Primärt och sekundärt

[Algotezza]

Vi får information om omvärlden via perceptionsprocessen. Huruvida omvärlden är av fysisk eller mental natur kan vi lämna därhän, för det är likväl primärt via upplevandet vi vet något alls om omvärlden. Med hjälp av förnuft och känsla försöker vi förstå omvärlden. Vi kan mäta, väga och räkna företeelserna omkring oss. Dessa processer blir vi också varse via vårt upplevande. Upplevandet är den primära källan till vår kunskap och syn på omvärlden. Vissa menar att intuitionen kan ge oss information, men i så fall för denna också räknas till upplevelseorganen.

Oavsett hur vi karakteriserar omvärlden är det alltså primärt via perceptionsprocessen vi får information och via process vi skapar oss en bild av världen och dess egenskaper.

Vad är primärt då? Det faktum att vi upplever eller vad vi upplever och vår tolkning av det som sinnena levererar?

[xion]

Vi får information om omvärlden via perceptionsprocessen. Huruvida omvärlden är av fysisk eller mental natur kan vi lämna därhän, för det är likväl primärt via upplevandet vi vet något alls om omvärlden. Med hjälp av förnuft och känsla försöker vi förstå omvärlden. Vi kan mäta, väga och räkna företeelserna omkring oss. Dessa processer blir vi också varse via vårt upplevande. Upplevandet är den primära källan till vår kunskap och syn på omvärlden. Vissa menar att intuitionen kan ge oss information, men i så fall för denna också räknas till upplevelseorganen.

Oavsett hur vi karakteriserar omvärlden är det alltså primärt via perceptionsprocessen vi får information och via process vi skapar oss en bild av världen och dess egenskaper.

Vad är primärt då? Det faktum att vi upplever eller vad vi upplever och vår tolkning av det som sinnena levererar?

Primärt måste väl vara det som sinnena levererar.
Därefter det vi upplever.
Sedan tolkningen av upplevelsen.

Eller också tvärt om.

[Algotezza]

Vi får information om omvärlden via perceptionsprocessen. Huruvida omvärlden är av fysisk eller mental natur kan vi lämna därhän, för det är likväl primärt via upplevandet vi vet något alls om omvärlden. Med hjälp av förnuft och känsla försöker vi förstå omvärlden. Vi kan mäta, väga och räkna företeelserna omkring oss. Dessa processer blir vi också varse via vårt upplevande. Upplevandet är den primära källan till vår kunskap och syn på omvärlden. Vissa menar att intuitionen kan ge oss information, men i så fall för denna också räknas till upplevelseorganen.

Oavsett hur vi karakteriserar omvärlden är det alltså primärt via perceptionsprocessen vi får information och via process vi skapar oss en bild av världen och dess egenskaper.

Vad är primärt då? Det faktum att vi upplever eller vad vi upplever och vår tolkning av det som sinnena levererar?

Primärt måste väl vara det som sinnena levererar.
Därefter det vi upplever.
Sedan tolkningen av upplevelsen.

Eller också tvärt om.

Vi har väl bara primärt tillgång till själva upplevelsen. Allt övrigt är väl ett resultat av tolkningen. Och att själva upplevelsen är det primära är ju också en del av tolkningen. Vad som är primärt och sekundärt är alltså en tolkningsfråga, utifrån den metafysik och ontologi man utgår från. Sedan kanske det är en tolkningsfråga vad som skall betraktas som en tolkningsfråga...

[Smisk]

Vi får information om omvärlden via perceptionsprocessen. Huruvida omvärlden är av fysisk eller mental natur kan vi lämna därhän, för det är likväl primärt via upplevandet vi vet något alls om omvärlden. Med hjälp av förnuft och känsla försöker vi förstå omvärlden. Vi kan mäta, väga och räkna företeelserna omkring oss. Dessa processer blir vi också varse via vårt upplevande. Upplevandet är den primära källan till vår kunskap och syn på omvärlden. Vissa menar att intuitionen kan ge oss information, men i så fall för denna också räknas till upplevelseorganen.

Oavsett hur vi karakteriserar omvärlden är det alltså primärt via perceptionsprocessen vi får information och via process vi skapar oss en bild av världen och dess egenskaper.

Vad är primärt då? Det faktum att vi upplever eller vad vi upplever och vår tolkning av det som sinnena levererar?

Internt/externt är två aspekter av existensen vi har tillgång till så existensens natur inkluderar bägge precis som våran.
Ingen av dem är primära eller sekundära i något slutgiltigt avseende. Vi verkar vara funtade som så att vi har en benägenhet att leta efter det fundamentala i saker vi har kunskap om. Detta tänker jag att vi gör för att kunna navigera, alltså för att kunna styra över våra liv.

