Existerar perenn filosofi?

[Smisk]

Jag frågade Bing AI:

"Existerar det en perenn filosofi? Med andra ord, finns det en kärna som är den samma hos all filosofi och all religion?"

Bing svarar:

"Det finns olika sätt att tolka din fråga. En möjlig tolkning är om det finns en gemensam källa till all filosofi och religion, som kallas perenn filosofi eller perenn visdom. Det är en perspektiv i filosofi och andlighet som ser alla världens religiösa traditioner som delar av en enda, metafysisk sanning eller ursprung från vilken all esoterisk och exoterisk kunskap och lära har vuxit fram1. Perenn filosofi har sina rötter i renässansens intresse för nyplatonism och dess idé om det Ene, från vilket all existens uppstår1.

En annan tolkning är om det finns en kärna som är densamma hos alla filosofer och religiösa lärare, som kallas mystik. Mystik är ett samlingsnamn för olika former av andliga upplevelser och strävanden som syftar till att uppnå en direkt och personlig kontakt med det gudomliga, det absoluta eller det verkliga2. Mystik kan förekomma inom olika religiösa traditioner, men också utanför dem. Enligt Aldous Huxley, som skrev boken The Perennial Philosophy, är mystik den högsta gemensamma faktorn av alla teologier3. Han citerar från olika mystiker från öst och väst för att visa att de delar samma insikt om verkligheten"

Jag spinner vidare:

"Är filosofen Plotinus inblandad i att tänka på detta sättet? Jag kommer att tänka på det när du skriver "det Ene". (the one)."

Bing svarar:

"Ja, filosofen Plotinus är mycket inblandad i att tänka på detta sättet. Han anses vara grundaren av nyplatonismen, en filosofisk riktning som utvecklade Platons idéer om det Ene, det goda och idévärlden12. Plotinus lärde sig av Ammonios Sakkas, som tillhörde den platoniska traditionen132. Plotinus skrev sina tankar i en samling skrifter som kallas Enneaderna, som senare redigerades av hans lärjunge Porfyrios13. Plotinus lära består av tre grundläggande principer: det Ene, Intellektet och Själen4 . Det Ene är den högsta och mest fullkomliga verkligheten, som är källan till allt annat. Intellektet är den första utstrålningen från det Ene, som innehåller alla idéer och former. Själen är den andra utstrålningen från det Ene, som ger liv åt den materiella världen. Plotinus mål var att återförena själen med det Ene genom en mystisk förening som kallas henosis."


Jag har alltid tänkt mig att det existerar en gemensam kärna i all filosofi och religion. Att de filosofier och religioner vi känner till är olika aspekter av samma sak. Att det är samma visdom och kunskap sett från olika perspektiv och genom olika kulturer osv.

För mig så är tänkandet en skapande aktivitet och saker som skapas kan skapas på oändligt många olika sätt.
Filosofi och religion har gemensamma teman och därför kan de ses som olika aspekter av samma sak.

Vad tänker ni om det?

[Algotezza]

Om inte annat så finns det en gemensam omvärld som visserligen förändras men som i grunden är densamma. Kan det vara anblicken av och funderingar denna gemensamma värld som generarar likheter vad gäller religon och filosofi?

[Smisk]

Om inte annat så finns det en gemensam omvärld som visserligen förändras men som i grunden är densamma. Kan det vara anblicken av och funderingar denna gemensamma värld som generarar likheter vad gäller religon och filosofi?

Är den i grunden densamma?
Kan man kliva ner i samma flod två gånger?

[Algotezza]

Om inte annat så finns det en gemensam omvärld som visserligen förändras men som i grunden är densamma. Kan det vara anblicken av och funderingar denna gemensamma värld som generarar likheter vad gäller religon och filosofi?

Är den i grunden densamma?
Kan man kliva ner i samma flod två gånger?

Den blir det med hjälp av språket. Och floden byter inte alltid namn.

[Mlw]

Problemet är att den perenna filosofin måste förfalla till flum och nyandlighet, för det är enda sättet att hitta en gemensam nämnare. Religionernas och filosofiernas doktriner är ju oförenliga. Jag läste nyligen Christian Contradictions av Daphne Hampson. Hon konstaterar att katolikerna är oförmögna att förstå den lutherska tron. Ekumeniska samtal är lönslösa, för det är i praktiken två olika religioner med i grunden väsensskilda synsätt. Vad kan de då förenas kring? Ja, det måste bli något flummigt.

