Matematik och ontologi

[Smisk]

Beskriver matematik saker som existerar?
Existerar matematik?
Skapar vi matematik eller är det något vi upptäcker?

Dem nämner matematisk fictionalism som är den filosofiska positionen att inga matematiska objekt existerar och därför finns heller inga matematiska sanningar utan endast fictioner vi hanterar "som sanningar". Matematik behöver för att kunna hantera sanningar vara grundat i existerande matematiska objekt men då dessa saknar ontologisk grund är dem falska och kan inte säga något om världen och måste istället vara fiction.

Min uppfattning är att matematiska objekt existerar, dock har dem inte samma ontologiska status som fysiska föremål SÅ som dem existerar.
Mening, moralitet, avsikter och medvetande är saker som existerar, men dem existerar inte på samma sätt som fysiska föremål existerar.
Det blir fel om man på förhand bestämmer sig vilka ontologiska kategorier av saker som faktiskt existerar och efter det försöker pussla ihop saker man erfar så att dem passar dessa kategorier.

Istället behöver man ha flera perspektiv och se saker för vad DEM är och se dem SOM dem är, inte vrida på saker så att man tilldelar världen sin status som man på förhand VILL att den är.

Matematik beskriver till viss del sanna saker med sanna matematiska objekt och det är något vi delvis skapar och delvis upptäcker.
Däremot existerar inte matematiska objekt i "världen som sådan" utan genom samband mellan inre och yttre fenomen vi skapar och upptäcker mönster i och genom.

[Mlw]

...se saker för vad DEM är och se dem SOM dem är...

Ska vara: "...se saker för vad DE är och se dem SOM de är..."

Svenskan är världens bästa språk och vi bör vara varsamma med det. Dessutom måste vi sluta med klumpiga anglicismer, såsom "när det kommer till att..." Vi kan ju uttrycka oss mycket elegantare på svenska.

[Smisk]

...se saker för vad DEM är och se dem SOM dem är...

Ska vara: "...se saker för vad DE är och se dem SOM de är..."

Svenskan är världens bästa språk och vi bör vara varsamma med det. Dessutom måste vi sluta med klumpiga anglicismer, såsom "när det kommer till att..." Vi kan ju uttrycka oss mycket elegantare på svenska.

Jag är språkliberal: https://sv.wiktionary.org/wiki/spr%C3%A5kliberal

Kan inte se att detta har med ämnet i tråden att göra. Kanske ny tråd om svenska språket och politiken kring det?

Klockrent skrivet av mig måste jag säga, väldigt tydligt

[Mlw]

Jag har också funderat på stavningen "d-e-m" för talspråkets "dom" som används för både "de "och "dem".
Varför stavar inte språkliberalerna talspråkets "dom" "d-o-m"?
Min tanke är att i stavningen "d-e-m" finns en rörande längtan efter det strikta och formella; stavningen "d-o-m" uppfattas kanske som vulgärt av språkliberalerna.

Att det finns skillnader i skrivspråk och talspråk är normalt. Tibetanskan är i det här avseendet värst, nästan som två olika språk, vad jag förstår. Det är inte konstigt att det blir så. I skrivspråk kan man vara mer exakt, medan talspråk graviterar mot audiell tydlighet. Det är bra att det finns skillnader.

[Anders]

Cholmondely måste väl ta väldsrekord här?

[Mlw]

Enligt modern kunskapsteori måste det som ontologiskt existerar ha empirisk evidens. Det räcker inte att vi kan tänka det, för i så fall skulle enhörningar existera. (Alexius Meinong ansåg visserligen att enhöringar måste ha någon slags existens, eftersom vi kan referera till dem.) När det gäller matematiska objekt, så vet vi att vissa har någon slags existens, såsom kvantfunktionen, som beskriver partiklars vågrörelse (innan den blir registrerad och därmed kollapsar). Men det här gäller inte alla tänkbara matematiska objekt, för alla går ej att empiriskt verifiera, utan endast att tänka på. Platon tyckte visserligen att det gav dem en ännu högre ontologisk status än det empiriskt observerbara, precis som om vårt medvetande hade inblick i en övervärldslig sfär. Men så resonerar inte en empiriker.

Endast de matematiska objekt som vi kan empiriskt verifiera har verklig existens. Det är samma regel som vi tillämpar när det gäller materiella objekt.

[Smisk]

Ska vara: "...se saker för vad DE är och se dem SOM de är..."

Svenskan är världens bästa språk och vi bör vara varsamma med det. Dessutom måste vi sluta med klumpiga anglicismer, såsom "när det kommer till att..." Vi kan ju uttrycka oss mycket elegantare på svenska.

Jag är språkliberal: https://sv.wiktionary.org/wiki/spr%C3%A5kliberal

Kan inte se att detta har med ämnet i tråden att göra. Kanske ny tråd om svenska språket och politiken kring det?

