DELTA-KONCEPTET, växelverkan [trådskapare moderator]

[Pilatus]

Du talar och frågar om Tid och jag svarar enligt det. Varför skriver du det i den tråden då?

Illusionen svarade på min postning. Tråden handlar om vad som avses med växelverkan enligt konceptet. Annars är förstås rum-tid som Einstein och Minkowski beskriver det av stort intresse om man vill förstå fysik. Nu begär trådskaparen (tillika moderator) att vi skall hålla oss till trådämnet.

Ja det stämmer korrekt. Ni skriver om tid i tråden på forumet som är allmänt för alla att skriva i och jag, precis som ni skriver i den om det ni talar om här.

Men det välkomnades inte i något fall. Växelverkan gäller i denna tråd. Jag kommer att städa tråden.

[Illusionen]

Du talar och frågar om Tid och jag svarar enligt det. Varför skriver du det i den tråden då?

Illusionen svarade på min postning. Tråden handlar om vad som avses med växelverkan enligt konceptet. Annars är förstås rum-tid som Einstein och Minkowski beskriver det av stort intresse om man vill förstå fysik. Nu begär trådskaparen (tillika moderator) att vi skall hålla oss till trådämnet.

Ja det stämmer korrekt. Ni skriver om tid i tråden på forumet som är allmänt för alla att skriva i och jag, precis som ni skriver i den om det ni talar om här.

Antagligen missuppfattar du mig.
Min önskan är att tråden skall vara fri från oväsentligheter som skymmer grundbudskapet.
Du behöver givetvis inte respektera mitt önskemål, men i så fall ska du inte förvänta dig svar
och/eller kommentarer från mig. Det gäller generellt för tråden.
Det förekommer gott om ”godtyckligt tyckande” och obestyrkta påståenden här på FF.
Några frågor som direkt och spontant infinner sig när jag läser ditt inlägg är nedanstående.
Börjar vi diskutera dessa frågor har vi snart lasset fullt, och kör ant i diket ! Föreslår att du
flyttar över dina aktuella inlägg och ev kommentarer till tråden, ”Medvetandeproblemet”.

• Vad/vem är det som missuppfattar ?
• Vilken struktur kännetecknar vad/vem ?
• Är missuppfattningen tidlös ?
• Varutav består missuppfattningen mer exakt ?
• Vad är det som ”blandar” ?
• Av vad består detta ”vad” ?
• Har ”jaget” med detta att skaffa ?
• Hur definieras ”inre” och ”yttre” inkl relativt vad ?
• Varifrån kom rummet som krävs för terrängen/kartan ?
• Hur ”sorteras” något innan tid och rum existerar ?
• Hur definieras ”erfarenheter” innan tid existerar ?
• Hur definieras tid, och vilka samband gäller ?
• Är sambanden av ”atomär” eller ”metafysisk” natur?

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=9qEVkFvMI5U

[Smisk]

Antagligen missuppfattar du mig.
Min önskan är att tråden skall vara fri från oväsentligheter som skymmer grundbudskapet.
Du behöver givetvis inte respektera mitt önskemål, men i så fall ska du inte förvänta dig svar
och/eller kommentarer från mig. Det gäller generellt för tråden.

Jag förstår dig, det är tydligt. Jag behöver inte informeras om vad tråden handlar om eller om jag har rätt att skriva om tänker jag.
Skriver personer om intressanta saker och jag har lust att hänga på så gör jag så Det är ni som skriver om detta.

[Illusionen]

- Basen, e ?

e kallas för den naturliga logaritmbasen.
Det som gör den så användbar är att funktionen f(x) i varje punkt är identisk med sin derivata f`(x)
varav också följer att den är oändligt deriverbar samt identisk med alla följande derivator.

För att förstå bakgrunden till konceptets sätt att betrakta vad verkligheten representerar,
behöver du bl a begrunda och dra slutsatser (även i kombination) av följande viktiga pusselbitar,
• e = lim(1 + 1/n)ⁿ n→ ∞
• Att beloppet av produktmedelvärdet för e^jx är, √ (cos^2 φ + sin^2 φ) = ± 1
• Att tangent i punkten (0,1) har riktningskoefficienten 1
• Att f = f′ då f(x) = e^x
• Att när, f(x) = e^+x ‒ e^‒x , är f′(0) = 2
Slutsatserna dessa punkter utmynnar i, överensstämmer med konceptets atomära vxv-modell.

