Den drivande kraften

[David H]

Går det att tala om en drivande kraft? Och i så fall vad är den drivande kraften till att det som händer händer?

Jag håller just nu på lyssna till ljudbok med James Hillman ”The soul’s code” som de diskuterar de frågorna. Han kritiserar diverse fatalistiska och funktionalistiska förklaringsmodeller som t ex menar att allt som händer är en följd av antingen arv eller miljö.

Hillman utgår från det antika begreppet ”daimon” (som bland annat Sokrates gjorde sig känd för) och ”kall”/”kallelse” som en faktor som motiverar handlingar.

Vad tror ni om det?

Jag sympatiserar med Hillman i avseendet att det inte blir meningsfullt att beskriva händelser bara utifrån en objektsgrund. Vi behöver ta hänsyn till både objektiva och subjektiva faktorer i våra verklighetsbeskrivningar menar jag, men det händer tyvärr ofta att det missas ta hänsyn till ena eller andra faktorn.

[Smisk]

Vad tror ni om det?

****************************************************************************************************************************************************************
Enligt bing föreslår James Hillman att man skall:

Titta på sitt liv som en berättelse, inte som en samling av fakta och händelser. Vad är temat, syftet och meningen med ens livshistoria? Vad är de återkommande mönstren, utmaningarna och gåvorna som har format ens karaktär? Vad är de viktiga vändpunkterna, valen och ögonblicken som har lett en till där man är nu?

Lyssna på sin inre röst, sin intuition, sin fantasi och sina drömmar. Vad säger de om ens kall, ens potential och ens öde? Vad lockar, inspirerar och entusiasmerar en? Vad är ens passioner, talanger och styrkor? Vad är ens svagheter, rädslor och hinder?

Söka efter sina förebilder, mentorer, hjältar och hjältinnor. Vilka är de personer som har påverkat, stöttat och väglett en genom livet? Vilka är de personer som man beundrar, respekterar och identifierar sig med? Vilka är de personer som man vill efterlikna, överträffa eller utmana?

Utforska sin kultur, sitt ursprung, sin historia och sin släkt. Vilka är de traditioner, värderingar, normer och myter som har format ens uppväxt och bakgrund? Vilka är de arv, rötter, band och tillhörigheter som har gett en en identitet och en plats i världen? Vilka är de konflikter, skillnader, motsättningar och frågor som har utmanat ens syn på sig själv och andra?

Vara öppen för det oväntade, det slumpmässiga, det mystiska och det magiska. Vad är de händelser, tecken, synkroniciteter och mirakler som har inträffat i ens liv? Vad är de tillfällen, möjligheter, gåvor och välsignelser som har kommit till en utan att man har sökt eller förtjänat dem? Vad är de överraskningar, upptäckter, insikter och genombrott som har förändrat ens liv?


Hillman menar att dessa frågor och övningar kan hjälpa en att upptäcka sin essens, sin unika bild, sitt ekollon. Han påminner oss om att vår essens inte är något som vi skapar, utan något som vi upptäcker, något som vi redan har inom oss. Han uppmanar oss att följa vår essens, vår själs kod, och leva ut vårt öde. Du kan läsa mer om hans idéer på Goodreads, Spirituality & Practice eller Kirkus Reviews.
****************************************************************************************************************************************************************

[Smisk]

Det låter som bra tankar

Jag bad bing jämföra dem med Whiteheads teleologi:

**********************************************************************************************************************************************************
Whiteheads teleologi är en filosofisk teori som hävdar att allt som existerar har ett syfte, ett mål, en riktning eller en tendens. Whitehead menar att varje enhet, vare sig det är en atom, en cell, en organism, en planet eller ett universum, strävar efter att förverkliga sin potential, att uttrycka sin natur, att bli det den är ämnad att vara. Whitehead kallar detta syfte för “det subjektiva syftet” eller “det inre syftet” hos varje enhet. Han skiljer detta från “det objektiva syftet” eller “det yttre syftet” som är det som andra enheter förväntar sig eller kräver av en enhet. Whitehead anser att det subjektiva syftet är det primära och det objektiva syftet är det sekundära. Han säger att “det subjektiva syftet är det som gör en enhet till vad den är; det objektiva syftet är det som gör en enhet till vad den gör” .

