Vetenskapsfilosofi/teori/metodik

[David H]

Jag läser då och då påståenden här om vad vetenskap är, och vad som är vetenskapens uppgift. Alla dessa påståenden verkar dock inte helt förenliga med varandra. Jag tänker till exempel att Smisk efterfrågar bevisning, medan många andra poängterar kravet på falsifierbarhet. Är inte detta typiskt exempel på två oförenliga perspektiv? Jag menar, kan något bevisas, samtidigt som det är falsifierbart? Låter något paradoxalt för mig, om än såklart det kan vinklas på olika sätt beroende på hur man väljer att definiera.

Viktiga bidrag till vetenskapsfilosofins historia är dels David Hume och logiska positivisterna, som kritiserade olika typer av "metafysiska" slutsatser, så förstås Popper och kravet på falsifierbarhet. Ett stort namn inom vetenskapsfilosofin som kom efter Popper är Thomas Kuhn, som skrev om paradigmskiften. Jämfört med Popper upplever jag att Kuhn tar vetenskapsfilosofin till en mer avancerad nivå, som kan vara intressant att fördjupa sig i.

[Vertumnus]

Jag läser då och då påståenden här om vad vetenskap är, och vad som är vetenskapens uppgift. Alla dessa påståenden verkar dock inte helt förenliga med varandra. Jag tänker till exempel att Smisk efterfrågar bevisning, medan många andra poängterar kravet på falsifierbarhet. Är inte detta typiskt exempel på två oförenliga perspektiv? Jag menar, kan något bevisas, samtidigt som det är falsifierbart? Låter något paradoxalt för mig, om än såklart det kan vinklas på olika sätt beroende på hur man väljer att definiera.

Viktiga bidrag till vetenskapsfilosofins historia är dels David Hume och logiska positivisterna, som kritiserade olika typer av "metafysiska" slutsatser, så förstås Popper och kravet på falsifierbarhet. Ett stort namn inom vetenskapsfilosofin som kom efter Popper är Thomas Kuhn, som skrev om paradigmskiften. Jämfört med Popper upplever jag att Kuhn tar vetenskapsfilosofin till en mer avancerad nivå, som kan vara intressant att fördjupa sig i.

Att vetenskapligt bevisa en teori kräver falsifierbarhet dvs att teorin är möjlig att falsifiera genom expriment eller observationer. Det handlar helt enkelt om att kunna sätta en teori på prov mot yttre förållanden.

[David H]

Att vetenskapligt bevisa en teori kräver falsifierbarhet dvs att teorin är möjlig att falsifiera genom expriment eller observationer. Det handlar helt enkelt om att kunna sätta en teori på prov mot yttre förållanden.

Men det beror väl då på hur du väljer att definiera bevis? Om bevis innebär "med nödvändighet" och "100% säkert", hur skulle det då samtidigt kunna vara falsifierbart, dvs gå att falsifiera - utan att därmed bryta mot de överenskomna reglerna? Om du falsifierar det, visar det då bara att det inte var "100% säkert", och det innebär väl att det aldrig var något bevis i förstone?

[Vertumnus]

Att vetenskapligt bevisa en teori kräver falsifierbarhet dvs att teorin är möjlig att falsifiera genom expriment eller observationer. Det handlar helt enkelt om att kunna sätta en teori på prov mot yttre förållanden.

Men det beror väl då på hur du väljer att definiera bevis? Om bevis innebär "med nödvändighet" och "100% säkert", hur skulle det då samtidigt kunna vara falsifierbart, dvs gå att falsifiera - utan att därmed bryta mot de överenskomna reglerna? Om du falsifierar det, visar det då bara att det inte var "100% säkert", och det innebär väl att det aldrig var något bevis i förstone?

Vetenskapen håller alltid dörren öppen för att saker kan vara på ett annat sätt, därför undviker man att tala om 100% säkerhet.

Att en teori är vetenskapligt bevisad innebär att verkligheten visats bete sig på det sätt som teorin förutsäger, men det innebär inte att vi kan garantera att den består alla framtida prövningar. Kanske kan verkligheten beskrivas bättre med en annan teori och kanske är den första teorin endast ett specialfall av en mer omfattande.

[David H]

Vetenskapen håller alltid dörren öppen för att saker kan vara på ett annat sätt, därför undviker man att tala om 100% säkerhet.

