Pluralism

[Smisk]

Jag får uppfattningen att många filosofiska tankar lätt hamnar i en fälla där man utesluter viktiga sidor av det man talar om och strävar efter att hitta "den rätta sidan" eller "den enda sidan" osv.

Jag ser ofta fler sidor och skulle kalla mig för pluralist i alla filosofiska avseenden, ontologiskt, epistemologiskt och axiologiskt.

Saker kan existera som olika saker och på olika sätt, vi kan veta olika saker och på olika sätt och det finns olika typer av värde som kan existera på olika sätt.

Hur ser du på dessa saker?

[Anders]

Jag får uppfattningen att många filosofiska tankar lätt hamnar i en fälla där man utesluter viktiga sidor av det man talar om och strävar efter att hitta "den rätta sidan" eller "den enda sidan" osv.

Jag ser ofta fler sidor och skulle kalla mig för pluralist i alla filosofiska avseenden, ontologiskt, epistemologiskt och axiologiskt.

Saker kan existera som olika saker och på olika sätt, vi kan veta olika saker och på olika sätt och det finns olika typer av värde som kan existera på olika sätt.

Hur ser du på dessa saker?

Jag läser en del om bemötande och hur föra sig socialt, är inte född på spetslakan och han en rätt introvert läggning även om jag har lätt att kommunicera professionellt. I en ljudbok jag lyssnat på sägs ”svårt” vara ett negativt ord som skall undvikas, av en proffskommunikatör (som för övrigt har mycket bra att säga). Jag tycker det genomsyrar mycket, det är tydligt och positivt att ha valt en sida, dialogen inom gruppen blir mer positiv, man boar in sig i sina åsikter.

Därifrån till att man sedan skulle låta det ha inflytande, som filosofiskt lagd, över sina filosofiska spekulationer… finns det någon känd filosof som inte ganska tydligt är färgad av sin uppväxt?

Man vill ju gärna bara stämma in i ditt välformulerade och välfunna startinlägg, Smisk, men så enkelt som att man möter världen som en tabula rasa tror jag inte nån lyckas med. Man gör klokt i att reflektera över sina åsikter och ställningstaganden, koppla dem mot framför allt sin uppväxtmiljö.

[Smisk]

Jag läser en del om bemötande och hur föra sig socialt, är inte född på spetslakan och han en rätt introvert läggning även om jag har lätt att kommunicera professionellt. I en ljudbok jag lyssnat på sägs ”svårt” vara ett negativt ord som skall undvikas, av en proffskommunikatör (som för övrigt har mycket bra att säga). Jag tycker det genomsyrar mycket, det är tydligt och positivt att ha valt en sida, dialogen inom gruppen blir mer positiv, man boar in sig i sina åsikter.

Därifrån till att man sedan skulle låta det ha inflytande, som filosofiskt lagd, över sina filosofiska spekulationer… finns det någon känd filosof som inte ganska tydligt är färgad av sin uppväxt?

Man vill ju gärna bara stämma in i ditt välformulerade och välfunna startinlägg, Smisk, men så enkelt som att man möter världen som en tabula rasa tror jag inte nån lyckas med. Man gör klokt i att reflektera över sina åsikter och ställningstaganden, koppla dem mot framför allt sin uppväxtmiljö.

En tabula rasa kan man inte ha tänker jag men man kan kalibrera sig med nya perspektiv?
Alla är färgade av hur man fungerar, bakgrund, perspektiv, intentioner, kunskap, personlighet mm osv.
Insikten att så är fallet tillför fler perspektiv och att medvetet välja att inte utesluta dessa bör vara önskvärt för att få förståelse och klarhet i saker tänker jag.

Att inte ha något perspektiv skulle jag inte säga är önskvärt eller ens möjligt.