Carl Gustav Jung försökte skapa en perenn filosofi byggande på Swedenborgs form av nyplatonism. Men det blev mycket oklarheter och nonsens när han formulerade en syntes av romantisk filosofi, taoism, kristendom, Kant och Platon, och psykologisk vetenskap. Han tog projektet på största allvar, och mot slutet av sitt liv var han mycket besviken över att hans lära om det kollektiva omedvetna inte hade fått ordentligt genomslag. Han trodde på fullt allvar att han kunde omvända de kristna till sin lära, och att de skulle förkasta Treenigheten och anamma Kvaterniteten, som inkluderar Satan i gudomligheten. Det är häpnadsväckande naivt!

Det går knappast att bygga en perenn filosofi som är trovärdig, för det kräver stringens och tydliga doktriner. Men sådana kan inte perennialister formulera, om de ska vara inklusiva.

[Smisk]

Om inte annat så finns det en gemensam omvärld som visserligen förändras men som i grunden är densamma. Kan det vara anblicken av och funderingar denna gemensamma värld som generarar likheter vad gäller religon och filosofi?

Är den i grunden densamma?
Kan man kliva ner i samma flod två gånger?

Den blir det med hjälp av språket. Och floden byter inte alltid namn.

Kan du utveckla?

Vad är förhållandet mellan språkets natur och verklighetens/världens?

[Algotezza]

Är den i grunden densamma?
Kan man kliva ner i samma flod två gånger?

Den blir det med hjälp av språket. Och floden byter inte alltid namn.

Kan du utveckla?

Vad är förhållandet mellan språkets natur och verklighetens/världens?

Språket är vår kollektiva gemensamma kognitiva, emotionella, intellektuella bas, med vars hjälp vi kan beskriva den upplevda verkligheten, samtidigt innebär detta språk att vår upplevelse och tolkning av det vi upplever konvergerar. Vi har ej tillgång till verkligheten direkt, utan via upplevelser och tolkning av upplevelser, och där spelar det gemensamma språket en stor roll. Vi blir varse det vi har ord för. Vi bygger ofta upp vår tolkning med hjälp av motsatspar. Genom vårt inre ältande som ofta är språkligt baserat men också kan ske i bilder, och genom våra gemensamma dialoger i vardagen och i mer vetenskapliga sammanahang, pratar vi oss samman till en ungefärlig gemensam bild av den upplevda verkligheten.

[Smisk]

Problemet är att den perenna filosofin måste förfalla till flum och nyandlighet, för det är enda sättet att hitta en gemensam nämnare. Religionernas och filosofiernas doktriner är ju oförenliga. Jag läste nyligen Christian Contradictions av Daphne Hampson. Hon konstaterar att katolikerna är oförmögna att förstå den lutherska tron. Ekumeniska samtal är lönslösa, för det är i praktiken två olika religioner med i grunden väsensskilda synsätt. Vad kan de då förenas kring? Ja, det måste bli något flummigt.

Carl Gustav Jung försökte skapa en perenn filosofi byggande på Swedenborgs form av nyplatonism. Men det blev mycket oklarheter och nonsens när han formulerade en syntes av romantisk filosofi, taoism, kristendom, Kant och Platon, och psykologisk vetenskap. Han tog projektet på största allvar, och mot slutet av sitt liv var han mycket besviken över att hans lära om det kollektiva omedvetna inte hade fått ordentligt genomslag. Han trodde på fullt allvar att han kunde omvända de kristna till sin lära, och att de skulle förkasta Treenigheten och anamma Kvaterniteten, som inkluderar Satan i gudomligheten. Det är häpnadsväckande naivt!

Det går knappast att bygga en perenn filosofi som är trovärdig, för det kräver stringens och tydliga doktriner. Men sådana kan inte perennialister formulera, om de ska vara inklusiva.

Det låter som en intressant bok, läste en summering av den. Jag är inte så insatt i hur kristendomen fungerar eller borde fungera skall tilläggas.