Klockrent skrivet av mig måste jag säga, väldigt tydligt

Jag har också funderat på stavningen "d-e-m" för talspråkets "dom" som används för både "de "och "dem".
Varför stavar inte språkliberalerna talspråkets "dom" "d-o-m"?
Min tanke är att i stavningen "d-e-m" finns en rörande längtan efter det strikta och formella; stavningen "d-o-m" uppfattas kanske som vulgärt av språkliberalerna.

Ofta skriver man dom nu för tiden tycker jag. Jag brukar göra det med andra som gör så. Jag gillar att skriva som talspråket är men gäller det mer komplexa saker blir det mer strikt då man ofta behöver förhålla sig till fler detaljer, betydelser och uppfattningar.

[xion]

Jag är språkliberal: https://sv.wiktionary.org/wiki/spr%C3%A5kliberal

Kan inte se att detta har med ämnet i tråden att göra. Kanske ny tråd om svenska språket och politiken kring det?

Klockrent skrivet av mig måste jag säga, väldigt tydligt

Jag har också funderat på stavningen "d-e-m" för talspråkets "dom" som används för både "de "och "dem".
Varför stavar inte språkliberalerna talspråkets "dom" "d-o-m"?
Min tanke är att i stavningen "d-e-m" finns en rörande längtan efter det strikta och formella; stavningen "d-o-m" uppfattas kanske som vulgärt av språkliberalerna.

Ofta skriver man dom nu för tiden tycker jag. Jag brukar göra det med andra som gör så. Jag gillar att skriva som talspråket är men gäller det mer komplexa saker blir det mer strikt då man ofta behöver förhålla sig till fler detaljer, betydelser och uppfattningar.

Om man skriver "dem" genomgående som du gör så förlorar språket nyanser.
Man förstår vad du menar men det blir obekvämt att läsa.

[xion]

Enligt modern kunskapsteori måste det som ontologiskt existerar ha empirisk evidens.

Om det är sant så måste den revideras.
Annars förnekar man hela metafysikens rätt att existera.

[Smisk]

Jag har också funderat på stavningen "d-e-m" för talspråkets "dom" som används för både "de "och "dem".
Varför stavar inte språkliberalerna talspråkets "dom" "d-o-m"?
Min tanke är att i stavningen "d-e-m" finns en rörande längtan efter det strikta och formella; stavningen "d-o-m" uppfattas kanske som vulgärt av språkliberalerna.

Ofta skriver man dom nu för tiden tycker jag. Jag brukar göra det med andra som gör så. Jag gillar att skriva som talspråket är men gäller det mer komplexa saker blir det mer strikt då man ofta behöver förhålla sig till fler detaljer, betydelser och uppfattningar.

Om man skriver "dem" genomgående som du gör så förlorar språket nyanser.
Man förstår vad du menar men det blir obekvämt att läsa.

Som sagt, jag skriver precis som jag känner passa mig Känns bra faktiskt.

[Mlw]

Enligt modern kunskapsteori måste det som ontologiskt existerar ha empirisk evidens.

Om det är sant så måste den revideras.
Annars förnekar man hela metafysikens rätt att existera.

Jag talar här om vetenskaplig kunskapsteori. Vetenskap är vetenskap. Men metafysik är metafysik, och skönlitteratur är skönlitteratur. Enligt vetenskapen så existerar gluoner, som är partiklar som överförs mellan kvarkarna inne i protonen och neutronen. Men gluonerna är matematiska konstruktioner. Matematiskt så existerar de, för det anses empiriskt styrkt, enligt det vi vet om protoner och neutroner. Därmed kan man inte säga att alla slags matematiska konstruktioner har metafysisk existens. Ej heller kan man säga att alla tänkbara djur existerar, såsom enhörningen, för existens förutsätter empirisk evidens. Men det är tillåtet att spekulera, såsom man gör inom metafysiken.

[xion]

Enligt modern kunskapsteori måste det som ontologiskt existerar ha empirisk evidens.

Om det är sant så måste den revideras.
Annars förnekar man hela metafysikens rätt att existera.

Jag talar här om vetenskaplig kunskapsteori. Vetenskap är vetenskap. Men metafysik är metafysik, och skönlitteratur är skönlitteratur. Enligt vetenskapen så existerar gluoner, som är partiklar som överförs mellan kvarkarna inne i protonen och neutronen. Men gluonerna är matematiska konstruktioner. Matematiskt så existerar de, för det anses empiriskt styrkt, enligt det vi vet om protoner och neutroner. Därmed kan man inte säga att alla slags matematiska konstruktioner har metafysisk existens. Ej heller kan man säga att alla tänkbara djur existerar, såsom enhörningen, för existens förutsätter empirisk evidens. Men det är tillåtet att spekulera, såsom man gör inom metafysiken.

Det är bara det som kan uppfattas med våra sinnen som tillhör sinnevärlden och alltså har direkt fysisk existens.
Metafysisk existens har allt som du kan tänka dig. (till och med Gud)

[Mlw]

Det är bara det som kan uppfattas med våra sinnen som tillhör sinnevärlden och alltså har direkt fysisk existens.
Metafysisk existens har allt som du kan tänka dig. (till och med Gud)

Nej, kvantfysiken har ju bevisat att det inte är så! Ditt argument är det föråldrade synsättet enligt Descartes, Hume och Kant, nämligen att endast det förnimbara har empirisk validitet. Följaktligen måste den fördolda naturen hos objekten, dvs. deras kapacitet att orsaka förnimmelser, också vara förnimbara i sig själva. Annars tillhör de ej den empiriska världen!

