David H skrev:Jo, vi kan tänka själva och försöka förstå, men är det tillräckligt för att tala om någon fullständig subjektivitet? Alltså, om man ser subjektivitet och objektivitet som två sidor av samma mynt, borde då inte fullständig subjektivitet vara lika ouppnåelig som fullständig objektivitet?
Och om man exempelvis jämför uttrycken "objektivt sant" och "subjektivt sant", innebär det då att det som är "objektivt sant" nödvändigtvis är mer tillförlitligt än det som är "subjektivt sant"? Spontant är jag då benägen att säga att alla våra försanttaganden bottnar i både objektiva (oberoende av vårt personliga tyckande) och subjektiva faktorer (beroende av vårt personliga tyckande), men att de objektiva faktorerna inte nödvändigtvis behöver vara mer betydelsefulla än de subjektiva faktorerna.
Vad innebär "subjektivt sant" tänker du?
Jag använder begreppen internt och externt som två perspektiv på existensen. Dessa uttrycker och syftar på det inre med känslor, tankar, medvetandet osv respektive empiriskt tillgängliga fysiska saker vi kan peka på. Dessa är två aspekter hos existensen.
Dessa kan vi tala om i termer av fakta och värde, alltså vi kan tala om sakers natur, vad dem är och hur dem fungerar å ena sidan och å andra sidan så kan vi tala om önskvärdheten, hur vi känner, värderar eller kvalitativt erfarar saker.
Jag tänker så här eftersom det för det första fungerar så här och för att begreppen subjektiv och objektiv för mig uttrycker missuppfattningar om dessa 4 olika sakers natur. Detta gör att man blandar ihop dem och exempelvis använder order subjektiv för att samtidigt betyda det inre och värderingar och att man blandar dessa två saker trots att dem inte är samma sak. Objektiv används även det för att både betyda något som är oberoende av vårat inre och något som inte är värderat och dessa saker är helt olika saker.