Det du skriver här liknar vad jag syftade till. Men jag menar fortfarande att man kan uttrycka det tydligare. Det är inte bara så att man undviker att tala om att det är 100% säkert, det är också så att vi inte vet om det är 100% säkert. Den distinktionen kan vara väldigt viktig menar jag, men ofta upplever jag som att det ofta slätas över, osäkerhetsfaktorn ges inget verkligt erkännande.

Mot denna bakgrunden menar jag att man återigen kan ställa frågan om det är motiverat att tala om "bevis" inom (empirisk) vetenskap. Uttalanden som till exempel: "Här är det något som vi bevisat, men vi vet inte säkert om det stämmer", är det inte risk att det orsakar en del förvirring?

På wikipedia går det till exempel att läsa:

I de empiriska vetenskaperna finns det så gott som alltid en osäkerhet i mätvärden vilket gör att man inte kan prata om absoluta bevis, utan istället om olika hög grad av korrelation, validitet och reliabilitet. Dessa empiriska "bevis" som aldrig är helt säkra kallas för evidens, medan endast matematiska bevis kallas "bevis".

(även Wikipedia tycker jag dock är något otydlig i sin formulering; vad menar de t ex med "så gott som alltid"? Varför inte bara skriva "alltid"? Vad finns det för undantagsfall?)

Det är klart att man kan hålla fast vid att tala om bevis (vilket många gör), med förbehållet att man egentligen inte är helt säker, men jag tror det är dömt att orsaka förvirring och en betydande risk att vilseleda. Bevis är ju ett begrepp som används inom matematiken och har en annan innebörd där, varför då inte nöja sig att tala om evidens inom vetenskap?

Att en teori är vetenskapligt bevisad innebär att verkligheten visats bete sig på det sätt som teorin förutsäger, men det innebär inte att vi kan garantera att den består alla framtida prövningar. Kanske kan verkligheten beskrivas bättre med en annan teori och kanske är den första teorin endast ett specialfall av en mer omfattande.

Här upplever jag att du på nytt har en tendens att driva bort ifrån osäkerhetsfaktorn. Här kan det tolkas som att du menar att just nu är det 100% säkert, men kanske kommer framtiden ändra på detta. Eller just detta specialfall är 100% säkert, men det betyder inte att alla andra fall behöver vara säkra. Kanske är det inte alls vad du menar, men jag menar att det då är lätt misstolkningar som kan göras, om du inte ger mer tydligt erkännande till osäkerhetsfaktorn.

[Vertumnus]

Vetenskapen håller alltid dörren öppen för att saker kan vara på ett annat sätt, därför undviker man att tala om 100% säkerhet.

Det du skriver här liknar vad jag syftade till. Men jag menar fortfarande att man kan uttrycka det tydligare. Det är inte bara så att man undviker att tala om att det är 100% säkert, det är också så att vi inte vet om det är 100% säkert. Den distinktionen kan vara väldigt viktig menar jag, men ofta upplever jag som att det ofta slätas över, osäkerhetsfaktorn ges inget verkligt erkännande.

Mot denna bakgrunden menar jag att man återigen kan ställa frågan om det är motiverat att tala om "bevis" inom (empirisk) vetenskap. Uttalanden som till exempel: "Här är det något som vi bevisat, men vi vet inte säkert om det stämmer", är det inte risk att det orsakar en del förvirring?

På wikipedia går det till exempel att läsa:

I de empiriska vetenskaperna finns det så gott som alltid en osäkerhet i mätvärden vilket gör att man inte kan prata om absoluta bevis, utan istället om olika hög grad av korrelation, validitet och reliabilitet. Dessa empiriska "bevis" som aldrig är helt säkra kallas för evidens, medan endast matematiska bevis kallas "bevis".

(även Wikipedia tycker jag dock är något otydlig i sin formulering; vad menar de t ex med "så gott som alltid"? Varför inte bara skriva "alltid"? Vad finns det för undantagsfall?)

Det är klart att man kan hålla fast vid att tala om bevis (vilket många gör), med förbehållet att man egentligen inte är helt säker, men jag tror det är dömt att orsaka förvirring och en betydande risk att vilseleda. Bevis är ju ett begrepp som används inom matematiken och har en annan innebörd där, varför då inte nöja sig att tala om evidens inom vetenskap?

Att en teori är vetenskapligt bevisad innebär att verkligheten visats bete sig på det sätt som teorin förutsäger, men det innebär inte att vi kan garantera att den består alla framtida prövningar. Kanske kan verkligheten beskrivas bättre med en annan teori och kanske är den första teorin endast ett specialfall av en mer omfattande.