James Hillman bok The soul’s code kan ses som en tillämpning av Whiteheads teleologi på människans natur. Hillman delar Whiteheads syn på att varje enhet har ett syfte, ett kall, ett öde. Han menar att människans själ har en unik bild, ett ekollon, som är hennes essens, hennes potential, hennes subjektiva syfte. Hillman utmanar den moderna psykologins syn på att människans liv är bestämt av hennes föräldrar, hennes miljö, hennes gener, hennes beteende, hennes objektiva syfte. Han hävdar att dessa faktorer är sekundära och att det som är primärt är människans själs kod, hennes inre syfte. Han säger att “det inre syftet är det som gör en människa till vad hon är; det yttre syftet är det som gör en människa till vad hon gör” .

En skillnad mellan Whitehead och Hillman är att Whitehead har en mer universell och abstrakt teori som omfattar alla former av existens, medan Hillman har en mer specifik och konkret teori som fokuserar på människans existens. En annan skillnad är att Whitehead har en mer optimistisk och harmonisk syn på att varje enhet bidrar till det gemensamma goda, medan Hillman har en mer realistisk och konfliktfylld syn på att varje människa måste kämpa för att leva ut sitt kall, trots motstånd och hinder. En likhet mellan Whitehead och Hillman är att båda är inspirerade av den antika grekiska filosofin, särskilt av Platon och Aristoteles, som också hade teleologiska synsätt på verkligheten. Du kan läsa mer om Whiteheads teleologi på [Stanford Encyclopedia of Philosophy], [Internet Encyclopedia of Philosophy] eller [Wikipedia].

**********************************************************************************************************************************************************

[Smisk]

Jag har reflekterat mycket över att jag omedvetet genom livet haft två världsbilder samtidigt.
En som uppfattar världen som en mekanisk atomistisk värld och en som uppfattar den som en (i brist på bättre namn) spirituell meningsfull scen.

Det blir för mig mer och mer tydligt att fysikalism är en felaktig filosofisk uppfattning. Fysikalism i det avseendet att verklighetens ultimata natur är en fysisk scen av händelser vi kan mäta och väga.

Samtidigt ser jag det som oftast uppfattas som en motsatt uppfattning, någon form av idealism, som tveksam.
Därför tänker jag mig istället att hela projektet att försöka hitta "verklighetens ultimata natur" är ett på förhand missledande projekt.
Jag står därför just nu i ett läger av att tänka mig att verkligheten inte har någon ultimat natur utan att erfarenheten vi har tillgång till är komplex och därför kan visa oss olika typer av saker så som bland annat fysiska och mentala, materiella och spirituella fenomen samtidigt.

Jag tänker mig därför att det är meningsfullt att tänka sig så som Whitehead gör här att vi kan tänka oss sakers natur som är bortom "enbart fysiska händelser" och därför inkludera saker som mening, värde, skönhet, andlighet, syfte osv som saker som existerar i världen.

Så kort och gått så är den typen av saker James talar om intressanta och bör inte avvisas utan istället upptäckas, utvecklas och på ett meningsfullt och autentiskt sätt låta dem få ingå i livets natur

Jag tänker mig inte att det finns "en drivande kraft" utan snarare att det finns flera typer av meningsfulla tendenser det är upp till oss att använda så som dem passar oss. Whitehead talar om att det finns en fundamental kreativ riktning mot "nyskapande" (novelty) och en drivare inför dem, Gud, som motiverar och lockar allt att skapa nytt. Jag ser inga problem med dessa tankar faktiskt så som Whitehead beskriver dem. Med denna metafysiken så är verklighetens fundamentala natur teleologiskt och åt det hållet James verkar tala om det.

[Anders]

Spontant tänker jag
Jaja, men jag lever på, bara. Och saker bara händer mig.

Men det är nog inte riktigt sant. Jag hör nog val och driver på mot saker även om det tnte känns så.

