Pollen skrev:"vetenskapen som sådan" och "vetenskapen som empirisk" - vad betyder det här?
Att vetenskap kan vara mer än det vi idag syftar på som vetenskap. Den snävare formen så som fysiken är objektiv och beskriver saker som om dem är oberoende av en observator. "Block universe teorin", den många tror beskriver universums natur med så som Newton beskrev den, ger en snäv tolkning som blir paradoxal i fält som kvantteori, komplex systemteori och för att förstå det inre såsom medvetandet och andliga erfarenheter mm.
Vetenskapen är paradigmdriven och innefattar helt olika fält som förklarar helt olika saker. Det är komplext
Man kan se meditativa mystika erfarenheter som vetenskapliga metoder för att upptäcka det inre exempelvis.
Pollen skrev:Kanske kan en meditation kring "faktum" förklara något om innebörden av "veta".
Kanske gör jag för stor affär av latinska grundbetydelsen som är typ "det gjorda" - faktum = det gjorda.
Allt vi vet är VÅRT vetande. Vi har gjort det. Just nu.
Som inte gör anspråk på att vara ALLT vetande. För evigt.
Allt det här finns redan i grottliknelsen och i Aristoteles insikt och analys av VÅRT förstånds begränsningar.
Ja vårat förstånds möjligheter/gränser är ett specifikt arbetsområde. Zen menar att det är ett som inte har något andligt värde alls exempelvis. Metoden med koaner som går ut på att mata rationellt tänkande med paradoxer för att lära det tänkandet att "inte leta efter andlighet" är ett exempel på det. "Hur låter det när man klappar händerna med en hand?" är ett exempel man reflekterar över så att det rationella tänkandet tvingas mot sina gränser. Syftet är att sätta det tänkandet i en kontext som gör att det uppfattas som ett specifikt verktyg för specifika saker och inte som något som "kan förklara allt". Andlighet är bortom intellektet
Enligt Zen.
Pollen skrev:Det var då det!
Nu vet vi att vi är ETT med världen i den meningen att så vitt vi vet (faktum) är hjärnan konstruerad av världsliga beståndsdelar. Kanske betyder det att det inte går att veta något om/förstå "essens, kvalitet, mening, värde, andlig natur osv" utan att förstå de beståndsdelar som du och jag består av.
Vi har all rätt att spekulera i en annan riktning, men det jag saknar är argument för att andra riktingar har något viktigt att erbjuda.
Frågan är vilka beståndsdelar?
Argumentet är att existensen innefattar de kvalitéer du talar om och att de är värda att inkludera i den, inte uteslutas.
Argumentet är att det är lätt att man som barn lär sig sin världsbild och sedan inte utforskar den mer klart tänkande.
Jag anser (Precis som Bernardo Kastrup mfl) att den världsbilden inte är någon bild av världen utan ett sätt för psyket att tänka så att vi kan fungera i vår vardag. Det är inte något "verklighet" vi erfar utan ett verktyg för att fungera, överleva och ha det gott.
Då vetenskapens snäva metoder inte svarar och inte kan svara på vad "verkligheten är" i sin helhet bör vi inte förhålla oss till den som så. Alltså, logik (koherenta beskrivningar av fakta och relationer) och empiri (alltså erfarenheter av saker som finns utanför oss) är verktyg och all vetenskap som följer av dessa, alla mikroskop och teleskop etc, är förlängningar av ett SPECIFIKT perspektiv som ger VISSA BESTÅNDSDELAR sorterade på JUST DET sättet, det ger inte en "förklaring av existensen".
Pollen skrev:När du talar om inre och yttre som perspektiv, så är min fråga vem eller vad har perspektiv?
Perspektiv finns inte i sig självt - någon eller något har perspektiv.
Om det är perspektiv från det inre? Ja då finns bara ett perspektiv: det inre.
Det yttre kan knappast ha ett perspektiv?
Alltså finns det något tredje som har perspektiv. Vad eller vem?
Och inte minst: varför är perspektivet just inre/yttre? Varför inte subjekt/objekt, ande/materia, sken/verklighet eller något annat?
Du ger inga argument för att det måste vara inre/yttre. Eller varför det är fruktbart att se det så till skillnad från andra perspektiv.
Bra frågor
Fenomenen inre/yttre ser jag som aspekter, alltså dimensioner av existens. Precis som höjd och bredd är möjligheter för ett två dimensionellt föremål att manifesteras så är dimensionerna inre/yttre två möjliga sätt för existensen att manifesteras.
Ordet perspektiv är användbart för att beskriva vad som syftas på, det är grejen med ordet, varken mer eller mindre.
Det är "universum som har fenomenen inom sig", det är existensen som manifesteras på det viset. Det är inte "mitt inre" eller "min kropp" det är existensens fenomen som delvis manifesteras och finns tillgänglig genom "jag som inre" och "jag som yttre" men det är inte ett helt eget fenomen utan är 100% integrerat i universum.
Som visdomstraditionerna menar så är essensen av denna "existens" bortom föreställningsförmåga, empiriskförmåga och logiskförmåga (går inte att beskriva).
Skälet till detta är att arbetsområdet har sina möjligheter/gränser. Precis som vi inte kan se ljud, smaka känsel eller lukta på tankar så kan vi inte förnimma "existens som sådan" eller räkna ut vad den måste vara.
Däremot så verkar det delvis värdefullt att ha en världsbild som innefattar inre/yttre fenomen, hur de förhåller sig till varandra samt insikten att alla saker vi vet något om är specifika saker som har sina möjligheter/gränser.
Jag kommer inte runt detta i alla fall, det är en filosofisk nödvändighet enligt mig.
Då andlighet är en uppenbar sak för mig, det är alltså givet som ett axiom, kräver alla filosofiska modeller att det inte utesluts som en del av en modell som "förklarar allt".
En "snäv" vetenskaplig metod som inte förklarar det inre, andlighet eller syfte, värde och mening behöver därför en kontext som ger den den SPECIFIKA funktion den behöver.