Det är därför Kant säger i Prolegomena att värmen som vi erfar hos objektet som värmts av solens strålar aldrig någonsin kan förklaras av vetenskapen. Tingets inre egenskaper går ju ej att se! Han drar därför den felaktiga slutsatsen att världen är subjektivt skapad.

Men kvantfysiken har visat att vi genom teori och experiment kan få en perfekt förståelse för vad som orsakar våra förnimmelser. Den varma stenen förstås perfekt idag, trots att vi inte kan se atomvibrationer och infraröd strålning.

Den empiriska vetenskapen går idag långt utanför det direkt förnimbara. Det är dags att folk begriper detta och slutar leva kvar i sjuttonhundratalets värld. Det är viktigt att man hänger med i sin samtid. I ett engelskt filosofiskt forum blev jag tvungen att informera om att galaxerna ej flyger isär som efter en explosion, utan det är rymden emellan dem som expanderar. Det är viktigt att ha en autentisk verklighetsbild, och då måste vi lämna Kant bakom oss.

[Smisk]

Max Tenmark säger att han misstänker att universum är ett matematiskt objekt.
Han säger att det kan vara så att allt som har existerat, existerar och kan existera då gör så med enbart matematiska egenskaper.

När han nämner det i detta klipp får han mothugg som verkar vara påpekandet att han blandar kartan med terrängen.
Alltså att han från matematiska objekt, som är beskrivningar, plötsligt helt utan koppling säger att det som beskrivs ÄR samma sak som beskrivningarna.
Jag vet inte hur Max försvarar detta riktigt men misstänker att han helt enkelt spekulerar, det säger han ju så gott som alltid med.

Har någon läst hans bok "Vårt matematiska universum"?

Är det så att existensen ÄR ett matematiskt objekt?

Är den ontologiska statusen på allt, en matematisk status? Alltså, har allt matematiska egenskaper och endast det?

Elle kanske är det så att matematiska egenskaper är något man alltid av nödvändighet kan använda för att beskriva saker?
Alltså att det är beskrivningarnas egenskaper?

Överlappar dem 100%?

Max har alltså uppfattningen att matematik är något vi upptäcker och inte något vi skapar. När vi upptäcker matematiken upptäcker vi beskrivningar av hur existens fungerar och om vi skulle veta allt om allt skulle vi veta allt om alla matematiska egenskaper som då är samma sak som existensens.

Om jag har förstått agrumentet korrekt. Jag har inte läst boken men har hört Max ett antal tillfällen i exempelvis filosofiska rummet och sett föreläsningar. Kul att lyssna på

[xion]

Det är bara det som kan uppfattas med våra sinnen som tillhör sinnevärlden och alltså har direkt fysisk existens.
Metafysisk existens har allt som du kan tänka dig. (till och med Gud)

Nej, kvantfysiken har ju bevisat att det inte är så! Ditt argument är det föråldrade synsättet enligt Descartes, Hume och Kant, nämligen att endast det förnimbara har empirisk validitet. Följaktligen måste den fördolda naturen hos objekten, dvs. deras kapacitet att orsaka förnimmelser, också vara förnimbara i sig själva. Annars tillhör de ej den empiriska världen!

Det är därför Kant säger i Prolegomena att värmen som vi erfar hos objektet som värmts av solens strålar aldrig någonsin kan förklaras av vetenskapen. Tingets inre egenskaper går ju ej att se! Han drar därför den felaktiga slutsatsen att världen är subjektivt skapad.

Men kvantfysiken har visat att vi genom teori och experiment kan få en perfekt förståelse för vad som orsakar våra förnimmelser. Den varma stenen förstås perfekt idag, trots att vi inte kan se atomvibrationer och infraröd strålning.

Den empiriska vetenskapen går idag långt utanför det direkt förnimbara. Det är dags att folk begriper detta och slutar leva kvar i sjuttonhundratalets värld. Det är viktigt att man hänger med i sin samtid. I ett engelskt filosofiskt forum blev jag tvungen att informera om att galaxerna ej flyger isär som efter en explosion, utan det är rymden emellan dem som expanderar. Det är viktigt att ha en autentisk verklighetsbild, och då måste vi lämna Kant bakom oss.

Det känns inte som du alls förstod min kommentar.

Jag såg om serien om vår hjärna med Anders Hansen dagarna före Jul.
Här bekräftas i stort sett allt som solipsismen handlar om.

Nu har jag börjat läsa om en bok av Georg Henrik von Wright "Humanismen som livsåskådning".
Jag såg ett ställe som jag hade strukit under;

"Om våra meningar inte hela tiden anfäktas av tvivel, blir de en barlast
som hindrar vår intellektuella rörlighet och därmed vår utveckling som människor
Dogmatismen, inte skepticismen är sanningens verkliga fiende."