Den drivande kraften

[Smisk]

Här kommer jag att tänka på känt citat av Karl Marx "“The philosophers have only interpreted the world in various ways; the point, however, is to change it." Tycka vad man vill om detta, men jag tänker att det ligger något i det. Det Whitehead och Hillman m fl skriver tycker jag är intressant...men ibland kan jag få känslan av att det är lite som den där scenen i Kalle Ankas Jul när Kalle, Musse och Långben glatt sitter och äter sina majskolvar i husvagnen, men ingen reflekterar över vem det faktiskt är som kör bilen framför. Och när de väl kommer på det inser de att det är ju ingen alls som kör.
Och hamnar man i sådan situation, kan det vara läge att ibland faktiskt själv gå och sätta sig i förarsätet, tänker jag. Jag anar att där det bara finns tillräcklig motivation går det att ändra kurs på hela världens utveckling. Liknelsen om fjärilens vingslag som orsakar jordbävning på andra sidan jorden må vara en överdrift, men ibland tänker jag att en väldigt liten handling kan skapa stor förändring på en global nivå.

Fin metafor, jag skall tänka på den när jag ser kalle på julafton i år

Det vanligaste problemet jag uppfattar är att någon verkar köra åt fel håll dock.
När jag exempelvis ser politiker tala om vad vi borde göra så uppfattar jag det som ett rörigt bråk där samarbete borde finnas.

Jag gillar trafikreglerna som metafor har jag märkt. Trafiken behöver fungera av anledningar som finns i världen, det finns bilar, människor som kör dem och viljor som driver människor att köra dem. Därför uppstår värdet av att ha en fungerande trafik. Ett sätt att skapa en fungerande trafik är att skapa trafikregler.

Alla som är inblandade i att följa trafiken behöver förstå den och reglerna. På samma sätt behöver alla som skall leva livet förstå "reglerna för det". Vad livet är och vad vi bör göra i det. Whitehead ifrågasätter flera grundläggande antaganden och visar att dem är filosofiska och inte vetenskapliga.

Ett exempel är att i filmen Matrix så tänker alla att de lever i den verkliga världen. Några upptäcker att världen inte är riktig utan en fabrikation och det förändrar precis allt i deras liv.

Visst är det viktigt att ifrågasätta "vem som kör" och "var vi är på väg" och samtidigt är det då ännu viktigare att några ifrågasätter de grundläggande antaganden vi har och försöker få klarhet i dem tänker jag.

Eller vad tycker du?

Ett annat exempel jag dagligen ser på arbetet och ofta tänker på är vad jag kallar "chefskaos".
Det är när chefer bestämmer saker som inte har med verkligheten att göra. En chef blir "tvingad" att fatta beslut som påverkar medarbetare och dennes chef gör samma sak med dem som medarbetare. Detta ger en negativ spiral som påverkar alla på arbetsplatsen eftersom chefer "tvingas" låtsas att de vet mer än dem vet och skjuter från höften i sina beslut för att få något gjort. Medarbetarna känner till detta, alla känner till det, men ingen kan göra något åt det då om man ifrågasätter de ansvariga så blir de stressade och byter jobb och nya chefer kommer som gör samma sak. Stabilt?

Det man behöver göra är att stanna upp, skapa tid och tänka igenom saker och göra rätt från början. Har man en trafik som inte fungerar så måste man tänka om. Man måste "tänka rätt från början", man behöver tänka på andra sätt.