Här upplever jag att du på nytt har en tendens att driva bort ifrån osäkerhetsfaktorn. Här kan det tolkas som att du menar att just nu är det 100% säkert, men kanske kommer framtiden ändra på detta. Eller just detta specialfall är 100% säkert, men det betyder inte att alla andra fall behöver vara säkra. Kanske är det inte alls vad du menar, men jag menar att det då är lätt misstolkningar som kan göras, om du inte ger mer tydligt erkännande till osäkerhetsfaktorn.

När man talar om bevisat i vetenskapliga samanhang så använder man begreppet vetenskapligt bevisat vilket såväl redovisar bakgrund som understryker att det inte handlar om bevis i absolut mening.

Du fär det närmast att framstå som att mitt ärende vore politiskt. Jag är dock inte säker på att våra meningsskiljaktigheter i frågan, om de nu finns, är så stora som du vill göra gällande.

Vetenskapsteori är just teori, slutledningarna är deduktiva medan den praktiska vetenskapen förutom deduktiva slutledningarna även kräver induktiva. Det är mot induktionen som Platon riktar sitt angrepp då han vill placera vetenskapliga resultat i kategorin åsikter.

Platons kritik är fortfarande giltig, vilket understryks i tillägget vetenskapligt då vi talar om bevis i vetenskapliga samanhang. Trots kritiken är metodens framgångar idag uppenbara, dess auktoritet har ökat, något som säkert också lett till viss fartblindhet.

[Smisk]

Jag läser då och då påståenden här om vad vetenskap är, och vad som är vetenskapens uppgift. Alla dessa påståenden verkar dock inte helt förenliga med varandra. Jag tänker till exempel att Smisk efterfrågar bevisning, medan många andra poängterar kravet på falsifierbarhet. Är inte detta typiskt exempel på två oförenliga perspektiv? Jag menar, kan något bevisas, samtidigt som det är falsifierbart? Låter något paradoxalt för mig, om än såklart det kan vinklas på olika sätt beroende på hur man väljer att definiera.

Viktiga bidrag till vetenskapsfilosofins historia är dels David Hume och logiska positivisterna, som kritiserade olika typer av "metafysiska" slutsatser, så förstås Popper och kravet på falsifierbarhet. Ett stort namn inom vetenskapsfilosofin som kom efter Popper är Thomas Kuhn, som skrev om paradigmskiften. Jämfört med Popper upplever jag att Kuhn tar vetenskapsfilosofin till en mer avancerad nivå, som kan vara intressant att fördjupa sig i.

Det viktiga är väl att en vetenskaplig teori måste KUNNA testas att vara sann. Det enda sättet att kunna göra det är att man måste kunna visa om den är falsk.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Falsifierbarhet

"Falsifierbarhet är möjligheten att beskriva ett sammanhang där ett givet påstående kan visa sig falskt. Inom vetenskapsteori används falsifierbarhet som ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig "

Om vi har en påståendekunskap om världen måste den för att vara vetenskaplig kunna bevisas vara sann eller falsk, annars har den inget vetenskapligt värde. Så måste det vara?

Därför måste den kunna definieras som något specifikt (alltså skiljt från annat) och experiment måste kunna visa hur vida beskrivningen stämmer med det beskrivna.

1. Falsifierbar beskrivning definieras.
2. Experiment som bekräftar och experiment som försöker motbevisa beskrivningen.
3. Jämför med andra som gjort 1+2.
4. Förvina beskrivningen och jämför med andra tillgängliga. (Gå till punkt 1)

Någon variation av detta verkar nödvändig.

En viktig sak jag gärna påpekar är att det inte på något sätt följer vetenskapligt att för att saker KAN beskrivas och bli kunskap på detta sätt så skulle det utesluta andra perspektiv på världen

Att utesluta saker som inte är vetenskapliga, är inte vetenskapligt, mer än att det preciserar vilka saker som är vetenskapliga.

[David H]

När man talar om bevisat i vetenskapliga samanhang så använder man begreppet vetenskapligt bevisat vilket såväl redovisar bakgrund som understryker att det inte handlar om bevis i absolut mening.

Du fär det närmast att framstå som att mitt ärende vore politiskt. Jag är dock inte säker på att våra meningsskiljaktigheter i frågan, om de nu finns, är så stora som du vill göra gällande.

