Hur begreppet 'tolerans' har ändrat mening

[Mlw]

När Voltaire var i England så tog han intryck av att engelsmännen kunde representera olika åsikter utan att slå ihjäl varandra. Tillbaka i Frankrike så argumenterade han för 'tolerans' med innebörden att kan man ha en fredlig samvaro och debattera med varandra trots meningsskiljaktigheter samt skilda ideal ifråga om beteende. Att tolerera något betyder således att man uttryckligen tar avstånd från detsamma, men samtidigt godkänner att det får finnas till. D. A. Carson (The Intolerance of Tolerance, 2012) påpekar att idag har 'tolerans' fått en helt annan innebörd:

Att acceptera att en annorlunda eller motsatt åsikt existerar och förtjänar rätten att existera är en sak, men att acceptera själva ståndpunkten innebär att man inte längre motsätter sig den. Den nya toleransen betyder att om man verkligen accepterar någons annans åsikt så innebär det att man anser den vara sann, eller åtminstone lika sann som den egna ståndpunkten. Således går vi från att tillåta fritt uttryck för motsatta åsikter till att acceptera alla åsikter. Vi skiftar från att tillåta konträra övertygelser och påståenden till att hävda att alla övertygelser och påståenden är lika giltiga. Därmed glider vi från den gamla toleransen till den nya. (kap. 1, min övers.)

Det här innebär extrem relativism, för det betyder ju att ingen ståndpunkt är exklusivt sann. Starka åsikter är bara en preferens för en viss verklighetsuppfattning, som inte är mer giltig än de övriga. Vad som förvärrar problemet är att även ordet 'intolerans' får en ny innebörd:

Om man utgår från den nya synen på tolerans och sätter den högst upp i skalan av moraliska dygder, så blir den värsta synden intolerans. Problemet är att begreppet intolerans, liksom den nya toleransen, också får en ny innebörd. Intolerans är inte längre en vägran att tillåta motsatta åsikter att uttryckas offentligt, utan måste förstås som varje ifrågasättande eller motsägelse av uppfattningen att alla åsikter är lika giltiga och alla världsåskådningar lika värda. Att ifrågasätta sådana postmoderna axiom är per definition intolerant. För ett sådant ifrågasättande finns det ingen som helst tolerans, för det klassas som intolerans och måste därför fördömas. Det har blivit till den värsta synden. (ibid.)

Den nya betydelsen av tolerans får alltså allomfattande intolerans som konsekvens! Då många fortfarande använder ordet i den gamla betydelsen, så leder det till språkförbistring. Det är skrämmande hur ord successivt ändrar mening i den moderna tiden, så att de får en helt annan innebörd och snarare kommer att betyda motsatsen. Det gäller att hålla ögonen på betydelseglidningar och kritisera dem, för det fungerar på samma sätt som indoktrinering. Pga. sådana betydelseförändringar kommer folk automatiskt anamma ett relativistiskt tänkande i moral- och kulturfrågor och utgå från att ingen objektiv sanning existerar. Det gör att unga människor får svårt att rota sig, och den mentala ohälsan ökar.

Synpunkter?

[Smisk]

När Voltaire var i England så tog han intryck av att engelsmännen kunde representera olika åsikter utan att slå ihjäl varandra. Tillbaka i Frankrike så argumenterade han för 'tolerans' med innebörden att kan man ha en fredlig samvaro och debattera med varandra trots meningsskiljaktigheter samt skilda ideal ifråga om beteende. Att tolerera något betyder således att man uttryckligen tar avstånd från detsamma, men samtidigt godkänner att det får finnas till. D. A. Carson (The Intolerance of Tolerance, 2012) påpekar att idag har 'tolerans' fått en helt annan innebörd:
Synpunkter?

...
Det här innebär extrem relativism, för det betyder ju att ingen ståndpunkt är exklusivt sann. Starka åsikter är bara en preferens för en viss verklighetsuppfattning, som inte är mer giltig än de övriga. Vad som förvärrar problemet är att även ordet 'intolerans' får en ny innebörd:

Jag läste om denna:
https://en.wikipedia.org/wiki/Paradox_of_tolerance

Detta verkar vara ett exempel av där man blandar fakta och värde igen.
Alla värden är subjektiva och dem har inget med fakta att göra alls. Det är inte paradoxalt att jag värderar tolerans och samtidigt accepterar intolerans. Istället följer det logiskt från att jag värderar tolerans att jag gör det. Det som skulle vara paraxoxalt här är att om jag skulle mena att mina värderingar gäller över andras värderingar så som i att jag har rätt att bestämma att andra måste utöva tolerans för att jag bestämmer det då är jag paradoxal. Intolerans skulle inte alls dominera om alla utövar tolerans, då skulle man påverka tolerans så att den ökar som jag ser det.
Om jag själv väljer tolerans över intolerans så ökar toleransen i världen i den utsträckning som jag lyckas med det.

