Vad är värde?

[Smisk]

Vad är värde?
Existerar värde? Hur? Varför inte?
Finns olika typer av värden? Vilka typer av värden existerar?
Existerar värde oberoende av subjektiva bedömningar och erfarenheter? Hur? Varför inte?

https://en.wikipedia.org/wiki/Axiology

[Algotezza]

Att vara och leva som människa är både att uppleva och att värdera. Vårt värderande är ständigt-evigt, men jag tror värdena skiftar beroende på var man befinner sig i livet, de beror på ens mognad, kunskaper och erfarenheter. Talar vi om eviga världen, dvs. universella sådana är det väl sådant som alla/ de flesta uppskattar, olika fomer av uttryck för kärlek, värme och ömhet.

Enligt ekosofin har allt levande ett egenvärde såsom varande nödvändiga delar i jordklotets kretslopp. Ändå finns närhetsprincipen också, vilken är mer baserat på känslan av närhet til lde levande, dvs. dem som står en nära och är viktiga för en, till skillnad från dem som står längre bort.

Generellt brukar man tala omn intrinsikala värden och instrumentella. Intriniskala värden är egenvärden, något man anser är något gott i sig, medan instrumentella värden är sådana värden med vars hjälp man kan uppnå eller upprätthålla intrinsikala värden.

Personligen, jag vet inte om du vill ha denna tråd på det planet, men i alla fall har de nära och kära egenvärde för mig, liksom mina kreativa verksamheter, mitt tänkande, samtal med andra, mitt skrivande, tecknande och musikskapande. Arbeta har både ett egenvärde och ett instrumentellt värde för mig.

[Anders]

Ett värde är att det är -11 hos mej. Det är ett rätt ointressant värde filosofiskt, åtminstone från min icke detaljälskande filosofiska läggning.
Etta annat värde som är mycket mer intressant - för mej - är : Är det kallt ute?
Ännu intressantare : Finns det ett objektivistiskt svar på om det är kallt ute?

Om värden finns eller inte är för mej lika ointressant som om 2+2=4. De finns för mej och så är det bra med det. Ge mig välstekt entrecote och Eriks bearnaisesås och jag kommer säga att det är gott.

[Anders]

Måste vara tråkigt att angripa världen sådär. Alla vänstertänkare har rätt och rätt i allt och med de som är åt höger är det tvärt om. Det är ju det som är kul med JP, Han är som uppe på vinden, en massa skräp ovh en massa användbart. Granted, ju mer psykologi han pratar, ju bättre blir det.

Nej, nu skall jag, som varje söndag, lyssna på Söndagsintervjun. På public media!

[Anders]

Måste vara tråkigt att angripa världen sådär. Alla vänstertänkare har rätt och rätt i allt och med de som är åt höger är det tvärt om. Det är ju det som är kul med JP, Han är som uppe på vinden, en massa skräp ovh en massa användbart. Granted, ju mer psykologi han pratar, ju bättre blir det.

Nej, nu skall jag, som varje söndag, lyssna på Söndagsintervjun. På public media!

Vad det här har med vänster och höger att göra begriper jag inte. Måste man vara höger för att begripa det?

Skall vi säga så, att i min ganska omfattande online-vänkrets har(eller hade, nu är det inte många som nämner honom) JP en tendens att bli en smula mer positivt bemött från de på högerkanten än de från vänsterkanten... Det är ju inte precis ett progressivt vänsterbudskap han för fram, då han avlägsnar sig från psykologin.

[Smisk]

Att vara och leva som människa är både att uppleva och att värdera. Vårt värderande är ständigt-evigt, men jag tror värdena skiftar beroende på var man befinner sig i livet, de beror på ens mognad, kunskaper och erfarenheter. Talar vi om eviga världen, dvs. universella sådana är det väl sådant som alla/ de flesta uppskattar, olika fomer av uttryck för kärlek, värme och ömhet.

Enligt ekosofin har allt levande ett egenvärde såsom varande nödvändiga delar i jordklotets kretslopp. Ändå finns närhetsprincipen också, vilken är mer baserat på känslan av närhet til lde levande, dvs. dem som står en nära och är viktiga för en, till skillnad från dem som står längre bort.

Generellt brukar man tala omn intrinsikala värden och instrumentella. Intriniskala värden är egenvärden, något man anser är något gott i sig, medan instrumentella värden är sådana värden med vars hjälp man kan uppnå eller upprätthålla intrinsikala värden.

