DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

[Illusionen]

.


MEDVETANDET/FÖRNIMMELSEN/UPPLEVELSEN

Inlägget är att betrakta som en enklare sammanfattning av bakgrunden till konceptets syn på medvetandet,
och baseras på innehållet i tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?”.
I inledningen till konceptet skrev jag för snart tio år sedan,

Citat A
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.
Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TIDEN-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar.”

Frågan jag på senare tid ställt ett antal gånger men ej erhållit något bra/trovärdigt svar på lyder,

Citat B
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Frågorna som omnämns i citaten är fundamentala till sin karaktär.
Svaren på frågorna utgör m a o nödvändig grund för beskrivningen av medvetandet/”jaget”.
Vissa anser sig visserligen förstå, men presenterade förklaringar saknar dock vid en närmare
granskning svar på frågorna ställda i ovan nämnda citat.

Delta-konceptet ger en motiverad förklaring till frågorna i citat A, bl a förklaras rumtiden, (citat A).
Föreliggande inlägg ger en inledande översiktlig beskrivning av principiella frågor rörande konceptets
syn på medvetandet/”jaget”, (citat B).

Det Delta-konceptet beskriver, refererar till hur medvetandet, ”jaget”, förnimmer vår verklighet.
Konceptets slutsats kan tolkas som att förnimmelsen kan likställas med en typ av illusion.
Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad ”jaget” representerar och refererar till.
Är de elektromagnetiska fälten inkl rum och tid ej entydigt härledda och definierade kan det av
redovisade skäl ej uteslutas att vår uppfattning om jaget, i brist på referenser, är falsk.
Faktum är att ingen känner ”jaget”, och det finns mig veterligt ej heller något bevis att tillgå
som motsäger att jagets ursprung kan/skall sökas ”bortom rumtiden”.

Ett problem är att människan, inte minst här på Filosofiforum, har sin egen personliga uppfattning,
om vad som gäller och är sant, trots avsaknad av vad resonemangen refererar till. Denna personliga
uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på att individens förnimbara verklighet
(av ej redovisade skäl !) anses utgöra den absoluta yttersta referensen. Att det verkligen förhåller sig så,
finns det absolut inget stöd/belägg för, utan får mer betraktas som ett utslag av människlig hybris,
och människans överskattning av sin egen roll, betydelse och förmåga.

Tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?” ger en antydan, via atomär modell, om vår, troligen
referensberoende selektiva, tolkning av något, som resulterar i rum-tid och den förnimbara verkligheten.
Innebörden av det vi lägger i begreppet ”högre makt” som t ex begreppet Gud, kan till skillnad mot
”verkligheten” här liknas vid ett överordnat referensoberoende, allestädes närvarande, dock utom räckhåll
för vår verklighet.

Religioner av skilda slag är något som människan genom årtusendena formulerat, bl a utifrån sägner,
och som makthavare har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning, t ex för att upprätthålla
makten och rättfärdiga sitt handlande. Islam och kristendomen har båda eftersträvat och utövat makt.
Personligen betraktar jag bibeln och koranen som symboliska rättesnören, en typ av ”manualer”, för hur vi
bör leva våra liv. Om man begränsar diskussionen till att enbart handla om religion (baserad på t ex bibeln
eller koranen) har man m a o underordnat sig en atomär uppfattning med mänskligt ursprung, baserad
på atomära begrepp. Det finns därför starka skäl att skilja på religion och tro på Gud. Konceptet tar inte
ställning i religionsfrågan, men håller dörren öppen för rumtiden överordnade imaginära samband.
Att mot denna bakgrund, känna sig kallad att i ett snävt atomärt perspektiv, i generaliserande atomära termer,
förkunna att Gud ej existerar, samtidigt som definitionen av vad som avses med begreppet Gud utelämnas,
tyder inte på att man på ett övertygande sätt behärskar frågeställningen, och ej heller på att man förstår
vad man förnekar.
-.-

Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har sysselsatt
och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskat intresse in i vår tid.
Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras troligen via
komplicerade och komplexa elekrokemiska processer, i vilka information från våra sinnen lagras och bearbetas.
Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken, t ex i pannloben och i hjässloben, som bl a integrerar
signaler från olika känslosystem, som syn, hud, muskler och balansorgan.
Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott, har dock
någon bra förklaring till vad ”jaget” representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats.
Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade neuro-forskare försökt börja undersöka
det mänskliga medvetandets väsen. Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen i första hand inriktad
på hjärnan ur ett atomärt perspektiv, utan egentlig påvisbar koppling till universum och de reella och
imaginära strukturella fältsamband Delta-konceptet hävdar och beskriver.

Väljer vi att som här se på medvetandet som en typ av process är redan det dock en vansklig förenkling,
då process underförstått här syftar på en funktion av tid, vilket utgör en omotiverad begränsning.
Med målsättningen att försöka förstå medvetandets mer grundläggande mekanismer framstår kravet
på definition och komplettering av tidsbegreppet ofrånkomligt. Så vitt jag känner till har ingen ännu lyckats
med den bedriften. Det förefaller även vara helt okänt vad som utgör REFERENS för medvetandets
processer, och hur detta berör ”jaget”.

Att något, ur jagets perspektiv, ”finns/existerar”, syftar i dagligt tal på närvaro av något reellt som är,
direkt eller indirekt, urskiljbart i den av ”jaget” förnimbara verkligheten. För att förstå hela innebörden
av begreppet ”existens”, krävs således att vi, utöver den reella materien, även förstår, och kan förklara,
vad ”jaget” representerar och förmedlar, vilket föranledde mig att skriva ovanstående inledande citat,
som ett avstamp.
-.-
Vår förnimbara verklighet, "rumtiden", kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID.
För att kunna göra anspråk på att förstå vad TID representerar krävs det en tydlig och trovärdig
redovisning av vad resonemanget utgår/startar från, alltså vad som utgör den basala grunden.
Utelämnas denna redovisning, blir det som påstås, ett frisvävande, ej förankrat, godtyckligt tyckande.
Denna redovisning lyser dock med sin frånvaro såväl här på FF, som i litteraturen.
Som ett första steg i förståelsen av MEDVETANDET/FÖRNIMMELSEN beskriver konceptet den saknade
principiella bakgrunden/förklaringen till RUM och TID.
Av det skälet begränsar vi oss inledningsvis till relationen/kommunikationen mellan ATOMER.