Vetenskapsteori är just teori, slutledningarna är deduktiva medan den praktiska vetenskapen förutom deduktiva slutledningarna även kräver induktiva. Det är mot induktionen som Platon riktar sitt angrepp då han vill placera vetenskapliga resultat i kategorin åsikter.

Platons kritik är fortfarande giltig, vilket understryks i tillägget vetenskapligt då vi talar om bevis i vetenskapliga samanhang. Trots kritiken är metodens framgångar idag uppenbara, dess auktoritet har ökat, något som säkert också lett till viss fartblindhet.

Jag menar inte heller att våra meningsskiljaktigheter är stora. Meningsskiljaktigheterna kanske kan sammanfattas som
1) Du anser att "bevis" är ett lämpligt begrepp att använda inom empirisk vetenskap, medan jag menar att det är ett mer problematiskt/olämpligt begrepp
2) Jag menar att det är viktigt att betona osäkerhetsfaktorn inom empiriska undersökningar, medan jag upplever att du (i vissa formuleringar) inte är lika tydlig på den punkten.

Det är absolut inte frågan om några större skillnader, men jag menar att det ändå kan vara betydelsefullt. Jag tänker till exempel på situationer som uppstått här på forumet, som när Xion skriver att växthuseffekten inte är bevisad eller Smisk skriver om att det inte går att bevisa tidens existens. Anser man att "bevisning" är ett meningsfullt vetenskapligt begrepp, kommer man lätt att hamna i trubbel när man ska försöka försvara sina bevis, eftersom gentemot en tillräckligt kritisk granskning kommer bevisen inte att hålla, oavsett vad frågan gäller. Det är likt att ge sig in i en metafysisk lek som man omöjligt kan vinna, där man alltid står förlorare.
En bättre väg bort från detta menar jag då snarare är att betona att frågan om något (i strikt mening) är bevisat eller inte, är meningslös, och inte relevant att diskutera kring. Jämför till exempel med om du vill diskutera strategier i schack, och du får mothugg från någon som för ett resonemang om en häst som förvandlar sig till ett torn. Då kan det vara värt att poängtera att det är en annan kontext som du har i åtanke, och frågor om hästar som förvandlar sig till torn är meningslös/saknar relevans i den kontexten. (Liknelsen är inte klockren, men tänk lite kreativt, så kanske du kan förstå vad jag menar ändå).

[hakkapeliitta]

Du har helt missat verifierbarhetsprincipen.
Verifierbarhet är att en teori kan om möjligt motbevisas. Betyder att en teori är öppen för kritik.
Gud finns är en obevisad hypotes eftersom den bygger på obevisade antaganden. Således ingen teori.

[David H]

Du har helt missat verifierbarhetsprincipen.
Verifierbarhet är att en teori kan om möjligt motbevisas. Betyder att en teori är öppen för kritik.
Gud finns är en obevisad hypotes eftersom den bygger på obevisade antaganden. Således ingen teori.

Verifierbarhetsprincipen är väl något som går hand i hand med falsifierbarhetsprincipen. Inom empirisk vetenskap ägnar man sig åt att testa olika teorier, genom exempelvis undersökningar, experiment, kontrollstudier etc,
. Detta är centralt inom all empirisk forskning. Testningen kan, grovt uttryckt, antingen verifiera eller falsifiera teorin.

Men menar du att detta på något sätt kan bevisa och eliminera alla osäkerhetsfaktorer inom empirisk forskning? I så fall har vi en meningsskiljaktighet. Annars förstår jag inte poängen med din invändning och vem du riktar den emot.

[Vertumnus]

När man talar om bevisat i vetenskapliga samanhang så använder man begreppet vetenskapligt bevisat vilket såväl redovisar bakgrund som understryker att det inte handlar om bevis i absolut mening.

Du fär det närmast att framstå som att mitt ärende vore politiskt. Jag är dock inte säker på att våra meningsskiljaktigheter i frågan, om de nu finns, är så stora som du vill göra gällande.

Vetenskapsteori är just teori, slutledningarna är deduktiva medan den praktiska vetenskapen förutom deduktiva slutledningarna även kräver induktiva. Det är mot induktionen som Platon riktar sitt angrepp då han vill placera vetenskapliga resultat i kategorin åsikter.

Platons kritik är fortfarande giltig, vilket understryks i tillägget vetenskapligt då vi talar om bevis i vetenskapliga samanhang. Trots kritiken är metodens framgångar idag uppenbara, dess auktoritet har ökat, något som säkert också lett till viss fartblindhet.