Basen e är av fundamental betydelse, vid tolkning av vxv, och vad t ex begreppet TID representerar.
När TID diskuteras, är det ofta underförstått, som varande ett fristående ”rent” begrepp/fenomen.
I konceptet ingår däremot TID som en metafysisk ”balans-komponent” i aktuell växelverkan, vxv.
I växelverkan ingår t ex utöver tid även ”koncentrations-graden” i den atomära formen ”massa”.
För att trovärdigt hävda att tiden är relativ krävs m a o att TID entydigt definieras, och att det
anges vad TID avser, och refererar till. Saknas svar på Citat B får man här problem !

PS
Anders hade tidigare funderingar kring ”dualitet”, och dess bakgrund.
Även det atomära begreppet dualitet har (enligt konceptet) sin grund i ovanstående.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=WyVQToPwBWw

[Illusionen]

ÄR SIKTEN GOD ?

ARISTOTELSE menade att det endast finns en enda värld, som vi kan filosofera om/över, och att det är
den värld vi lever i, och har erfarenhet av.

PLATONs inskription ovanför dörren till sin akademi, ”Må ingen komma in här som är okunnig i matematik”
ger i jämförelse med Aristoteles en något annorlunda bild av synen på verkligheten. Lägg till detta
uppfattningen ”men så finns det en annan värld, som inte har sin existens i tid och rum, som inte är
tillgänglig för våra sinnen, och där det råder fullkomlighet och fulländad ordning”.

KANT har jag kommenterat i tidigare inlägg.

DELTA-KONCEPTET visar på tydliga likheter med Platons och Kants slutsatser, och vilar på,

MAXWELLs ekvationer (inkl ekv. viktiga principiella bakgrund och tillkomst)

EULERs formel (inkl kombinationer).

Personligen har jag, som novis inom området matematik, via egna resonemang kommit till slutsatsen att
matematikens regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten.
De slutsatser och resultat som matematiken förmår leverera, bör således i minst något avseende vara
beroende av hur verkligheten uppfattas/förnims. Av det skälet bör matematikens förmåga att via sin
inneboende logik beskriva något som är beläget ”bortom” verkligheten, vara behäftad med begränsningar.
Detta leder till en intressant följdfråga, hur långt sträcker sig matematikens förmåga och kapacitet att
beskriva och förutse annat än atomärt betingade egenskaper, m a o HUR GOD ÄR SIKTEN ?

Väsentliga delar av detta resonemang bör sannolikt, i filosofisk mening, vara beroende av vad som är
bevisbart, såsom varande absolut sant.
Tillkomsten av Maxwells ekvationer är t ex teoretiska matematiska skapelser, som beskriver metafysiska
samband, där det är indirekt detekterbara atomära egenskaper, som utgör grund/input.
En i sammanhanget viktig egenskap ekvationerna anger, är att det magnetiska och elektriska
fält-komponenterna, ur det atomära perspektivet, har en oscillation-relation relativt varandra.
De indirekt påvisade egenskaperna medför intuitivt en känsla av att de, via ekvationerna teoretiskt
verifierade fälten, ur det atomära perspektivet, utgör den yttersta utposten mot det okända.

Kännetecknande för den metafysik som kommer till användning inom konceptet och dess växelverkan,
är att olika/skilda referenser tillämpas med hjälp av principerna DRP och MP.
De enligt konceptet, via MP, skilda individuella referenserna, leder till att den av Maxwells ekv beskrivna
oscillation-relationen (ur atomärt perspektiv) uppträder ”förskjuten” ur respektive MP-perspektiv, vilket
utgör grund för balanskriteriet ΔØ, och således även för vår verklighetsuppfattning.
När DRP och MP förs in i resonemanget framstår alltså den relativa ”ömsesidiga” verkligheten atomärt
som en typ av komplex differens mellan sinsemellan förskjutna oscillation-relationer.
Det jag i tidigare inlägg benämner det ”imaginära navet” representerar det här ”reaktans-skiftet” (j/j).
Den intressanta konsekvensen av detta bör vara att verkligheten, på metafysisk nivå, baseras på
vxv-kombination av olika/skilda metafysiska ”sanningar”. Inom ramen för den ”atomära” verkligheten
bör följden bli att det är omöjligt att definiera vad som utgör "ABSOLUT SANNING". Det kan förenklat
uttryckas som att verklighetens förnimbara ”upplösning” är otillräcklig för att se den absoluta sanningen.