Vidare så måste vi skilja mellan fakta och värde så att vi inte säger saker som "det betyder att ingen ståndpunkt är exklusivt sann" och egentligen menar "värde är inte sanning" men tänker att vi menar "objektiva sanningar existerar inte". För dessa saker är helt olika.

Att subjektiva värderingar inte är fakta är inget problem utan istället är det ett fakta att så är fallet. Vad vi sedan bör göra med denna infon är att få klarhet i vad som har värde för oss och bygga handlingarna på dessa värden och med denna klarhet.

Att tolerera något betyder således att man uttryckligen tar avstånd från detsamma, men samtidigt godkänner att det får finnas till.

Detta verkar vara ett felslut. Det följer inte logiskt att man godkänner att något finns bara för att man visar tolerans.
Jag kan värdera att andra personer har full frihet att vara som de är utan att styra över dem och samtidigt inte hålla med dem alls och själv tänka och känna att det där är något som är dåligt. Ett exempel är att en person röker och detta är skadligt för denne och om detta kan jag tycka att det är dåligt. Samtidigt kan jag välja att tänka att det inte är jag som bestämmer över denne persons beteende och sätta värde på att jag borde tänka just så. Jag kan då säga att "jag tycker du skall ta hand om din hälsa och inte röka" men när personen då röker så värdesätter jag den personen så som den är och själv röker jag inte. Jag kan även se problemen bakom beteendet och svårigheterna att sluta röka och styra över detta beteende för den personen osv. Jag kan känna mig hjälplös eftersom jag skulle önska personens goda hälsa men väljer ändå att inte styra över den personen för att det är det rätta att göra på flera sätt.

[David H]

När Voltaire var i England så tog han intryck av att engelsmännen kunde representera olika åsikter utan att slå ihjäl varandra. Tillbaka i Frankrike så argumenterade han för 'tolerans' med innebörden att kan man ha en fredlig samvaro och debattera med varandra trots meningsskiljaktigheter samt skilda ideal ifråga om beteende. Att tolerera något betyder således att man uttryckligen tar avstånd från detsamma, men samtidigt godkänner att det får finnas till. D. A. Carson (The Intolerance of Tolerance, 2012) påpekar att idag har 'tolerans' fått en helt annan innebörd:

Att acceptera att en annorlunda eller motsatt åsikt existerar och förtjänar rätten att existera är en sak, men att acceptera själva ståndpunkten innebär att man inte längre motsätter sig den. Den nya toleransen betyder att om man verkligen accepterar någons annans åsikt så innebär det att man anser den vara sann, eller åtminstone lika sann som den egna ståndpunkten. Således går vi från att tillåta fritt uttryck för motsatta åsikter till att acceptera alla åsikter. Vi skiftar från att tillåta konträra övertygelser och påståenden till att hävda att alla övertygelser och påståenden är lika giltiga. Därmed glider vi från den gamla toleransen till den nya. (kap. 1, min övers.)

Det här innebär extrem relativism, för det betyder ju att ingen ståndpunkt är exklusivt sann. Starka åsikter är bara en preferens för en viss verklighetsuppfattning, som inte är mer giltig än de övriga. Vad som förvärrar problemet är att även ordet 'intolerans' får en ny innebörd:

Om man utgår från den nya synen på tolerans och sätter den högst upp i skalan av moraliska dygder, så blir den värsta synden intolerans. Problemet är att begreppet intolerans, liksom den nya toleransen, också får en ny innebörd. Intolerans är inte längre en vägran att tillåta motsatta åsikter att uttryckas offentligt, utan måste förstås som varje ifrågasättande eller motsägelse av uppfattningen att alla åsikter är lika giltiga och alla världsåskådningar lika värda. Att ifrågasätta sådana postmoderna axiom är per definition intolerant. För ett sådant ifrågasättande finns det ingen som helst tolerans, för det klassas som intolerans och måste därför fördömas. Det har blivit till den värsta synden. (ibid.)

Den nya betydelsen av tolerans får alltså allomfattande intolerans som konsekvens! Då många fortfarande använder ordet i den gamla betydelsen, så leder det till språkförbistring. Det är skrämmande hur ord successivt ändrar mening i den moderna tiden, så att de får en helt annan innebörd och snarare kommer att betyda motsatsen. Det gäller att hålla ögonen på betydelseglidningar och kritisera dem, för det fungerar på samma sätt som indoktrinering. Pga. sådana betydelseförändringar kommer folk automatiskt anamma ett relativistiskt tänkande i moral- och kulturfrågor och utgå från att ingen objektiv sanning existerar. Det gör att unga människor får svårt att rota sig, och den mentala ohälsan ökar.

