Om ingenting alls;

[guldminnet]

det folk vill läsa; din egen historia utan förskönande mer ärligt mer utvecklande mer analytiskt mer associatärt vad har du kommit fram till efter alla år av hårt levende motgångar vinster förluster segrar och hägringar? Inget? jasså men det visste vi redan... Ingenting är väldigt svårdeffinerat, hur känns det? låter det som något särskilt? säger det något? -om det gör skulle jag svara. Smakar det? Möjligtvis; smaken är också det en vanesak; så man kan vänja sig vid ingenting? -det kan jag nog inte påstå. -Hur ser ingenting ut då? - det ser definitivt ut som allt men det är givetvis inte sant ändå, så varför tar du inte en titt? -bara så där? - ja - nej det är något lurt här -garanterat

[Algotezza]

det folk vill läsa; din egen historia utan förskönande mer ärligt mer utvecklande mer analytiskt mer associatärt vad har du kommit fram till efter alla år av hårt levende motgångar vinster förluster segrar och hägringar? Inget? jasså men det visste vi redan... Ingenting är väldigt svårdeffinerat, hur känns det? låter det som något särskilt? säger det något? -om det gör skulle jag svara. Smakar det? Möjligtvis; smaken är också det en vanesak; så man kan vänja sig vid ingenting? -det kan jag nog inte påstå. -Hur ser ingenting ut då? - det ser definitivt ut som allt men det är givetvis inte sant ändå, så varför tar du inte en titt? -bara så där? - ja - nej det är något lurt här -garanterat

Ingenting är motsatsen till någonting, en tänkt motsättning. Det finns som idé. Tomrum är någonting. I vakuum händer virtuella partikelhändelser. Vakuumet kokar.

[xion]

Varför finns det något när det enklaste vore att ingenting fanns?
Så skrev en forumdeltagare en gång.
Någonting finns ju i alla fall nu men har det alltid varit så?
Kan någonting uppstå ur intet?
Detta strider mot lagen om orsak och verkan. Hur logiskt oantastlig är denna lag?
Om den är giltig har någonting alltid funnits.

[Algotezza]

Varför finns det något när det enklaste vore att ingenting fanns?
Så skrev en forumdeltagare en gång.
Någonting finns ju i alla fall nu men har det alltid varit så?
Kan någonting uppstå ur intet?
Detta strider mot lagen om orsak och verkan. Hur logiskt oantastlig är denna lag?
Om den är giltig har någonting alltid funnits.

Ja, något har funnits all-tid, förutsatt att detta något är tidsberoende. Är det tidsoberoende "fanns" det före all-tid.

[Pilatus]

Varför finns det något när det enklaste vore att ingenting fanns?
Så skrev en forumdeltagare en gång.
Någonting finns ju i alla fall nu men har det alltid varit så?
Kan någonting uppstå ur intet?
Detta strider mot lagen om orsak och verkan. Hur logiskt oantastlig är denna lag?
Om den är giltig har någonting alltid funnits.

Ja, något har funnits all-tid, förutsatt att detta något är tidsberoende. Är det tidsoberoende "fanns" det före all-tid.

Riktigt muntert blir det då någon frågar hur något kan uppstå ur intet. Om intet är rådande så tycks frågan likväl förutsätta lagen om orsak och verkan. Men varifrån kom lagen om kausalitet, att det skall finnas en orsak till att det blev någonting alls.

Ett svar kan ju vara att det inte existerade någonting som hindrade tillkomsten av något. Man kan göra antagandet att materia uppstod jämsides med antimateria, i lika mängd. Mängderna var exakt lika stora. Kanske hade all denna energi och materia bildats på lånad tid, vilket förekommer i kvantvärlden. Att någonting sker kan föregå dess orsak. Alltså, så här långt, ännu inte något logiskt brott. Vad som sedan hände var att allt detta försvann, nästan, det annihilerades i en bastant puff. Big Bang! Men det blev kvar en obetydlig mängd på grund av någon ojämnhet mellan materia och antimateria, universum.

Det här är en saga om hur universum kan ha bildats, utan hjälp av kausalitet. För om det inte finns något kan vad som helst hända. Eller kan det inte?