När frågan, HUR GOD ÄR SIKTEN ?, söker svar, notera då gärna att konceptet ifrågasätter tolkningen av
Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR. Begreppet relativitet inkl beroendet av relativrörelsen, v, har
likartad karaktär det som kännetecknar det individuella resonans perspektivet på den komplexa differensen
mellan sinsemellan förskjutna oscillation-relationer. Relativitet, så som begreppet beskrivs i ESR, utgör
m a o ett individuellt förankrat MP-fenomen, som ej är överordnat representativt för universum i ett
balanserat referensneutralt DRP-perspektiv.

Gödels ofullständighets-teorem är två fundamentala teorem inom den moderna logiken.
Jag tror/tycker mig förstå dessa, och även sambanden med/till DRP och MP.
Ofullständighetsteoremen handlar om avgörbarhet och bevisbarhet av utsagor i formella system,
och lades fram av Kurt Gödel 1931. Med reservation för att jag ev kan ha missförstått något,
förefaller ofullständighetsteoremen bekräfta metafysikens roll och principerna DRP och MP.

Följande citat är hämtat från Wikipedia,


Gödels ofullständighetssatser

”Teoremen fastlägger att Hilberts andra problem, om en axiomatisering av aritmetiken, kräver ett
oändligt antal axiom. Det medför att David Hilberts program, att finna ett fullständigt och konsistent,
det vill säga motsägelsefritt, axiomsystem för all matematik är ogenomförbart.


Gödels första ofullständighetsteorem:
I varje konsistent formellt system, tillräckligt för aritmetiken, finns en sann men oavgörbar formel,
det vill säga en formel, som inte kan bevisas och vars negation ej heller kan bevisas.

Gödels andra ofullständighetsproblem, är en följdsats till det första teoremet:
Konsistensen hos ett formellt system, tillräckligt för aritmetiken, kan inte bevisas inom systemet.

Gödels första teorem är i grunden villkorligt. Det säger att, om ett formellt system S för aritmetik
är konsistent, så är det möjligt att konstruera en sats G, som är sann men obevisbar i detta system.
Härav följer, att om S är konsistent, så är G både sann och obevisbar.
Trivialt fås då, att om S är konsistent, så är G sann.
Om konsistensen av S nu skulle kunna bevisas i systemet, så skulle G ha bevisats i S och därmed skulle
en kontradiktion, G och icke-G, att G är såväl bevisbar som icke bevisbar, kunna härledas.
Av reductio ad absurdum-regeln följer då negationen av satsen, att S är konsistent, det vill säga att
S inte är, eller kan visas vara, konsistent.”

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=APYlRXUjrkY&t=713s

[Pilatus]

Lägg till detta uppfattningen ”men så finns det en annan värld, som inte har sin existens i tid och rum, som inte är tillgänglig för våra sinnen, och där det råder fullkomlighet och fulländad ordning”.

Jag tror det skulle vara välgörande om du lämnade Platons idealism och grotta till dess du är klar med din teori om hur verkligheten är beskaffad. Idealismen förmår inte producera några kunskaper om den fysiska världen. Utgå från det du kan om världen. Ett näraliggande område till det konceptet kan vara att studera rymdens elektromagnetiska egenskaper.


The Electromagnetic Spectrum: looking through galactic space clouds

[Smisk]

Personligen har jag, som novis inom området matematik, via egna resonemang kommit till slutsatsen att
matematikens regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten.
De slutsatser och resultat som matematiken förmår leverera, bör således i minst något avseende vara
beroende av hur verkligheten uppfattas/förnims. Av det skälet bör matematikens förmåga att via sin
inneboende logik beskriva något som är beläget ”bortom” verkligheten, vara behäftad med begränsningar.
Detta leder till en intressant följdfråga, hur långt sträcker sig matematikens förmåga och kapacitet att
beskriva och förutse annat än atomärt betingade egenskaper, m a o HUR GOD ÄR SIKTEN ?

Våra modeller inklusive matematikens sätt att bidra till dem är väldigt begränsade och de är alltid 100% modeller och inte någon "komplett verklighet", det är vi nog överens om du och jag

Väsentliga delar av detta resonemang bör sannolikt, i filosofisk mening, vara beroende av vad som är
bevisbart, såsom varande absolut sant.

Förnimbara fysiska aktiviteter är inte den ultimata verkligheten och inte heller modellerna. De är verkliga saker, men de är inte "en komplett verklighet".

Jag kan inte se att det kan finnas något belägg för fysikalism, istället finns det gott om argument mot denna filosofi.
Mentala fenomen är givna för oss och de är inte förnimbara fysiskt och inga modeller kan förklara dem som fysiska.