"It is no measure of health to be well adjusted to a profoundly sick society."
-Jiddu Krishnamurti

[xion]

Här kommer jag att tänka på känt citat av Karl Marx "“The philosophers have only interpreted the world in various ways; the point, however, is to change it." Tycka vad man vill om detta, men jag tänker att det ligger något i det. Det Whitehead och Hillman m fl skriver tycker jag är intressant...men ibland kan jag få känslan av att det är lite som den där scenen i Kalle Ankas Jul när Kalle, Musse och Långben glatt sitter och äter sina majskolvar i husvagnen, men ingen reflekterar över vem det faktiskt är som kör bilen framför. Och när de väl kommer på det inser de att det är ju ingen alls som kör.
Och hamnar man i sådan situation, kan det vara läge att ibland faktiskt själv gå och sätta sig i förarsätet, tänker jag. Jag anar att där det bara finns tillräcklig motivation går det att ändra kurs på hela världens utveckling. Liknelsen om fjärilens vingslag som orsakar jordbävning på andra sidan jorden må vara en överdrift, men ibland tänker jag att en väldigt liten handling kan skapa stor förändring på en global nivå.

Fin metafor, jag skall tänka på den när jag ser kalle på julafton i år

Det vanligaste problemet jag uppfattar är att någon verkar köra åt fel håll dock.
När jag exempelvis ser politiker tala om vad vi borde göra så uppfattar jag det som ett rörigt bråk där samarbete borde finnas.

Jag gillar trafikreglerna som metafor har jag märkt. Trafiken behöver fungera av anledningar som finns i världen, det finns bilar, människor som kör dem och viljor som driver människor att köra dem. Därför uppstår värdet av att ha en fungerande trafik. Ett sätt att skapa en fungerande trafik är att skapa trafikregler.

Alla som är inblandade i att följa trafiken behöver förstå den och reglerna. På samma sätt behöver alla som skall leva livet förstå "reglerna för det". Vad livet är och vad vi bör göra i det. Whitehead ifrågasätter flera grundläggande antaganden och visar att dem är filosofiska och inte vetenskapliga.

Ett exempel är att i filmen Matrix så tänker alla att de lever i den verkliga världen. Några upptäcker att världen inte är riktig utan en fabrikation och det förändrar precis allt i deras liv.

Visst är det viktigt att ifrågasätta "vem som kör" och "var vi är på väg" och samtidigt är det då ännu viktigare att några ifrågasätter de grundläggande antaganden vi har och försöker få klarhet i dem tänker jag.

Eller vad tycker du?

Ett annat exempel jag dagligen ser på arbetet och ofta tänker på är vad jag kallar "chefskaos".
Det är när chefer bestämmer saker som inte har med verkligheten att göra. En chef blir "tvingad" att fatta beslut som påverkar medarbetare och dennes chef gör samma sak med dem som medarbetare. Detta ger en negativ spiral som påverkar alla på arbetsplatsen eftersom chefer "tvingas" låtsas att de vet mer än dem vet och skjuter från höften i sina beslut för att få något gjort. Medarbetarna känner till detta, alla känner till det, men ingen kan göra något åt det då om man ifrågasätter de ansvariga så blir de stressade och byter jobb och nya chefer kommer som gör samma sak. Stabilt?

Det man behöver göra är att stanna upp, skapa tid och tänka igenom saker och göra rätt från början. Har man en trafik som inte fungerar så måste man tänka om. Man måste "tänka rätt från början", man behöver tänka på andra sätt.

"It is no measure of health to be well adjusted to a profoundly sick society."
-Jiddu Krishnamurti

Tänka fritt är stort men tänka rätt är större.
Men hur vet man när det är rätt?

[Algotezza]

Den drivande kraften är väl en kombination av exempelvis livstörst, dödsrädsla, självbevarelsedrift, nyfikenhet och bekvämlighet. Och behovet av underhållning...

Livstörst - vår vilja att öht uppleva och skapa och ha ett meninngsfullt liv

Dödsrädsla - rädslan för döden är sannolikt en viktig faktor bakom religonernas uppkomst och framgång då de erbjuder en väg ut ur den totala förintelsen av det egna medvetandet. Med hot om starff och död kan människors liv styras av ledare och inom politik och religion.

Självbevarelsedriften gör att vi över huvud taget överlever i denna tillvaro - och t.ex. att trafiken fungerar. När den och dödsrädslan är satta ur spel får vi exempelvis självmordsbombare i aktion.