Den verklighet vi känner/förnimmer via våra sinnen är formad av MEDVETANDET/FÖRNIMMELSEN.
Den delikata, och sannolikt omöjliga, uppgift vi nu står inför är således att förklara vad medvetandet
representera, utifrån hur vi uppfattar/förnimmer verkligheten, baserat på medvetandet/förnimmelsen.
För att komma runt detta till synes olösliga problem använder sig konceptet av enkel matematik.
Matematiken har förutsättningar att via bl a EULERS EKV och TRIGONOMETRISKA och HYPERBOLISKA
funktioner, i kombination med några kompletterande PRINCIPER (MP och DRP) ge en mer detaljerad
överordnad beskrivning av att det sannolikt förekommer metafysiska/imaginära (ej atomära)
samband/beroenden ”bortom” vår förnimbara verklighet.
Den i konceptet tillämpade vxv-modellen baseras på detta, där kompletteringen med MP och DRP
är det som öppnar för, och möjliggör, den förbättrade ”upplösningen”.

Immanuel Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med slutsatserna i konceptet.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen
på ett speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.

Materia beskrivs via de elektromagnetiska fälten och dess egenskaper. Fälten kan betraktas som sista
utposten mot det okända, och utgör en viktig pusselbit i den vxv-modell som ligger till grund för konceptet.
Notera här att det materiella (materia) är ett begrepp som är kopplat till (≈ en funktion av) den
verklighet via tycker oss förnimma via rumtiden, och är således beroende av ”jagets” struktur.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är fascinerande. Det perspektivgränsöverskridande går då, i förlängningen, att associera med det vi lägger
i begreppet "själ", vilket gör frågeställningen än mer fascinerande.
Så länge vi inte har det slutgiltiga svaret är det troligen omöjligt att förstå vad som döljer sig
”bortom rumtiden”, och som alternativ hänvisade till att söka atomära modeller.
Materia inkl de elektromagnetiska fälten är m a o ett internt rumtiden-begrepp.
Fälten kan med detta betraktelsesätt anses utgöra filosofins fundament, och i förlängningen nyckeln till
svaren på de stora frågorna inom filosofin.
Hård-drar vi detta resonemang så finns det således skäl att misstänka att fälten ej existerar, utan att vi,
p g a ”begrepps-konvertering”, enbart förnimmer effekter/egenskaper (som vi benämner fält) av något
okänt, och därmed svajar även definitionen av materia betänkligt.

Mot ovanstående bakgrund blev i mitt fall ansatsen att försöka finna en atomär simulator,
”vxv-modell”, baserad på Eulers ekv, kännetecknad av en typ av komplex balans (∆Ø).
Vägledande vid utformningen av VXV-modellen har varit några enkla matematiska samband,
redovisade i konceptet, sidan 22, i kombination med skilda referenser/förankringar (via MP).
Växelverkan kan ur atomärt perspektiv principiellt liknas vid en strukturell exponentiell relation.
Verkligheten motsvaras i relationen av komplex balans, symboliserad av exponenten noll.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla vår förnimbara verklighet.
Matematikens potenslagar i enkel form säger bl a att a^0 = 1 och att a^x / a^y = a^(x−y).
Om vi sätter x = y erhålls a^y / a^y = 1 = a^(y−y) = a^0 = 1. Det positiva talet 1 kan av den orsaken
i här aktuellt sammanhang indirekt anses symbolisera existens av vår verklighet. Av detta får dock
ej slutsatsen dras att matematik besitter förmåga att återge den absoluta ”helheten”.
MEDVETANDE-perspektivet, m a o den förnimbara verkligheten, kan därigenom anses referera till
relation/samband/förankring där den resulterande exponenten är noll.
Dessa förutsättningar ges via principerna MP och DRP.

VXV-MODELLEN har till uppgift att beskriva relationen/kommunikationen mellan ATOMER,
ur ett atomärt perspektiv, där ”jagets” natur ej framgår.
Atomen beskrivs i konceptet och i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?.
Förenklat kan vi här betrakta atomen som en låst obalans, att jämföra med en uppdragen urfjäder.
Det är denna ”fjäder” som utgör den drivande ”motorn” för växelverkan, vxv. För att erhålla aktuell
vxv-balans kombinerades i nästa steg Eulers ekvation med principerna MP och DRP. Växelverkan mellan
atomer kan därigenom betraktas som en ”interferens-effekt” mellan respektive atomers gränssnitt.
Den s k Euler-tabellen utgör ett av flera tänkbara exempel på detta.
Det är med hjälp av vxv-modellen begreppen TID och RUM i förlängningen får sin förklaring.

VXV-MODELLEN baseras således på Eulers ekv och principerna MP och DRP, och ligger
till grund för balanskriteriet ΔØ. VXV är ÖMSESIDIG till sin karaktär, och förankrad i skilda referenser.
Modellen redogör för hur konsekvensen av MP är en relativistisk negativ spegling.
Det är denna relativistiska negativa spegling som möjliggör aktuell vxv-kommunikation.
Det negativa, representerat av tecknet – , skall visa sig vara av fundamental betydelse.
I den nu aktuella atomära ”medvetande-simulatorn” är det inte längre enbart den observerande atomens
perspektiv vi intresserar oss för utan den ömsesidiga relationen mellan atomer. Det innebär att även
relativistiska negativa speglingar inkluderas i det ömsesidiga perspektivet för atomerna ifråga.
Kännetecknande för fälten är att det elektriska respektive magnetiska fältet är fasförskjutna 90 grader
relativt varandra i rummet. Orsaken till denna förskjutning får av ovanstående skäl sin förklaring.

MaskeringsPrincipen, MP, baseras på individuella ”strukturella” förankringar.
Det får till konsekvens att DubbelReferensPrincipen, DRP, har att beakta olika av MP-förankringarna
beroende perspektiv.
De olika perspektiven utgör grund för växelverkan, inkl begreppen RUM och TID.
Förenklat har detta sin grund i följande. Tänk er en cirkel, A, med origo/centrum.
Origo representerar maskering, MP, där egenstrukturen balanserar/döljer den egna strukturen.
Periferin representerar därigenom avvikelse/obalans från egenstruktur.
Tänk er därefter en andra cirkel, B, med likvärdig maskerande struktur.
Cirklarna A och B symboliserar växelverkande, VXV, strukturer/atomer.
Cirkel B representerar relativ negativ (−) spegling relativt cirkel A.
Samspelet/kommunikationen mellan A och B benämns växelverkan, VXV.
Den negativa speglingen innebär att VXV verkar ömsesidigt, och att,
+A ”förnimmer” –B, och +B på motsvarande sätt ”förnimmer” –A.
Matematiskt kan härigenom växelverkan atomärt beskrivas som ”medelvärde” av/mellan A och B.
Då periferin representerar avvikelse/obalans från egenstruktur erhåller varje del av periferin sina,
av cirkeln stipulerade, avvikande/varierande kännetecken.
Dessa längs periferin varierande kännetecken ger i förlängningen, via VXV, de basala förutsättningarna
för begreppet RUM. I konceptet, kapitel 4, NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND, beskrivs några för
växelverkan aktuella matematiska samband, som indirekt ger stöd åt föreliggande resonemang.
Viktigt att notera vid beskrivning av vxv-medelvärdet är därför att det krävs att hänsyn tas till detta.
Detta i kombination med att periferierna principiellt avviker från origo/maskering, ger de basala förutsättning
för balanskriteriet ∆Ø inkl begreppen RUM och TID.
Med beaktande av dessa förutsättningar kan aktuella atomära medelvärden formuleras.
Medelvärdet ur A:s perspektiv kan skrivas som MA = √A ∙ −B = ±j√A ∙ B
Medelvärdet ur B:s perspektiv kan skrivas som MB = √A ∙ −B = ±j√A ∙ B

VXV-modellen är komplex till sin natur varför den beskrivs matematiskt via s k ”komplexa tal”.
Av den orsaken behöver vi, för att förstå bl a ΔØ och den negativa speglingens roll, och
konsekvenserna av det ömsesidiga samspelet, förtydliga grunden till vad de komplexa talen representerar.
Vi betraktar därvid endast de reella positiva talen som tal i egentlig mening, refererande till verkligheten.
Övriga ”tal”, inkl de negativa reella betraktas här som konstruerade ”redskap”, för att kunna hantera
och beskriva aktuella komplexa samband. Till dessa ”övriga tal” hör även de IMAGINÄRA talen.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla verkligheten.
En intressant fråga, mot denna bakgrund, är varför det krävs imaginära tal för att matematiskt beskriva
nu aktuella bakomliggande samband. Svaret är enligt konceptet att dessa dolda/imaginära ”beroenden”
har sin hemvist ”bortom vår förnimbara verklighet”.
Negativa reella tal och imaginära tal kan ”transformeras” till egentliga tal genom multiplicering med
en reduktionsfaktor, som är ±j respektive −1. Utifrån detta kan ett komplext tal-plan konstrueras
där de reella talen är angivna på den horisontella/reella axeln, och de imaginära talen längs den
vertikala/imaginära axeln.
Den geometriska motsvarigheten till multiplicering med faktorn −1 blir således här en spegling i origo.
Begreppen ”internt” och ”externt” kan t ex därigenom ses som via av MP beroende reduktionsfaktorer
genererade ”speglingar”. Detta kompletteras i nästa steg genom att utöka resonemanget till att även omfatta
konsekvensen av kombination av de individuella MP-förankringarna inkl därav följande ömsesidighet.
Med konceptets synsätt och beskrivna samband, ger det, i all sin enkelhet, matematiska uttrycket
√(+1 ∙ −1) = ±j1 och den i tidigare inlägg beskrivna jω-metoden en fascinerande inträdesbiljett till
förståelse av ”förnimmelsen”, väl värd att begrunda.

Modellen sträcker sig "bortom" vår förnimbara verklighet, och är av grundläggande betydelse för konceptet,
och härledningen av begreppet RUM-TID.
Detta kan uttryckas som att modellen ifråga, p g a matematikens behov av ”övriga tal” utöver de reella,
för att beskriva atomära egenskaper och/eller begrepp, verifierar att imaginära beroenden och/eller samband,
verksamma "bortom" vår förnimbara verklighet, påverkar hur vi förnimmer verkligheten.

Av den orsaken beskrivs (v g se http://www.deltakonceptet.se) kortfattat principen för hur växelverkan,
VXV, inkl 2∆Ø innefattar en typ av "FUNKTIONSOMKOPPLING" mellan "sfärisk" och "hyperbolisk" struktur,
i grundtillståndet, G.

Förenklat beskriver konceptet begreppet TID som en typ av DIFFERENS mellan två perspektiv.
Perspektiven ges av respektive kommunicerande atoms individuella REFERENSBEROENDE förankring via MP.
Differensen mellan de individuellt förankrade perspektiven innefattas av REFERENSOBEROENDE växelverkan
via DRP, mellan aktuella perspektiv. Dessa, även för förnimmelsen och medvetandet (”jaget”) viktiga
principer och samband, är komplexa och metafysiska till sin natur, och hemmahörande
”bortom vår förnimbara verklighet”.

Relationen i rummet mellan växelverkande atomer är ej i balans beroende på MP, m a o den ”observerande”
atomens maskeringsstruktur. Maskeringen har att beakta komplexa egenskaper. Vxv-kommunikationen mellan
atomer baseras på denna obalans, och eftersträvar balans. Det är den atomära strukturen som p g a MP,
och därav beroende relativistisk negativ spegling, ligger till grund för växelverkan, vars konsekvens är RUM-TID.
Det är m a o atomen som manifesterar rum och tid.
Den i konceptet tillämpade atomära vxv-modellen beskriver den aktuella komplexa obalansrelationen.

