Om ingenting alls;

[Hubert]

Inbillningsförmågan är i 1700talets Tyskland Einbildungskraft och även i 1800talets svenska filosofiska diskussioner förmågan att göra sig en föreställning om abstarkta begrepp.
Inte att förtingliga dem men att förstå dem i sitt sammanhang. Inbillningsförmåga i det här sammanhanget har inget med illusion att göra.

För Hegel sker allt i tanken, som är Andens tillfälliga Vara men samtidigt Inte Anden eftersom tanken ännu Inte Är Anden.

Jag tycker det här är vackert.
Härifrån gör han Bli till nyckelbegrepp och gör en sorts formell analys av sin Phänomenologie des Geistes från sex år tidigare.

Där Hegel har helt fel är givetvis utgångspunkten att allt sker i tanken, vilket gör för moderna tänkare det extra besvärligt att använda sin inbillningsförmåga för att få grepp om Vara, Intet och Bli.

[Algotezza]

Inbillningsförmågan är i 1700talets Tyskland Einbildungskraft och även i 1800talets svenska filosofiska diskussioner förmågan att göra sig en föreställning om abstarkta begrepp.
Inte att förtingliga dem men att förstå dem i sitt sammanhang. Inbillningsförmåga i det här sammanhanget har inget med illusion att göra.

För Hegel sker allt i tanken, som är Andens tillfälliga Vara men samtidigt Inte Anden eftersom tanken ännu Inte Är Anden.

Jag tycker det här är vackert.
Härifrån gör han Bli till nyckelbegrepp och gör en sorts formell analys av sin Phänomenologie des Geistes från sex år tidigare.

Där Hegel har helt fel är givetvis utgångspunkten att allt sker i tanken, vilket gör för moderna tänkare det extra besvärligt att använda sin inbillningsförmåga för att få grepp om Vara, Intet och Bli.

En grundbult i Hegels filosofi är väl hans dialektiska logik, med tes, antites och syntes som ibland varit ett verktyg för att försöka förstå litteraturhistorien.

Ser vi till vara, intet och varda/bliva är varat tesen som omedelbart slår över i antitesen och mötet eller reaktionen mellan dessa utgör grunden för antitesen, vardandet, blivandet.

Här associerar jag till Herakleitos och uttrycket pantha rei och det omöjliga i att stiga ned i samma flod två gånger.

[hakkapeliitta]

Hegels tanke var att världsanden manifesterar sig själv i människan och i något dialektisk mening strävar att fullborda sig själv till fulländning i en dialektisk process.
Nästan som poesi.
Aristoteles tankar om dialektik.

[Anders]

Har nog alltid funnits såna gökar. Som tror att fulländningen är runt hörnet. Fukuyama är väl den senaste. Just nu är det väl lite skralare med det kanske.

[Algotezza]

Har nog alltid funnits såna gökar. Som tror att fulländningen är runt hörnet. Fukuyama är väl den senaste. Just nu är det väl lite skralare med det kanske.

Fulländning är tråkigt och dött, det provisoriska och halvfärdiga intressant för det finns rörelse i det.

Beror väl på att jag känner igen mig i det ofärdiga och halvdana.

"Good enough", said Mediocrates.

[hakkapeliitta]

Fulländning är tråkigt och dött, det provisoriska och halvfärdiga intressant för det finns rörelse i det.

Mycket fint sagt.

[Anders]

Fulländning är tråkigt och dött, det provisoriska och halvfärdiga intressant för det finns rörelse i det.

Mycket fint sagt.

Och det är det som alltid gäller

[Algotezza]

Fulländning är tråkigt och dött, det provisoriska och halvfärdiga intressant för det finns rörelse i det.

Mycket fint sagt.

Och det är det som alltid gäller

Perfection kills.

[Hubert]

Hegel talar inte om tes, antites och syntes.

En grundbult i Hegels filosofi är väl hans dialektiska logik, med tes, antites och syntes som ibland varit ett verktyg för att försöka förstå litteraturhistorien.

Ser vi till vara, intet och varda/bliva är varat tesen som omedelbart slår över i antitesen och mötet eller reaktionen mellan dessa utgör grunden för antitesen, vardandet, blivandet.

Här associerar jag till Herakleitos och uttrycket pantha rei och det omöjliga i att stiga ned i samma flod två gånger.

[Algotezza]

Hegel talar inte om tes, antites och syntes.

En grundbult i Hegels filosofi är väl hans dialektiska logik, med tes, antites och syntes som ibland varit ett verktyg för att försöka förstå litteraturhistorien.