Nyfikenhet gör att vi vill har svar på frågor som hur och varför. Drivkraften bakom kunskapssökande.

Bekvämlighet - är väl drivkraften bakom uppfinnandet. En förhoppning att livet skall bli lite bekvämare och lättare att leva.

Underhållning i form av sladder, olika typer av kulturyttringar, som film, teater, dans, musik, konst, litteratur, verkar omättligt.

Martinus talar om ett grundläggande urbegär, bortom vår viljas domän, ett begär att över huvud taget leva och uppleva, oavsett vad, oavsett om det vållar lidande eller behag.


(Det här var tydligen ointressant)

[Smisk]

Det finns en mängd olika behov som behöver tillfredställas och även målkonflikter, tom självskadebeteende motiveras av någon form av tillfredställelse. Jag har svårt att se någon annan drivande kraft då det gäller personliga val varthän än dessa leder

Jag menar inte att behov inte finns eller inte behöver tillfredsställas om det är detta du antyder.
Jag menar att det är mer komplext som jag beskrev.

Ett exempel är rökning. Vi deltar att själva forma detta begär och vi kan påverka det. Det uppstår inte i ett vakuum utan förhåller sig till andra saker vi har behov och begär av. Vi kan välja att förhålla oss till vår rökning på flera sätt och göra nya helt andra saker så att begäret inte längre finns. Personer som aldrig rökt har inte detta begär alls. När vi blir medvetna om detta så kan vi tänka att vi värderar hälsa högre än rökningsbeteendet och att fortsätta att "tillfredsställa det". Detta är det förnuftiga att göra eftersom god hälsa påverkar vår livskvalité på ett sätt som är bra för oss.

När vi är medvetna om detta kan vi välja att förhålla oss till dessa saker. Det är alltså inte så enkelt som att säga att vi drivs av att tillfredsställas och alltså är ett val att ta livet av sig en konsekvens av det.
Vi har många olika saker som samtidigt drar i oss och vi kan med våra intentioner påverka i flera riktningar tänker jag.

Ett svar på frågan vad som är den drivande kraften är att det är intentioner. Alltså medvetandets val.

[Vertumnus]

Det finns en mängd olika behov som behöver tillfredställas och även målkonflikter, tom självskadebeteende motiveras av någon form av tillfredställelse. Jag har svårt att se någon annan drivande kraft då det gäller personliga val varthän än dessa leder

Jag menar inte att behov inte finns eller inte behöver tillfredsställas om det är detta du antyder.
Jag menar att det är mer komplext som jag beskrev.

Ett exempel är rökning. Vi deltar att själva forma detta begär och vi kan påverka det. Det uppstår inte i ett vakuum utan förhåller sig till andra saker vi har behov och begär av. Vi kan välja att förhålla oss till vår rökning på flera sätt och göra nya helt andra saker så att begäret inte längre finns. Personer som aldrig rökt har inte detta begär alls. När vi blir medvetna om detta så kan vi tänka att vi värderar hälsa högre än rökningsbeteendet och att fortsätta att "tillfredsställa det". Detta är det förnuftiga att göra eftersom god hälsa påverkar vår livskvalité på ett sätt som är bra för oss.

När vi är medvetna om detta kan vi välja att förhålla oss till dessa saker. Det är alltså inte så enkelt som att säga att vi drivs av att tillfredsställas och alltså är ett val att ta livet av sig en konsekvens av det.
Vi har många olika saker som samtidigt drar i oss och vi kan med våra intentioner påverka i flera riktningar tänker jag.

Ett svar på frågan vad som är den drivande kraften är att det är intentioner. Alltså medvetandets val.

Kunskapen om rökningens negativa inverkan på hälsan skapar ofta hos den som röker en känsla av otillfredställelse, man har svårt att känna sig helt tillfreds med sin vana. Beslutet att sluta skapar en känsla av tillfredställelse som när det genomförs är starkar än den brist som abstinensen skapar. Den ena vinsten ställs mot den andra. Nej, jag känner mig som du förstår inte övertygad av din argumentation.
Även om vi inte med säkerhet vet vart våra intententioner leder så menar jag att varje handling syftar till något bättre, till något mer tillfredställande.