Jag kan förstå att en perenn filosofi lätt kan bli flum. Nyandlighet kan jag se som något som har en positiv och en negativ sida. Som jag ser det är det upp till var och en att bestämma hur de vill sa och vad de vill göra med sitt liv inklusive kristendom eller nyandlighet. Det kan bli lite ansträngt att prata mer personer som svävar iväg och helt utesluter vetenskaplighet dock men det vår man ta när människor finns som känner för det

Bing AI beskriver lite om saken:

En perenn filosofi är en religionsfilosofisk strömning som hävdar att alla stora religiösa traditioner är olika vägar till det Högsta Väsendet1. Den perenna filosofin är till sin kärna ren metafysik, eftersom den utgör en kunskap som ligger bortom fysiken1. Den perenna filosofin har sitt ursprung i renässansen, men dess idémässiga rötter sträcker sig ännu längre tillbaks till det forna Egypten, Orienten och Grekland1.

"Några grundvalar som skulle kunna vara i en perenn filosofi är:

En tro på en primordial tradition som är källan till all sann religion och visdom2.

En erkännande av att det finns olika nivåer av verklighet, från det absoluta till det relativa, och att människan har möjlighet att uppnå kunskap om dessa nivåer genom olika former av initiation och kontemplation2.

En respekt för de olika religiösa traditionerna som uttrycker olika aspekter av den universella sanningen, utan att förneka deras skillnader eller försöka harmonisera dem på ett artificiellt sätt2.

En kritik av den moderna världen som har förlorat sin förbindelse med den primordiala traditionen och som lider av ett intellektuellt och andligt förfall2.

Några filosofer som är kända för perenniel filosofi är:

René Guénon (1886–1951), en fransk metafysiker som anses vara den främste företrädaren för den Traditionella skolan2.

Frithjof Schuon (1907–1998), en schweizisk mystiker och konstnär som utvecklade Guénons lära och betonade vikten av skönhet och konst i den andliga vägen2.

Seyyed Hossein Nasr (1933–), en iransk-amerikansk professor i islamiska studier som har försvarat den perenna filosofins relevans i dagens värld och som har bidragit till att sprida dess budskap i olika kulturer2."


Som jag ser det så är vi alla av nödvändighet som låsta till att ha en filosofisk uppfattning. Vi är tvingade att skapa oss en karta och en kompass för att förhålla oss till världen. Vi är alltså byggda för att göra det, ingen som psykologiskt fungerar normalt saknar dessa två saker. Kartan är en modell om hur världen är och kompassen motiverar oss med det som är viktigt för oss så att vi kan agera i den.

Kartan och kompassen blir som kärnan för all filosofi inklusive religion. Även om inte alla visdomstraditioner har samma uppfattningar så är dem alla just uppfattningar om dessa saker tänker jag.

[Smisk]

Språket är vår kollektiva gemensamma kognitiva, emotionella, intellektuella bas, med vars hjälp vi kan beskriva den upplevda verkligheten, samtidigt innebär detta språk att vår upplevelse och tolkning av det vi upplever konvergerar. Vi har ej tillgång till verkligheten direkt, utan via upplevelser och tolkning av upplevelser, och där spelar det gemensamma språket en stor roll. Vi blir varse det vi har ord för. Vi bygger ofta upp vår tolkning med hjälp av motsatspar. Genom vårt inre ältande som ofta är språkligt baserat men också kan ske i bilder, och genom våra gemensamma dialoger i vardagen och i mer vetenskapliga sammanahang, pratar vi oss samman till en ungefärlig gemensam bild av den upplevda verkligheten.

Jag håller med om att språket är en del av detta som du beskriver. Språket är en del av förmågan att formulera ett inre som handlar om det yttre och det är en del av hur erfarenheten, tänkandet och kommunikationen fungerar tänker jag. Alltså en del av våra mentala förmågor.

Ken Wilbers integrala modell tycker jag verkar fungera fint som en perenn filosofi. Den är inte något flum eller nyandlighet som nämnts heller utan den är väldigt väldefinierad och meningsfull. Den är dock rätt komplex för att sätta sig in i lite snabbt över en kaffe för de flesta

Martinus menar väl att det finns en perenn filosofi?

Bing svarar på den frågan:

"Enligt Wikipedia är den perenna filosofin en religionsfilosofisk strömning, som hävdar att alla stora religiösa traditioner är olika vägar till det Högsta Väsendet1. Martinus var en dansk författare och mystiker som utvecklade ett eget filosofiskt system kallat Martinus kosmologi. Han ansåg att hans lära var en del av den perenna filosofin och att den var baserad på en intuitiv kunskap om livets lagar. Han skrev bland annat:

"Den perenna filosofin är den eviga visheten, som alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Den är inte bunden till någon tid eller plats, utan är universell och oföränderlig. Den är inte heller beroende av någon person eller auktoritet, utan är tillgänglig för alla som söker den med ett öppet och ärligt sinne. Den är inte en dogmatisk eller exklusiv lära, utan en levande och inklusiv erfarenhet av verkligheten. Den är inte en spekulation eller hypotes, utan en direkt och omedelbar insikt i livets mening och syfte."

Så ja, Martinus menade att det finns en perenn filosofi och att hans kosmologi var ett uttryck för den."

[Algotezza]

Språket är vår kollektiva gemensamma kognitiva, emotionella, intellektuella bas, med vars hjälp vi kan beskriva den upplevda verkligheten, samtidigt innebär detta språk att vår upplevelse och tolkning av det vi upplever konvergerar. Vi har ej tillgång till verkligheten direkt, utan via upplevelser och tolkning av upplevelser, och där spelar det gemensamma språket en stor roll. Vi blir varse det vi har ord för. Vi bygger ofta upp vår tolkning med hjälp av motsatspar. Genom vårt inre ältande som ofta är språkligt baserat men också kan ske i bilder, och genom våra gemensamma dialoger i vardagen och i mer vetenskapliga sammanahang, pratar vi oss samman till en ungefärlig gemensam bild av den upplevda verkligheten.

Jag håller med om att språket är en del av detta som du beskriver. Språket är en del av förmågan att formulera ett inre som handlar om det yttre och det är en del av hur erfarenheten, tänkandet och kommunikationen fungerar tänker jag. Alltså en del av våra mentala förmågor.

Ken Wilbers integrala modell tycker jag verkar fungera fint som en perenn filosofi. Den är inte något flum eller nyandlighet som nämnts heller utan den är väldigt väldefinierad och meningsfull. Den är dock rätt komplex för att sätta sig in i lite snabbt över en kaffe för de flesta

Martinus menar väl att det finns en perenn filosofi?

Bing svarar på den frågan:

"Enligt Wikipedia är den perenna filosofin en religionsfilosofisk strömning, som hävdar att alla stora religiösa traditioner är olika vägar till det Högsta Väsendet1. Martinus var en dansk författare och mystiker som utvecklade ett eget filosofiskt system kallat Martinus kosmologi. Han ansåg att hans lära var en del av den perenna filosofin och att den var baserad på en intuitiv kunskap om livets lagar. Han skrev bland annat:

"Den perenna filosofin är den eviga visheten, som alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Den är inte bunden till någon tid eller plats, utan är universell och oföränderlig. Den är inte heller beroende av någon person eller auktoritet, utan är tillgänglig för alla som söker den med ett öppet och ärligt sinne. Den är inte en dogmatisk eller exklusiv lära, utan en levande och inklusiv erfarenhet av verkligheten. Den är inte en spekulation eller hypotes, utan en direkt och omedelbar insikt i livets mening och syfte."

Så ja, Martinus menade att det finns en perenn filosofi och att hans kosmologi var ett uttryck för den."

Ja, Martinus menar att det finns en perenn världsbild, och han kallar sin världsbild för Den eviga världsbilden. Bakom hans ord och symboler finns eviga principer som gäller både den fysiska världen och vår mentalitet. Dessa principer har han skådat direkt via intuition eller kosmiskt medvetande. Sedan har han transformerat om detta till ord och symboler.

Hans ord är så att säga fingret som pekar mot månen, se vart han pekar, följ fingrets riktning, och stirra dig inte blind på fingret, om det är smutsigt eller har långa naglar med sorgkanter.

Flum betyder = detta förkastar jag för jag gitter inte sätta mig in i det på allvar

[Smisk]

Ja, Martinus menar att det finns en perenn världsbild, och han kallar sin världsbild för Den eviga världsbilden. Bakom hans ord och symboler finns eviga principer som gäller både den fysiska världen och vår mentalitet. Dessa principer har han skådat direkt via intuition eller kosmiskt medvetande. Sedan har han transformerat om detta till ord och symboler.

Hans ord är så att säga fingret som pekar mot månen, se vart han pekar, följ fingrets riktning, och stirra dig inte blind på fingret, om det är smutsigt eller har långa naglar med sorgkanter.

Flum betyder = detta förkastar jag för jag gitter inte sätta mig in i det på allvar

Jag har förstått detta, tack för det. Jag håller med om användandet av flum

Själv uppfattar jag det som att det kan finnas fina personliga egenskaper av öppenhet och fantasi hos personer som kan uppfattas som flummiga.

Vad är det du uppskattar med Martinus kosmologi? Jag tycker allt jag hört från den verkar rimligt och intressant.
Det är på det sättet jag tänker mig att en perenn filosofi existerar. Som en diamant som har olika fasetter.

[Algotezza]

Vad är det du uppskattar med Martinus kosmologi? Jag tycker allt jag hört från den verkar rimligt och intressant.
Det är på det sättet jag tänker mig att en perenn filosofi existerar. Som en diamant som har olika fasetter.

Människan är fri inom de logiska ramar som finns. Helvetet är premortalt, inte postmortalt. Det finns ingen evig förtappelse. Långsiktig rättvisa via karmalagen och reinkarnationsprincipen. Utvecklingstanken - det fysiska livet som en skola (en lärares favoritmetafor).

[Mlw]

Vad är det du uppskattar med Martinus kosmologi? Jag tycker allt jag hört från den verkar rimligt och intressant.
Det är på det sättet jag tänker mig att en perenn filosofi existerar. Som en diamant som har olika fasetter.

Martinus mystiska lära om att uppnå union med Det Kosmiska Medvetandet finns ju redan inom mystisk kristendom, och speciellt hos Ortodoxa kristna. I kristendomen finns också de andliga väsenden som Martinus talar om, även om kristna kallar dem änglar. Likaså finns redan frälsningen av världen som slutmål, samt nästakärleken. Återuppståndelsen har Martinus hämtat från kristendomen.

Så jag förstår inte varför man ska gå utanför kristendomen om allt det väsentliga redan finns där. Kristen teologi är långt mer sofistikerad än Martinus lära. Jag läste nyligen Tollefsens bok, Activity and participation in late antique and early Christian thought (2012), om bysantinsk och ortodox teologi. Den har ett liknande mystiskt synsätt som Martinus. Skillnaden är att kyrkofäder såsom Maximos Bekännaren och Gregorios Palamas håller högre intellektuell nivå. Det finns mer näring för själen att hämta från kristendomen.

[Smisk]

Martinus mystiska lära om att uppnå union med Det Kosmiska Medvetandet finns ju redan inom mystisk kristendom, och speciellt hos Ortodoxa kristna. I kristendomen finns också de andliga väsenden som Martinus talar om, även om kristna kallar dem änglar. Likaså finns redan frälsningen av världen som slutmål, samt nästakärleken. Återuppståndelsen har Martinus hämtat från kristendomen.

Så jag förstår inte varför man ska gå utanför kristendomen om allt det väsentliga redan finns där. Kristen teologi är långt mer sofistikerad än Martinus lära. Jag läste nyligen Tollefsens bok, Activity and participation in late antique and early Christian thought (2012), om bysantinsk och ortodox teologi. Den har ett liknande mystiskt synsätt som Martinus. Skillnaden är att kyrkofäder såsom Maximos Bekännaren och Gregorios Palamas håller högre intellektuell nivå. Det finns mer näring för själen att hämta från kristendomen.

Tanken är väl att det är en kosmisk sanning och att det är därför den finns i exempelvis upanishaderna, vedanta, buddhism, kristendom som du säger och martinus. Jag tycker det är en värdefull sak att det finns många olika perspektiv och att det finns likheter och motsättningar från olika perspektiv man kan reflektera över. Martinus lära har saker jag inte hört talas om någon annan stans på det sättet faktiskt.

Jag föredrar att man tänker sig andlighet som något som primärt finns i naturen snarare än i kulturen. Jag gillar Whitehead och Spinoza exempelvis och givetvis buddhism, vedanta och taoism.

[Anders]

Som trädgårdsmäniska tänkte jag mig mer nån filosofi som uppstod årligen då jag såg rubriken. Det kunde jag inte komma på någon. Midsommarfilosofi?