Gödels första ofullständighetsteorem:
I varje konsistent formellt system, tillräckligt för aritmetiken, finns en sann men oavgörbar formel,
det vill säga en formel, som inte kan bevisas och vars negation ej heller kan bevisas.

Det finns alltid fler perspektiv, fler olika typer av existens och olika modeller som alla har sina möjligheter/gränser för att beskriva saker på. Om vi bara tar det inre och yttre som är helt olika saker och har helt olika perspektiv för att uppfattas så är de så olika att de inte KAN förklara varandra.

Vad det verkar för mig i alla fall

[Pilatus]

Jag kan inte se att det kan finnas något belägg för fysikalism, istället finns det gott om argument mot denna filosofi.

Om du med fysikalism menar en filosofisk position som hävdar att allt som existerar är fysiskt och att alla fenomen kan förklaras i termer av fysikaliska lagar. Fysikalismen inkluderar också immateriella objekt som fält och krafter.

Det beskriver att den enda kända substans som vetenskapen känner är materia och allt som beskriver materiens egenskaper. Så långt är vetenskapen överens om vad verkligheten består av. På senare år har teorin utvidgats med mörk energi och materia som vi inte vet så mycket om. Men det vederlägger inte någonting i nuläget, men kan tvinga vetenskapen att radikalt förändra vår bild av universum. Kanske står vi inför en brytning med det som vi uppfattar som universum och dess byggnad?

[Smisk]

Jag kan inte se att det kan finnas något belägg för fysikalism, istället finns det gott om argument mot denna filosofi.

Om du med fysikalism menar en filosofisk position som hävdar att allt som existerar är fysiskt och att alla fenomen kan förklaras i termer av fysikaliska lagar. Fysikalismen inkluderar också immateriella objekt som fält och krafter.

Det beskriver att den enda kända substans som vetenskapen känner är materia och allt som beskriver materiens egenskaper. Så långt är vetenskapen överens om vad verkligheten består av. På senare år har teorin utvidgats med mörk energi och materia som vi inte vet så mycket om. Men det vederlägger inte någonting i nuläget, men kan tvinga vetenskapen att radikalt förändra vår bild av universum. Kanske står vi inför en brytning med det som vi uppfattar som universum och dess byggnad?

Du och jag har haft uppe detta många gånger och jag upplever det som att du missförstår mig så jag är rätt säker på att vi inte kommer längre du och jag. Saker som mening, medvetandet och moralitet är inte fysiska men existerar och vetenskapen är inte fysikalistisk det är en filosofi osv.

[Pilatus]

Du och jag har haft uppe detta många gånger och jag upplever det som att du missförstår mig så jag är rätt säker på att vi inte kommer längre du och jag. Saker som mening, medvetandet och moralitet är inte fysiska men existerar och vetenskapen är inte fysikalistisk det är en filosofi osv.

Du har förstås rätt i att vetenskapliga resultat inte är förutbestämda av någon filosofisk ståndpunkt.

Men eftersom du hävdar att det finns "gott om argument mot denna filosofi" [fysikalism] så undrar jag ju vad du menar.

[Smisk]

Du och jag har haft uppe detta många gånger och jag upplever det som att du missförstår mig så jag är rätt säker på att vi inte kommer längre du och jag. Saker som mening, medvetandet och moralitet är inte fysiska men existerar och vetenskapen är inte fysikalistisk det är en filosofi osv.

Du har förstås rätt i att vetenskapliga resultat inte är förutbestämda av någon filosofisk ståndpunkt.

Men eftersom du hävdar att det finns "gott om argument mot denna filosofi" [fysikalism] så undrar jag ju vad du menar.

Det har vi talat om många gånger tänker jag.

https://en.wikipedia.org/wiki/Physicalism

In philosophy, physicalism is the metaphysical thesis that "everything is physical", that there is "nothing over and above" the physical,[1] or that everything supervenes on the physical.[2] Physicalism is a form of ontological monism—a "one substance" view of the nature of reality as opposed to a "two-substance" (dualism) or "many-substance" (pluralism) view. Both the definition of "physical" and the meaning of physicalism have been debated.

Jag nämnde att mening, medvetandet och moralitet existerar men att fysiken inte hanterar dessa som ett exempel.
Jag har en pluralistisk filosofisk syn, inte en fysikalistisk som bekant inte stöds av vetenskapen utan är en filosofi.

[David H]

Tråden låst på trådskaparens begäran.