[xion]

Kanske är det behovet som är den drivande kraften.
Behovet genererar behovstillfredsställelse.
Utan behov skulle livet vara tomt och innehållslöst.

[Smisk]

Kunskapen om rökningens negativa inverkan på hälsan skapar ofta hos den som röker en känsla av otillfredställelse, man har svårt att känna sig helt tillfreds med sin vana. Beslutet att sluta skapar en känsla av tillfredställelse som när det genomförs är starkar än den brist som abstinensen skapar. Den ena vinsten ställs mot den andra. Nej, jag känner mig som du förstår inte övertygad av din argumentation.
Även om vi inte med säkerhet vet vart våra intententioner leder så menar jag att varje handling syftar till något bättre, till något mer tillfredställande.

Vad tänker du att jag argumenterar för? Eller mot? Jag uppfattar att du kanske inte är med på vad jag menar.

Om jag blir sugen på en pepparkaka kan jag välja att ta den eller avstå.
Jag kan förstå att jag har motsatta begär samtidigt som motiverar att äta den, spara den till senare, eller avstå helt och ta ett glas vatten istället.

En sak som påverkar oss är behov, begär och hur vi sedan väljer att värdera våra handlingar i relation till dessa. Dessa medvetna val är hur vi "hanterar våra drifter".

Det kan jämföras med en hund och en hundägare där hunden "fungerar genom drifter" och hundägaren "hanterar hunden" med ett mer komplext medvetande som kan "se längre" än drifterna. Hundens liv är inte människans och människan är inte en "slav under tillfredställelser" på det sättet menar jag.

[Smisk]

Detta får mig att minnas denna lilla Zen sagan igen

Su Dongpo was an avid student of Buddhist teachings, and often discussed them with his good friend, the Zen master Foyin. The two lived across the river from one another - Su Dongpo’s residence on the north side and Foyin’s Gold Mountain Temple on the south side.

One day, Su Dongpo felt inspired and wrote the following poem:

I bow my head to the heaven within heaven,
Hairline rays illuminating the universe.
The “Eight Winds” cannot move me,
Sitting still upon the purple golden lotus.

Impressed by himself, Su Dongpo dispatched a servant to hand-carry this poem to Foyin. He felt certain that his friend would be just as impressed.

When Foyin read the poem, he immediately saw that it was both a tribute to the Buddha and a declaration of spiritual refinement. The “Eight Winds” in the poem referred to praise, ridicule, honor, disgrace, gain, loss, pleasure and misery - interpersonal forces of the material world that drove and influenced the hearts of men. Su Dongpo was saying that he had attained a higher level of spirituality, where these forces no longer affected him. Smiling, the Zen master wrote: “Stinky Fart” on the manuscript and had it returned to Su Dongpo.

Su Dongpo had been expecting compliments and a seal of approval, so he was shocked when he saw what the Zen master had written. He hit the roof: “How dare he insult me like this? Why that lousy old monk! He’s got a lot of explaining to do!”.

Full of indignation, Su Dongpo ordered a boat to ferry him to the other shore as quickly as possible. Once there, he jumped off and charged into the temple. He wanted to find Foyin and demand an apology.

He found Foyin’s door closed. On the door was a piece of paper, with the following two lines:

The Eight Winds cannot move me
One fart blows me across the river!

This stopped Su Dongpo cold. Foyin had anticipated this hotheaded visit. Su Dongpo’s anger suddenly drained away as he understood his friend’s meaning. If he really was a man of spiritual refinement, completely unaffected by the eight winds, then how could he be so easily provoked?

With a few strokes of the pen and minimal effort, Foyin showed that Su Dongpo was in fact not as spiritually advanced as he claimed to be. Ashamed but wiser, Su Dongpo departed quietly.

