Algotezza skrev:Det är ett slags metafysisk klyscha inom nyandligheten att tillvaron består av motsatspar. Utan gott inget ont, utan ljus inget mörker. Men för det första varför just par, varför inte tripletter eller fler? Och för det andra, är det säkert att allt har en motsats?
Varför det talas om motsatspar men inte om tripletter, vet jag inte riktigt. Har du förslag på någon triplett? Tänker vi oss Hegel exempelvis så resonerade han utifrån tes, antites och syntes...så det innehåller tre steg, men knappast talar vi ändå om någon motsatstriplett. Snarare då så att det är ett motsatspar mellan tes och antites, och att syntesen är något som kommer därefter.
Tar vi en sak i taget...så blir det väl logiskt nog ett möte mellan två delar. Det är minsta möjliga differensnivån....och vill vi försöka förstå eller förklara något på mer basal nivå är det kanske naturligt att vi söker oss till minsta differensnivå? Är det inte på liknande sätt man exvis kan förklara digitala teknikens uppbyggd med ettor och nollor?
Vissa begrepp i vårt språk har motsatser medan andra begrepp har det inte. Att söka motsatsord till varje ord i språket är knappast meningsfullt att försöka göra. Men det var inte tänkt att det var något sådant den här tråden skulle handla om heller. Trådens syfte handlade inte om att diskutera motsatser i allmänhet, utan om det går att tala om ett centralt motsatspar inom filosofin. Finns det något sådant motsatspar, och i så fall, hur ska detta motsatspar beskrivas?