Denna komplexa basala matematiska bakgrund till ΔØ inkl atomens balanserande ”gränssnitt” gentemot
universum, ligger till grund för konceptets atomära vxv-modell.
Växelverkan mellan atomer kan här betraktas som en "interferens-effekt" mellan resp atomers gränssnitt.
Detta kan beskrivas som att när verklighetens trigonometriska uttryck multipliceras med komplexa enheten
i erhålls ett nytt hyperboliskt balanserande uttryck, individuellt förankrat, ingående i det via VXV observerade,
i analogi med atomen sedd som en låst obalans, att jämföra med en uppdragen urfjäder.
Växelverkan fungerar därigenom som ömsesidig strukturomvandlare.
VXV inkluderar således trigonometriska och hyperboliska funktioner, och sambanden dem emellan.

Växelverkans obalans-relationen innefattar att växelverkan verkar kring en NIVÅ (”komplexitets-nivå”)
som sätts av maskeringen, MP. Detta möjliggörs p g a den relativistiska negativa speglingen och därav följande
teckendifferens mellan aktuella perspektiv. Konsekvensen av detta blir att atomen sedd ur vårt
verklighetsperspektiv skenbart kan anses befinna sig på ”noll-linjen/nivån”.
Relativt ”noll-linjen” har atomen som exempel en dold intern struktur.
Från konceptet minns vi begreppen ”externt” och ”internt”, där internt syftar på atomens ”inre”
(det som sannolikt utgör grund för det Kant benämner ”tinget i sig”), och där externt syftar på det förnimbara
yttre, (det Kant benämner "tinget för oss”).
Effekten av dessa nu aktuella negativa ömsesidiga perspektiv, återspeglar ”förnimmelsen”, och återfinns alltså
internt atomen i detta alternativ av simulator. Det ”interna” kan alltså betraktas som en konsekvens av den
relativistiska negativa spegling MP förorsakar.

Medvetandet inkl dess förnimmelser är enligt konceptet bl a beroende av ovanstående.
I andra trådar, ”Vad utgör medvetandets referens ?” och ”Vad representerar och förutsätter de
elektromagnetiska fälten ?”, har problemet och begränsningarna som följer av att beskriva medvetandet
utifrån vårt rum-tid-perspektiv förklarats. Förenklat refererar de för ”verkligheten” (= rumtiden)
kännetecknande fundamentala begreppen RUM och TID, till ”atomen”.
Medvetandet inkl dess förnimmelser beskrivs således utifrån atomens perspektiv, (det atomära
perspektivet) och enligt vår mänskliga logik, via processer/samband, som funktion av rum och tid.
Verklighetens ”atomära perspektiv” ger därigenom ”atomen” en typ av referensstatus.
Begreppet ”existens” får samtidigt en av atomens status stipulerad och begränsad innebörd.
I detta innefattas även det jag tidigare beskrivit som den ”strukturella nivån”.
Viktigt att notera här är att vår beskrivning av atomen baseras på existens av RUM och TID.
Resonemanget biter sig m a o själv i svansen.

Vissa hävdar visserligen att de förstå vad rum och tid representerar, men påståendena har hitintills
alltid kunnat hänföras till mänsklig hybris. Min slutsats utmynnar därför i att det troligen är omöjligt att,
ur ett internt rumtid-perspektiv, via våra atomära begrepp, formade av vår förnimbara verklighet,
förklara vad medvetandet, på detaljnivå, direkt eller indirekt, representerar.
Av detta följer den viktiga slutsatsen att tillämpad vxv-modell enbart beskriver den principiella
bakgrunden till verkligheten/rumtiden och dess atomära egenskaper, men ej medvetandet/jaget.
För att ge en antydan om vad som därutöver principiellt kännetecknar medvetandet/jaget kompletteras
vxv-modellen i nästa steg.
Kompletteringen utgör här motivering av begreppet ”perspektivgränsöverskridande”.

På likartat sätt som rumtiden tidigare förklarats på fältnivå, via principerna MP och DRP, med hjälp av den
atomära växelverkan-modell som tidigare beskrivits i såväl konceptet som ett antal inlägg, används några
alternativ av komplexa simulatorer/modeller för att finna ut vad förnimmelsen överordnat kan tänkas innefatta.
Följande hypotes avser alltså ett av några olika tänkbara alternativ.
Simulatorn kännetecknas bl a av att den baseras på tillämpning av de elektromagnetiska fälten inkl
det atomära begreppet RESONANS.

Vad som här avses med resonans i sin enklaste form, beskrivs mer utförligt i ovan nämnda trådar
(t ex i tråden Vad utgör medvetandets referens?, redan 05 sep 2013 17:58). Av inläggen ifråga framgår
att vi för att förstå vad begreppet resonans representerar inkl vad som skiljer serie-resonans respektive
parallell-resonans, bl a någorlunda behöver behärska vad som avses med
• Naturkonstanterna, ε och μ
• Formerna linjärt och cirkulärt
• Elektromagnetiska fält

Olika MP-förankringar ger upphov till olika speglingar/perspektiv. Differensen mellan dessa olika
speglingar/perspektiv ger i förlängningen det vi förnimmer som RUMTID, m a o vår ”verklighet”.
Rumtiden inkl matematikens regelverk, Eulers ekvation, mm utgör exempel på detta. Här noterar vi även
att detta gäller ur en atoms/observatörs perspektiv av motparten/objektet, inom ramen för resonans.

Det är viktigt att här vara observant på att tråden, ”Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska
fälten ?”, förklarar att fälten utgör teoretiska konstruktioner, vilket innebär att det är matematikens
regelverk som formar resonemanget. M a o det regelverk som återspeglar det vi betraktar som verkligheten !
Vi känner m a o inte till vilken strukturell ”nivå” Maxwells ekvationer refererar till. Däremot kan vi av
ekvationerna dra vissa slutsatser, som t ex att vi ur vårt atomära perspektiv har att göra med ”flöden”.
Den vxv-modell konceptet tillämpar bygger på detta. Vi kan alltså inte förvänta oss att simulatorn ger
oss samtliga detaljer och egenskaper, utan enbart en överordnad strukturellt baserad förklaring.

Genom att kombinera olika samverkande resonanskretsar på fältnivå, i komplexa konfigurationer/nätverk,
erhålls det ”verktyg” som vår logik efterfrågar. Till dessa nätverk är våra sinnen anslutna.
Sinnena utgör insignal till nätverkens resonanskretsar.
Nätverken aktiveras av sinnessignalerna varigenom komplexa dynamiska ”multiresonanser” genereras.
Motsvarande gäller för information/signaler från lagrad minnesinformation.