Personligen, jag vet inte om du vill ha denna tråd på det planet, men i alla fall har de nära och kära egenvärde för mig, liksom mina kreativa verksamheter, mitt tänkande, samtal med andra, mitt skrivande, tecknande och musikskapande. Arbeta har både ett egenvärde och ett instrumentellt värde för mig.

Fint skrivet som vanligt, tack för de perspektiven

Ekosofi har jag hört talas om, jag har ett vagt minne av att jag hört Arne Naess prata men minns inte exakt vari från.
Jag ser inga problem med det perspektivet.

Idén av egenvärde och instrumentellt värde ser jag ibland som lurig. Jag har svårt att se att något kan ha värde i sig på det sättet att något kan "existera i sig". Med andra ord, eftersom jag anser att inget kan existera i sig så existerar även alltings värde relativt allt annat värde. Värde blir ur det perspektivet alltså aldrig absolut eller något som har en egenexistens.
Med det sagt så förstår jag att man kan skilja mellan det man siktar på och det man använder för att komma dit.

Jag är pluralist och holist och som jag ser det så finns olika typer av värden samtidigt och de utesluter inte varandra.
De är sammanhängande, påverkar varandra och man bör inte blanda ihop dem.

Om vi exempelvis tänker oss att vi skall rangordna filmer i en topp 10 så blir det en omöjlig uppgift om man inte specificerar vilka typer av filmer och vilka typer av värden man skall använda. Det finns helt enkelt för många olika kvalitéer hos filmerna som kan värderas och för många perspektiv, referensramar, att använda. En komedi, en skräckfilm och ett drama kan vara så olika och bra på olika sätt att de blir ojämförbara.

Önskvärdheten hos de olika filmernas kvalitéer flyttas med referensramarna, målen man har med att värdera dem och situationerna de värderas inom.

Värde kan existera med förmågan att medvetet reflektera över olika utfall som för oss betyder olika mycket.
Som jag uppfattar det du skrev så tror jag vi är överens om att man inte kan existera medvetet i världen utan att uppleva värdegeenskaper? (Alltså, kvalitativa valmöjligheter som kräver oss att bedöma dem.)

[Smisk]

Ett värde är att det är -11 hos mej. Det är ett rätt ointressant värde filosofiskt, åtminstone från min icke detaljälskande filosofiska läggning.
Etta annat värde som är mycket mer intressant - för mej - är : Är det kallt ute?
Ännu intressantare : Finns det ett objektivistiskt svar på om det är kallt ute?

Om värden finns eller inte är för mej lika ointressant som om 2+2=4. De finns för mej och så är det bra med det. Ge mig välstekt entrecote och Eriks bearnaisesås och jag kommer säga att det är gott.

Vad gör livet värt att leva?
Hur väljer du vad du moraliskt bör göra?
Hur vet du vad som är godhet eller annat?
Hur förhåller du dig till skönhetsvärden i musik, naturen eller livet?

-11 är inte ett värde så som det syftas på här utan data.
Men om det är mer värt att det är +24 och sol än -11 och känns obehagligt kan detta värderas om det uppfattas medvetet.

Om det finns ett objektivt svar på om det är kallt ute eller inte beror på hur vi definierar kallt.
Med andra ord, vad handlar frågan om?

[xion]

Ett värde är att det är -11 hos mej. Det är ett rätt ointressant värde filosofiskt, åtminstone från min icke detaljälskande filosofiska läggning.
Etta annat värde som är mycket mer intressant - för mej - är : Är det kallt ute?
Ännu intressantare : Finns det ett objektivistiskt svar på om det är kallt ute?

Om värden finns eller inte är för mej lika ointressant som om 2+2=4. De finns för mej och så är det bra med det. Ge mig välstekt entrecote och Eriks bearnaisesås och jag kommer säga att det är gott.

Vad gör livet värt att leva?
Hur väljer du vad du moraliskt bör göra?
Hur vet du vad som är godhet eller annat?
Hur förhåller du dig till skönhetsvärden i musik, naturen eller livet?

-11 är inte ett värde så som det syftas på här utan data.
Men om det är mer värt att det är +24 och sol än -11 och känns obehagligt kan detta värderas om det uppfattas medvetet.

Om det finns ett objektivt svar på om det är kallt ute eller inte beror på hur vi definierar kallt.
Med andra ord, vad handlar frågan om?

Vad som gör livet värt att leva är att känna behov och att få tillfredsställa dessa.
Känner man inga behov blir livet tomt och meningslöst.

[Smisk]

Vad som gör livet värt att leva är att känna behov och att få tillfredsställa dessa.
Känner man inga behov blir livet tomt och meningslöst.

