Filosofiskt hållbara argument

[Algotezza]

Vad menar vi med filosofiskt hållbara argument? Vilken bas skall sådana vila på för att vara hållbara? Eget tyckande, egna värderingar och eget omdöme? Intersubjektiv konsensus? Kan man rösta om det?

Är det öht möjligt att övertyga någon om något med "hållbara argument" som vägrar övertygas? De flesta argument kan bortförklaras, tycks det.

[Pilatus]

Vad menar vi med filosofiskt hållbara argument? Vilken bas skall sådana vila på för att vara hållbara? Eget tyckande, egna värderingar och eget omdöme? Intersubjektiv konsensus? Kan man rösta om det?

Är det öht möjligt att övertyga någon om något med "hållbara argument" som vägrar övertygas? De flesta argument kan bortförklaras, tycks det.

Det är säkert mycket beroende av situationen. Goda argument är ofta kontrollerbara, refererar till standard, godtagen lärobok och liknande. Ibland något som sägs av någon som vi litar på. Alltså att vi ibland utsätter oss för risken att argumentet inte håller vid en noggrannare analys. Det kanske vi kan acceptera ibland.

Om det handlar om etiska omdömen kan det gamla rådet vara giltigt att man sover på saken. Att fatta snabba beslut kan tyckas bra, men är inte alltid de vi skulle fatta om vi fått tid att tänka.

Det händer oss alla, tror jag, att vi håller fast vid vår övertygelse för länge. Då vi ser andra göra det kan vi reagera med irritation. Ibland är det klokt att stanna upp ett ögonblick och pröva grunden för det egna tänkandet. Jag tror det är få som är så begåvade och pålästa att de nästan alltid kommer rätt i en diskussion. De finns säkert, man får lyssna och eventuellt anlita litteraturen. Det finns nästan alltid de som redan funderat på frågan.

[Tartaros]

Vad menar vi med filosofiskt hållbara argument? Vilken bas skall sådana vila på för att vara hållbara? Eget tyckande, egna värderingar och eget omdöme? Intersubjektiv konsensus? Kan man rösta om det?

Lite underligt formulerat kan jag tycka. Men, det första man bör se till är ju att ett argument är motsägelsefritt. Och sedan inte minst relevant och går att pröva.

Är det öht möjligt att övertyga någon om något med "hållbara argument" som vägrar övertygas? De flesta argument kan bortförklaras, tycks det.

Om man vill övertyga någon så måste man ju visa att personens argument inte håller. Det kan ju vara att det personen i fråga argumenterar för inte är förenligt med personen i frågas egna värderingar. Men måste alltid utgå i från motpartens egna premisser och visa att de inte håller. T.ex. att en kristen persons sätter sig till doms över någon eller vill straffa en syndare argumenterar och handlar på ett sätt som är oförenligt med vad kristus säger i evangelierna..osv.

[Algotezza]

Vad menar vi med filosofiskt hållbara argument? Vilken bas skall sådana vila på för att vara hållbara? Eget tyckande, egna värderingar och eget omdöme? Intersubjektiv konsensus? Kan man rösta om det?

Är det öht möjligt att övertyga någon om något med "hållbara argument" som vägrar övertygas? De flesta argument kan bortförklaras, tycks det.

Det är säkert mycket beroende av situationen. Goda argument är ofta kontrollerbara, refererar till standard, godtagen lärobok och liknande. Ibland något som sägs av någon som vi litar på. Alltså att vi ibland utsätter oss för risken att argumentet inte håller vid en noggrannare analys. Det kanske vi kan acceptera ibland.

Om det handlar om etiska omdömen kan det gamla rådet vara giltigt att man sover på saken. Att fatta snabba beslut kan tyckas bra, men är inte alltid de vi skulle fatta om vi fått tid att tänka.

Det händer oss alla, tror jag, att vi håller fast vid vår övertygelse för länge. Då vi ser andra göra det kan vi reagera med irritation. Ibland är det klokt att stanna upp ett ögonblick och pröva grunden för det egna tänkandet. Jag tror det är få som är så begåvade och pålästa att de nästan alltid kommer rätt i en diskussion. De finns säkert, man får lyssna och eventuellt anlita litteraturen. Det finns nästan alltid de som redan funderat på frågan.

