David H skrev:Algotezza skrev:David H skrev:
Kanske ”vi” har ett eget medvetande, men har ”jag” och ”du” egna medvetanden? Visst finns både jag och du, tänker jag, men jag är tveksamt om att det skulle finnas nåt intressant att säga om dess medvetanden…
Varför saknas det något intressant att säga om våra nedvetanden? Det är ju allt var och en av oss har tillgång till...
Våra individuella meddelanden hyser väl minnen, och erfarenheter. Våra förmågor, det vi upplever här och nu, vår medvetenhet om att vi är medvetna, kognitiva och emotionella processer...
Har vi som individer olika unika medvetanden, eller har vi som individer snarare olika unika medvetandepositioner? Är det inte rimligt att anta att vi delar samma medvetande, men vad som skiljer oss, och vad som gör oss till unika individer, snarare är vår position i medvetandet? Och vidare tänker jag att det bara är det gemensamma som vi kan kommunicera kring. Att kommunicera handlar kanske i något avseende om att hjälpa leda varandra till gemensamma medvetandepositioner. '
Den medvetandeposition som inte är tillgänglig för någon annan, går inte heller att kommunicera."Om ett lejon kunde tala, så kunde vi inte förstå det." skrev Wittgenstein.
Analoga sinnesorgan, likartat fungerande psyke., samma grundinstinkter, någorlunda gemensam begreppsvärld och dito språk, gör att vi har så mycket gemensamt att vi kan samtala och hyfsat förstå vad vi menar. Var och en har sitt medvetande och om man vill kan man se det som en egen "tårtbit" av ett universellt medvetande.
Men för att kunna uppleva något alls, tror jag begränsningar är nödvändiga. Ett obegränsat alltomfattande universellt medvetande föreställer jag mig är utan upplevande. Det bara är, i fullständig balans, tills en "tårtbit" skapar obalans.