Nuet

[Vertumnus]

Existerar gulhet utanför erfarenheten? Jag har inte sett ett förslag till förklaring på forumet när jag ställt frågan.

Färger, dagrar, nyanser handlar om bildbehandling, de får detaljer att framträda på motsvarande sätt som språk får detaljer att framträda genom att symbolisera de objekt som benämns med ord.

Existerar dem utanför erfarenheten?

Gulheten och språket?

Nej erfarenheten existerar inte utanför erfarenheten vilket inte innebär att erfarenheten saknar grund. Antagandet som frigör oss från den solipsistiska loopen är att det utanför erfarenheten finns något som framträder genom våra sinnen på ett någorlunda entydigt sätt.

[Smisk]

Nej erfarenheten existerar inte utanför erfarenheten vilket inte innebär att erfarenheten saknar grund. Antagandet som frigör oss från den solipsistiska loopen är att det utanför erfarenheten finns något som framträder genom våra sinnen på ett någorlunda entydigt sätt.

Saker finns utanför erfarenheten, frågan är om sakerna gulhet och tid gör så?

[Smisk]

Snälla människor har gett dig svar! Utifrån gedigen vetenskap och utifrån filosofiska perspektiv.
Du har bestämt dig för att t ex gulhet och tid inte har grund i erfarenhet/upplevelse av något reellt, dvs något utanför erfarenheten/upplevelsen. Utan att ge argument för att det är sant.

Så det är helt klart 1 - 0 till snälla människor.

Halmdocka, jag har inte påstått att gulhet och tid inte har grund i erfarenhet/upplevelse av något reellt.

Som jag påpekat väldigt många gånger om du faktiskt bryr dig om att läsa och förstå istället för att göra hamldockor så ifrågasätter jag påståenden som säger att dessa existerar OBEROENDE av erfarenhet.

Ingen har givit mig belägg för att så skulle vara fallet

De förvirrade människorna tror att de har belägg men har inga och jag ifrågasätter detta, det är allt.

[Vertumnus]

Snälla människor har gett dig svar! Utifrån gedigen vetenskap och utifrån filosofiska perspektiv.
Du har bestämt dig för att t ex gulhet och tid inte har grund i erfarenhet/upplevelse av något reellt, dvs något utanför erfarenheten/upplevelsen. Utan att ge argument för att det är sant.

Så det är helt klart 1 - 0 till snälla människor.

Halmdocka, jag har inte påstått att gulhet och tid inte har grund i erfarenhet/upplevelse av något reellt.

Som jag påpekat väldigt många gånger om du faktiskt bryr dig om att läsa och förstå istället för att göra hamldockor så ifrågasätter jag påståenden som säger att dessa existerar OBEROENDE av erfarenhet.

Ingen har givit mig belägg för att så skulle vara fallet

De förvirrade människorna tror att de har belägg men har inga och jag ifrågasätter detta, det är allt.

Hur kommer det sig tror du att människor i allmänhet delar uppfattningen att yttervärlden existerar som en realitet och var nånstans kan den eventuella förvirringen tänkas uppstå?

[Smisk]

Hur kommer det sig tror du att människor i allmänhet delar uppfattningen att yttervärlden existerar som en realitet och var nånstans kan den eventuella förvirringen tänkas uppstå?

Det beror på hur intresserad, insatt, medveten och reflekterande man är kring dessa saker.

Väldigt få är intresserade av att som vuxna hålla på med filosofi så som Kant gjorde. Jag gissar att han va autistisk, han hade autistiska drag, det vet vi. Barn å andra sidan ställer frågorna ofta men svaren är inte enkla i många fall.

Som jag sagt flera gånger så är vi gjorda för att ha en världsbild och en värdemåttstock. Vi är alltså byggda för att skapa en karta och en kompass. Med andra ord, svar på frågorna "var är jag?" och "var skall jag?".

INGEN kan kliva ur detta

Precis som öppna ögon ALLTID ser så sorterar medvetandet ALLTID saker i dessa fack, vad är fakta och vad är viktigt, vad är sant och vad är värdefullt. Man kan likna det med balanssinnet, när vi står upp är det alltid påslaget. Är vi vakna (medvetna) är kartan/kompassen igång.

Detta anser jag är en förklaring kring varför vi uppfattar "en värld där ute" och "tankar/känslor/värden här inne".

Gör vi inte det får vi: Psykos.

Psykos är ett psykologiskt begrepp vi kan säga visar att vi vårat nervsystem, medvetande, kropp och hela varelse KRÄVER av oss att vi har en ordning av "var är jag?" och "var skall jag?".

Vet vi inte det är vi i en inre konflikt, kaos, oordning.

"världen där ute oberoende av oss" är en nödvändig del av den ordningen enligt mig.

Är det en korrekt uppfattning av "allt som existerar?": Nej.

Tiden är helt central för den ordningen, nuet är ett begrepp som pekar "bortom den" eller direkt på erfarna saker som kvalitén hos bilden ögonen tar emot eller hos ljudbilden öronen tar in osv. Dessa är erfarenheter som är exakt NU, alla erfarenheter är.