Synpunkter?

Här undrar jag då vad det egentligen finns för belägg om och i så fall hur begreppet tolerans har skiftat i betydelse genom historien. Att bara någon enskild person påstår att ordet "tolerans" fått en ny innebörd och att vi således kan tala om en "ny tolerans" är knappast tillräckligt belägg, som jag ser det. Vill man hävda att ordet skiftat i betydelse kan man däremot t ex på systematiskt sätt jämföra skillnader i definitioner mellan olika uppslagsverk från Voltaires 1700-tal till dagens 2000-tal.

Att ord verkligen kan skifta i betydelse genom historiens gång finns det ju gott om exempel för, t ex orden "idiot" eller "fitta", har haft en helt annan betydelse förut, än associationerna som orden väcker idag - men det finns ju då också återspeglat i uppslagsverken. Vad gäller begreppet tolerans vet jag inte... är inte sättet som Voltaire talade om tolerans också gångbart idag? Spontant tycker jag inte det känns orimligt, men jag har inte studerat frågan noggrannare.

Att alla åsikter skulle vara lika giltiga och alla världsåskådningar skulle vara lika värda...låter ganska konstigt uttryckt. Själv kan jag inte erinra mig att jag nånsin hört någon argumentera för detta. Och att värsta synden skulle vara att ifrågasätta postmoderna axiom? Jag hänger inte med alls om det...för mig står det inte ens klart om det finns några postmoderna axiom, och om man kan säga att det finns sådana axiom, vad argumentation emot detta skulle ha med synd att göra förstår jag inte heller. Spontant skulle jag då säga att jag vill vänta tills någon faktiskt uttryckligen säger sig vara för allt detta, innan jag börjar motargumentera. Risken är väl annars att man ägnar sig åt "halmgubbeargumentation", dvs argumenterar emot något som ingen annan anser sig vara för?

Vill jag ha ett givande och intressant samtal med någon försöker jag först kartlägga vad andra personen egentligen tycker och tänker, och sen ta diskussionen därifrån. Gäller diskussionen postmodernism t ex kan man väl utgå från Lyotards text "the postmodern condition", och bearbeta den stycke för stycke...citera från originaltext och därefter kommentera.

Är det nån annan som har annan uppfattning om hur man gör för att få givande och intressanta samtal, visst kan jag tolerera det...men det betyder inte att jag tycker andra personens åsikt är lika giltig som min egen åsikt.

[Algotezza]

Alla ords betydelser är i högre ller lägre grad "på glid". Språket förndras i och med att världen och människorna gör det. Sedan får var och en avgöra om det är bra eller dåligt. Det är en värderingsfråga men jag menar att förändringen är ett faktum.

[David H]

Alla ords betydelser är i högre ller lägre grad "på glid". Språket förndras i och med att världen och människorna gör det. Sedan får var och en avgöra om det är bra eller dåligt. Det är en värderingsfråga men jag menar att förändringen är ett faktum.

Jo, så är det...det är ett skäl till varför det är så viktigt med kontextorientering när man studerar texter från annan tid eller från annan plats än där man själv befinner sig. Men vissa ord skiftar i betydelse på mer radikalt sätt än andra ord, och jag har svårt att tänka mig att just ordet "tolerans" skulle skiftat så radikalt i betydelse.

[Mlw]

Jag läste om denna:
https://en.wikipedia.org/wiki/Paradox_of_tolerance

Detta verkar vara ett exempel av där man blandar fakta och värde igen.
Alla värden är subjektiva och dem har inget med fakta att göra alls. Det är inte paradoxalt att jag värderar tolerans och samtidigt accepterar intolerans. Istället följer det logiskt från att jag värderar tolerans att jag gör det. Det som skulle vara paraxoxalt här är att om jag skulle mena att mina värderingar gäller över andras värderingar så som i att jag har rätt att bestämma att andra måste utöva tolerans för att jag bestämmer det då är jag paradoxal. Intolerans skulle inte alls dominera om alla utövar tolerans, då skulle man påverka tolerans så att den ökar som jag ser det.
Om jag själv väljer tolerans över intolerans så ökar toleransen i världen i den utsträckning som jag lyckas med det.

Vidare så måste vi skilja mellan fakta och värde så att vi inte säger saker som "det betyder att ingen ståndpunkt är exklusivt sann" och egentligen menar "värde är inte sanning" men tänker att vi menar "objektiva sanningar existerar inte". För dessa saker är helt olika.

Att subjektiva värderingar inte är fakta är inget problem utan istället är det ett fakta att så är fallet. Vad vi sedan bör göra med denna infon är att få klarhet i vad som har värde för oss och bygga handlingarna på dessa värden och med denna klarhet.