Fältresonansernas komplexa egenskaper och fördelning inom nätverket som här beskrivs är, utöver
strukturella förankringar, beroende av kombinationer av olika typer av fältrelaterad input.
Exempel på input är adresserad motorik-återkoppling, sinnes-information/signaler, minneserfarenheter,
samt processpåverkande funktioner som t ex korrelation, referenser, hierarkier, simulering, trösklar, mm.
Medvetandet baseras på relationen mellan den sammantagna effekten av detta, och belägenheten
via förnimmelsen i nuet och/eller minnet/erfarenheten. Kännetecknande för medvetandet kan då,
ur ett atomärt perspektiv, förenklat beskrivas som dess ”osynkroniserade” (avvikelse) relativt verkligheten.

Resonans innehåller till sin natur minst två olika lagringsformer, som möjliggör en typ av separering.
Vi förenklar här lite och benämner lagringsformerna ”linjärt” och ”cirkulärt”, som även beskrivs som
expansion resp koncentration i konceptet. Resonansens cirkulära lagringsform (koncentration) utgör
en viktig ingrediens i MP-förankringen, av vilket följer att förnimmelsen påverkas av resonansvariationer
i nätverket

Om vi nu kompletterar ovanstående med MaskeringsPrincipen, MP, finner vi att de komplexa dynamiska
multiresonanserna ”ser olika ut” (beter sig olika) beroende av var och hur i nätverket MP förankrar
resonanserna. Komplexitet, typ, nivå mm av maskeringsstruktur utgör exempel på vad som här kan vara
referensbestämmande för/i begreppet ”perspektivgränsöverskridande”,
MP utnyttjar således differensen mellan lagringsformerna för att via förankringen ge
(separera/filtrera ut) sitt unika perspektiv. Notera att även aktuell MP-struktur är av vital betydelse.
Dynamiken i detta komplexa samspel är enorm. Genom att sedan expandera detta till flera strukturella
nivåer och perspektiv, har en inkörsport till förståelse av konceptets syn på medvetandet skapats.

ΔØ beskrives som funktion av relativt varandra balanserande SFÄRISK och HYPERBOLISK struktur.
Den strukturella DIFFERENSEN kan betraktas som atomens anpassning till universum, och vice versa.
Hyperblerna kan då relativt atomen liknas vid mot omgivande universum ”roterande” och balanserande
strukturer. Den hyperboliska strukturen fungerar m a o som den sfäriska/trigonometriska ”atomens”
gränssnitt gentemot universum. VXV, så som den beskrivs i denna introduktion inkluderar således
trigonometriska och hyperboliska funktioner, samt sambanden dem emellan.

Medvetandet är som begrepp, vid detta alternativ av simulator, hemmahörande ”bortom rumtiden”,
och således utom räckhåll för oss, samt beroende av atomens struktur (atomärt perspektiv),
men även, enligt konceptet, i beroendeförhållande till universum.
-.-
Förnimmelsens bakgrund är kopplat till ovan nämnda beroendeförhållande till universum, där universum
är den överordnade dirigenten som håller i taktpinnen. Konsekvensen av detta blir att förnimmelsen
inte kan ses som ett isolerat atomärt fenomen. Tänker vi oss att universum, ur vårt mänskliga perspektiv,
kan betraktas som en dynamisk fältprocess som befinner sig under ständig förändring, kan evolutionen ses
som en kontinuerligt pågående anpassning till dessa successivt förändrade förutsättningar och levnadsbetingelser.
Skulle anpassningen av någon anledning upphöra kommer allt liv på sikt att dö ut p g a den missanpassning som
blir följden. Våra egenskaper och talanger har sin historiska bakgrund i det genetiska arvet från våra förfäders liv,
inom ramen för, och format av, denna från tidernas begynnelse pågående anpassningsprocess.
Det är rimligt att anta att anpassningsprocessen förutsätter att den genetiska variationen inom den mänskliga
reproduktionen är anpassad/optimerad relativt universums dynamiska förändringsprocess,
för att förutsättningar skall finnas för en existentiell framtid för våra gener.
Både för liten respektive för stor genetisk variation över tid får troligen till konsekvens att den genetiska kedjan,
havererar, vilket bör vara i linje med evolutionsteorin. Det är här vår intelligens kommer in i bilden, som en
kombination av de förnimmelsevariabler som ingår i anpassningsprocessen.
Vad som är optimal intelligens ur ett evolutionsperspektiv, är då ej nödvändigtvis detsamma som hög intelligens.

Ur ett evolutionärt synsätt är människan utrustad med egenskaper anpassade för att föra livet vidare.
Tyvärr överensstämmer inte alltid dessa egenskaper med det som är önskvärt i vårt moderna samhälle.
Lite tillspetsat är vi fortfarande en aggressiv dominant apa, som försetts med lite polityr, och som
fortsätter försvara sitt revir i sin nya miljö. Oavsett vilka välmenande konventioner FN och liknande
organisationer utformar och deklarerar, är det ”apans” instinktiva, av evolutionen betingade, beteenden,
som fortfarande gör sig påminda. Det kan liknas vid en kamp mellan det civiliserade samhällets ideal,
och evolutionens strävan för genetisk överlevnad.
Det finns starka skäl för misstanken att evolutionen, med universum som dirigent, står som vinnare över
intelligensen när ”slaget” är överståndet.
Med detta synsätt är MEDVETANDET/FÖRNIMMELSEN/UPPLEVELSEN inkl begreppet och variabeln intelligens
ett arv och gåva, med grund i ett svindlande historiskt perspektiv, ingående som del i ett överordnat universum.
Ingen kan göra anspråk på att själv ha förvärvat dessa egenskaper.
Den genetiska variationen via ”variabeln intelligens” tenderar i dag att överskrida den balans gentemot
universums förändring, som krävs för att hålla den genetiska kedjan vid liv.
Min tidigare fråga, ”Vem bär ansvaret för denna uppenbara orättvisa ?” har alltså sitt ursprung i att
variationer/mutationer i den genetiska koden låter det vi benämner evolutionen (ur sitt perspektiv)
”testa” om dagens moderna samhällen i kombination med en hög intelligens är optimalt.
Det synliga resultatet/utfallet av denna test är sannolikt bl a den miljöförstöring vi bevittnar, och som i
förlängningen ger upphov till de stora flyktingströmmar västvärlden nu har att hantera.
Kapitalismen har m a o bidragit till miljöförstöringen, och tvingas nu hantera dess konsekvenser.

