Medvetandeproblemet

[Pilatus]

I vetenskaplig mening finns inte fler substanser i nervsystemet än dem vi känner till och som förklarar hur nervceller och synapser fungerar. Vad skulle vara förklaringen till människans självmedvetande förutom nervsystemet (inkl. hjärnans substans) och vad neurologer har funnit vid dissektion?

Det enda sättet att veta något om medvetandet är att vara medvetna.

Resonemanget använder sitt eget påstående om att medvetandet är nödvändigt för att ge evidens för existensen av medvetande.

Detta är inte en fysisk substans, det kräver erfarenheten av att VARA medveten. Ingen har "hittat medvetandet i hjärnan", fysikalism är inte en vetenskap det är en filosofi.

Det jag yttrar mig om är att medvetandet kräver en fungerande hjärna (ett nervsystem), inget mer. Vad krävs mer enligt dig Smisk?

[Smisk]

Resonemanget använder sitt eget påstående om att medvetandet är nödvändigt för att ge evidens för existensen av medvetande.

Vilket resonemang och vilket påstående?

Resonemanget är att medvetandet inte är fysiskt och aldrig har erfarits som något fysiskt.
Om allt som existerar är fysiskt och medvetandet inte observerats existerar det inte men medvetande skriver denna text alltså är det inte sant.

Det jag yttrar mig om är att medvetandet kräver en fungerande hjärna (ett nervsystem), inget mer. Vad krävs mer enligt dig Smisk?

Jag vet inte exakt vad som krävs, om något, men att fysiska saker och inre erfarenheter skulle vara samma sak är inte hur jag tänker mig det. Istället verkar det finnas saker av helt olika natur samtidigt och vi har tillgång till minst två perspektiv, det yttre och inre, där det yttre är det exempelvis fysiken använder och det inre är det där erfarenheter, medvetande, värde som vi talar om i andra tråden osv finns tillgängligt.

För att förstå existensens natur eller naturen som helhet så krävs det att vi förstår att flera typer av existens finns tillgängliga för oss.
Blandar vi dem som om de "är samma typ", så som genom att säga att medvetande = materia, missar vi viktiga delar av existensen.

[Pilatus]

Resonemanget använder sitt eget påstående om att medvetandet är nödvändigt för att ge evidens för existensen av medvetande.

Vilket resonemang och vilket påstående?

Det du skrev ovan: Det enda sättet att veta något om medvetandet är att vara medvetna.

[Marksa]

Tänker du dig att materia är allt som är verkligt och allt annat är epifenomen?
Fysikalism?

Tänk vad 100 miljarder nervceller som vardera har kopplingar till 1000 andra nervceller ändå kan åstadkomma. Och kopplingarna är hiskeligt snabba också.
Vi säger att vi inte ser världen som den är. Nej det gör vi inte för vi ser världen med människan som referens.
Dessutom så är det vi ser en bild av världen, en illusion av världen som den var nyss. Samtiggt räknar medvetandet ut vad vi bör se snart, en fantasi som hela tiden kräver sin uppdatering via sensoriska input. Men uppdateringshastigheten är som sagt enorm. Medvetna upplevelser genererar och förbättrar vår bild av verkligheten.
Utöver ovanstående så bearbetar medvetandet även det som vi kan kalla högre funktioner. (vissa textböcker menar dock att hjärnan inte har hierarkier). Vi kan förundras över skönheten, vi kan ha en stark känsla för etik och en inbyggd känsla för moral och så vidare.
Varför kan inte vi människor låta oss förundras över medvetandes förmågor. Våra kroppar och hjärnor är de ultimata "Beast Machines".

[Smisk]

Resonemanget använder sitt eget påstående om att medvetandet är nödvändigt för att ge evidens för existensen av medvetande.

Vilket resonemang och vilket påstående?

Det du skrev ovan: Det enda sättet att veta något om medvetandet är att vara medvetna.

Det är en ontologisk sanning att erfarenhet måste erfaras för att kunskap om den skall existera.
Menar du att du invänder mot det eller bekräftar det?

Alla våra 5 väsensskilda fysiska sinnen kräves för att vi skall veta något om sakerna som visar sig för oss genom dem.
De är "glasögon vi inte kan ta av".

[Smisk]

Jag ställer en enkel och rak fråga Om du menar att medvetande är resultat av fysik.
De som är drabbade av visdom ger självklart inga raka svar.
Visdom är inget som kan beskrivas eller förklaras, bara upplevas - matrixmetafysiken!

Jag har förklarat detta lite väl många gånger känner jag
Jag sympatiserar med Ken Wilbers modell som sagt så du kan kika på den för mer info om det är oklart.
Jag ser inga problem med den.