Att tolerera något betyder således att man uttryckligen tar avstånd från detsamma, men samtidigt godkänner att det får finnas till.

Detta verkar vara ett felslut. Det följer inte logiskt att man godkänner att något finns bara för att man visar tolerans.
Jag kan värdera att andra personer har full frihet att vara som de är utan att styra över dem och samtidigt inte hålla med dem alls och själv tänka och känna att det där är något som är dåligt. Ett exempel är att en person röker och detta är skadligt för denne och om detta kan jag tycka att det är dåligt. Samtidigt kan jag välja att tänka att det inte är jag som bestämmer över denne persons beteende och sätta värde på att jag borde tänka just så. Jag kan då säga att "jag tycker du skall ta hand om din hälsa och inte röka" men när personen då röker så värdesätter jag den personen så som den är och själv röker jag inte. Jag kan även se problemen bakom beteendet och svårigheterna att sluta röka och styra över detta beteende för den personen osv. Jag kan känna mig hjälplös eftersom jag skulle önska personens goda hälsa men väljer ändå att inte styra över den personen för att det är det rätta att göra på flera sätt.

Att det inte skulle finnas någon objektiv grund för moraliska värden strider mot platonisk-kristen filosofi. Platon sade att det finns eviga Former som grund för vad som är sant och rätt. Annars skulle det inte gå att hävda att det vore absolut fel att tortera ett litet barn till döds, något som Dostojevski skulle protestera mot.

Det följer inte logiskt att man godkänner att något finns bara för att man visar tolerans.

Här feltolkar du vad jag säger. Tolerans betyder att man uttryckligen tar avstånd, men man tillåter beteendet ändå, utan att kräva stopp för det, och det är också vad du själv beskriver.

[Mlw]

Jo, så är det...det är ett skäl till varför det är så viktigt med kontextorientering när man studerar texter från annan tid eller från annan plats än där man själv befinner sig. Men vissa ord skiftar i betydelse på mer radikalt sätt än andra ord, och jag har svårt att tänka mig att just ordet "tolerans" skulle skiftat så radikalt i betydelse.

Carson hävdar i varje fall att det är så, och jag håller med honom. Tolerans är idag synonymt med acceptans. Carson säger:

Innebörden av den uppkomna skillnaden mellan den äldre synen på tolerans och den nyare kan knappast överskattas. Jag anser inte att min sammanfattning av den nya synen på tolerans är överdriven. I en ofta citerad rad skriver Leslie Armour, professor emeritus i filosofi vid University of Ottawa: "Vår tids uppfattning om hur man blir en rättskaffens medborgare är att man ska tolerera allt utom intolerans." FN:s principförklaring, "Om Tolerans" (1995) hävdar att "Tolerans [...] innebär förkastandet av dogmatism och absolutism." Men varför? Kan man inte påstå att en viss dogm är korrekt och absolut giltig, samtidigt som man insisterar på att andra har rätt att hävda motstridiga dogmer såsom absolut sanna? Är det inte så att själva påståendet "Tolerans [...] innebär förkastandet av dogmatism och absolutism" i sig självt är dogmatiskt och absolut? Thomas A. Helmbock, vicepresident för det nationella Lambda Chi Alpha-broderskapet, skriver: "Definitionen av den nya toleransen är att varje persons tro, värderingar, livsstil och uppfattning om sanningsanspråk är likvärdiga [...]. Det finns ingen hierarki. Din övertygelse och min är likvärdiga, och all sanning är relativ." Men om den nya toleransen innebär att alla värderingar och övertygelser är värda respekt, så kan man rimligen fråga sig om detta inkluderar nazism, stalinism och barnaoffer, eller för den delen åsikterna hos Ku Klux Klan och andra etnochauvinistiska grupper. (kap. 1, min övers.)

[David H]

Tolerans är idag synonymt med acceptans.

Jag tittade kort i några synonymlexikon och hittade inte ett enda lexikon som listade tolerans som synonymt med acceptans. T ex från synonymer.se, listas 13 olika synonymer till tolerans, men ingen av dessa synonymer handlar om acceptans.

1. fördragsamhet, tålamod, överseende, vidsyn, vidsynthet, klokhet
2. tillåten avvikelse, felgräns, mån, spel, marginal
3. motståndskraft, kapacitet

Synonymer till acceptans innefattar: godkännande, bifall och gillande.

