Relationen mellan dessa motsatspar tänker jag kan jämföras med taoismens yinyang-symbol, se
https://en.wikipedia.org/wiki/Yin_and_y ... symbol.svgDels har vi ett svart område med en vit punkt inuti, och dels har vi ett vitt område med en svart punkt inuti.
Om vi prövar denna bild på ett vanligt motsatspar, så som motsatsparet
yttre värld och
inre värld, vad innebär det då?
Vi kan då tänka oss att yttre värld representerar det vita, och inre värld represeterar det svarta. Men i det vita fältet, dvs yttre världen, finns också en punkt av det svarta, dvs inre värld, och i det svarta fältet, finns en punkt av det vita. Det ena finns inte bara jämsides med det andra, de två världarna befinner sig också i varandra. Och det tänker jag är en anledning till att det verkar så svårt att separera de två aspekterna.
Om vi t ex tar det här om Illusionens resonemang om att
det imaginära utgör en del av universum. Om universum då är det yttre, och det imaginära tillhör det inre, innebär det då att det imaginära inte tillhör universum? Å ena sidan kan man vilja säga ja, eftersom det svarta (inre) inte är vitt, å andra sidan skulle man kunna svara nej, eftersom det trots allt finns en klick av det svarta i det vita. Du kan studera valfri del av det vita och du kommer aldrig hitta något svart, men du kan inte ta allt av det vita utan att därmed också få med dig något svart.
Slutsats: om universum är hela vår yttre värld finns något imaginärt / något av vårt inre däri. (Skulle nog kunna kallas ontologiskt anspråk)
Och motsvarande resonemang skulle också kunna föras angående inre värld. Att det går inte att helt frikoppla yttre värld från inre värld.
Sen en annan fråga om den svarta punktens storlek i vita fältet och vice versa. Går det att säga något om dess utbredning? Om vi tänker oss att det måste finnas balans mellan det yttre och det inre, då innebär det att ju mindre svarta punkten i vita fältet är, ju mer koncentrerad är den också. Kanske kan vi här tänka oss en inverterad yinyang-symbol om vi vänder den uppochner, att på baksidan av det vita fältet finns ett motsvarande svart fält, och på baksidan av svarta punkten finns en motsvarande vit punkt. Och vidare att om svarta punkten expanderar till den grad att den fyller det vita fältet, så kommer det upptäckas att i mitten av den svarta punkten (som nu förvandlats till ett svart fält) finns en vit punkt. Och längst inne i vita punkten/fältet finns en svart punkt osv i oändlig regress.
Låter detta rimligt?
Kan här noteras att yinyang-symbolen inte i sig illustrerar någon oändlig regress, men jag tänker att det kan ha och göra med att punkterna i själva verket är andra gradens symboler. Svarta punkten i vita fältet och vice versa har egentligen ingen utbredning, men utan utbredning går det inte att illustrera - så därför illustreras ett runt svart fält som symbol för dess punkt, dvs en form av symbolik inom symboliken.