Begrunda därför gärna hur mänskligheten, med hjälp av vår hyllade intelligens under en kort tidsepok,
gjort avskräckande avtryck, där den ”aggressiva apan” i sin hybris och makthunger lägger enorma summor
på massförstörelsevapen parallellt med hungerkatastrofer, förtrycker minoriteter, skövlar och förgiftar naturen,
skändar djuren och i övermod vanhelgar förtroendet som gavs mänskligheten i tidernas begynnelse.
-.-
Då konceptet, p g a komplex maskerande (MP) struktur inkluderar imaginära samband på fältnivå har detta
sannolikt inverkan på möjligheten att fastställa om i konceptet ingående teorier inkl principer är att ses som
sanna eller falska.
Det går t ex inte att utesluta ”existens” av balanserat imaginärt samband, sett ur vårt atomära perspektiv.
Med anledning av detta bör nämnas att traditionellt har axiom betraktats vara sanna, då de ansetts vara
självevidenta. Sådana skenbart självklara sanningar har dock visat sig inte alltid vara tillförlitliga, vilket
är i linje med det konceptet beskriver. Konsekvensen blir att även om ett påstående rörande t ex
förnimmelsens natur förefaller vara självklart sant ur/i det atomära perspektivet kan det alltså vara falskt,
t ex beroende av ev, ur atomärt perspektiv, dolda imaginära samband. Det innebär att ytterligare argument
krävs för fullgott bevis, utöver att atomärt hänvisa/referera till s k grundsanningar.
Filosofer som Popper hävdar att forskare skapar hypoteser som kan vederläggas/falsifieras eller verifieras
genom att testa dem mot belägg eller kända fakta. En konsekvens av det Poppers hävdar ang förfalskbarhet
är att det ej går att bevisa en teori fullt ut. Det forskare försöker göra är istället att utifrån implikationer/
villkorssatser av teorin, presentera hypoteser baserade på satsernas konsekvenser och sedan försöka bevisa
huruvida den specifika hypotesen är sann eller falsk, genom experiment och/eller noggranna observationer.
Om experimentet eller observationen överensstämmer med hypotesens förutsägelse har forskaren fått stöd
för hypotesen och i förlängningen den underliggande teorin, men har inte bevisat den. Det går dock inte att
utesluta att det finns en annan förklaring till resultatet. Vi kan således ha goda skäl för att en teori är falsk,
eftersom slutsatser härledda från givna premisser talar för detta. Popper insisterar därför på att vi bara kan
ha negativ kunskap i vetenskapen, vi kan således hävda att teorier på goda grunder är falska, men inte att
de är sanna. Popper förnekar alltså inte att teorier kan vara sanna.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes

[Anders]

Det är ungefär samma upplevelse för mig här som i de mindre koncentrerade varianterna.

Skall nu försöka formulera frågan lite annorlunda : hur kom du från början in på att fält och resonans är viktigt för verklighetsförståendet?

[Illusionen]

Det är ungefär samma upplevelse för mig här som i de mindre koncentrerade varianterna.

Skall nu försöka formulera frågan lite annorlunda : hur kom du från början in på att fält och resonans är viktigt för verklighetsförståendet?

Anders,

Det har likheter med den klassiska musiken och mästarnas grandiosa målningar.
Vissa är i sin stressade vardag helt opåverkade, andra, dit jag räknar mig, blir starkt påverkade av det de
uppfattar som vackert. Som pensionerad båtbyggare, och utan att vara expert inom något område, går det,
om man tar sig tid, att skönja fascinerande samband i naturen.
När Jeppe och jag tar våra dagliga promenader i skogen är förutsättningarna optimala.
Det jag hävdar är givetvis lite svårsmält för en ateist, men det får man ta.

/Din vän Illusionen.

https://www.youtube.com/watch?v=vzbC39utkTw

[xion]

Det är ungefär samma upplevelse för mig här som i de mindre koncentrerade varianterna.

Skall nu försöka formulera frågan lite annorlunda : hur kom du från början in på att fält och resonans är viktigt för verklighetsförståendet?

Anders,

Det har likheter med den klassiska musiken och mästarnas grandiosa målningar.
Vissa är i sin stressade vardag helt opåverkade, andra, dit jag räknar mig, blir starkt påverkade av det de
uppfattar som vackert. Som pensionerad båtbyggare, och utan att vara expert inom något område, går det,
om man tar sig tid, att skönja fascinerande samband i naturen.
När Jeppe och jag tar våra dagliga promenader i skogen är förutsättningarna optimala.
Det jag hävdar är givetvis lite svårsmält för en ateist, men det får man ta.

/Din vän Illusionen.

https://www.youtube.com/watch?v=vzbC39utkTw

Varför hackar du på ateister hela tiden? Sluta med det!

[Illusionen]

Det är ungefär samma upplevelse för mig här som i de mindre koncentrerade varianterna.

Skall nu försöka formulera frågan lite annorlunda : hur kom du från början in på att fält och resonans är viktigt för verklighetsförståendet?

Anders,

Det har likheter med den klassiska musiken och mästarnas grandiosa målningar.
Vissa är i sin stressade vardag helt opåverkade, andra, dit jag räknar mig, blir starkt påverkade av det de
uppfattar som vackert. Som pensionerad båtbyggare, och utan att vara expert inom något område, går det,
om man tar sig tid, att skönja fascinerande samband i naturen.
När Jeppe och jag tar våra dagliga promenader i skogen är förutsättningarna optimala.
Det jag hävdar är givetvis lite svårsmält för en ateist, men det får man ta.

/Din vän Illusionen.

https://www.youtube.com/watch?v=vzbC39utkTw

Varför hackar du på ateister hela tiden? Sluta med det!

En anonym ateist raljerade för en tid sedan oombedd över troende, och hädade mycket vulgärt.
Han kände även behov av att informera mig om att han ”inte orkade läsa mitt svammel”.
För att bespara honom vidare obehag, föreslog jag att han fortsättningsvis inte skulle läsa mina inlägg.
Kommer du ihåg honom Xion ?