Carson säger:

Innebörden av den uppkomna skillnaden mellan den äldre synen på tolerans och den nyare kan knappast överskattas. Jag anser inte att min sammanfattning av den nya synen på tolerans är överdriven. I en ofta citerad rad skriver Leslie Armour, professor emeritus i filosofi vid University of Ottawa: "Vår tids uppfattning om hur man blir en rättskaffens medborgare är att man ska tolerera allt utom intolerans." FN:s principförklaring, "Om Tolerans" (1995) hävdar att "Tolerans [...] innebär förkastandet av dogmatism och absolutism." Men varför? Kan man inte påstå att en viss dogm är korrekt och absolut giltig, samtidigt som man insisterar på att andra har rätt att hävda motstridiga dogmer såsom absolut sanna? Är det inte så att själva påståendet "Tolerans [...] innebär förkastandet av dogmatism och absolutism" i sig självt är dogmatiskt och absolut? Thomas A. Helmbock, vicepresident för det nationella Lambda Chi Alpha-broderskapet, skriver: "Definitionen av den nya toleransen är att varje persons tro, värderingar, livsstil och uppfattning om sanningsanspråk är likvärdiga [...]. Det finns ingen hierarki. Din övertygelse och min är likvärdiga, och all sanning är relativ." Men om den nya toleransen innebär att alla värderingar och övertygelser är värda respekt, så kan man rimligen fråga sig om detta inkluderar nazism, stalinism och barnaoffer, eller för den delen åsikterna hos Ku Klux Klan och andra etnochauvinistiska grupper. (kap. 1, min övers.)

Här utgår Carson från en del citat från andra som han kritiserar, det tycker jag är ett steg framåt, att han utgår från vad de faktiskt själva sagt eller skrivit. Citatet från FN:s principförklaring håller jag med om att det inte är oproblematiskt, och att det kan förefalla självmotsägelsefullt, att det kritiserar dogmatism samtidigt som påståendet i sig kan uppfattas dogmatiskt. I engelska originalet står det "it involves the rejection of dogmatism and absolutism"... följdfråga man kan ställa sig då, i vilket avseende och på vilken nivå handlar tolerans om att avvisa dogmatism och absolutism? I alla avseenden, eller i något särskilt avseende? Läser man igenom hela principförklaringen kan man nog få en bättre helhetsbild om vad som faktiskt menas.

Vill vi gå till botten med frågan om hur betydelsen av begreppet "tolerans" ändrats, funkar det såklart inte att bara utgå från lösryckta citat som blivit godtyckligt utvalda. Särskilt inte om man bara väljer ut citat som man tänker ska passa någon egen agenda man har. Vill vi göra en vetenskaplig utredning krävs ett mer systematiskt tillvägagångssätt, vi behöver då någon slags studieprotokoll först och en datainsamlingsmetod som bestämts på förhand etc.

[Mlw]

Jag tittade kort i några synonymlexikon och hittade inte ett enda lexikon som listade tolerans som synonymt med acceptans. T ex från synonymer.se, listas 13 olika synonymer till tolerans, men ingen av dessa synonymer handlar om acceptans.

1. fördragsamhet, tålamod, överseende, vidsyn, vidsynthet, klokhet
2. tillåten avvikelse, felgräns, mån, spel, marginal
3. motståndskraft, kapacitet

Synonymer till acceptans innefattar: godkännande, bifall och gillande.

Här utgår Carson från en del citat från andra som han kritiserar, det tycker jag är ett steg framåt, att han utgår från vad de faktiskt själva sagt eller skrivit. Citatet från FN:s principförklaring håller jag med om att det inte är oproblematiskt, och att det kan förefalla självmotsägelsefullt, att det kritiserar dogmatism samtidigt som påståendet i sig kan uppfattas dogmatiskt. I engelska originalet står det "it involves the rejection of dogmatism and absolutism"... följdfråga man kan ställa sig då, i vilket avseende och på vilken nivå handlar tolerans om att avvisa dogmatism och absolutism? I alla avseenden, eller i något särskilt avseende? Läser man igenom hela principförklaringen kan man nog få en bättre helhetsbild om vad som faktiskt menas.

Vill vi gå till botten med frågan om hur betydelsen av begreppet "tolerans" ändrats, funkar det såklart inte att bara utgå från lösryckta citat som blivit godtyckligt utvalda. Särskilt inte om man bara väljer ut citat som man tänker ska passa någon egen agenda man har. Vill vi göra en vetenskaplig utredning krävs ett mer systematiskt tillvägagångssätt, vi behöver då någon slags studieprotokoll först och en datainsamlingsmetod som bestämts på förhand etc.

Du hittar inte acceptans som synonym till tolerans för att det är precis som jag säger, tolerans är inte acceptans. Likväl används ordet på det sättet. Från en recension av en bok av Sten Widmalm: "Tolerans betyder inte harmoni, utan viljan att acceptera olika grupper, attityder och beteenden som man ogillar" (Respons). Men det är helt fel att tolerans skulle betyda att man passivt accepterar det man ogillar. Wikipedia säger: "Acceptans är en persons erkännande och godkännande av en situation, process eller företeelse. Det kan ibland handla om att acceptera en situation som upplevs obekväm eller negativ, men utan att försöka ändra på den eller protestera" (Acceptans).