Ser vi till vara, intet och varda/bliva är varat tesen som omedelbart slår över i antitesen och mötet eller reaktionen mellan dessa utgör grunden för antitesen, vardandet, blivandet.

Här associerar jag till Herakleitos och uttrycket pantha rei och det omöjliga i att stiga ned i samma flod två gånger.

https://www.filosofer.se/hegel.html

[Hubert]

Från länken
"En viktig del i Hegels metafysiska tänkande är hans dialektik som kan åskådliggöras med tre faser. I den första fasen gäller utveckling och mognad, i den andra fasen sker en övermognad som påträffas i självmotsägelser. I tredje fasen slutligen kan motsägelserna försonas, fast i en mer komplex sammanbildning. Dessa faser benämner Hegel som tes, antites och syntes."
Var gör Hegel det?

Hegel talar inte om tes, antites och syntes.

En grundbult i Hegels filosofi är väl hans dialektiska logik, med tes, antites och syntes som ibland varit ett verktyg för att försöka förstå litteraturhistorien.

Ser vi till vara, intet och varda/bliva är varat tesen som omedelbart slår över i antitesen och mötet eller reaktionen mellan dessa utgör grunden för antitesen, vardandet, blivandet.

Här associerar jag till Herakleitos och uttrycket pantha rei och det omöjliga i att stiga ned i samma flod två gånger.

https://www.filosofer.se/hegel.html

[Algotezza]

Från länken
"En viktig del i Hegels metafysiska tänkande är hans dialektik som kan åskådliggöras med tre faser. I den första fasen gäller utveckling och mognad, i den andra fasen sker en övermognad som påträffas i självmotsägelser. I tredje fasen slutligen kan motsägelserna försonas, fast i en mer komplex sammanbildning. Dessa faser benämner Hegel som tes, antites och syntes."
Var gör Hegel det?

Hegel talar inte om tes, antites och syntes.

https://www.filosofer.se/hegel.html

Vill du veta exakt var? Hegel är ju allmänt känd för begreppen tes, antites, syntes.

[Pilatus]

Vill du veta exakt var? Hegel är ju allmänt känd för begreppen tes, antites, syntes.

Det är nog rätt att Hegel inte använder begreppen tes, antites och syntes.

Hegel använder begreppen abstrakt, negativt och konkret för att beskriva de tre stegen i sin logiska metod. Det abstrakta är det första steget, där ett begrepp presenteras i sin renaste och enklaste form, utan att ta hänsyn till dess relationer till andra begrepp. Det negativa är det andra steget, där ett begrepp visar sig vara otillräckligt och motsägelsefullt, och därmed tvingas att förneka sig självt och övergå till ett annat begrepp. Det konkreta är det tredje steget, där ett begrepp uppnår sin sanna innebörd och räckvidd, genom att integrera de tidigare begreppen i en enhetlig och harmonisk helhet.
Ref. https://www.reddit.com/r/philosophy/comments/6ipz9w/what_hegels_logical_method_is/?rdt=56226

[Algotezza]

Vill du veta exakt var? Hegel är ju allmänt känd för begreppen tes, antites, syntes.

Det är nog rätt att Hegel inte använder begreppen tes, antites och syntes.

Hegel använder begreppen abstrakt, negativt och konkret för att beskriva de tre stegen i sin logiska metod. Det abstrakta är det första steget, där ett begrepp presenteras i sin renaste och enklaste form, utan att ta hänsyn till dess relationer till andra begrepp. Det negativa är det andra steget, där ett begrepp visar sig vara otillräckligt och motsägelsefullt, och därmed tvingas att förneka sig självt och övergå till ett annat begrepp. Det konkreta är det tredje steget, där ett begrepp uppnår sin sanna innebörd och räckvidd, genom att integrera de tidigare begreppen i en enhetlig och harmonisk helhet.
Ref. https://www.reddit.com/r/philosophy/comments/6ipz9w/what_hegels_logical_method_is/?rdt=56226

Han använder väl begreppen men kallar dem något annat än tes, antites, syntes. Dessa ord är väl något Marx tolkat fram

[hakkapeliitta]

Han använder väl begreppen men kallar dem något annat än tes, antites, syntes. Dessa ord är väl något Marx tolkat fram

Håller med även om Pilatus citat möjligen försöker en omskrivning om detta.
Hegels, Marx' dialektik har ursprung i Aristoteles dialektik.
Vad jag tycker är jobbigt och missvisande är den schematiska formeln tes - antites - syntes.
Med den här skitformeln gör man våld på allt levande, all kreativitet, allt spontant som hör livet till.