[xion]

Varför finns det något när det enklaste vore att ingenting fanns?
Så skrev en forumdeltagare en gång.
Någonting finns ju i alla fall nu men har det alltid varit så?
Kan någonting uppstå ur intet?
Detta strider mot lagen om orsak och verkan. Hur logiskt oantastlig är denna lag?
Om den är giltig har någonting alltid funnits.

Ja, något har funnits all-tid, förutsatt att detta något är tidsberoende. Är det tidsoberoende "fanns" det före all-tid.

Ja evigheten kan knappast vara tidsberoende.

[xion]

Varför finns det något när det enklaste vore att ingenting fanns?
Så skrev en forumdeltagare en gång.
Någonting finns ju i alla fall nu men har det alltid varit så?
Kan någonting uppstå ur intet?
Detta strider mot lagen om orsak och verkan. Hur logiskt oantastlig är denna lag?
Om den är giltig har någonting alltid funnits.

Ja, något har funnits all-tid, förutsatt att detta något är tidsberoende. Är det tidsoberoende "fanns" det före all-tid.

Riktigt muntert blir det då någon frågar hur något kan uppstå ur intet. Om intet är rådande så tycks frågan likväl förutsätta lagen om orsak och verkan. Men varifrån kom lagen om kausalitet, att det skall finnas en orsak till att det blev någonting alls.

Ett svar kan ju vara att det inte existerade någonting som hindrade tillkomsten av något. Man kan göra antagandet att materia uppstod jämsides med antimateria, i lika mängd. Mängderna var exakt lika stora. Kanske hade all denna energi och materia bildats på lånad tid, vilket förekommer i kvantvärlden. Att någonting sker kan föregå dess orsak. Alltså, så här långt, ännu inte något logiskt brott. Vad som sedan hände var att allt detta försvann, nästan, det annihilerades i en bastant puff. Big Bang! Men det blev kvar en obetydlig mängd på grund av någon ojämnhet mellan materia och antimateria, universum.

Det här är en saga om hur universum kan ha bildats, utan hjälp av kausalitet. För om det inte finns något kan vad som helst hända. Eller kan det inte?

Det strider mot vår logik att något skulle kunna uppstå ur intet och utan orsak.
Men å andra sidan. Det är svårt att förstå evigheten också.

[Algotezza]

Riktigt muntert blir det då någon frågar hur något kan uppstå ur intet. Om intet är rådande så tycks frågan likväl förutsätta lagen om orsak och verkan. Men varifrån kom lagen om kausalitet, att det skall finnas en orsak till att det blev någonting alls.

Ett svar kan ju vara att det inte existerade någonting som hindrade tillkomsten av något. Man kan göra antagandet att materia uppstod jämsides med antimateria, i lika mängd. Mängderna var exakt lika stora. Kanske hade all denna energi och materia bildats på lånad tid, vilket förekommer i kvantvärlden. Att någonting sker kan föregå dess orsak. Alltså, så här långt, ännu inte något logiskt brott. Vad som sedan hände var att allt detta försvann, nästan, det annihilerades i en bastant puff. Big Bang! Men det blev kvar en obetydlig mängd på grund av någon ojämnhet mellan materia och antimateria, universum.

Det här är en saga om hur universum kan ha bildats, utan hjälp av kausalitet. För om det inte finns något kan vad som helst hända. Eller kan det inte?

Hehe, du pekar trots allt en orsak, "någon ojämnhet mellan materia och icke-materia", som vi vi antingen får kalla Gud eller Slumpen, den s.k. vetenskapliga benämningen på Gud eller det man saknar förklaring på.

[Vertumnus]

Ingenting finns inte! Så varför förutsätta att det skulle ha funnits?

[Pilatus]

Det strider mot vår logik att något skulle kunna uppstå ur intet och utan orsak.

Ja, det gör det säkert. Kvantmekaniken bryr sig inte så mycket om logikens krav på att orsak alltid föregår förändring. Rymden vimlar av virtuella partiklar som skapats ur intet. Det kan vara partikelpar och fotoner, de får finnas under kort tid med lånad energi. Det som kan förklara dessa partiklars korta liv är osäkerhetsrelationen. Mängden energi måste återställas.