This event proved to be a turning point in Su Dongpo’s spiritual development. From that point on, he became a man of humility, and not merely someone who boasted of possessing the virtue.

[Smisk]

Kanske är det behovet som är den drivande kraften.
Behovet genererar behovstillfredsställelse.
Utan behov skulle livet vara tomt och innehållslöst.

Livet innehåller saker av helt olika typer av kvalitéer. Att existera är att vara en del av kvalitéer och innehåll, det är upp till oss att sedan med dessa skapa det som fungerar, passar, som har mening, värde och skönhet, det som är autentiskt för oss. Behov, begär och våra val är delar av vår palett tänker jag.

Dessa har inte uppstått av slumpen, istället har dem alla skapats genom världens sätt att vara och fungera på. Det finns en potential i existensen, naturen och världen att skapa liv, människor och erfarenheten av mening.

[Vertumnus]

Kunskapen om rökningens negativa inverkan på hälsan skapar ofta hos den som röker en känsla av otillfredställelse, man har svårt att känna sig helt tillfreds med sin vana. Beslutet att sluta skapar en känsla av tillfredställelse som när det genomförs är starkar än den brist som abstinensen skapar. Den ena vinsten ställs mot den andra. Nej, jag känner mig som du förstår inte övertygad av din argumentation.
Även om vi inte med säkerhet vet vart våra intententioner leder så menar jag att varje handling syftar till något bättre, till något mer tillfredställande.

Vad tänker du att jag argumenterar för? Eller mot? Jag uppfattar att du kanske inte är med på vad jag menar.

Om jag blir sugen på en pepparkaka kan jag välja att ta den eller avstå.
Jag kan förstå att jag har motsatta begär samtidigt som motiverar att äta den, spara den till senare, eller avstå helt och ta ett glas vatten istället.

En sak som påverkar oss är behov, begär och hur vi sedan väljer att värdera våra handlingar i relation till dessa. Dessa medvetna val är hur vi "hanterar våra drifter".

Det kan jämföras med en hund och en hundägare där hunden "fungerar genom drifter" och hundägaren "hanterar hunden" med ett mer komplext medvetande som kan "se längre" än drifterna. Hundens liv är inte människans och människan är inte en "slav under tillfredställelser" på det sättet menar jag.

Det här med fri vilja är ju en diskussion för sig, men det är min uppfattning att vi har ett visst mått av fri vilja, att medvetandet förfogar över en egen vilja. Och jag skulle tro att det även gäller hundar och andra djur med medvetande och attr storleken på den fria viljans domän motsvarar medvetandets omfattning.

Nej jag tror följdaktligen inte heller att vi är slavar under våra drifter vad allt det nu kan innebära. Däremot menar jag att våra val bestäms av förväntat utfall, kort- eller långsiktigt, och att vi i de fall där den fria viljan tillåts göra sig gällande väljer den väg som bäst harmoniserar med våra medvetna föreställningar om det goda, dvs den som förefaller mest tillfredsställande.

[xion]

Kanske är det behovet som är den drivande kraften.
Behovet genererar behovstillfredsställelse.
Utan behov skulle livet vara tomt och innehållslöst.

Om man backar lite till - Kanske kan man säga att livet självt är den drivande kraften?
I varje fall när det gäller livet på Jorden. Alla livsformer har behov som de försöker att tillfredsställa.
Detta driver i sin tur livet vidare.

När det gäller fysiska/kosmiska händelser blir det fråga om andra krafter.

[Smisk]

Det här med fri vilja är ju en diskussion för sig, men det är min uppfattning att vi har ett visst mått av fri vilja, att medvetandet förfogar över en egen vilja. Och jag skulle tro att det även gäller hundar och andra djur med medvetande och attr storleken på den fria viljans domän motsvarar medvetandets omfattning.

