Koranbränning, för eller emot, varför?

[Mlw]

[...] Både boken, dess innehåll och grunden för "rörelsen" själv är en förfalskning [...]

Det är riktigt. Islam sägs ha startat 610, men på 600-talet är det ingen som omnämner varken Muhammed eller ordet 'islam'. Den första koranen tycks ha kompilerats på 800-talet, även om vissa av dess texter fanns tidigare.

Det märkliga med situationen är att regeringen förväntas ta upp en dialog med anhängare av en ideologi som föraktar Västerlandet, vill omstörta samhället och avskaffa demokratin. Men då borde de också ta upp en dialog med kommunister och fascister. Det är märkligt att folk respekterar islam så mycket, samtidigt som de håller andra antidemokratiska riktningar kort. Hur kan man respektera en ideologi som vill omstörta vårt samhälle, återinföra slaveriet, fängsla och avrätta oliktänkande, och förtrycka kvinnor? Jag tycker det är förbluffande att folk accepterar islam när de är så hårda mot nazismen.

Det är obehagligt att beskåda rövslickeriet som pågår i offentligheten. Det är visserligen sant att vi riskerar att bli utsatta för terrordåd om vi vägrar att ge efter för islam. Men å andra sidan måste vi vara beredda att dö för vårt land, vårt folk, och vår västerländska civilisation.

[David H]

Koranbränningen är ett intressant exempel, både vad gäller lokalisering av det moraliska ansvaret och huruvida handlingen är omoralisk eller inte, tycker jag.
Att det skulle vara känslor snarare än förnuft som driver en människa till att bränna en koran utanför ett muslimskt lands ambassad ställer jag mig tveksam till.

Som jag ser det är det en aggressiv handling. Det är irrationellt att bränna böcker som den islamska världen anser vara heliga. Koranen är en sådan symbol även för alla dem som aldrig har läst en rad i den. Vilket förnuftigt syfte det kan ha att reta upp en massa muslimer förstår jag inte.
Därför utgick jag ifrån Paludans infantila glädje att hetsa mot de troende. Ett hämndmotiv kan även tänkas, eller någon politisk idé om Koranens fördärvlighet, med dess ålderdomliga regler från 700-talet.
Ett sådant motiv kan jag sympatisera med, att stödja sig på superreaktionära uppfattningar om kvinnors rätt till utbildning, hår och klädsel är förtryck. Och då vi tittar in i en moské ser vi männen. Kvinnor har en mer undanskymd plats. Som en sådan känsloyttring (Paludans) kan jag dela föraktet för en religion som inte hunnit längre i sin människosyn. Kanske har religionen fått bära med sig dessa seder, liksom kvinnlig omskärelse?

Vad som driver Paludan att bränna koraner vet jag inte närmare, och jag vet inte om han grundar sitt agerande mer i tanke eller känsla. Men ponera att det är infantila känslor som driver honom…då tänker jag problemet snarare är att han undertryckt sitt känsloliv för mycket, och lösningen på detta är inte att undertrycka känslorna ännu mer utan snarare att medvetandegöra sina känslor och vara öppen och ärlig med sina känslor. Tänker man att känslor bara är något negativt..blir det nog lätt så att man undertrycker sina känslor till den grad att de hamnar helt bortom sans och kontroll. Och samma gäller tankar…fokuserar man allt för mycket på sina känslor, hamnar lätt ens tankar bortom sans och kontroll

[Gandalf]

Emot. Eftersom jag har en genomgående religiös och metafysisk världsbild anstår det mig att försvara det heliga mot det sekuläras vulgära intrång och angrepp. I den sekulära modernitetens värld är ingenting heligt - vare sig individen, familjen, sexualiteten, naturen eller religionen. Allt är föremål för exploatering. Således är jag -- och då särskilt i egenskap av muslim -- ålagd att beskydda dessa sakrosankta ideal mot vanhelgande och blasfemi. Koranbränningar görs enbart i provokativt syfte och är ett missbruk av yttrandefriheten. Målet är att stå upp för det "sekulära väst", som enligt mig är en perversion av det traditionella västerlandet och dess medeltida rötter, som i akt och mening representeras bättre av islam än den metafysiskt befriade modernismen.

Tillägg: Ett bra exempel på detta är Jimmie Åkessons nya tal mot "islamismen", där han i sann upplysningsanda betonar att religion är en "privatsak" och att islam representerar ett hot mot det "västerländska" samhället. Det väst han talar sig varm om är just detta moderna, borgerliga påfund som har litet att göra med det traditionella västerlandet. Han försvarar således medelklassens individualism och ekonomism mot religionens konservatism, precis som de franska revolutionärerna. Då var retoriken att övervinna det förflutnas "vidskepelse och ignorans" och idag kan man rikta fiendskapet mot "den andre" - i form av islam.

[Pilatus]

Märkligt är det att hela världen debatterar flitigt något som ingen ser ut att ha några faktiska kunskaper om.

Det vi vet något om är hur muslimer uppfattar bränningen av Koranen. Det borde avhålla folk från att i politiska syften skända boken och betrakta den som något mindervärdigt. Vi behöver inte ha några politiska åsikter om muslimers heliga skrifter, vi kan ha politiska åsikter om den ålderdomliga synen på kvinnor, lärande och frånvaron av demokratiska rättigheter i den muslimska världen.