[xion]

Det strider mot vår logik att något skulle kunna uppstå ur intet och utan orsak.

Ja, det gör det säkert. Kvantmekaniken bryr sig inte så mycket om logikens krav på att orsak alltid föregår förändring. Rymden vimlar av virtuella partiklar som skapats ur intet. Det kan vara partikelpar och fotoner, de får finnas under kort tid med lånad energi. Det som kan förklara dessa partiklars korta liv är osäkerhetsrelationen. Mängden energi måste återställas.

Det kommer alltid att finnas kunskapsluckor men detta förändrar ingenting i sak

[Vertumnus]

Det strider mot vår logik att något skulle kunna uppstå ur intet och utan orsak.

Ja, det gör det säkert. Kvantmekaniken bryr sig inte så mycket om logikens krav på att orsak alltid föregår förändring. Rymden vimlar av virtuella partiklar som skapats ur intet. Det kan vara partikelpar och fotoner, de får finnas under kort tid med lånad energi. Det som kan förklara dessa partiklars korta liv är osäkerhetsrelationen. Mängden energi måste återställas.

Här förutsätts ett rum som består av intet, men finns verkligen något sådant? Kan vi skapa ett totalt tomt rum eller kan vi hitta ett sådant någonstans i universum? Finns det något utsnitt av universum som är fullkomligt tomt? Jag tror inte det. Rymden i sin helhet genomkorsas av gravitationsfält och får på så vis en topologisk struktur som gör varje punkt både unik och satt i ett sammanhang. Vi kan tömma ett rum del för del, men kan vi också tömma det på dess rumslighet utan att det upphör att existera?

[Pilatus]

Ja, det gör det säkert. Kvantmekaniken bryr sig inte så mycket om logikens krav på att orsak alltid föregår förändring. Rymden vimlar av virtuella partiklar som skapats ur intet. Det kan vara partikelpar och fotoner, de får finnas under kort tid med lånad energi. Det som kan förklara dessa partiklars korta liv är osäkerhetsrelationen. Mängden energi måste återställas.

Det kommer alltid att finnas kunskapsluckor men detta förändrar ingenting i sak

Ja visst, det är vi säkert eniga om. Men Werner Heisenberg föddes 1901 och fick Nobelpriset 1932 för sina beräkningar inom kvantmekaniken. Så det vi talar om har varit känt i ca hundra år. Matematiskt är det inte alltför komplicerat att räkna ut hur stor Heisenbergs osäkerhetsrelation är i ett givet fall. Det är en annan sak att kvantmekaniken tycks trotsa vardagslogiken. Matematiskt finns det inga tvivel om hur det fungerar. Men intuitivt är det litet besvärligare att acceptera. Inte ens Einstein ville kännas vid att något i naturen kunde trotsa tanken på en ordnad värld där slumpen inte hade någon plats.

Heisenberg.jpg

[Algotezza]

Ja, som jag skrev tidigare blir slumpen och därmed osäkerhetsrelationen naturvetenskapens motsvarighet till Gud, eftersom den "förklarar" hur världen uppkommit och hur någonting kan skapas ur ingenting.. Creatio ex Nihilo är ju annars Guds område. Man sätter andra namn på de faktorer som gjorde att universum och vi kunde bli till och har lämplig matematik som stödjande argument och hoppas att detta ska vara en djupare och mer vetenskaplig förklaring än att hänvisa till gudomliga skaparkraft.

[Algotezza]

Angående svar på frågan om universums tillkomst


Var tid och plats har sina tidsbundna och ofta kulturellt betingade förklaringar. Kan man ta av sig sina tolkningsglasögon, oavsett deras egenskaper, och se världen, observera den, utan att tolka, bedöma och värdera? Å andra sidan, varför skulle man ta av sig dessa glasögon och sluta med dessa aktiviteter?

Det är ganska behagligt att bara observera världen och sina reaktioner utan att bedöma och värdera. Det kan leda till något intressant, tror jag.