Vilka behov gör livet värt att leva?
Finns det något speciellt behov som gör det?
Hur förhåller sig behov till värde? Till mening?
Hur förhåller sig begär till behov, värde och mening?

[Anders]

Ett värde är att det är -11 hos mej. Det är ett rätt ointressant värde filosofiskt, åtminstone från min icke detaljälskande filosofiska läggning.
Etta annat värde som är mycket mer intressant - för mej - är : Är det kallt ute?
Ännu intressantare : Finns det ett objektivistiskt svar på om det är kallt ute?

Om värden finns eller inte är för mej lika ointressant som om 2+2=4. De finns för mej och så är det bra med det. Ge mig välstekt entrecote och Eriks bearnaisesås och jag kommer säga att det är gott.

Vad gör livet värt att leva?
Hur väljer du vad du moraliskt bör göra?
Hur vet du vad som är godhet eller annat?
Hur förhåller du dig till skönhetsvärden i musik, naturen eller livet?

-11 är inte ett värde så som det syftas på här utan data.
Men om det är mer värt att det är +24 och sol än -11 och känns obehagligt kan detta värderas om det uppfattas medvetet.

Om det finns ett objektivt svar på om det är kallt ute eller inte beror på hur vi definierar kallt.
Med andra ord, vad handlar frågan om?

Vad som gör livet värt att leva är att känna behov och att få tillfredsställa dessa.
Känner man inga behov blir livet tomt och meningslöst.

Testa att bara googla amerikanska delstater! Jag började bara därföratt och sen googlade jag och grejade med flera månader, jäligt intressant blev det.
Nånstans finns väl ”behov” i våra personligheter, som vi tillfredsställer. Men det är mera bara att flyta med. Som du formulerade det ser jag mer att man på nåt vis sitter och skriver ner sina behov på ett papper och sen gör planer för att tillfredsställa dessa…

[Smisk]

Nånstans finns väl ”behov” i våra personligheter, som vi tillfredsställer. Men det är mera bara att flyta med. Som du formulerade det ser jag mer att man på nåt vis sitter och skriver ner sina behov på ett papper och sen gör planer för att tillfredsställa dessa…

Människan har ju ett spektrum av olika typer av behov. De grundläggande delar vi delvis med djur och de högre behov vi har är vi i princip ensamma om på jorden. Eftersom vi har "behov av att skapa behov" och vi är medvetna om att vi delvis kan påverka dem så uppstår värde. Det är så värde existerar för oss.

Vi kan föreställa oss och vara medvetna om vad som är viktigt och välja att lägga kraft på att söka dessa saker.
Vi kan då gå emot grundläggande behov med.

Det finns ju därför ett spektrum av filosofier som har helt olika värdegrund. En filosofi kan handla om att "man bör flyta med och leva enkelt" och en annan att "man bör anstränga sig för sig själv och sina närmsta" eller "man bör följa plikterna alla bör följa" etc.

Vilken väg är bäst? Vilken är värd att ta?

[xion]

Vad som gör livet värt att leva är att känna behov och att få tillfredsställa dessa.
Känner man inga behov blir livet tomt och meningslöst.

Vilka behov gör livet värt att leva?
Finns det något speciellt behov som gör det?
Hur förhåller sig behov till värde? Till mening?
Hur förhåller sig begär till behov, värde och mening?

Tänk dig att Gud plockade upp dig till sin himmel där du aldrig behöver vara hungrig eller törstig. Hur kul vore det?
Att äta och dricka är något mycket värdefullt i vår tillvaro, på många sätt.
Tänk att vara miljonär och inte kunna skita. (hörde jag som barn)
Behov av det slaget är det synnerligen värdefullt att kunna tillfredsställa. (jag har ibland haft mardrömmar om att inte kunna hitta en ledig toalett.)
Mening handlar väl mest om hur man upplever det.
Begär/behov är väl snarast en gradskillnad.

[Smisk]

Tänk dig att Gud plockade upp dig till sin himmel där du aldrig behöver vara hungrig eller törstig. Hur kul vore det?
Att äta och dricka är något mycket värdefullt i vår tillvaro, på många sätt.
Tänk att vara miljonär och inte kunna skita. (hörde jag som barn)
Behov av det slaget är det synnerligen värdefullt att kunna tillfredsställa. (jag har ibland haft mardrömmar om att inte kunna hitta en ledig toalett.)
Mening handlar väl mest om hur man upplever det.
Begär/behov är väl snarast en gradskillnad.