Ja, situationen och sammanhanget är avgörande, vilka som deltar i en diskussion, och när och var och i vilket forum denna äger rum. Mycket beror på vilken bas av konsensus som råder bland deltagarna, vad som ses som självklart och ej nödvändigt att ta upp och ifråhgasätta. Ibland kan man skapa något nytt genom att ifrågasätta det självklara som alla tar för givet.

Och man har ju alltid, som du är inne på, olika tanketraditioner, eller filosfiska förhållningssätt eller vad det skall kallas, att förhålla sig till, och ens egna övertygelser har ju sprungit ur någon sådan eller några sådana, antingen mer eller mindre direkt eller i reaktion mot någon sådan. Vilka kunskapsvägar eller kunskapskällor räknar man med? Vilken metafysik och ontologi?

Sova på saken är alltid bra, att undvika att förhasta sig, oavsett vad saken gäller.

Jag tror det är mycket svårt när man nått en viss ålder att helt ändra sin syn på världen och sig själv, men man kan alltid försösa korrigera den eller utveckla den, om den leder till problem.

Ja, det stämmer nog ganska bra, att det finns det som redan tänkt till om de problem man aktualiserar och belyst det på sätt man kan ha nytta av att ta del av.

[Algotezza]

Är det öht möjligt att övertyga någon om något med "hållbara argument" som vägrar övertygas? De flesta argument kan bortförklaras, tycks det.

Om man vill övertyga någon så måste man ju visa att personens argument inte håller. Det kan ju vara att det personen i fråga argumenterar för inte är förenligt med personen i frågas egna värderingar. Men måste alltid utgå i från motpartens egna premisser och visa att de inte håller. T.ex. att en kristen persons sätter sig till doms över någon eller vill straffa en syndare argumenterar och handlar på ett sätt som är oförenligt med vad kristus säger i evangelierna..osv.

Ja, att syna argument i sömmarna om de är logiskt motsägelsefria brukar vara rätt effektivt, att kämföra en persons teori med dennas praktik, när det gäller etik/moral.

[Vertumnus]

Vad menar vi med filosofiskt hållbara argument? Vilken bas skall sådana vila på för att vara hållbara? Eget tyckande, egna värderingar och eget omdöme? Intersubjektiv konsensus? Kan man rösta om det?

Är det öht möjligt att övertyga någon om något med "hållbara argument" som vägrar övertygas? De flesta argument kan bortförklaras, tycks det.

Argumentet eller argumenten är det som binder samman premiss och slutsats, argumenten hör till logiken. Med argument vädjar man till tänkandet och vägrar man tänka faler argumenten platt oavsett hållbarhet. Men det är ju inte säkert att det är argumenten som förkastas, det kan lika väl vara premissen.

[David H]

Vad menar vi med filosofiskt hållbara argument? Vilken bas skall sådana vila på för att vara hållbara? Eget tyckande, egna värderingar och eget omdöme? Intersubjektiv konsensus? Kan man rösta om det?

Är det öht möjligt att övertyga någon om något med "hållbara argument" som vägrar övertygas? De flesta argument kan bortförklaras, tycks det.

Ett förslag till svar: hållbara argument är argument som har både subjekts- och objektsförankring. Och jag är benägen att tänka att ett argument inte är helt hållbart förrän det faktiskt övertygar den som argumentet riktar sig till. Om personen i fråga vägrar? Det tyder då på att argumentet inte tilltalar viljan, och vi har därmed ett subjektsförankringsproblem.

Så här resonerar Henry W. Johnstone i boken "Philosophy and argument":

If the truth or falsity of any philosophical statement is relative to the argument that establishes or disestablishes it, then, unlike the truth or falsity of a scientific statement, it is not relative to objective facts. Hence there is no argumentum ad rem [to the thing] to establish or disestablish any philosophical statement. This leaves open only the possibility of an argumentum ad hominem [to the person] .

Själv håller jag inte helt med Johnstone om detta; det är inte en fråga om antingen eller, det är istället en fråga om både och! Filosofiska argument behöver relateras till både objektiv fakta och subjektiva faktorer, och det finns därmed både argumentum ad rem samt argumentum ad hominem att etablera.