Algotezza skrev:Det kan skapa missförstånd om vi menar olika begrepp när vi talar om subjektivitet och objektivitet och om vi mixar de sammanhang, där de förekommer, på ett förvirrande sätt.
Frågan är då vilket sammanhang vi ska fokusera på och utifrån valt sammanhang försöka definiera de aktuella begreppen. Det kanske är att snäva in för mycket...
I media betyder objektivt oftast värderingsfritt och opersonligt och subjektivt värderande och personligt. I andra sammanhang kan de betyda något annat. Objektivt betyder då faktamässigt och subjektivt åsiktsmässigt. Så tolkar jag begreppen i detta sammanhang.
Exakt så tänker jag. Därför menar jag att man kan använda orden internt och externt för perspektiven som syftar på dessa och subjektivt och objektivt för värderande respektive värderingsfritt.
Vi kan aldrig vara medvetna om något utan att ha erfarenhet och kunskap och vi kan då aldrig kliva ur dessa "glasögon".
Allt som är subjektivt, alltså allt som förknippas med kvalitativa önskvärdheter, existerar enbart och av nödvändighet genom detta inre.
Så fort vi har en uppfattning om någontings önskvärdhet hos något utanför oss, i världen utanför oss, så är detta alltså med hjälp av relationen mellan inre/yttre som vi inte kan kliva ur. Vi kan alltså inte tala om "objektiva värden" med begreppen definierade på detta sätt.
Saker kan existera oberoende av ett personligt inre, världen existerar även om jag inte erfar saker, men jag kan aldrig veta något om detta eftersom ingen kan kliva ur det inre perspektivet.
Psykologiskt sätt så verkar vi vara konstruerade att alltid skapa en karta och en kompass över världen. Vi är fundamentalt organiserade att alltid kunna svara på frågorna "var är jag?" och "vad är viktigt nu?". Det är därför det är så lurigt att separera fakta och värde och så lätt att blanda ihop dem.