Utfomning av filosofi som skol- eller universitetsämne

[David H]

Vi har haft trådar som diskuterat vad filosofi är, t ex:
Vad är filosofi?
och även ett par trådar som diskuterat akademisk filosofi (dvs filosofi som universitetsämne):
Svensk akademisk filosofi - exemplet David Brax

Vad är filosofi, akademisk filosofi (från kärlekstråden)

Ganska ofta riktas kritik mot hur undervisningen i filosofi är formad. Men nog är det desto ovanligare att det ges förslag om hur filosofiundervisningen borde se ut.

Hur mycket tid borde ägnas åt läsning, och hur mycket tid borde ägnas åt diskussion? I den mån läsning sker, vad borde då läsas? Vilken kurslitteratur? Eventuellt läsning av klasskamraters texter - och öva på opponent-respondent-skap?

Finns det anledning att dela in filosofi i olika discipliner, och vilka olika discipliner bör i så fall inkluderas? T ex är det rimligt att göra uppdelning mellan teoretisk och praktisk filosofi?

Hur borde lärarna förhålla sig till eleverna? Med pekpinne eller ett icke-dömande lyssnande? Och vilka kriterier ska bedömas exvis vid betygsättning?

[Syskon]

Att ifrågasätta skolan är filosofins roll, inte att låta sig tämjas på en skolbänk i den. Uppdelningen mellan teoretisk och praktisk är en utmärkt fråga att kräva redovisning för.

[David H]

Att ifrågasätta skolan är filosofins roll, inte att låta sig tämjas på en skolbänk i den. Uppdelningen mellan teoretisk och praktisk är en utmärkt fråga att kräva redovisning för.

Att ifrågasätta skolan, javisst. Men för att ifrågasätta något är det väl en fördel att veta vad det är man ifrågasätter först. Kritisera inte vad du inte förstår, sjöng Bob D, och nog kan det väl ligga något i det. Och hur många är det verkligen som förstår skolans syften och de kunskaper som skolan ämnar sprida?
Filosofi handlar som jag ser det om att söka kunskap och visdom. Utbildning via skola bidrar till denna kunskap. Att tillgodogöra sig denna kunskap, och sedan också kritisera den - ja, det kan ta kunskapen och visdomen till en högre nivå. Men hur många lyckas verkligen göra detta på trovärdigt sätt? Delvis en sån som Nietzsche kanske. Richard Rorty och Pierre Bourdieu kanske. Annars kommer jag själv inte på så många.

Rent allmänt så kan jag tycka att frigörelse och att inte låta sig tämjas är något som är värt att sträva efter inom filosofi. Men det beror på vilken nivå vi talar om det. Att vara fri från allting? Nja,, filosofi kan handla om frigörelse i vissa avseenden tänker jag, men samtidigt menar jag det inte är fel att betrakta filosofen som en slav under visdomen / kunskapen / sanningen. Det handlar om både frihet och accepterad ofrihet
https://sv.wikipedia.org/wiki/Emancipation

[Syskon]

Att ifrågasätta skolan är filosofins roll, inte att låta sig tämjas på en skolbänk i den. Uppdelningen mellan teoretisk och praktisk är en utmärkt fråga att kräva redovisning för.

Att ifrågasätta skolan, javisst. Men för att ifrågasätta något är det väl en fördel att veta vad det är man ifrågasätter först. Kritisera inte vad du inte förstår, sjöng Bob D, och nog kan det väl ligga något i det. Och hur många är det verkligen som förstår skolans syften och de kunskaper som skolan ämnar sprida?
Filosofi handlar som jag ser det om att söka kunskap och visdom. Utbildning via skola bidrar till denna kunskap. Att tillgodogöra sig denna kunskap, och sedan också kritisera den - ja, det kan ta kunskapen och visdomen till en högre nivå. Men hur många lyckas verkligen göra detta på trovärdigt sätt? Delvis en sån som Nietzsche kanske. Richard Rorty och Pierre Bourdieu kanske. Annars kommer jag själv inte på så många.

Rent allmänt så kan jag tycka att frigörelse och att inte låta sig tämjas är något som är värt att sträva efter inom filosofi. Men det beror på vilken nivå vi talar om det. Att vara fri från allting? Nja,, filosofi kan handla om frigörelse i vissa avseenden tänker jag, men samtidigt menar jag det inte är fel att betrakta filosofen som en slav under visdomen / kunskapen / sanningen. Det handlar om både frihet och accepterad ofrihet
https://sv.wikipedia.org/wiki/Emancipation

Hur redovisar skolan för uppdelningen mellan teoretisk och praktisk? Du har själv ifrågasatt uppdelningens rimlighet, rikta den mot de ansvariga. Därefter kan du stryka i din frågeställning och tala tydligare om vad det är för nåt dom bidrar med.

[David H]

Hur redovisar skolan för uppdelningen mellan teoretisk och praktisk? Du har själv ifrågasatt uppdelningens rimlighet, rikta den mot de ansvariga. Därefter kan du stryka i din frågeställning och tala tydligare om vad det är för nåt dom bidrar med.

Uppdelningen mellan teoretisk och praktisk filosofi gäller väl fortfarande bara specifikt för universitetet. Jag kommer ihåg när jag jag själv skulle börja läsa filosofi på universitetet och fick då välja mellan dessa två alternativ. Jag fick då höra att ett annat ord för praktisk filosofi var värdefilosofi, och så resonerade jag ungefär att om praktisk filosofi är värdefilosofi så måste ju då teoretisk filosofi vara värdelös filosofi. Valet kändes således enkelt, jag var inte intresserad av att studera värdelös filosofi.
Men vad jag kände redan då, och väl ännu mer efteråt är väl snarare att det är uppdelningen mellan teoretisk och praktisk filosofi som är ganska värdelös. Jag försvarar inte den uppdelningen.

Då tycker jag det låter mer intressant med filosofi som det lärs ut på Södertörn, där det inte sker någon uppdelning mellan praktisk och teoretisk filosofi. Jag har däremot inte själv pluggat där och kan inte recensera deras utbildning närmare. Här går det läsa mer om denna utbildning:
https://www.sh.se/institutioner--amnen/ ... e/filosofi

Om man läser detta går det notera en annan typ av splittring, nämligen den mellan analytisk och kontinental filosofi, och Södertörn tar då mer ställning för den kontinentala skolan. Jag ser inte mig själv som anhängare av varken någon specifik analytisk eller kontinental tradition, men blir jag tvungen att välja ser jag nog mer potential i den kontinentala traditionen. Analytiska traditionen uppfattar jag som starkt betonad på vad Jung skulle kalla tankefunktionen. Påminner en hel del om naturvetenskapens metoder, men utan naturvetenskapens betoning på empiri. Behöver inte vara fel menar jag, men blir ensidigt om det inte kompletteras med andra perspektiv.