Jag menar inte heller att våra meningsskiljaktigheter är stora. Meningsskiljaktigheterna kanske kan sammanfattas som
1) Du anser att "bevis" är ett lämpligt begrepp att använda inom empirisk vetenskap, medan jag menar att det är ett mer problematiskt/olämpligt begrepp

Vetenskapligt bevisat är ett vedertaget begrepp. Vi vet vad det betyder.

2) Jag menar att det är viktigt att betona osäkerhetsfaktorn inom empiriska undersökningar, medan jag upplever att du (i vissa formuleringar) inte är lika tydlig på den punkten.

Vågar vi tro att stenen faller mot marken när vi släpper den eller bör vi vid varje tillfälle preparera för allternativa utfall?

Osäkerhetsfaktorer är ofta beräkningsbara och skillnaderna kan vara stora, oftast större vid samhällsvetenskaplig forskning än vid naturvetenskaplig.

Det är absolut inte frågan om några större skillnader, men jag menar att det ändå kan vara betydelsefullt. Jag tänker till exempel på situationer som uppstått här på forumet, som när Xion skriver att växthuseffekten inte är bevisad eller Smisk skriver om att det inte går att bevisa tidens existens. Anser man att "bevisning" är ett meningsfullt vetenskapligt begrepp, kommer man lätt att hamna i trubbel när man ska försöka försvara sina bevis, eftersom gentemot en tillräckligt kritisk granskning kommer bevisen inte att hålla, oavsett vad frågan gäller. Det är likt att ge sig in i en metafysisk lek som man omöjligt kan vinna, där man alltid står förlorare.

Kanske räcker det med att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt? Det verkar hursom fungera i ovanstående.

En bättre väg bort från detta menar jag då snarare är att betona att frågan om något (i strikt mening) är bevisat eller inte, är meningslös, och inte relevant att diskutera kring. Jämför till exempel med om du vill diskutera strategier i schack, och du får mothugg från någon som för ett resonemang om en häst som förvandlar sig till ett torn. Då kan det vara värt att poängtera att det är en annan kontext som du har i åtanke, och frågor om hästar som förvandlar sig till torn är meningslös/saknar relevans i den kontexten. (Liknelsen är inte klockren, men tänk lite kreativt, så kanske du kan förstå vad jag menar ändå).

Algotezza sa vid ett tillfälle att det finns inre och yttre tid. Att inre tid existerar är inte ifrågasatt av någon av deltagarna. Det som varit föremål för diskussion är existensen av yttre tid.

[xion]

Algotezza sa vid ett tillfälle att det finns inre och yttre tid. Att inre tid existerar är inte ifrågasatt av någon av deltagarna. Det som varit föremål för diskussion är existensen av yttre tid.

Att det inte finns någon "yttre" tid, försökte ju Einstein visa matematiskt via relativitetsteorin.
Tyvärr tycks detta vara ett oöverstigligt problem för de flesta att förstå.

Det går inte att bevisa att något som inte finns inte finns.
Bevisbördan ligger alltid hos den som hävdar att något finns.
Hur bevisar man att spöken inte finns?
Eller gudar?
Var finns himmelriket? eller Helvetet?

[Smisk]

Platons kritik är fortfarande giltig, vilket understryks i tillägget vetenskapligt då vi talar om bevis i vetenskapliga samanhang. Trots kritiken är metodens framgångar idag uppenbara, dess auktoritet har ökat, något som säkert också lett till viss fartblindhet.

Jag kritiserar gärna fysikalism. Fysikalism är en filosofisk åsiktssamling som på grund av den fartblindhet du troligen syftar på ser ut att vara vetenskaplig. Men det är den inte.

Det är inget fel på fysikalism som filosofi, men uppfattningen att det är vad vetenskapen av nödvändighet kommer fram till är inte vetenskaplig.
Vetenskapen är så kraftfull att av bara farten får vi ett exempel på en pseudo-vetenskap, fysikalism, som en mainstreamuppfattning om vad existensen är i sin helhet.

Som jag ser det behöver vi vetenskapligt inte tveka på hur vida fysiska fenomen existerar även om vi skulle behöva just den där öppenheten att vi inte vet 100% utan har en uppfattning i första hand som "fungerar bra". Värdet av hur den uppfattningen vetenskapligt "fungerar bra" är uppenbart så länge man är fysiker

Skall man förklara vad saker som liv, medvetenhet och allt inre såsom mening, värde, syfte mm är och fungerar ontologiskt tappar man bollen i kvicksand med en fysikalistisk uppfattning.

