid och nutid.

Fysiken har också problem att fånga det korta nuet, Plancktiden är cirka 5,4 x 10-44 sekunder. Sträcker vi litet på begreppet är vi inne i både framtid och dåtid. Vi kan inte alltid avgöra och ibland så lånar verkligheten litet tid och energi för att bilda partiklar som likt alla låntagare ibland glömmer att lämna åter vad som lånades.

[Anders]

Heidegger har ju ett begrepp ”augenblick” som lite påminner om det här. Fattade det inte helt, men ungefär är det ett synsätt där man bäljer att angripa världen så här. Att man har en tidshorisont som inrymmer nuet, då och framtiden.

Jag tänker också på medveten närvaro, begreppet som KBT kör med, att uppmärksamheten är på nuet. Åsa Nilsonne föreslår 80-10-10 med tyngdpunkt på nuet.

[Pilatus]

Jag tänker också på medveten närvaro, begreppet som KBT kör med, att uppmärksamheten är på nuet. Åsa Nilsonne föreslår 80-10-10 med tyngdpunkt på nuet.

Lustigt att hon tänker så som är född 1949. Jag ser att ju äldre jag blir dess mer tid ligger i den tid som varit och medvetandet tycks vara med på det. Men jag håller mig sysselsatt och försjunker inte in i det förflutnas dimma så mycket, tycker jag själv. Men jag har vänner som tycks oförmögna att uppehålla sig i nuet. De har ständigt något namn från skol- och arbetstid som det finns något anekdotiskt att berätta om.

Nuet är krävande, det påminner oss ständigt om allt som vi borde ha gjort och hela listan på vad som väntar på att göras. På tal om just sådant, jag målade en halv innervägg i dag innan det var dags att gå en promenad med hunden, sedan något litet att äta, lägga in en säljorder på just sälj-optioner. Gick igenom ser jag nu, förstärkte kassan litet. Så, ja det finns alltid sådant att göra att det inte blir så mycket tid kvar att grubbla över flydda tider, eller framtidens allt kortare perspektiv.

[Anders]

Jag tänker också på medveten närvaro, begreppet som KBT kör med, att uppmärksamheten är på nuet. Åsa Nilsonne föreslår 80-10-10 med tyngdpunkt på nuet.

Lustigt att hon tänker så som är född 1949. Jag ser att ju äldre jag blir dess mer tid ligger i den tid som varit och medvetandet tycks vara med på det. Men jag håller mig sysselsatt och försjunker inte in i det förflutnas dimma så mycket, tycker jag själv. Men jag har vänner som tycks oförmögna att uppehålla sig i nuet. De har ständigt något namn från skol- och arbetstid som det finns något anekdotiskt att berätta om.

Nuet är krävande, det påminner oss ständigt om allt som vi borde ha gjort och hela listan på vad som väntar på att göras. På tal om just sådant, jag målade en halv innervägg i dag innan det var dags att gå en promenad med hunden, sedan något litet att äta, lägga in en säljorder på just sälj-optioner. Gick igenom ser jag nu, förstärkte kassan litet. Så, ja det finns alltid sådant att göra att det inte blir så mycket tid kvar att grubbla över flydda tider, eller framtidens allt kortare perspektiv.

Åsa var lite och femito då hon skrev "Vem är det som bestämmer i ditt liv" som jag plockat denna från. Men det är väl ändå lite som Heidegger är inne på. Då man är i nuet är "fönstret" olika stort. Sitter jag och programmerar är jag helt fokuserad på där jag är i problemet just nu, annars finns ju tankarna på det kommande och det tidigare varande ofta med även då fokuset ligger på nuet. Som på ett veckomöte för en verksamhet, där man löser problem, går igenom det gjorda och funderar på kommande vecka.

[Algotezza]

Vad med mindlessness? Funkar det? Omedveten frånvaro?

[scirocco]

The mind är mindre (less) än ness. Sjöodjuret i lochness

[scirocco]

Elller bekymra mindre än nödvändigt. Fast om vad? Vad skulle man bekymrat sig om.