All ontologisk status kan ENDAST existera nu.

[Vertumnus]

Hur kommer det sig tror du att människor i allmänhet delar uppfattningen att yttervärlden existerar som en realitet och var nånstans kan den eventuella förvirringen tänkas uppstå?

Det beror på hur intresserad, insatt, medveten och reflekterande man är kring dessa saker.

Väldigt få är intresserade av att som vuxna hålla på med filosofi så som Kant gjorde. Jag gissar att han va autistisk, han hade autistiska drag, det vet vi. Barn å andra sidan ställer frågorna ofta men svaren är inte enkla i många fall.

Som jag sagt flera gånger så är vi gjorda för att ha en världsbild och en värdemåttstock. Vi är alltså byggda för att skapa en karta och en kompass. Med andra ord, svar på frågorna "var är jag?" och "var skall jag?".

INGEN kan kliva ur detta

Precis som öppna ögon ALLTID ser så sorterar medvetandet ALLTID saker i dessa fack, vad är fakta och vad är viktigt, vad är sant och vad är värdefullt. Man kan likna det med balanssinnet, när vi står upp är det alltid påslaget. Är vi vakna (medvetna) är kartan/kompassen igång.

Detta anser jag är en förklaring kring varför vi uppfattar "en värld där ute" och "tankar/känslor/värden här inne".

Gör vi inte det får vi: Psykos.

Psykos är ett psykologiskt begrepp vi kan säga visar att vi vårat nervsystem, medvetande, kropp och hela varelse KRÄVER av oss att vi har en ordning av "var är jag?" och "var skall jag?".

Vet vi inte det är vi i en inre konflikt, kaos, oordning.

"världen där ute oberoende av oss" är en nödvändig del av den ordningen enligt mig.

Är det en korrekt uppfattning av "allt som existerar?": Nej.

Tiden är helt central för den ordningen, nuet är ett begrepp som pekar "bortom den" eller direkt på erfarna saker som kvalitén hos bilden ögonen tar emot eller hos ljudbilden öronen tar in osv. Dessa är erfarenheter som är exakt NU, alla erfarenheter är.

All ontologisk status kan ENDAST existera nu.

Vi får information om yttervärlden genom våra sinnen, information som ges mening av vårt förnuft. Premissen är sinnesintryck. Ju närmare förnuftet håller sig till premissen desto mindre är risken för förvirring, och ju mer vi avlägsnar oss från våra omedelbara sinnesintryck ju mer fiktiv blir vår värld. Lämnat för sig självt har förnuftet förmågan att skapa alltigenom fiktiva världar.

[Smisk]

Jag definierar vad jag menar med reellt.
Du har fått svar av snälla människor, svar som du har ignorerat eller avfärdat utan argument. Så det är helt enkelt inte sant det du säger med ett flin att "Ingen har givit mig belägg ..."

Du ser mig som förvirrad. Jag bryr mig inte. Den sortens argument har ingen filosofisk eller empirisk tyngd.
Ge belägg och argument för att de svar och belägg du har fått är felaktiga!

Jag vet att du inte bryr dig och har påpekat detta många gånger

Jag har fin grund för mina tankar tycker jag, det är kul Jag gillar filosofi.

[Smisk]

Vi får information om yttervärlden genom våra sinnen, information som ges mening av vårt förnuft. Premissen är sinnesintryck. Ju närmare förnuftet håller sig till premissen desto mindre är risken för förvirring, och ju mer vi avlägsnar oss från våra omedelbara sinnesintryck ju mer fiktiv blir vår värld. Lämnat för sig självt har förnuftet förmågan att skapa alltigenom fiktiva världar.

Var vill du komma med detta?

Flera helt motsatta saker kan innefattas som outsagda här så du får gärna utveckla och skriva vad du menar.

Sinnesintryck existerar som erfarenheter och de bygger på förmågan att ha dem, det dem tar emot och förmågan att ge dem mening.
Detta sammansatta system handlar inte om en "komplett verklighet" utan om funktioner som ger oss värdefulla kvalitéer tillgängliga som vi kan styra över.

Vi styr alltid över saker i nuet och tiden är en del av systemets förmåga att ge saker som är värdefulla för oss sammanhang.

Nuet är en idé som pekar på saker vi direkt erfar och direkt kan styra över och det är inom detta arbetsområde alla ontologiska egenskaper alltid är tillgängliga.

All typ av ontologisk status är alltid nu som sagt.

Vi är gjorda för att ge erfarenheten sammanhang och det sker undermedvetet till stor del och "påtvingas" oss.
Erfarenheten/tillvaron är "meningsmättad" som Heidegger sagt.

Tidserfarenheten är en grundläggande funktion för mening, tiden ÄR meningssamband för oss.