Just för att tid i alla fall finns som erfarenhet, men nödvändigtvis inte utanför den, pekar alla ansträngningar att förklara/bevisa tiden som något utanför erfarenheten mot kvicksanden som slukar den bollen.

Som jag påpekat uppstår samma problem med samtliga inre fenomen, alltså allt som har erfarenhetsmässig kvalitét, som sin ontologiska status.
Exempelvis, erfarenheten av kulören blå är en sak men hur vida den finns UTANFÖR erfarenheten är en helt annan. Hur den så att säga "förhåller det inre till det yttre och vice versa" är en helt nödvändig del av förklaringen av fenomenet i sin helhet.

Den behöver med andra ord förklaras både som något yttre och inre och förhållandet mellan dem behöver förklaras.

Om vi INTE har förklaringen men påstår att vi har den är detta inte ett vetenskapligt påstående. Det är ingen påståendekunskap alls, det är en gissning som beslöjar en verklig kunskap.

[Smisk]

Att det inte finns någon "yttre" tid, försökte ju Einstein visa matematiskt via relativitetsteorin.
Tyvärr tycks detta vara ett oöverstigligt problem för de flesta att förstå.

Det går inte att bevisa att något som inte finns inte finns.
Bevisbördan ligger alltid hos den som hävdar att något finns.
Hur bevisar man att spöken inte finns?
Eller gudar?
Var finns himmelriket? eller Helvetet?

Exakt

Einstein har inte bevisat någon tid, ingen verkar ha det lika lite som någon bevisat medvetandet.
Det går inte att bevisa medvetandet som något fysiskt, hur skulle det gå till? Det är ett inre fenomen och fysikens arbetsområde är det yttre.

[David H]

Vetenskapligt bevisat är ett vedertaget begrepp.

Att det stundom, både i informella och formella sammanhang, talas om "vetenskapliga bevis" bestrider jag inte. Men bara för att något är vedertaget betyder inte att det är lämpligt och oproblematiskt. Exempelvis kan man också notera att det inte är ovanligt att det härleds bör från är i vetenskapliga fackartiklar, men det betyder inte att det är korrekt. Den moderna vetenskapen (liksom folk i allmänhet) förbiser ofta Humes lagar, både vad gäller induktionsproblemet och är-bör-problemet.

Sen är det också långtifrån alla som talar om vetenskapliga bevis. Jag har läst flertalet kurser i vetenskaplig teori och metodik på både grundnivå och avancerad nivå, och jag kan inte erinra mig om att varken någon lärare eller någon kursbok jag läst har hävdat att det är möjligt att bevisa saker inom (empirisk) vetenskap, och kan inte heller minnas att det påståtts finnas några "vetenskapliga bevis" (om det skett hade jag protesterat, så jag borde ha kommit ihåg det då). Däremot har "vetenskaplig evidens"varit ett centralt begrepp inom dessa kurser. Även på wikipedia står det ju, som jag citerade tidigare, under uppslagsordet "Vetenskap" att:

empiriska "bevis" som aldrig är helt säkra kallas för evidens, medan endast matematiska bevis kallas "bevis"

---

Vi vet vad det betyder.

Att vi vet vad det betyder när det talas om vetenskapligt bevisat, må i stora drag stämma, om du med "vi" menar du och jag, men jag tror inte att folk i allmänhet tolkar det på samma sätt. Säg till exempel om hela svenska folket fick besvara en enkät med frågan; Vad betyder "Vetenskapligt bevisat"?, och de två svarsalternativen 1) Att bedömningen gjorts att det är helt säkert, eller 2) Att bedömningen gjorts att det är mycket sannolikt. Vilket svarsalternativ skulle vinna? Jag gissar att alternativ 1 skulle få flest röster. De flesta associerar inte begreppet "bevis" till sannolikheter och osäkerhetsfaktorer

2) Jag menar att det är viktigt att betona osäkerhetsfaktorn inom empiriska undersökningar, medan jag upplever att du (i vissa formuleringar) inte är lika tydlig på den punkten.

Vågar vi tro att stenen faller mot marken när vi släpper den eller bör vi vid varje tillfälle preparera för allternativa utfall?

Jag vågar (i de flesta situationer) tro att stenen faller mot marken när den släpps. Men det är ju då också just en tro, eller säg tillit/övertygelse, grundad på stark evidens, och inte en fråga om bevis.