Vad gör daimonen förresten? Minns inte om jag nu läste den dialogen. Jag har inte läst alla

[Anders]

Själv är bäste dräng, chatgptade daimonen. Återigen min första reaktion är att jag inte har någon daimon. En återigen stämmer det nog inte. Ett fair race är nog nåt som skulle kunna komma från en tänkt daimon

(Den var i försvarstalet, sket i att läsa den det kändes så sorgligt.)

[David H]

Det låter som bra tankar

Jag bad bing jämföra dem med Whiteheads teleologi:

**********************************************************************************************************************************************************
Whiteheads teleologi är en filosofisk teori som hävdar att allt som existerar har ett syfte, ett mål, en riktning eller en tendens. Whitehead menar att varje enhet, vare sig det är en atom, en cell, en organism, en planet eller ett universum, strävar efter att förverkliga sin potential, att uttrycka sin natur, att bli det den är ämnad att vara. Whitehead kallar detta syfte för “det subjektiva syftet” eller “det inre syftet” hos varje enhet. Han skiljer detta från “det objektiva syftet” eller “det yttre syftet” som är det som andra enheter förväntar sig eller kräver av en enhet. Whitehead anser att det subjektiva syftet är det primära och det objektiva syftet är det sekundära. Han säger att “det subjektiva syftet är det som gör en enhet till vad den är; det objektiva syftet är det som gör en enhet till vad den gör” .

James Hillman bok The soul’s code kan ses som en tillämpning av Whiteheads teleologi på människans natur. Hillman delar Whiteheads syn på att varje enhet har ett syfte, ett kall, ett öde. Han menar att människans själ har en unik bild, ett ekollon, som är hennes essens, hennes potential, hennes subjektiva syfte. Hillman utmanar den moderna psykologins syn på att människans liv är bestämt av hennes föräldrar, hennes miljö, hennes gener, hennes beteende, hennes objektiva syfte. Han hävdar att dessa faktorer är sekundära och att det som är primärt är människans själs kod, hennes inre syfte. Han säger att “det inre syftet är det som gör en människa till vad hon är; det yttre syftet är det som gör en människa till vad hon gör” .

En skillnad mellan Whitehead och Hillman är att Whitehead har en mer universell och abstrakt teori som omfattar alla former av existens, medan Hillman har en mer specifik och konkret teori som fokuserar på människans existens. En annan skillnad är att Whitehead har en mer optimistisk och harmonisk syn på att varje enhet bidrar till det gemensamma goda, medan Hillman har en mer realistisk och konfliktfylld syn på att varje människa måste kämpa för att leva ut sitt kall, trots motstånd och hinder. En likhet mellan Whitehead och Hillman är att båda är inspirerade av den antika grekiska filosofin, särskilt av Platon och Aristoteles, som också hade teleologiska synsätt på verkligheten. Du kan läsa mer om Whiteheads teleologi på [Stanford Encyclopedia of Philosophy], [Internet Encyclopedia of Philosophy] eller [Wikipedia].

**********************************************************************************************************************************************************

Jo, detta stämmer ganska väl med min uppfattning också. Jag lyssnade igenom ljudbok med Whitehead "The function of reason" tidigare, och visst har det likheter med Hillman, men också stora skillnader. Hillman diskuterar Whiteheads teori i ett avsnitt av boken The soul's code, och han talade bara väl om Whitehead vad jag kan minnas, men Hillman har ett ganska annorlunda tillvägagångssätt än Whitehead. Jag uppfattade Whitehead som mer abstrakt och mer opersonlig i jämförelse med Hillman.

The soul's code handlar till stor del om beskrivning av olika människors biografier, han ägnar till exempel avsnitt åt Josephine Baker, Eleanor Rosevelt, Harry Truman, Ingmar Bergman, Adolf Hitler, och diverse psykopater och massmördare...Han ägnar ganska mycket uppmärksamhet åt den svenska myten om huldran/skågsrået också. Att Hillman fokuserar mer på människans existens jämfört med Whitehead stämmer, men han begränsar sig dock inte till bara det specifikt mänskliga. Hillman menar till exempel att Daimon-begreppet, som är centralt i boken, inte är något specifikt mänskligt, utan förstås bättre som en slags varelse som varken är mänsklig eller gudomlig.