Nej jag tror följdaktligen inte heller att vi är slavar under våra drifter vad allt det nu kan innebära. Däremot menar jag att våra val bestäms av förväntat utfall, kort- eller långsiktigt, och att vi i de fall där den fria viljan tillåts göra sig gällande väljer den väg som bäst harmoniserar med våra medvetna föreställningar om det goda, dvs den som förefaller mest tillfredsställande.

Det är även min uppfattning att vi till viss del har en fri vilja. Jag skulle inte avfärda att andra djur har fri vilja heller till viss del men jag skulle argumentera för att det mänskliga medvetandet och vårat medvetande har möjligheter att medvetet välja på ett sätt inte hundar har.

Vad menar du med att våra val bestäms av förväntat utfall?

Vi kan välja att hantera vår rökning och avväga olika aspekter av hur det skulle vara att "vara rökare" eller vara "icke-rökare".
Vi kan reflektera över detta och experimentera och vid olika tillfällen påverka utfallet av bägge versionerna.

Detta är ett smakprov av hur det är att vara människa med behov så att säga. Detta skiljer sig från hur det är att vara en hund, metaforiskt sätt alltså.

Eftersom vi har ett meta-perspektiv och kan reflektera över olika typer av utfall på ett komplext sätt så blir det för begränsat att säga att drifter och tillfredställelse av behov är det enda som motiverar oss om inte annat.

[Smisk]

Bing beskriver lite om Schopenhauers syn här:


Schopenhauer var en tysk filosof som levde mellan 1788 och 1860. Han var influerad av Kant, Platon, Fichte och Goethe, men också av indisk filosofi. Han ansåg att världen inte är vad den verkar vara, utan bara en föreställning av vårt sinne. Han kallade världen för vilja och föreställning eftersom han trodde att allt som existerar är driven av en enda kraft som han kallade vilja. Viljan är en ond, lidande och oändlig kraft som strävar efter att uppnå sig själv genom allt möjligt former av existens. Viljan är också den som skapar fenomenet, det vill säga det objektiva som vi upplever genom våra sinnen. Fenomenet är inte det verkliga sanningen om världen, utan bara en bild eller ett uttryck för viljan.

Schopenhauer var pessimistisk i sin syn på livet och historien. Han tyckte att människan lever i ett ständigt behov av att söka efter mening, lycka och frihet i en värld som inte har något sådant. Han menade att människan aldrig kan uppnå någon fullständig befrielse från viljan, utan bara kan fly från den genom att dö eller genom att förlora sig själv i koncentration eller meditation. Han förespråkade också ett mänskligt vänskap mellan de som har insikt i sanningen om världen och de som lever i illusionen.

[Smisk]

Jag frågade vad han menade med att viljan va ond:

Schopenhauer menade att viljan är ond eftersom den är en kraft som inte har någon mening, syfte eller moral. Viljan är bara ett önskemål om att uppnå sig själv genom allt möjligt former av existens, men det är aldrig tillräckligt med. Viljan är alltid nöjd med något, men aldrig tillfreds. Viljan är också oändlig och oföränderlig, vilket gör den utsatt för ett ständigt lidande och missnöje. Viljan kan inte skilja mellan rätt och fel, bra och dåligt, vackert och fult. Viljan kan bara se vad den vill se, och det är alltid något negativt eller smärtsamt.

Schopenhauer jämförde viljan med en orm som sväljer allt i sin väg. Han sa att människan lever i ett ständigt behov av att söka efter mening, lycka och frihet i en värld som inte har något sådant. Han sa också att människan aldrig kan uppnå någon fullständig befrielse från viljan, utan bara kan fly från den genom att dö eller genom att förlora sig själv i koncentration eller meditation. Han förespråkade också ett mänskligt vänskap mellan de som har insikt i sanningen om världen och de som lever i illusionen.

[Smisk]

Schopenhauer och Whitehead verkar tala om motsatta drivande krafter. Schopenhauer talar om en tom ond kraft som orsakar negativt värde och lidande och Whitehead om en levande, kreativ meningsfull kraft som skapar mening, värde och skönhet.