Allt i naturen är en komplex, multidimensionell process och aspekterna av yttre och inre perspektiv på saker inom den kan INTE förklaras med varandra eller reduceras till varandra. Lika lite som höjd och bredd kan förklara eller vara varandra hos en triangel.
De är dimensioner, alltså riktningar, som möjliggör existensens natur.

Alla olika fysiska saker och alla olika mentala existerar samtidigt och tillsammans och man måste förstå detta och inte reducera dem till varandra.

[Pilatus]

Det är en ontologisk sanning att erfarenhet måste erfaras för att kunskap om den skall existera. Menar du att du invänder mot det eller bekräftar det?

Jag skulle inte formulera mig så. Är det inte mer korrekt att säga att kunskap om den subjektiva upplevelsen av medvetande får vi genom introspektion.

[Smisk]

Tänk vad 100 miljarder nervceller som vardera har kopplingar till 1000 andra nervceller ändå kan åstadkomma. Och kopplingarna är hiskeligt snabba också.
Vi säger att vi inte ser världen som den är. Nej det gör vi inte för vi ser världen med människan som referens.
Dessutom så är det vi ser en bild av världen, en illusion av världen som den var nyss. Samtiggt räknar medvetandet ut vad vi bör se snart, en fantasi som hela tiden kräver sin uppdatering via sensoriska input. Men uppdateringshastigheten är som sagt enorm. Medvetna upplevelser genererar och förbättrar vår bild av verkligheten.
Utöver ovanstående så bearbetar medvetandet även det som vi kan kalla högre funktioner. (vissa textböcker menar dock att hjärnan inte har hierarkier). Vi kan förundras över skönheten, vi kan ha en stark känsla för etik och en inbyggd känsla för moral och så vidare.
Varför kan inte vi människor låta oss förundras över medvetandes förmågor. Våra kroppar och hjärnor är de ultimata "Beast Machines".

Hur det estetiska fungerar är väldigt intressant tycker jag, ett stort ämne
Hela den psykologiska, känslomässiga och medvetna relationen vi har till erfarenheten, världen och oss själva i den är oändligt komplex.

Det är fortfarande oklart för mig om du har en fysikalistisk uppfattning?
Dags att göra en tråd om det kanske som sagt. Jag har dock personligen förklarat min syn så många gånger så det behövs inte för egen del.

[Smisk]

Det är en ontologisk sanning att erfarenhet måste erfaras för att kunskap om den skall existera. Menar du att du invänder mot det eller bekräftar det?

Jag skulle inte formulera mig så. Är det inte mer korrekt att säga att kunskap om den subjektiva upplevelsen av medvetande får vi genom introspektion.

Det håller jag med om. Den kan dock endast göras i och med själva erfarenheten.
Introspektion är förmågan att upptäcka sitt inre.

[Anders]

Tänk vad 100 miljarder nervceller som vardera har kopplingar till 1000 andra nervceller ändå kan åstadkomma. Och kopplingarna är hiskeligt snabba också.

Och ändå uppfattar vi, vakna, sovande, fulla (och antagligen höga, men där har jag ingen praktisk erfarenhet) vårt medvetande som en, rättså okomplicerad, enhet. Vi tänker på en sak i taget, uppfattar oss som en singulär. Tanken på att vi skulle kunna tänka i två simultana parallella flöden ter sig befängd. Alla dessa nervceller och synapser mynnar ut i nää nu behöver jag nog dagen sista kopp kaffe.

[Marksa]

Varför kan inte vi människor låta oss förundras över medvetandes förmågor. Våra kroppar och hjärnor är de ultimata "Beast Machines".

Det är fortfarande oklart för mig om du har en fysikalistisk uppfattning?

Varför är det viktikt för dig att veta om jag är en fysikalist eller har en fyskalistisk uppfattning?

Låt oss säga att jag är vandraren som alltid är på en resa.

[Marksa]

Tänk vad 100 miljarder nervceller som vardera har kopplingar till 1000 andra nervceller ändå kan åstadkomma. Och kopplingarna är hiskeligt snabba också.

Och ändå uppfattar vi, vakna, sovande, fulla (och antagligen höga, men där har jag ingen praktisk erfarenhet) vårt medvetande som en, rättså okomplicerad, enhet. Vi tänker på en sak i taget, uppfattar oss som en singulär. Tanken på att vi skulle kunna tänka i två simultana parallella flöden ter sig befängd. Alla dessa nervceller och synapser mynnar ut i nää nu behöver jag nog dagen sista kopp kaffe.