Tolerans, däremot, innebär att "försöka ändra på den eller protestera", annars kan vi lägga ned demokratin. Tolerans mot islam kan exempelvis innebära att uttryckligen ta avstånd från dess sharialagar och kvinnoförtryck, dvs. att inte acceptera sidor hos islam. Samtidigt bejakar man religionsfrihet. Det är tolerans. Men acceptans av islam är ju en passiv inställning. Om tolerans tolkas som acceptans, då passiviseras ju demokratin. Det förklarar varför vänsterfolk aldrig kritiserar islam. Tolerans är helt grundläggande för demokratin, som bygger på att vi hela tiden måste kritisera och försöka ändra på det vi ogillar, inte bara passivt acceptera det.

Det är helt klart att betydelsen av 'tolerans' förskjutits mot 'acceptans', för om man kritiserar islam så kallas man intolerant. Men att vara tolerant innebär att förhålla sig kritiskt.

[David H]

Du hittar inte acceptans som synonym till tolerans för att det är precis som jag säger, tolerans är inte acceptans. Likväl används ordet på det sättet. Från en recension av en bok av Sten Widmalm: "Tolerans betyder inte harmoni, utan viljan att acceptera olika grupper, attityder och beteenden som man ogillar" (Respons). Men det är helt fel att tolerans skulle betyda att man passivt accepterar det man ogillar. Wikipedia säger: "Acceptans är en persons erkännande och godkännande av en situation, process eller företeelse. Det kan ibland handla om att acceptera en situation som upplevs obekväm eller negativ, men utan att försöka ändra på den eller protestera" (Acceptans).

Tolerans, däremot, innebär att "försöka ändra på den eller protestera", annars kan vi lägga ned demokratin. Tolerans mot islam kan exempelvis innebära att uttryckligen ta avstånd från dess sharialagar och kvinnoförtryck, dvs. att inte acceptera sidor hos islam. Samtidigt bejakar man religionsfrihet. Det är tolerans. Men acceptans av islam är ju en passiv inställning. Om tolerans tolkas som acceptans, då passiviseras ju demokratin. Det förklarar varför vänsterfolk aldrig kritiserar islam. Tolerans är helt grundläggande för demokratin, som bygger på att vi hela tiden måste kritisera och försöka ändra på det vi ogillar, inte bara passivt acceptera det.

Det är helt klart att betydelsen av 'tolerans' förskjutits mot 'acceptans', för om man kritiserar islam så kallas man intolerant. Men att vara tolerant innebär att förhålla sig kritiskt.

Här kan det väl då vara bra att påminna om att synonymlexikon inte har som uppgift att bestämma vad ett ord ska betyda, utan lexikonet ska återspegla ordens faktiska användning. När ett ord skiftar i betydelse över tid behöver också ett lexikon återspegla detta. Tittar du exempel på synonymer.se så hittar du en drös med citat från verklig text, nyhetstexter, debattartiklar och annat, som bidrar till grunden för framtagna av synonymer.

Men att bara utgå från selektivt utvalda lösryckta citat duger inte. Vi måste då komma ihåg att på internet finns det många triljoner olika texter, och utgår man från selektivt urval, kan man i princip hitta vad man än önskar. Särskilt när man själv bestämmer tolkningen av det utvalda materialet. Vi måste istället använda oss av mer systematisk metod.

Ta bara den här tråden. Ena stunden skriver du "idag är tolerans synonymt med acceptans", och andra stunden skriver du "hittar inte acceptans som synonym till tolerans för att det är precis som jag säger, tolerans är inte acceptans"...det må ju säkert vara så att det finns en intern logik i det du skriver, som man kan förstå om man sätter sig in i helheten av vad du vill förmedla. Men väljer jag ut lösryckta citat från det du skriver, så blir det inte så lätt att få det att komma fram... och det är en betydande fara med att använda lösryckta citat när man diskuterar.

Och på motsvarande sätt tänker jag gäller texten av Sten Widmalm...visst för att han talar om tolerans och acceptans i samma mening, men vill man förstå helheten av det han vill förmedla handlar det knappast om att han menar att tolerans och acceptans verkligen är synonymer. Och även om så vore fallet, så bara för att någon selektivt utvald person kommit fram till det, vore det inte tillräckligt underlag för att dra några mer generella slutsatser.