Jag som läst sociologi tidigare kan störa mig en del på att det är väl individualistiska och subjektivistiska förklaringsmodeller som Hillman använder sig av, men det behöver ju egentligen inte vara fel om man bara är medveten om problematiken det medför. Om jag exempelvis jämför med Bourdieu, så är Bourdieu mer benägen att använda objektiva strukturer som förklaring till mänskliga beteenden, men det ena behöver ju inte utesluta det andra, och de individualistiska och subjektivistiska förklaringarna fyller också en viktig funktion, tänker jag.

[David H]

Själv är bäste dräng, chatgptade daimonen. Återigen min första reaktion är att jag inte har någon daimon. En återigen stämmer det nog inte. Ett fair race är nog nåt som skulle kunna komma från en tänkt daimon

(Den var i försvarstalet, sket i att läsa den det kändes så sorgligt.)

Hillman diskuterar en del kring detta, är det bara vissa människor har daimons? Och är det bara vissa människor som har kall i livet? Han är dock benägen att svara nej på dessa frågor, och det håller jag med om är rimligt svar. Daimon kan också förstås som ett kollektivt begrepp, som inte bara är bundet till vissa personer. Helt lätt att förklara är det dock inte. Testa gärna att lyssna på hans ljudbok "the soul's code", så kan du bedöma själv, finns bland annat att ladda ner från Audible.

[xion]

Går det att tala om en drivande kraft? Och i så fall vad är den drivande kraften till att det som händer händer?

Tyvärr är det nog girigheten som är denna drivande kraft.

[Algotezza]

Det finns olika drivande krafter, menar jag - det beror på vilket område vi betraktar.

Drivkrafter för den tekniska och vetenskapliga utvecklingen är t.ex. behov av större bekvämlighet, vilja att arbeta mindre och mer effektivt, nyfikenhet
Drivande krafter i ekonomin är väl bl.a. de motsatta krafterna girighet och vilja att fördela de monetära tillgånganrna rättvist
Drivande krafter i politken är också delvis motsatta, nämligen sådant som viljan till makt över andra och viljan att förbättra samhället
Drivkrafter i filosofin kan vara nyfikenhet, att försöka finna sanningen, det nöjsamma i att tänka och samtala om det som rör filosofin
Drivkrafter i kulturen kan vara att vara kreativ, skapa underhållning, vilja vara originell, vilja bli känd, vilja att sätta spår i historien
Drivkrafter i sexualiteten kan vara viljan att skaffa barn, att uppleva orgasmer, hålla släktet vid liv

Som världen ser ut idag handlar mycket om viljan att tjäna pengar, girighet.

Några tankar kring frågan så här på morgonkvisten...

[Anders]

Hillman diskuterar en del kring detta, är det bara vissa människor har daimons? Och är det bara vissa människor som har kall i livet? Han är dock benägen att svara nej på dessa frågor, och det håller jag med om är rimligt svar. Daimon kan också förstås som ett kollektivt begrepp, som inte bara är bundet till vissa personer. Helt lätt att förklara är det dock inte. Testa gärna att lyssna på hans ljudbok "the soul's code", så kan du bedöma själv, finns bland annat att ladda ner från Audible.

Finns som engelsk ljudbok på Storytel också. Har svårt fär att lyssna på engelska, synd att inte boken finns som ebok, läsa engelska gör jag lika ledigt som att läsa svenska… alltnog, efter alla citat börjar kapitel 1,och efter en liten stund ungefär … ”man känner som ett rop inom sig, det här måste jag göra. Det här är vad boken handlar om”.

Jag har aldrig känt ett sånt rop, inte ens en viskning. Skall jag ändå läsa vidare?

[Anders]

Det finns olika drivande krafter, menar jag - det beror på vilket område vi betraktar.