[Vertumnus]

Vi får information om yttervärlden genom våra sinnen, information som ges mening av vårt förnuft. Premissen är sinnesintryck. Ju närmare förnuftet håller sig till premissen desto mindre är risken för förvirring, och ju mer vi avlägsnar oss från våra omedelbara sinnesintryck ju mer fiktiv blir vår värld. Lämnat för sig självt har förnuftet förmågan att skapa alltigenom fiktiva världar.

Var vill du komma med detta?

Till att när tid reduceras till psykologisk tid förvandlas yttervärlden till en dröm.

[Smisk]

Vi får information om yttervärlden genom våra sinnen, information som ges mening av vårt förnuft. Premissen är sinnesintryck. Ju närmare förnuftet håller sig till premissen desto mindre är risken för förvirring, och ju mer vi avlägsnar oss från våra omedelbara sinnesintryck ju mer fiktiv blir vår värld. Lämnat för sig självt har förnuftet förmågan att skapa alltigenom fiktiva världar.

Var vill du komma med detta?

Till att när tid reduceras till psykologisk tid förvandlas yttervärlden till en dröm.

Reduceras?
Förvandlas?

Erfarenheten är sammansatt för oss "som verkligheten för oss", vi kan inte kliva ur den.
Även om den är fiktionslik till sin natur så kommer den alltid sträva efter att uppfattas som "värden" så att man kan leva i den.

Även om inte saker som musik och film är saker som "finns i naturen" så är de saker som finns för oss.
De finns i "vår verklighet" och är på så sätt verkliga, precis som tid.

Det är inte att reducera något att förstå att dessa saker kräver mentala egenskaper för att finnas.
Det "förvandlar inget" det ger bara klarhet i deras natur.

Både det inre och "yttervärlden" är delvis mentalt sammansatta.

Detta betyder INTE att saker inte existerar. Det ger klarhet i HUR saker KAN existera och erfaras.

Hjärnan, nervsystemet och vårat psyke kräver av oss (det är behov vi har) att vi lever oss in i saker som verkliga.
"Verkligheten" är ett mentalt rollspel naturen kräver av oss att vi spelar

[Smisk]

Och det är såhär du spelar det? För att du måste eftersom naturen kräver det?

Helt rätt. Vi är tvingade, alternativet är psykos och liknande.

Man kan tänka sig att det är en gestaltpsykologisk terapi att samarbeta med uppfattningarna vi fungerar bäst med.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gestaltpsykologi

Psyket "letar efter tid", det "letar efter samband" och använder minnen, erfarenhet/nuet, och förväntningar för att sammanställa världen på ett meningsfullt sätt för oss.

[hakkapeliitta]

"Verkligheten" är ett mentalt rollspel naturen kräver av oss att vi spelar

Herregud.

[Smisk]

"Verkligheten" är ett mentalt rollspel naturen kräver av oss att vi spelar

Herregud.

Herregud

[Marksa]

Erfarenheten är sammansatt för oss "som verkligheten för oss", vi kan inte kliva ur den.
Även om den är fiktionslik till sin natur så kommer den alltid sträva efter att uppfattas som "värden" så att man kan leva i den.

Erfarenheten av "verkligheten för oss" är något vi/jag bygger inom mig. Visst kan jag kliva ur "verkligheten" i sinnet om jag så önskar, men det är inte tillrådigt för någon längre tid.

Även om inte saker som musik och film är saker som "finns i naturen" så är de saker som finns för oss.
De finns i "vår verklighet" och är på så sätt verkliga, precis som tid.

Musik, film och tid är inte gemförbara medvetna upplevelser. musik och film förfinas genom dina sensoriska upplevelser. Din inre tid är något som ditt medvetna bygger upp "över tid" med hjälp av minnen händelser.

Det är inte att reducera något att förstå att dessa saker kräver mentala egenskaper för att finnas.
Det "förvandlar inget" det ger bara klarhet i deras natur.

Ja du bör ha ett visst mått av medvetande, minne och inteligens för att uppfatta att filmen finns, du kan även spela upp filmen igen för att förstärka din inre bild av denna.

Både det inre och "yttervärlden" är delvis mentalt sammansatta.

Din bild av "yttervärlden" är endast en mental sammansättning av densamma, helt korrekt, hur skulle det annars kunna vara.

Detta betyder INTE att saker inte existerar. Det ger klarhet i HUR saker KAN existera och erfaras.

Hur saker kan erfaras i alla fall, hur saker kan existera är nog en annas sak.

Hjärnan, nervsystemet och vårat psyke kräver av oss (det är behov vi har) att vi lever oss in i saker som verkliga.
"Verkligheten" är ett mentalt rollspel naturen kräver av oss att vi spelar

Vårat medvetande är så beskaffat att det ständigt arbetar för att skapa de bästa förutsättningarna för vår övelevnad i en verklighet som vi är en del av.

[Vertumnus]

Både det inre och "yttervärlden" är delvis mentalt sammansatta.

Din bild av "yttervärlden" är endast en mental sammansättning av densamma, helt korrekt, hur skulle det annars kunna vara.

Problemets kärna! Här finns näring för allt möjligt.