När man söker en sanning så vet man inte om den men har tron eller hoppas att man finner den. Filosofiskt betyder detta att man söker efter något man inte vet.
Jag ser sanningssökande som ett sätt att leta men där man inte vet svaret. Hur ska man isåfall veta svaret?
I mitt fall har jag upptäckt sanningar då jag märkte att vissa saker var ologiska och jag kombinerade dessa insikter med andra insikter och kom då fram till en ny sanning.
Sanningssökande är det värt det?
Moderator: Moderatorgruppen
-
- Inlägg: 308
- Blev medlem: 20 jan 2019 05:34
- Ort: Göteborg, Kortedala
Re: Sanningssökande är det värt det?
naturaleeduco skrev:När man söker en sanning så vet man inte om den men har tron eller hoppas att man finner den. Filosofiskt betyder detta att man söker efter något man inte vet.
Jag ser sanningssökande som ett sätt att leta men där man inte vet svaret. Hur ska man isåfall veta svaret?
I mitt fall har jag upptäckt sanningar då jag märkte att vissa saker var ologiska och jag kombinerade dessa insikter med andra insikter och kom då fram till en ny sanning.
Jag upplever att man blandar i ett gäng olika saker i begreppet sanning. Det kan betyda sann kunskap, att hitta sig själv, att vara sann mot sig själv (autentisk), att hitta något som känns rätt passar och fungerar för en själv etc. Ofta handlar det om att man hittar något "man söker", alltså något som fyller ett begär/behov man först inte visste att man hade.
Det är ju essensen av andligt sökande.
Re: Sanningssökande är det värt det?
“Philosophy begins in wonder. And, at the end, when philosophic thought has done its best, the wonder remains.” —Alfred North Whitehead
Re: Sanningssökande är det värt det?
Smisk skrev:naturaleeduco skrev:När man söker en sanning så vet man inte om den men har tron eller hoppas att man finner den. Filosofiskt betyder detta att man söker efter något man inte vet.
Jag ser sanningssökande som ett sätt att leta men där man inte vet svaret. Hur ska man isåfall veta svaret?
I mitt fall har jag upptäckt sanningar då jag märkte att vissa saker var ologiska och jag kombinerade dessa insikter med andra insikter och kom då fram till en ny sanning.
Jag upplever att man blandar i ett gäng olika saker i begreppet sanning. Det kan betyda sann kunskap, att hitta sig själv, att vara sann mot sig själv (autentisk), att hitta något som känns rätt passar och fungerar för en själv etc. Ofta handlar det om att man hittar något "man söker", alltså något som fyller ett begär/behov man först inte visste att man hade.
Det är ju essensen av andligt sökande.
Den här tråden som verkar som den dog ut - har en serie bra tankar som är värda att lyfta. Därmed gör jag det och fetmarkerar det mest intressanta...
eftersom jag anmärkte (pekade på) en sak med illusionens tankar om bedömande "man måste ha svaret redan, tro sig ha svaret redan" för att kunna bedöma om något faller in under något man söker --- vilket verkar vara motsatsen till det som är markerat ovan.
Är det?
Re: Sanningssökande är det värt det?
Det nog så att man söker efter något man redan vet vad man söker efter. Svar finns om frågan är sanningsful o ärlig. Att söka efter vilken sanning som helst kan vara ofruktsamt om man inte tar i åtanke värdet att finna det i relation till hur pass kostsamt det är att söka.
Re: Sanningssökande är det värt det?
Sheki skrev:Det nog så att man söker efter något man redan vet vad man söker efter. Svar finns om frågan är sanningsful o ärlig. Att söka efter vilken sanning som helst kan vara ofruktsamt om man inte tar i åtanke värdet att finna det i relation till hur pass kostsamt det är att söka.
Tror att det är genetiskt också. Vad just ens egen hjärna triggas av att söka. För mig är "sanningen" rätt ointressant. Man ställs inför en företeelse som det kan vara si eller så med. Då luskar jag nog i det tills jag har en "sanning som duger", och kör på den med vetskap om att det kan vara fel. Och ändrar i så fall. Märker att många går igång på att gå vidare i sitt sanningssökande, att älta(ordet min hjärna föreslår) detaljer fram och tillbaka, för att verkligen tränga in i detaljerna. Jag blir bara lost och tappar intresset.
Kahneman är lite intressant, hans två tänkanden, och jag är nog funtad så, att jag väldigt mycket mer trivs i det första, instinktiva, systemet, ogärna tar mig ner i det andra, djupare. Och jag har nog alltid haft ambitionen att träna upp det första för att bli så vasst som möjligt. Jag vill definitivt påstå att det inte bara handlar om att det andra är bra och det första är dåligt. Tror att det också har att göra med hur man funkar som person. Så sanningen får vara en juvel för de som funkar bäst i hans "system två". Vilket inte innebär att jag skippar att läsa hur avancerade saker som helst.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster