Existerar perenn filosofi?

[Smisk]

Som trädgårdsmäniska tänkte jag mig mer nån filosofi som uppstod årligen då jag såg rubriken. Det kunde jag inte komma på någon. Midsommarfilosofi?

En som uppstår på fyllan? Den man hör om på parkbänkarna får lite svängrum då kanske.

[Tartaros]

Kort svar:Nej

Det är helt enkelt inte filosofi för det förutsätter ju redan något. Det är religion eller mystik.

I övrigt så är ju själva begreppet "religionsfilosofi" i sig tämligen motsägelsefullt. Sokrates var ju visast i Grekland för han visste att han inget vet. Filosofin är ju att just vara vän eller vörda kunskapen. Se till orimligheter, alternativ, syna och hitta sprickor i resonamang, påståenden..osv. Inte bygga metafysiska slott. Tyvärr har ju många filosofer fastnat i metafysiska systembyggen och klivit in i religionens träsk.

[Smisk]

Kort svar:Nej

Det är helt enkelt inte filosofi för det förutsätter ju redan något. Det är religion eller mystik.

I övrigt så är ju själva begreppet "religionsfilosofi" i sig tämligen motsägelsefullt. Sokrates var ju visast i Grekland för han visste att han inget vet. Filosofin är ju att just vara vän eller vörda kunskapen. Se till orimligheter, alternativ, syna och hitta sprickor i resonamang, påståenden..osv. Inte bygga metafysiska slott. Tyvärr har ju många filosofer fastnat i metafysiska systembyggen och klivit in i religionens träsk.

Vad menar du att det "förutsätter ju redan något?".

En typ av kunskap filosofin hanterar är ju metafysisk kunskap och för att få klarhet i den krävs det så klart att man ser saker ur olika perspektiv och ställer frågor som ger sådan klarhet. Eftersom religiösa och mystika uppfattningar innehåller lite olika förhållanden till dessa saker så tänker jag att de är användbara på olika sätt för att just få klarhet i bland annat dessa metafysiska förhållanden och hur de hänger ihop.

[Tartaros]

Kort svar:Nej

Det är helt enkelt inte filosofi för det förutsätter ju redan något. Det är religion eller mystik.

I övrigt så är ju själva begreppet "religionsfilosofi" i sig tämligen motsägelsefullt. Sokrates var ju visast i Grekland för han visste att han inget vet. Filosofin är ju att just vara vän eller vörda kunskapen. Se till orimligheter, alternativ, syna och hitta sprickor i resonamang, påståenden..osv. Inte bygga metafysiska slott. Tyvärr har ju många filosofer fastnat i metafysiska systembyggen och klivit in i religionens träsk.

Vad menar du att det "förutsätter ju redan något?".

Att redan ett antagande om en "perenn filosofi" förutsätter att objektet redan finns och vad det är. Det är knappast filosofiskt utan ren Metafysisk spekulation a la religion.. dvs det har ingenting med "filosofi" i egentlig bemärkelse att göra.

En typ av kunskap filosofin hanterar är ju metafysisk kunskap och för att få klarhet i den krävs det så klart att man ser saker ur olika perspektiv och ställer frågor som ger sådan klarhet. Eftersom religiösa och mystika uppfattningar innehåller lite olika förhållanden till dessa saker så tänker jag att de är användbara på olika sätt för att just få klarhet i bland annat dessa metafysiska förhållanden och hur de hänger ihop.

Filosofin hanterar metafysiska frågor ja. Det handlar om epistemologi, vetenskap..osv.. inte fantasifulla metafysiska byggen som religionen sysslar med. Religionen har ju redan sitt svar givet oavsett om detta på något sätt handlar om kunskap i egentlig mening eller ej. Filosofin är religionens motsats.

I tusentals år har filosofin/epistemologin/vetenskapen testat frågor som guds existens och liknande utan att hitta något som helst argument för det eller bevis som inte redan förutsätter sitt objekt.

Me4n religion handlar inte om filosofi eller kunskap utan om "tillit", tro som i engelskans "faith".

[Anders]

Lät som en väldigt skarp gräns mellan filosofi och religion. Vetenskapen handlar i slutändan också om tro. Båda har världsbild som fokus. Alla fenomen som påverkar oss visar sig inte enkelt. Måste ge Heidegger att han i S und Z gör framsteg i gränslandet. Och modern forskning typ det som Anders Hansen trevligt presenterar, om låt oss säga varandet närmar sig både filosofi, religion och vetenskap.

[Smisk]

Filosofin hanterar metafysiska frågor ja. Det handlar om epistemologi, vetenskap..osv.. inte fantasifulla metafysiska byggen som religionen sysslar med. Religionen har ju redan sitt svar givet oavsett om detta på något sätt handlar om kunskap i egentlig mening eller ej. Filosofin är religionens motsats.

I tusentals år har filosofin/epistemologin/vetenskapen testat frågor som guds existens och liknande utan att hitta något som helst argument för det eller bevis som inte redan förutsätter sitt objekt.

Me4n religion handlar inte om filosofi eller kunskap utan om "tillit", tro som i engelskans "faith".

Man kan definiera filosofi som religionens motsats men så ser inte jag det. Istället är filosofi något som föregår både religion och vetenskap på så sätt att den reflekterar över grundvalarna till dem bägge. Med perenn filosofi här syftar jag på en kärna som kan uppfattas just för att olika perspektiv finns tillgängliga för oss.

Det är vanligt att man inom religion vet att vi inte kan veta något om Gud utan istället behöver tro. En Gudstro tillför andra typer av saker till livet än just sanning, som vetenskapen oftast arbetar med. Det är dock en filosofisk fråga vilken typ av kunskap vi bör sikta på att ha och vilka metoder vi bör använda.

Jag är dock övertygad om att en perenn filosofi behöver inkludera filosofi, vetenskap och religion.

[Smisk]

Lät som en väldigt skarp gräns mellan filosofi och religion. Vetenskapen handlar i slutändan också om tro. Båda har världsbild som fokus. Alla fenomen som påverkar oss visar sig inte enkelt. Måste ge Heidegger att han i S und Z gör framsteg i gränslandet. Och modern forskning typ det som Anders Hansen trevligt presenterar, om låt oss säga varandet närmar sig både filosofi, religion och vetenskap.

Jag gillar Whiteheads spekulativa filosofi. Perspektivet att vi vet att vi inte "vet allt på ett enda sätt" så som exempelvis en simpel fysikalism menar. Istället kan man på olika sätt inkludera gränserna för kunskapernas metoder och experimentera sig fram till modeller som även delvis inkluderar det vi inte kan veta, fast spekulativt. Hans modell fungerar delvis som en lins som är till för att betrakta saker vi vet att vi inte kan veta något om.

Gud är ju exempelvis en del av hans filosofi och Gud är inte något vi kan veta något om empiriskt men något vi kan använda i får filosofi ändå.

Kan du utveckla det du syftar på hos Heidegger?

[Tartaros]

Lät som en väldigt skarp gräns mellan filosofi och religion. Vetenskapen handlar i slutändan också om tro. Båda har världsbild som fokus. Alla fenomen som påverkar oss visar sig inte enkelt. Måste ge Heidegger att han i S und Z gör framsteg i gränslandet. Och modern forskning typ det som Anders Hansen trevligt presenterar, om låt oss säga varandet närmar sig både filosofi, religion och vetenskap.

Ja det är definitivt en skarp gräns mellan filosofi och religion. Sen kan man ju använda filosofi som ett utblandat vardagsbegrepp och felaktigt använda det för vad som helst. Men det är en annan fråga.

Jag vet inte vad Heidegger gör för framsteg i sin "fenomenologiska" analys i SZ. Han avslutar ju inte ens själv verket för att han inser att han var fel ute just i systembygget. Men fenomenologin eller Heideggers fundamentalontologi är definitivt inget religiöst.

[Tartaros]

Filosofin hanterar metafysiska frågor ja. Det handlar om epistemologi, vetenskap..osv.. inte fantasifulla metafysiska byggen som religionen sysslar med. Religionen har ju redan sitt svar givet oavsett om detta på något sätt handlar om kunskap i egentlig mening eller ej. Filosofin är religionens motsats.

I tusentals år har filosofin/epistemologin/vetenskapen testat frågor som guds existens och liknande utan att hitta något som helst argument för det eller bevis som inte redan förutsätter sitt objekt.

Me4n religion handlar inte om filosofi eller kunskap utan om "tillit", tro som i engelskans "faith".

Man kan definiera filosofi som religionens motsats men så ser inte jag det. Istället är filosofi något som föregår både religion och vetenskap på så sätt att den reflekterar över grundvalarna till dem bägge. Med perenn filosofi här syftar jag på en kärna som kan uppfattas just för att olika perspektiv finns tillgängliga för oss.

Det är vanligt att man inom religion vet att vi inte kan veta något om Gud utan istället behöver tro. En Gudstro tillför andra typer av saker till livet än just sanning, som vetenskapen oftast arbetar med. Det är dock en filosofisk fråga vilken typ av kunskap vi bör sikta på att ha och vilka metoder vi bör använda.

Jag är dock övertygad om att en perenn filosofi behöver inkludera filosofi, vetenskap och religion.

Att filosofi är ju som epistemologi och vetenskapsteori det som synar bl.a. vetenskapen..visst men föregår religionen vet jag inte. Du har ju den naturliga teologin som undersöker guds vara eller icke-vara osv. Men religion har som sagt ingenting med kunskap att göra utan just "tillit". Religionen accepterar inte heller filosofisk analys när det kommer till fundamentala frågor. Dock använder man sig gärna inomexegetiskt av en filosofisk eller logisk analys. Men det är något annat.

Ett annat "perspektiv" kan vara vad som helst för fantasier men inte "filosofi" i någon egentlig mening.

[Smisk]

Att filosofi är ju som epistemologi och vetenskapsteori det som synar bl.a. vetenskapen..visst men föregår religionen vet jag inte. Du har ju den naturliga teologin som undersöker guds vara eller icke-vara osv. Men religion har som sagt ingenting med kunskap att göra utan just "tillit". Religionen accepterar inte heller filosofisk analys när det kommer till fundamentala frågor. Dock använder man sig gärna inomexegetiskt av en filosofisk eller logisk analys. Men det är något annat.

Ett annat "perspektiv" kan vara vad som helst för fantasier men inte "filosofi" i någon egentlig mening.

Jag ser ditt perspektiv, det blir lite av en definitionsfråga. Jag ser filosofi som något väldigt öppet, vad filosofi är och bör vara är i sig filosofiska frågor. Det finns filosofiska aspekter av religion, vetenskap och filosofins egen natur tänker jag.

Om vi frågar så här, existerar en perenn religion?
Är alla religioner olika sätt att hantera samma typer av frågor?
De må hanteras på olika sätt, men är det samma kärnfrågor från olika kulturella perspektiv?
Samma sak med "ren filosofi" då?

[Tartaros]

Jag ser ditt perspektiv, det blir lite av en definitionsfråga. Jag ser filosofi som något väldigt öppet, vad filosofi är och bör vara är i sig filosofiska frågor. Det finns filosofiska aspekter av religion, vetenskap och filosofins egen natur tänker jag.

Nej det är inget "perspektiv" utan sådan som "filosofi" i den egentliga akademiska meningen är. Sen missbrukas ordet mer allmänt till att betyda något som mer betyder "lära" eller önskevärldar, inte minst inom sk österländsk "filosofi" vilket ju inte alls är filosofi eller new agerande trams.

Och nej det finns inga egentliga filosofiska aspekter taget "religion" som helhet, men används flitigt inomexegetiskt, dvs inom det bibliska (el liknande) ramverket. Där spelar argumentation och t.o.m. logik en stor roll. Men det är en annan fråga. epistemologi och vetenskapsteori är ju givet synande och grundande för vetenskapen och dess metoder.

Om vi frågar så här, existerar en perenn religion?
Är alla religioner olika sätt att hantera samma typer av frågor?
De må hanteras på olika sätt, men är det samma kärnfrågor från olika kulturella perspektiv?
Samma sak med "ren filosofi" då?

Klart religion är grundat i en tid då kunskapen inte var så stor och man fantiserade kring världens beskaffenhet och knöt praktiska normer till det..osv. Sen har ju filosofin och vetenskapen ständigt skjutit fram gränsen för vår kunskap om världen och de religiösa. Religion är inget annat än fantasier och luftslott för det som vi inte kan förklara och så tycks det vara överallt. Om du frågar efter en perenn religion förutsätter du ju redan att det finns något som grundar det. Du kan lika gärna ställa frågan: Finns gud eller mer ärligt finns X.

Filosofin och vetenskapen har ju redan visat att frågan om X är tämligen meningslös eller omöjlig att ens meningsfullt ställas utan att själva definitionen i sig säger att vi inte kan ha kunskap om det. Sen kan man ha tillit (Faith) till sagor, sägner, berättelser och olika sakrala känslor osv... men det är inte filosofi och inte heller "kunskap" i filosofisk eller vetenskaplig mening. Det filosofiska svaret är, det tycks inte så eller jag vet inte.

[Smisk]

Nej det är inget "perspektiv" utan sådan som "filosofi" i den egentliga akademiska meningen är. Sen missbrukas ordet mer allmänt till att betyda något som mer betyder "lära" eller önskevärldar, inte minst inom sk österländsk "filosofi" vilket ju inte alls är filosofi eller new agerande trams.

Och nej det finns inga egentliga filosofiska aspekter taget "religion" som helhet, men används flitigt inomexegetiskt, dvs inom det bibliska (el liknande) ramverket. Där spelar argumentation och t.o.m. logik en stor roll. Men det är en annan fråga. epistemologi och vetenskapsteori är ju givet synande och grundande för vetenskapen och dess metoder.

Hur definierar du filosofi menar du?

Jag skulle som sagt säga att ingen bestämmer definitioner och vidare så är vad filosofins natur är och bör vara i sig en filosofisk fråga.
Personligen definierar jag filosofi som det filosofer gör och vad de gör är att de utreder naturen hos existensen, kunskapen och värde, alltså ontologi/metafysik, epistemologi och axiologi. Detta har jag kommit fram till pragmatiskt genom att det alltid verkar gå att använda denna som en måttstock och fråga om något innehåller frågor eller svar som kan kopplas till dessa tre och om dessa samtidigt uppfattas som eller finns inom en filosofisk kontext.

Klart religion är grundat i en tid då kunskapen inte var så stor och man fantiserade kring världens beskaffenhet och knöt praktiska normer till det..osv. Sen har ju filosofin och vetenskapen ständigt skjutit fram gränsen för vår kunskap om världen och de religiösa. Religion är inget annat än fantasier och luftslott för det som vi inte kan förklara och så tycks det vara överallt. Om du frågar efter en perenn religion förutsätter du ju redan att det finns något som grundar det. Du kan lika gärna ställa frågan: Finns gud eller mer ärligt finns X.

Religion är traditioner av levnadsvanor, kultur och moral som innehåller en djupare meningsfullhet vetenskapen inte arbetar med.
Religion handlar inte om hur vida Gud finns eller inte utan om kultur, konst, mening, värde, moral, känslor och livsstil osv som är kopplat till mänsklig erfarenhet.

Filosofin och vetenskapen har ju redan visat att frågan om X är tämligen meningslös eller omöjlig att ens meningsfullt ställas utan att själva definitionen i sig säger att vi inte kan ha kunskap om det. Sen kan man ha tillit (Faith) till sagor, sägner, berättelser och olika sakrala känslor osv... men det är inte filosofi och inte heller "kunskap" i filosofisk eller vetenskaplig mening. Det filosofiska svaret är, det tycks inte så eller jag vet inte.

Frågan om Gud?

Det finns mycket att säga om det, den är sedan länge reflekterad över långt före modern vetenskap
Det står redan i upanishaderna att vi inte kan få svar på Guds natur på empirisk eller rationell väg, det är där både Vedanta och Buddhism börjar.

Bing AI svarar när jag ber dem beskriva detta:

"Vedanta är en filosofisk skola som bygger på Upanishaderna, som är en del av Vedaböckerna. Upanishaderna är dialoger mellan en lärare (guru) och elever, där de diskuterar den högsta verkligheten, Brahman, och dess relation till själen, Atman12.

Enligt Vedanta kan vi inte ha kunskap om gud genom våra fem sinnen och tänkandet, eftersom de är begränsade och bedrägliga. Våra sinnen kan bara uppfatta den materiella världen, som är ett sken av den verkliga verkligheten. Vårt tänkande är också påverkat av våra begär, rädslor och illusioner. För att nå kunskap om gud måste vi gå bortom våra sinnen och tänkandet, och uppnå en direkt erfarenhet av vår sanna natur, som är identisk med Brahman3.

En av de mest kända verserna i Upanishaderna som uttrycker detta är:

Du kan inte se Den som ser, Du kan inte höra Den som hör, Du kan inte tänka på Den som tänker, Du kan inte veta Den som vet. Den är din själ, som finns i allt. Vad annat än Den kan du veta?

Detta är ett citat från Brihadaranyaka Upanishad, som tillhör Yajurveda och är en av de äldsta Upanishaderna1. Det finns många andra ställen i Upanishaderna där detta tema tas upp, till exempel i Kena Upanishad, Katha Upanishad och Mundaka Upanishad1."


Hela grunden för Vedanta och även Buddhism handlar om att vi med våra empiriska erfarenheter eller tänkandet inte kan veta något om verklighetens natur eller vår egen. Dessa traditioner föreslår att vi dock kan finna vår natur genom att ifrågasätta precis just detta och med andra medel än empiriska och tänkandets föreställningar kan komma till "direkt insikt" om uppvaknande insikt som är en helt annan typ av "kunskap".

Detta är för övrigt filosofi i den utsträckning som man just reflekterar över verklighetens natur och hur vi bör leva våra liv (vad som är värt att leva för). Verkar det logiskt?

Dessa aspekter av den mänskliga naturen verkar för mig genomgående och de mystika traditionerna nämner dessa saker från sitt perspektiv från olika kulturer som om en perenn mystik kärna finns. Är det inte så?

[Smisk]

AIn lärde mig lite mer om detta och det som kallas negativ teologi:

"Negativ teologi är ett sätt att tala om Gud eller den ultimata verkligheten genom att säga vad det inte är, snarare än vad det är. Detta är ett sätt att erkänna att Gud är så transcendent och ofattbar att inga mänskliga ord eller begrepp kan göra rättvisa åt hans natur. Genom att använda negationer, såsom “Gud är inte detta eller detta”, försöker man undvika att begränsa eller missförstå Gud1.

Tanken att vi endast kan säga saker om Gud i negativa termer har en lång och mångkulturell historia. Den har sina rötter i både den grekiska filosofin och den indiska filosofin, och har utvecklats inom olika religiösa traditioner, såsom kristendom, judendom, islam, hinduism och buddhism2.

En av de tidigaste källorna till negativ teologi är Platon (427–347 f.Kr.), som skrev om det goda som det högsta principen som ligger bortom allt varande och kunskap. Han använde sig av negationer för att beskriva det goda, såsom “inte vackert”, “inte rättvist”, “inte ett” och "inte något"2.

En annan tidig källa till negativ teologi är Upanishaderna (800–500 f.Kr.), som är en del av de heliga skrifterna inom hinduismen. Upanishaderna talar om Brahman, den högsta verkligheten, som ligger bortom alla egenskaper och kategorier. De använder sig av negationer för att beskriva Brahman, såsom “inte detta, inte detta” (neti neti) och “inte grov, inte fin, inte kort, inte lång” (nirguna) 2.

Negativ teologi har också varit en viktig del av kristendomen sedan de tidiga kyrkofäderna, såsom Augustinus (354–430 e.Kr.) och Gregorius av Nyssa (335–395 e.Kr.). De inspirerades av den anonyme författaren som kallas Dionysius Areopagita (500-talet e.Kr.), som skrev flera inflytelserika verk om negativ teologi. Han använde sig av negationer för att beskriva Gud, såsom “inte ande”, “inte liv”, “inte ljus” och “inte något” 2.

Negativ teologi har också spelat en roll inom judendomen, islam och buddhismen. Till exempel använde sig Maimonides (1138–1204), en framstående judisk filosof och läkare, av negationer för att beskriva Gud, såsom “inte levande”, “inte vis”, “inte mäktig” och “inte något”. Han menade att detta var det enda sättet att undvika antropomorfism, det vill säga att tillskriva Gud mänskliga drag2. Liknande idéer finns också hos muslimska filosofer som al-Ghazali (1058–1111) och Ibn Arabi (1165–1240), samt buddhistiska filosofer som Nagarjuna (150–250) och Dignaga (480–540)2.

Som du kan se har negativ teologi en lång och rik historia inom olika religiösa traditioner. Det är ett sätt att uttrycka vår respekt och ödmjukhet inför det gudomliga mysteriet, som överstiger vår förståelse och erfarenhet. Det är också ett sätt att utmana oss själva att gå bortom våra vanliga sätt att tänka och tala om Gud eller den ultimata verkligheten1."

[Pilatus]

AIn lärde mig lite mer om detta och det som kallas negativ teologi: ...

Man kan förstås formulera en oändlig mängd icke-beskrivande satser om vad Gud icke är.
Mer meningsfullt är att veta något om vad Gud är. Bibeln är för den som vill veta en utmärkt källa och det finns många som känt sig kallade att teoretisera om vad Gud är.
Det måste vara den mest perenna filosofi som existerar, det mesta är säkert tankar om våra livs korta och flyktiga väsen. Vi önskar att det fanns någonting som kunde göra alla prövningar värda mödan. Men gör det det? Får vi trots allt inte försöka reda ut våra problem själva, bäst vi kan. Det kan ha sitt intresse om man är vaken.

[Tartaros]

Hur definierar du filosofi menar du?

Jag skulle som sagt säga att ingen bestämmer definitioner och vidare så är vad filosofins natur är och bör vara i sig en filosofisk fråga.
Personligen definierar jag filosofi som det filosofer gör och vad de gör är att de utreder naturen hos existensen, kunskapen och värde, alltså ontologi/metafysik, epistemologi och axiologi. Detta har jag kommit fram till pragmatiskt genom att det alltid verkar gå att använda denna som en måttstock och fråga om något innehåller frågor eller svar som kan kopplas till dessa tre och om dessa samtidigt uppfattas som eller finns inom en filosofisk kontext.

Det är precis det som filosofi gör, avgränsar och definierar på ett sätt så att argument och teser kan prövas. Se efter sprickor och motsägelser eller visa på motexempel osv. Den akademiska filosofin har ganska klara definitioner som man arbetat fram inte minst inom epistemologin där kunskap just definieras som sann berättigad tro.. men grunden i filosofin handlar alltid om att ha respekt för kunskapen och att vi inte ska påstå saker som vi inte kan belägga..osv.

Religion är traditioner av levnadsvanor, kultur och moral som innehåller en djupare meningsfullhet vetenskapen inte arbetar med.
Religion handlar inte om hur vida Gud finns eller inte utan om kultur, konst, mening, värde, moral, känslor och livsstil osv som är kopplat till mänsklig erfarenhet.

Som jag sa bl.a., men klart att man kan testa religiösa påståenden vetenskapligt och filosofiskt och har så gjort.. det är just därför jag säger att gränsen förskjutits framåt ju mer kunskap vi har om just sådana frågor. Sen finner jag alltid uttryck som "djupare meningsfullhet" aningen komiska. antingen är något meningsfullt eller inte.

Frågan om Gud?

frågan om X

Det finns mycket att säga om det, den är sedan länge reflekterad över långt före modern vetenskap
Det står redan i upanishaderna att vi inte kan få svar på Guds natur på empirisk eller rationell väg, det är där både Vedanta och Buddhism börjar.

Nej det står inte om "gud" i upanishaderna. En sådan läsning är både missvisande, felaktig och anakronistisk. Själva gudsbegreppet i sig är ju förvirrande och riktigt dåligt. Gud är ju forngermanskt/fornnordiskt och rent etymologiskt så betyder det egentligen Oden (Godan/Gotan/Wotan..osv) vilket alltid roar mig lite när kristna "ber till gud" Det samma gäller ju för deus/teos som ju etymologiskt går tillbaka till Zeus..osv. Man övertog de hedniska gudarnas namn och inlämnade därmed ny mening eller begreppsförståelse i orden.

Däremot kan man ju ut i från Upanishaderna uppställa teser på ett sådant sätt så de filosofiskt bemötas eller vetenskapligt testas. Men utanför det handlar det om något annat.

Detta är för övrigt filosofi i den utsträckning som man just reflekterar över verklighetens natur och hur vi bör leva våra liv (vad som är värt att leva för). Verkar det logiskt?

Nja, den västerländska akademiska filosofin har och undersöker sådana frågor och själva förutsättningarna för hur man kan ställa sådana frågor för att man skall kunna få meningsfulla och om möjligt objektivt sanna svar. Skillnaden ligger just däri att när vi kommer till dessa gamla skrifter så är de dikterande, profetiska och sätter inte upp teser som prövas eller kan prövas. Sådan argumenterande dialog kommer först med Sokrates och gänget.

Dessa aspekter av den mänskliga naturen verkar för mig genomgående och de mystika traditionerna nämner dessa saker från sitt perspektiv från olika kulturer som om en perenn mystik kärna finns. Är det inte så?

Ja men du förutsätter det ju redan i hur du använder begreppet "gud" inom alla olika religioner och uttryck i stället för att se till deras egenart. Brahman är inte synonymt med det kristna gudsbegreppet som inte heller är synonymt med Asir begreppet Odin ..osv. Jag undrar om det inte är lite av en strategi som den katolska kyrkan haft för att omvända hedningarna.. era trossystem är egentligen detta och så har man övertagit och inkorporerat begrepp och ord/namn eller till och med polyteistiska kulthandlingar som överförts till helgon i stället för olika gudar eller väsen (Frejskulten blev S:t Lars eller Erikskulten)..osv. Det är väl just hos bl.a. Augustinus och andra kristna munkar som begreppet egentligt tar form.

En tanke som är värd att gräva mer i rent historievetenskapligt men filosofiskt inte särskilt relevant. Den egentliga perenna kärnan är nog i slutänden just den mänskliga fantasin.