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=fRL447oDId4

[Illusionen]

Det är ungefär samma upplevelse för mig här som i de mindre koncentrerade varianterna.

Skall nu försöka formulera frågan lite annorlunda : hur kom du från början in på att fält och resonans är viktigt för verklighetsförståendet?

Gör ett nytt försök .

”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.”
Fälten beskrivs med hjälp av naturkonstanterna som innefattar rum/längd (m) och tid (s).
Så varifrån kom dessa storheter ?
Här krävdes lite kreativitet för att finna en tänkbar lösning.
I mitt fall resulterade det i principen MP.
Ska närmaste tiden försöka komplettera inlägget med rubriken MEDVETANDET/FÖRNIMMELSEN/UPPLEVELSEN
med några rader ang hur du kan se på maskeringen.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=zN_pV1KiHY8

[Anders]

Det är ungefär samma upplevelse för mig här som i de mindre koncentrerade varianterna.

Skall nu försöka formulera frågan lite annorlunda : hur kom du från början in på att fält och resonans är viktigt för verklighetsförståendet?

Gör ett nytt försök .

”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.”
Fälten beskrivs med hjälp av naturkonstanterna som innefattar rum/längd (m) och tid (s).
Så varifrån kom dessa storheter ?
Här krävdes lite kreativitet för att finna en tänkbar lösning.
I mitt fall resulterade det i principen MP.
Ska närmaste tiden försöka komplettera inlägget med rubriken MEDVETANDET/FÖRNIMMELSEN/UPPLEVELSEN
med några rader ang hur du kan se på maskeringen.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Tyckte även det tidigare svaret var tillfredsställande!

[Anders]

(som en parentes - just den frågan önskade jag att jag haft stake att säga till alla lärare och föreläsare genom åren som bara *DISH* introducerade nya begrepp, till exempel derivata i matematiken eller spänning i fysiken. De kom i bästa fall med ett bevis, sen fick man en man bara sätta sig och räkna. Alltså - hur ser historien bakom spänning ut? Vilka tänk låg bakom de viktigare formlerna? Hur passar det ihop med allt annat inom fysiken? DÄR skulle jag vilja varit en vecka innan jag gjorde nåt mer. Nu går det ju bra för ungdomarna - de bara googlar...)

[Illusionen]

(som en parentes - just den frågan önskade jag att jag haft stake att säga till alla lärare och föreläsare genom åren som bara *DISH* introducerade nya begrepp, till exempel derivata i matematiken eller spänning i fysiken. De kom i bästa fall med ett bevis, sen fick man en man bara sätta sig och räkna. Alltså - hur ser historien bakom spänning ut? Vilka tänk låg bakom de viktigare formlerna? Hur passar det ihop med allt annat inom fysiken? DÄR skulle jag vilja varit en vecka innan jag gjorde nåt mer. Nu går det ju bra för ungdomarna - de bara googlar...)

Har fört in en komplettering ang naturkonstanterna i det tidigare inlägget.
Det du skall vara observant på är att maskeringen av den cirkulära formen ger en typ av "rest" som ur
observerande atoms perspektiv förnims som rumtid. Det är först efter att man förstår bakgrunden till rumtid,
som det går att ha en uppfattning om vad förnimmelsen representerar.

Jag tycker mig förstå det jag beskriver, och det har aldrig tidigare under mitt långa yrkesverksamma liv hänt att
jag haft fel när den här känslan jag nu har, infunnit sig. Det är alltså spännande att få bekräftat var jag tänkt fel.
Skulle jag mot all förmodan ha rätt, innebär det inte att den Speciella Relativitetsteorin är fel, men den behöver
troligen kompletteras, så som beskrivs i konceptet. På köpet elimineras Big Bang.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=1HupnMOWKTU

[Smisk]

”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.”

Som vi talat om tidigare menade exempelvis Kant att dem existerar som en funktion av det inre och att vi inte kan veta om dem finns i det yttre. Det är så jag tänkt med, har på senare tid upptäckt att även Kant tänkt så.

Som nämnts tidigare angående medvetandeproblemet så är mysterianismen en intressant tanke: https://en.wikipedia.org/wiki/New_mysterianism.

Destilatet av den tanken är att psyket kan vara konstruerat för att hantera intryck+former av dem. Tankarnas funktion är att förhålla former till varandra då intryck likt pepparkaksformar får sina former från metoden formerna formas genom. Förhållandet mellan det inre och det yttre fungerar helt enkelt på det sättet att det inre skapar formarna och det yttre möjliggör formerna.

Då har vi:

Det inre existerar.
Det yttre existerar.
Förmågan att erfara och hantera det yttre med det inre existerar.
Förmågan att erfara och hantera det inre existerar.

MEN: Förmågan att HANTERA det yttre är samma förmåga som den som hanterar det yttre.

Detta ger vad mysterianismen syftar på, att allt inre är bortom vår förmåga att förhålla oss till på annat sätt än att erfaras direkt eller att tänkas på som om det är något yttre.

Vi har formar som ger allt en "yttre kvalitét" men inga som ger en inre. Allt yttre, allt våra 5 sinnen ger oss, kan vi förhålla oss till indirekt genom den karta vi formar med dessa former men när vi gör så med något av "inre kvalitét" blir det med samma metod och en konflikt uppstår.

Symtomet på detta är att vi får svårt att blanda det inre med det yttre, svårt att förstå det inre med systemet som har förmågan att förstå det yttre.

Mysterianismen landar i att alltså, KAN vi inte förstå medvetandet.

Så som en person utan ögon inte kan ha kunskap färger av ljus på sättet ljuset finns utan endast indirekt via omvägar.

Allt detta är för mig givet och intressant men jag tror inte det är hela saken och det är inte säkert att det är exakt så för alla. En del är skickliga på att förhålla sig till det inre och har bra intuition och en inre kontroll och andra har svårt för det exempelvis. En del är introverta och andra extroverta.

Förmågan att VARA medveten kan vara en och förmågan att förnimma det en annan vi helt enkelt saknar.