Drivkrafter för den tekniska och vetenskapliga utvecklingen är t.ex. behov av större bekvämlighet, vilja att arbeta mindre och mer effektivt, nyfikenhet
Drivande krafter i ekonomin är väl bl.a. de motsatta krafterna girighet och vilja att fördela de monetära tillgånganrna rättvist
Drivande krafter i politken är också delvis motsatta, nämligen sådant som viljan till makt över andra och viljan att förbättra samhället
Drivkrafter i filosofin kan vara nyfikenhet, att försöka finna sanningen, det nöjsamma i att tänka och samtala om det som rör filosofin
Drivkrafter i kulturen kan vara att vara kreativ, skapa underhållning, vilja vara originell, vilja bli känd, vilja att sätta spår i historien
Drivkrafter i sexualiteten kan vara viljan att skaffa barn, att uppleva orgasmer, hålla släktet vid liv

Som världen ser ut idag handlar mycket om viljan att tjäna pengar, girighet.

Några tankar kring frågan så här på morgonkvisten...

Fattar att Hillman är ute efter Daimonen på det personliga planet? Eller kanske inte?

[Anders]

Läste, eller snarare lyssnade klart på första kapitlet i alla fall. Är det inte mycket ”gener” man är ute efter i alla fall? Ett något annorlunda sätt att se på det medfödda? Har lite svårt för den här bilden av en daimon som nåt externt. Och kanske romantikernas här påstådda hjärta. Att vi kan mäta sånt som The Big Five, ingen psykolog påstår väl att det är hela kontentan av vad vår hjärna producerar, bara att det är något, i någon mening, vetenskapligt mätbart? Och har någon en daimon som är helt tvärt emot den läggning som personen mer tydligt verkar ha?

[Algotezza]

Det finns olika drivande krafter, menar jag - det beror på vilket område vi betraktar.

Drivkrafter för den tekniska och vetenskapliga utvecklingen är t.ex. behov av större bekvämlighet, vilja att arbeta mindre och mer effektivt, nyfikenhet
Drivande krafter i ekonomin är väl bl.a. de motsatta krafterna girighet och vilja att fördela de monetära tillgånganrna rättvist
Drivande krafter i politken är också delvis motsatta, nämligen sådant som viljan till makt över andra och viljan att förbättra samhället
Drivkrafter i filosofin kan vara nyfikenhet, att försöka finna sanningen, det nöjsamma i att tänka och samtala om det som rör filosofin
Drivkrafter i kulturen kan vara att vara kreativ, skapa underhållning, vilja vara originell, vilja bli känd, vilja att sätta spår i historien
Drivkrafter i sexualiteten kan vara viljan att skaffa barn, att uppleva orgasmer, hålla släktet vid liv

Som världen ser ut idag handlar mycket om viljan att tjäna pengar, girighet.

Några tankar kring frågan så här på morgonkvisten...

Fattar att Hillman är ute efter Daimonen på det personliga planet? Eller kanske inte?

De olika planen går väl in i varandra beroende på vad man håller på med.

[David H]

Går det att tala om en drivande kraft? Och i så fall vad är den drivande kraften till att det som händer händer?

Tyvärr är det nog girigheten som är denna drivande kraft.

Det är ett intressant svar, och det ligger nog mycket i det. Men värt att betona då tänker jag är att girighet knappast är en medveten drivkraft, det är få som själva skulle säga sig drivas av girighet. Det är väl också så att det är först när en kraft faktiskt medvetandegörs, som det är möjligt av göra avsteg från den.

När jag gick till min arbetsgivare och bad om en lönesänkning väckte det många reaktioner. När media fick nys om det hamnade det på förstasidan på svt.se och sändes ut på nyhetssändningarna i riks-tv, eller i alla fall sändningarna från flera regioner i landet. Här gjorde jag ett bildkollage över reaktioner detta väckte på lokaltidningen i Uppsalas (UNT) facebookssida:
https://bilddump.se/bilder/202312081004 ... 18.175.jpg

Väldigt många arga kommentarer i kommentarsfälten här, men det märkliga är att det inte kommit fram en enda till mig personligen med negativa kommentarer, och när jag själv gått in i denna tråd och svarat på kommentarer har jag bara mötts av tystnad.... Jag tänker att det tyder på att människor inte är fullt medvetna om varför de blir så upprörda över en annan persons erbjudande om frivillig lönesänkning.