[Mlw]

Här kan det väl då vara bra att påminna om att synonymlexikon inte har som uppgift att bestämma vad ett ord ska betyda, utan lexikonet ska återspegla ordens faktiska användning. När ett ord skiftar i betydelse över tid behöver också ett lexikon återspegla detta. Tittar du exempel på synonymer.se så hittar du en drös med citat från verklig text, nyhetstexter, debattartiklar och annat, som bidrar till grunden för framtagna av synonymer.

Men att bara utgå från selektivt utvalda lösryckta citat duger inte. Vi måste då komma ihåg att på internet finns det många triljoner olika texter, och utgår man från selektivt urval, kan man i princip hitta vad man än önskar. Särskilt när man själv bestämmer tolkningen av det utvalda materialet. Vi måste istället använda oss av mer systematisk metod.

Ta bara den här tråden. Ena stunden skriver du "idag är tolerans synonymt med acceptans", och andra stunden skriver du "hittar inte acceptans som synonym till tolerans för att det är precis som jag säger, tolerans är inte acceptans"...det må ju säkert vara så att det finns en intern logik i det du skriver, som man kan förstå om man sätter sig in i helheten av vad du vill förmedla. Men väljer jag ut lösryckta citat från det du skriver, så blir det inte så lätt att få det att komma fram... och det är en betydande fara med att använda lösryckta citat när man diskuterar.

Och på motsvarande sätt tänker jag gäller texten av Sten Widmalm...visst för att han talar om tolerans och acceptans i samma mening, men vill man förstå helheten av det han vill förmedla handlar det knappast om att han menar att tolerans och acceptans verkligen är synonymer. Och även om så vore fallet, så bara för att någon selektivt utvald person kommit fram till det, vore det inte tillräckligt underlag för att dra några mer generella slutsatser.

Det är fel ordval i recensionen, helt enkelt. Men det är viktigt att vi använder rätt ord. Därför ska vi inte säga att det är intolerant att kritisera islam. Intolerant är att förbjuda islam. Att vi inte hittar acceptans som synonym till tolerans i ordböcker är fullt förenligt med mitt påstående att "idag är tolerans synonymt med acceptans", för det senare syftar inte på ordboksdefinitionen utan på den allmänna diskursen.

[David H]

Det är fel ordval i recensionen, helt enkelt. Men det är viktigt att vi använder rätt ord. Därför ska vi inte säga att det är intolerant att kritisera islam. Intolerant är att förbjuda islam. Att vi inte hittar acceptans som synonym till tolerans i ordböcker är fullt förenligt med mitt påstående att "idag är tolerans synonymt med acceptans", för det senare syftar inte på ordboksdefinitionen utan på den allmänna diskursen.

Men vad jag saknar belägg för är då att det verkligen finns en allmän diskurs där begreppet tolerans används på ett sätt som skiljer sig markant från dess korrekta definition. Inte ens citatet av Widmalm som du lyfte fram tycker jag tydligt pekar i någon sådan riktning. Ska vi vara petig så nämnde han inte ens ordet "acceptans" utan han skrev om att "acceptera", vilket inte är riktigt samma sak. Begreppet "acceptans" används nästan uteslutande i en positiv bemärkelse, ett gillande och bifall, medan att "acceptera" oftare används i mer neutral och ibland negativ bemärkelse... Man kan acceptera något utan att hålla med eller gilla det, t ex ett felaktigt domarbeslut i en hockeymatch kan få en spelare att bli förbannad och skrika på domaren, men beslutet accepteras ändå i och med att spelaren faktiskt åker och sätter sig i utvisningsbåset. Att tala om "acceptans" i sådan situation känns dock mer långsökt, just eftersom det inte finns något gillande.

[Smisk]

Att det inte skulle finnas någon objektiv grund för moraliska värden strider mot platonisk-kristen filosofi. Platon sade att det finns eviga Former som grund för vad som är sant och rätt. Annars skulle det inte gå att hävda att det vore absolut fel att tortera ett litet barn till döds, något som Dostojevski skulle protestera mot.

Fakta och värde är olika saker som sagt. Det följer inte att för att man är tolerant för något så accepterar man det heller som sagt.
Man behöver se varje fall för sig och undersöka vad personen som värderar saker själv menar.

[Mlw]

Men vad jag saknar belägg för är då att det verkligen finns en allmän diskurs där begreppet tolerans används på ett sätt som skiljer sig markant från dess korrekta definition. Inte ens citatet av Widmalm som du lyfte fram tycker jag tydligt pekar i någon sådan riktning. Ska vi vara petig så nämnde han inte ens ordet "acceptans" utan han skrev om att "acceptera", vilket inte är riktigt samma sak. Begreppet "acceptans" används nästan uteslutande i en positiv bemärkelse, ett gillande och bifall, medan att "acceptera" oftare används i mer neutral och ibland negativ bemärkelse... Man kan acceptera något utan att hålla med eller gilla det, t ex ett felaktigt domarbeslut i en hockeymatch kan få en spelare att bli förbannad och skrika på domaren, men beslutet accepteras ändå i och med att spelaren faktiskt åker och sätter sig i utvisningsbåset. Att tala om "acceptans" i sådan situation känns dock mer långsökt, just eftersom det inte finns något gillande.