Projektet att förklara hur det inre och yttre förhåller sig till varandra är värdefullt att utforska både filosofiskt och vetenskapligt, det är jag övertygad om

[Illusionen]

”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.”

Som vi talat om tidigare menade exempelvis Kant att dem existerar som en funktion av det inre och att vi inte kan veta
om dem finns i det yttre. Det är så jag tänkt med, har på senare tid upptäckt att även Kant tänkt så.

Projektet att förklara hur det inre och yttre förhåller sig till varandra är värdefullt att utforska både filosofiskt och
vetenskapligt, det är jag övertygad om

Jmf,

“Chalmers claims that even once we have solved such problems about the brain and experience,
the hard problem will "persist even when the performance of all the relevant functions is explained".”

med,

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

[Algotezza]

Jaget är inget substans utan ett perspektiv samt närvaron av detta perspektiv i perceptionerna. Utan perspektiv - och ett begränsat sådant - ingen perception. Gud har inget perspektiv. Gud bara är. JHWH. Stillheten. Och närvaron utan ord.

[hakkapeliitta]

Det referensneutrala betraktelsesättet representerar balanserad växelverkan i grundtillståndet, G.
Vid det referensberoende betraktelsesättet är det MaskeringsPrincipen, MP som ”ansluter” den
balanserade vxv till den individuella atomen. Det medför att vxv ej längre är i balans ur den
individuella atomens perspektiv. Atomen ”skapar” således, via MP, sitt eget ”vxv-perspektiv”.

/ Bengt Hj Törnblom

Du kräver av andra väldefinierade begrepp men själv slänger du med dito odefinierade.

grundtillståndet, G, vad är det?

referensberoende betraktelsesättet är det MaskeringsPrincipen, MP, vad är MP? Odefinierat och diffust.

[b]balanserade vxv [/b], när är växelverkan balanserad/obalanserad?

etc.

Jag förstår att du har dina hängmatteteorier men i seriösa sammanhang krävs större stringens. Med all välmening.

[Illusionen]

Det referensneutrala betraktelsesättet representerar balanserad växelverkan i grundtillståndet, G.
Vid det referensberoende betraktelsesättet är det MaskeringsPrincipen, MP som ”ansluter” den
balanserade vxv till den individuella atomen. Det medför att vxv ej längre är i balans ur den
individuella atomens perspektiv. Atomen ”skapar” således, via MP, sitt eget ”vxv-perspektiv”.

/ Bengt Hj Törnblom

Du kräver av andra väldefinierade begrepp men själv slänger du med dito odefinierade.

grundtillståndet, G, vad är det?

referensberoende betraktelsesättet är det MaskeringsPrincipen, MP, vad är MP? Odefinierat och diffust.

[b]balanserade vxv [/b], när är växelverkan balanserad/obalanserad?

etc.

Jag förstår att du har dina hängmatteteorier men i seriösa sammanhang krävs större stringens. Med all välmening.

jag har med intresse noterat dina synpunkter.
De överensstämmer i allt väsentligt med vad andra i all vänlighet redan informerat mig om.
Det du efterfrågar finns dock beskrivet i konceptet och/eller tidigare inlägg.

Tidigare skrev jag följande ang hur vi kan välja att uppträda här på FF.

Kanske inte en regel, men ett enkelt exempel/förslag.

Ha som motto att du alltid kommer längre med ett vänligt ord.
Inte minst av det skälet, ha alltid som grundregel att läsa texten en sista gång innan du postar
ett nytt inlägg, och tänk dig in i att vara mottagaren, som inlägget är adresserat till.
Finns det då minsta risk för att du som mottagare kan tolka budskapet på så sätt att du blir
arg/sårad/förargad/ledsen/upprörd/besviken/provocerad ?
Är svaret ja, avstå från att posta inlägget ifråga, eller formulera om texten i vänligare ton!

Du kommer därefter garanterat åtnjuta större respekt.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[hakkapeliitta]

Det referensneutrala betraktelsesättet representerar balanserad växelverkan i grundtillståndet, G.
Vid det referensberoende betraktelsesättet är det MaskeringsPrincipen, MP som ”ansluter” den
balanserade vxv till den individuella atomen. Det medför att vxv ej längre är i balans ur den
individuella atomens perspektiv. Atomen ”skapar” således, via MP, sitt eget ”vxv-perspektiv”.

/ Bengt Hj Törnblom

Du kräver av andra väldefinierade begrepp men själv slänger du med dito odefinierade.

grundtillståndet, G, vad är det?

referensberoende betraktelsesättet är det MaskeringsPrincipen, MP, vad är MP? Odefinierat och diffust.

[b]balanserade vxv [/b], när är växelverkan balanserad/obalanserad?

etc.

Jag förstår att du har dina hängmatteteorier men i seriösa sammanhang krävs större stringens. Med all välmening.

jag har med intresse noterat dina synpunkter.

[/quote]

De överensstämmer i allt väsentligt med vad andra i all vänlighet redan informerat mig om.
Det du efterfrågar finns dock beskrivet i konceptet och/eller tidigare inlägg.

Nej, jag frågade efter strikta definitioner som du använder och verkar sakna.

Tidigare skrev jag följande ang hur vi kan välja att uppträda här på FF.

Kanske inte en regel, men ett enkelt exempel/förslag.

Ha som motto att du alltid kommer längre med ett vänligt ord.
Inte minst av det skälet, ha alltid som grundregel att läsa texten en sista gång innan du postar
ett nytt inlägg, och tänk dig in i att vara mottagaren, som inlägget är adresserat till.

Finns det då minsta risk för att du som mottagare kan tolka budskapet på så sätt att du blir
arg/sårad/förargad/ledsen/upprörd/besviken/provocerad ?
Är svaret ja, avstå från att posta inlägget ifråga, eller formulera om texten i vänligare ton!

Du kommer därefter garanterat åtnjuta större respekt.

Nejdu, jag blir aldrig ledsen eller förargad. Du har för höga tankar om dej själv om du tror att jag får en tår i ögat av det du kritiserar mej för.
Säger man på finska "sain tipan linsiin", översatt "jag fick en droppe i linsen, inte längre fick en droppe i ögat utan fick en droppe i linsen (iris?). Finskan har fantasifulla uttryck som svenskan helt saknar.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.