Inre/yttre existerar tillsammans och samtidigt och tanken att något skulle innefatta, föregå eller utesluta något annat av dessa verkar vara en konsekvens av att vi har den benägenheten.

Ett exempel är det där vi tänker oss att "allt måste bestå av mindre byggstenar" där "atomer är de minsta stenarna".
Detta är en förenkling och det är inte en metafysisk sanning.

Jag gillar Spinozas teori om det:

https://en.wikipedia.org/wiki/Psychophy ... arallelism

In the philosophy of mind, psychophysical parallelism (or simply parallelism) is the theory that mental and bodily events are perfectly coordinated, without any causal interaction between them. As such, it affirms the correlation of mental and bodily events (since it accepts that when a mental event occurs, a corresponding physical effect occurs as well), but denies a direct cause and effect relation between mind and body.

[Marksa]

Vi har väl bara primärt tillgång till själva upplevelsen. Allt övrigt är väl ett resultat av tolkningen. Och att själva upplevelsen är det primära är ju också en del av tolkningen. Vad som är primärt och sekundärt är alltså en tolkningsfråga, utifrån den metafysik och ontologi man utgår från. Sedan kanske det är en tolkningsfråga vad som skall betraktas som en tolkningsfråga...

Alla medvetna upplevelser från kropp och sinne bearbetas av våran eminenta tolkningsapparat som under hela våran vakna tid målar upp och uppdaterar bilden av våran omvärld. Allt detta för att vi skall ta beslut både direkta och indirekta, omedvetna och i viss mån medvetna sådana.
Så då kan man tycka att det primära kan vara sinnesdata.
Men vi kan ju till dels forma våran yttre värld mot den idealbild vi bär inom oss, och då blir denna idealbild den primära drivkraften.

Så du kan man väll säga att det är resan och vägen dit som är det intressanta.

[David H]

Vi får information om omvärlden via perceptionsprocessen. Huruvida omvärlden är av fysisk eller mental natur kan vi lämna därhän, för det är likväl primärt via upplevandet vi vet något alls om omvärlden. Med hjälp av förnuft och känsla försöker vi förstå omvärlden. Vi kan mäta, väga och räkna företeelserna omkring oss. Dessa processer blir vi också varse via vårt upplevande. Upplevandet är den primära källan till vår kunskap och syn på omvärlden. Vissa menar att intuitionen kan ge oss information, men i så fall för denna också räknas till upplevelseorganen.

Oavsett hur vi karakteriserar omvärlden är det alltså primärt via perceptionsprocessen vi får information och via process vi skapar oss en bild av världen och dess egenskaper.

Vad är primärt då? Det faktum att vi upplever eller vad vi upplever och vår tolkning av det som sinnena levererar?

Detta tänker jag stämmer väl överens med hur Jung resonerar. Jung delar in mellan två olika perceptionsförmågor, sinnesförnimmelse och intuition, och två olika bedömningsförmågor, intellekt och känsla.
Vad som är primärt och sekundärt går dock inte besvara på något enkelt sätt, enligt Jung. Det är en dynamisk process där fokuspunkt hela tiden skiftar. En av funktionerna är mer dominant än de andra, men vilken funktion som är mest dominant kan skifta.

Vidare tänker jag också att alla dessa fyra funktioner vävs in i varandra på olika sätt. Kan här påminna oss om Spinozas dubbelaspektteori, och den dynamik som yinyang symboliserar. Det är bara när vi skapar oss en stillbild som det finns distinktioner att tala om.

Se tråd: viewtopic.php?f=3&t=12531

Eller text där Jung diskuterar detta: http://psychclassics.yorku.ca/Jung/type ... ----------

[Algotezza]

Vi får information om omvärlden via perceptionsprocessen. Huruvida omvärlden är av fysisk eller mental natur kan vi lämna därhän, för det är likväl primärt via upplevandet vi vet något alls om omvärlden. Med hjälp av förnuft och känsla försöker vi förstå omvärlden. Vi kan mäta, väga och räkna företeelserna omkring oss. Dessa processer blir vi också varse via vårt upplevande. Upplevandet är den primära källan till vår kunskap och syn på omvärlden. Vissa menar att intuitionen kan ge oss information, men i så fall för denna också räknas till upplevelseorganen.

Oavsett hur vi karakteriserar omvärlden är det alltså primärt via perceptionsprocessen vi får information och via process vi skapar oss en bild av världen och dess egenskaper.

Vad är primärt då? Det faktum att vi upplever eller vad vi upplever och vår tolkning av det som sinnena levererar?

Detta tänker jag stämmer väl överens med hur Jung resonerar. Jung delar in mellan två olika perceptionsförmågor, sinnesförnimmelse och intuition, och två olika bedömningsförmågor, intellekt och känsla.
Vad som är primärt och sekundärt går dock inte besvara på något enkelt sätt, enligt Jung. Det är en dynamisk process där fokuspunkt hela tiden skiftar. En av funktionerna är mer dominant än de andra, men vilken funktion som är mest dominant kan skifta.