Javisst är det så.
Vi kan känna oss som simpla tjuvar i livets väv. Vad gör vi egentligen av våra liv. all vår potential.
Ja, jag kastar bort 8 av 10 kvällar på dumunderhållning på burken eller ännu värre på reeals på Facebook.
Men medvetandet värderar inte vad vi väljer att göra så länge vi håller oss vid liv.
Men den underbara processor vi har ser till att tala om för oss vad kaffet smakar, det är gott och aromen är fin förmodligen nyttigt. ja två rätt av 3 inte illa. sedan så ser automtiska/autonoma processer till att vi andas, och att vi kan hålla balansen och även den varma koppen i handen. Mycket att processa redan där. Och så vidare och så vidare.
Och mitt i allt detta kan vi reflektera över ett antal filosofiska spörsmål. Fundera på vad vi kommer att ta tag i morgon på jobbet, har vi lärt oss något idag som kan göra det lättare imorgon…..Allt detta händer utan

[hakkapeliitta]

Vi kan känna oss som simpla tjuvar i livets väv. Vad gör vi egentligen av våra liv. all vår potential.
Ja, jag kastar bort 8 av 10 kvällar på dumunderhållning på burken eller ännu värre på reeals på Facebook.

Det är inte mänskligt att ha för stora ambitioner i livet.
Slötittande på tv fyller en funktion. Det är en missvisande utopisk idealbild där man förmodas vara effektiv varje vaken minut.
Viktigt att hålla hjärnan igång men med normala doser.

Snöar ibland på primtal. Bra insomningsgrej om inte annat. Fick nu ytterligare bränsle på brasan när Pilatus nämnde Mersenneprimtal.
Försöker nu förstå varför 2^p - 1 är ett primtal när p är ett primtal.
Om man tänker geometriskt kan inte ett primtal antal klossar, typ kvadratiska, formas till en rektangel.
Jämna antal klossar kan alltid bildas som 2*någonting rektangel.
Jag försökte bilda rektanglar av Mersenneprimtal på detta vis, som exempel, 2^5 = 32, minus ett är 31, som är ett mersenneprimtal.
Men 2^5 kan skrivas 2*2^4 = 2*(2*4) och där har vi två tvådimensionella rektanglar, 2*16.
På detta sätt tolkas varje Mersenneprimtal (minus ett) som tvådimensionellt.
Men vad händer då när vi tar bort en kloss från en av de två rektanglar, kvar blir 16,15.
Men varför funkar 2^p - 1 endast när p är ett primtal och inte för alla udda tal?
Rätt fascinerande problem och jag ser några sömnlösa nätter framför mej.

[Smisk]

Varför kan inte vi människor låta oss förundras över medvetandes förmågor. Våra kroppar och hjärnor är de ultimata "Beast Machines".

Det är fortfarande oklart för mig om du har en fysikalistisk uppfattning?

Varför är det viktikt för dig att veta om jag är en fysikalist eller har en fyskalistisk uppfattning?

Låt oss säga att jag är vandraren som alltid är på en resa.

För att medvetandeproblemet handlar om det.
Varför är medvetandeproblemet intressant för mig och vad andra tänker om det?

Komplex fråga att svara kort på men jag kan summera det med att det är en konsekvens av min personlighet, den mänskliga naturens nyfikenhet och intresse av att klargöra saker om tillvarons natur för att se syfte, värde och mening i livet.

För mig så är filosofi ett sätt att skapa klarhet kring djupare meningsfulla saker
Att naturen skulle vara en strikt "mekanisk scen" av fysiska föremål som endast följer "naturlagar" ser jag som en filosofisk hållning som inte är genomtänkt alls. Det är denna filosofi som bidrar till att skapa medvetandeproblemet. Det är ett problem som beror på en konflikt mellan att två olika typer av existens uppfattas, en inre och en yttre, och att man försöker "förklara den ena med naturen hos den andra".

Vi kan inte "förklara musik med färger", de är olika typer av existens vi kan erfara men inte blanda.

Jag säger inte att medvetandeproblemet är ett meningslöst problem utan istället är det meningsfullt att reflektera över tillvarons natur och få klarhet i hur den finns och vad den är (ontologi), vad som kan förklara detta (metafysik) och vilka sätt att se den på som ger oss nått av värde (axiologi).

[Smisk]

Det är inte mänskligt att ha för stora ambitioner i livet.
Slötittande på tv fyller en funktion. Det är en missvisande utopisk idealbild där man förmodas vara effektiv varje vaken minut.
Viktigt att hålla hjärnan igång men med normala doser.

Ja, man måste tänka och känna själv och följa sin egen själ. Ytlig reklam om vad som är viktigt som drar i en åt alla håll är det första som bör ifrågasättas

En viktig aspekt av att skapa mening i livet är att inse vad som inte är viktigt och välja bort det. Det mesta av allt som drar i en är ytligt nonsens så det måste man bli expert på att välja bort.