Mening definierar jag som ett beteende som tillför värde. Det är även något vi kan känna och skapa/påverka då vi delvis kan styra över vad vi värderar.

Behov och begär är på ett sätt en gradskillnad men då det finns två olika saker vi kan kalla för behov och begär tycker jag vi använder begreppen så. Behov är olika saker vi är drivna att tillfredsställa som kroppen och psyket behöver för att fungera hälsosamt och bra. Begär är en konsekvens av att vi har behov och som gör att vi uppmärksammar saker vi kan använda för att tillfredsställa dem.

Att få i oss vätska är ett behov och törst är begäret exempelvis.

Men det finns olika typer av behov och det blir komplext. Eftersom vi begåvats med medvetande och föreställningsförmåga, med känslor, förnuft, bedömande och förmågan att reflektera och välja mellan olika utfall så uppstår ett interaktivt rollspel av olika typer av värde.

Mening fungerar delvis som så att när vi har behov, begär för de behovet och är medvetna om saken vi har begäret för så kommer vi känna mening när vi blir medvetna om att vi är på "rätt väg" mot det. Detta "riktar tänkandet" så att vi motiveras att handla efter saker som har värde för oss.

Saken är den att vi kan skapa nya behov/begär som inte är helt i fas med vad som fungerar i längden. Att ta droger exempelvis är en "artefakt" av den funktionen. Vi kan förneka behov, påverka dem och ändra på saker på flera sätt. Vi kan veta att rökning är dåligt (värde) men att det känns bra (värde) och vara i konflikt över hur vi löser det (värde).

[Smisk]

Mening definierar jag som ett beteende som tillför värde. Det är även något vi kan känna och skapa/påverka då vi delvis kan styra över vad vi värderar.

Behov och begär är på ett sätt en gradskillnad men då det finns två olika saker vi kan kalla för behov och begär tycker jag vi använder begreppen så. Behov är olika saker vi är drivna att tillfredsställa som kroppen och psyket behöver för att fungera hälsosamt och bra. Begär är en konsekvens av att vi har behov och som gör att vi uppmärksammar saker vi kan använda för att tillfredsställa dem.

Att få i oss vätska är ett behov och törst är begäret exempelvis.

Men det finns olika typer av behov och det blir komplext. Eftersom vi begåvats med medvetande och föreställningsförmåga, med känslor, förnuft, bedömande och förmågan att reflektera och välja mellan olika utfall så uppstår ett interaktivt rollspel av olika typer av värde.

Mening fungerar delvis som så att när vi har behov, begär för de behovet och är medvetna om saken vi har begäret för så kommer vi känna mening när vi blir medvetna om att vi är på "rätt väg" mot det. Detta "riktar tänkandet" så att vi motiveras att handla efter saker som har värde för oss.

Saken är den att vi kan skapa nya behov/begär som inte är helt i fas med vad som fungerar i längden. Att ta droger exempelvis är en "artefakt" av den funktionen. Vi kan förneka behov, påverka dem och ändra på saker på flera sätt. Vi kan veta att rökning är dåligt (värde) men att det känns bra (värde) och vara i konflikt över hur vi löser det (värde).

"Mening definierar jag som ett beteende som tillför värde."
Jag förstår vad varje ord betyder, men inte vad satsen betyder.

Jag får åter tankar som för mig till upplevelsefundamentalism (bronsålder) och The Matrix-metafysiken (bronsåldersmetafysik i modern skrud).
När Neo första gångerna pratar med Morpheus så får han höra typ att sanningen inte kan beskrivas eller förklaras - måste upplevas.

Bronsålderstanken är att sanning är något som tillhör individen/personen/subjektet.
Vi vet bättre idag!

Du har en tråkig attityd, jag uppfattar dina inlägg som försök till kränkningar.

[Smisk]

Nej, min attityd är inte tråkig!
Tvärtom möter min attityd dina besynnerliga påståenden med västerländsk visdomstradition, i min tolkning.

Vad betyder
"Mening definierar jag som ett beteende som tillför värde."

Min enda tolkning är denna:
"Jag får åter tankar som för mig till upplevelsefundamentalism (bronsålder) och The Matrix-metafysiken (bronsåldersmetafysik i modern skrud).
När Neo första gångerna pratar med Morpheus så får han höra typ att sanningen inte kan beskrivas eller förklaras - måste upplevas."

Jag uppfattar ditt svar som den feges ursäkt när hen ertappas med trams.

Du fortsätter med en kränkande attityd. Om moderatorer kan kika på detta så är jag tacksam?