Vidare tänker jag också att alla dessa fyra funktioner vävs in i varandra på olika sätt. Kan här påminna oss om Spinozas dubbelaspektteori, och den dynamik som yinyang symboliserar. Det är bara när vi skapar oss en stillbild som det finns distinktioner att tala om.

Se tråd: http://filosofiforum.se/forum/viewtopic.php?f=3&t=12531

Eller text där Jung diskuterar detta: http://psychclassics.yorku.ca/Jung/type ... ----------

Det är en dynamisk process skriver du, vilken då? Perceptionsprocessen? Kunskapsprocessen?

[David H]

Det är en dynamisk process skriver du, vilken då? Perceptionsprocessen? Kunskapsprocessen?

Svaret på frågan om vad som är primärt och vad är sekundärt tänker jag är föränderligt, och det är därför jag kallar det dynamiskt

Eftersom det inte bara handlar om perception skulle jag inte kalla det perceptionsprocessen, men kunskapsprocessen låter som mer intressant benämning, tycker jag.

[Algotezza]

Det är en dynamisk process skriver du, vilken då? Perceptionsprocessen? Kunskapsprocessen?

Svaret på frågan om vad som är primärt och vad är sekundärt tänker jag är föränderligt, och det är därför jag kallar det dynamiskt

Eftersom det inte bara handlar om perception skulle jag inte kalla det perceptionsprocessen, men kunskapsprocessen låter som mer intressant benämning, tycker jag.

Perception är väl nödvändig för att skapa empirisk kunskap, antar jag, och kan väl då betecknas som en primär källa för sådan kunskap. Men för att förstå vad man upplever och förvandla det till kunskap krävs förnuft, logik, känsla, fantasi, intuition. Kunskap är information vi har förstått och internaliserat och kopplat ihop med befintlig kunskap. Nästa steg är vishet, som kräver sitt leap of wisdom, tror jag.

[David H]

Perception är väl nödvändig för att skapa empirisk kunskap, antar jag, och kan väl då betecknas som en primär källa för sådan kunskap. Men för att förstå vad man upplever och förvandla det till kunskap krävs förnuft, logik, känsla, fantasi, intuition. Kunskap är information vi har förstått och internaliserat och kopplat ihop med befintlig kunskap. Nästa steg är vishet, som kräver sitt leap of wisdom, tror jag.

Om jag utgår från jungianskt perspektiv beskrivs tanke eller känsla som primärfunktion om någon av dessa funktioner fungerar som överordnande princip.
Det handlar inte om att det inte involverar perception, men perceptionen är då underordnad tanken eller känslan, således kan perceptionen beskrivas som sekundär

Vice versa gäller om sinnesförnimmelse eller intuition fungerar som överordnad princip.

Det kanske dock inte riktigt relaterar till vad du tänkte att den här tråden skulle handla om?

[Algotezza]

Perception är väl nödvändig för att skapa empirisk kunskap, antar jag, och kan väl då betecknas som en primär källa för sådan kunskap. Men för att förstå vad man upplever och förvandla det till kunskap krävs förnuft, logik, känsla, fantasi, intuition. Kunskap är information vi har förstått och internaliserat och kopplat ihop med befintlig kunskap. Nästa steg är vishet, som kräver sitt leap of wisdom, tror jag.

Om jag utgår från jungianskt perspektiv beskrivs tanke eller känsla som primärfunktion om någon av dessa funktioner fungerar som överordnande princip.
Det handlar inte om att det inte involverar perception, men perceptionen är då underordnad tanken eller känslan, således kan perceptionen beskrivas som sekundär

Vice versa gäller om sinnesförnimmelse eller intuition fungerar som överordnad princip.

Det kanske dock inte riktigt relaterar till vad du tänkte att den här tråden skulle handla om?

Ja, allt beror ju på perspektivet.

Tråden får handla om det skribenterna tar upp.

[Anders]

Perceptionerna är många, och ytterst informationsrika. Bara för en person. Och då man enas om vad som står på är man ofta i sällskap.

Kärlek är svår att sluta sig till bara med en enkel perception. Hitler som klappar den blomframsräckande flickan på huvudet under en parad. Ger inte lillräcklig info.

[Algotezza]

Perceptionerna är många, och ytterst informationsrika. Bara för en person. Och då man enas om vad som står på är man ofta i sällskap.

Kärlek är svår att sluta sig till bara med en enkel perception. Hitler som klappar den blomframsräckande flickan på huvudet under en parad. Ger inte lillräcklig info.

För allsidig bild av något ur flera perspektiv krävs vittnesmål från flera olika personer och vid flera tillfällen.