Men det är så här det är! Idag uppstår ständigt gräl mellan de som har olika förståelse av vad tolerans innebär. Av vänsterfolket blir man anklagad för att vara "intolerant", bara för att man uttrycker kritiska åsikter. Då blir man avstängd från forumet, för det är nämligen "kränkande" för motparten. Själv fungerar jag inte så. Om jag exempelvis skrivit en artikel, och någon säger "Du har fel, därför att...", så gläder det mig att personen har intresserat sig för vad jag har att säga.

Dessutom är jag angelägen att det ska bli rätt, och är därför tacksam för konstruktiv kritik. Jag tillhör nämligen de som fortfarande tror att det finns rätt och fel, sant och falskt. Men tror man inte på objektiv sanning så uppfattas kritik som en personlig kränkning, eftersom ens åsikter helt enkelt inte kan vara mer felaktiga än något annat. Det tycks mig som vi går från en patriarkalisk världssyn till en matriarkalisk, och vi är nu i en brytningstid. Carson säger:

Sammanblandningen av de två olika betydelserna av "tolerans", nämligen den äldre betydelsen enligt vilken man inte höll med en annans ståndpunkt men, inom ramen för en bredare etisk vision, insisterade på att den andre hade rätt att uttrycka sina åsikter, och å andra sidan den nyare innebörden enligt vilken man inte ska vara oense med eller förringa andras åsikter (samtidigt som denna "tolerans" antas vara det högsta goda) leder till många förvirrande diskussioner. (kap. 4)

Rajiv Malhotra (Being Different: An Indian Challenge to Western Universalism, 2011) förklarar att "tolerans" är ledordet för den västerländska universalismen. Men i själva verket är det en form av chauvinism som ligger till grund för västerländskt tänkande i mötet med andra kulturer. Den "nya toleransen" är en nedlåtande hållning, medan respekt är att medge att den andres synsätt har full legitimitet. Malhotra varnar för faran i det västerländska likhetstänkandet och dess förnekande av skillnader.

Meic Pearse (Why the Rest Hates the West, 2004) menar att det skett en radikal värdemässig nedgradering av begreppet tolerans. Det brukade betyda respekt för verkliga och tydliga skillnader, men idag har det kommit att betyda följande: dogmatisk avsägelse av sanningsanspråk och moralistisk befordran av moralrelativism. Om man avviker från endera av dessa så stigmatiseras man som intolerant (jfr. Introd.).

Den nya toleransen fungerar som ett nervgift som förkväver andra kulturers särpräglade anspråk. Den späder ut och förstör de annars så orubbliga aspekterna hos en kulturell identitet, därför att de tolkas som tecken på intolerans. Västvärlden uppfattas av många som kulturförstörande, då den nya toleransen förstör allt som inte anpassas till den universella relativismen.

Det skrämmande är att kulturförstörelsen, som inte minst drabbar Västerlandet självt, ger upphov till en motkraft som har som mål förstörelse av Västerlandet genom inrättandet av ett muslimskt kalifat, eller någon ny form av fascistisk eller kommunistisk ordning. World Economic Forum verkar ju för det sistnämnda, med Kina som förebild. Se den senaste intervjun med Bret Weinstein, som menar att Västvärlden står inför ett sammanbrott: Rubin Report | YouTube.

[Mlw]

Fakta och värde är olika saker som sagt. Det följer inte att för att man är tolerant för något så accepterar man det heller som sagt.
Man behöver se varje fall för sig och undersöka vad personen som värderar saker själv menar.

Men ditt resonemang bygger på att 'värde' är något helt och hållet subjektivt samt privat, medan 'fakta' finns utanför oss i den objektiva världen. Det här är i enlighet med den kartesiska dualismen, som ligger till grund för den moderna tidens överdrifter när det gäller acceptans för allting som finns i "den subjektiva privata sfären", vilket även inkluderar de religiösa föreställningarna. Men Descartes dualistiska metafysik, med dess skarpa uppdelning av subjekt och objekt, har få anhängare bland moderna filosofer, utan är i praktiken passé. Subjekt och objekt befinner sig alltid i interaktion. Vi befinner oss aldrig i en privat mental värld, fullkomligt separerade från den yttre världen. Således kan du inte hävda att värderingar är något helt och hållet subjektivt och privat. Vi blir formade av världen, och det är inte en frivillig process.