Logik - och det tredje "sanningsvärdet"

[Algotezza]

Sakpåståenden/ faktasatser är ju enligt definitionen antingen sanna eller falska. Finns det kanske behov av ett "tredje sanningsvärde", när sanningshalten är omöjligt att avgöra empiriskt och när satsen ej är en logisk sanning utan t.ex. en paradox eller handlar om något som är omöjligt att empiriskt eller logiskt vare sig falsifiera eller verifiera?

"Denna sats är falsk." Var en sats som Sigurd Vojnov ägnade mycken tid åt. I stället för att "snurra runt" i satsens "logiska knut" kan man kalla dess "sanningsvärde" "oavgörbart" och karakterisera dess innehåll som nonsens.

Nonsens kan då få minst två betydelser: "strunt i gyllene dosor" eller "bortomempiriska, intuitiva, djuppsykologiska sanningar i gyllene doser", allt efter kynne och smak.

Kan samma sak gälla alla "djupa andliga sanningar" man möter t.ex. i flödet på Facebook eller olika "andliga forum", när stasens innehåll varken går att verifiera eller falsifiera via empiri och logik? Dess sanningsvärde är "oavgörbart" och dess innehåll nonsens (av någon form)?

Mycket av det t.ex. Martinus skriver är omöjligt att verifiera och falsifiera men måste man då avfärda det som "strunt i gyllene dosor"?

[xion]

Sakpåståenden/ faktasatser är ju enligt definitionen antingen sanna eller falska. Finns det kanske behov av ett "tredje sanningsvärde", när sanningshalten är omöjligt att avgöra empiriskt och när satsen ej är en logisk sanning utan t.ex. en paradox eller handlar om något som är omöjligt att empiriskt eller logiskt vare sig falsifiera eller verifiera?

"Denna sats är falsk." Var en sats som Sigurd Vojnov ägnade mycken tid åt. I stället för att "snurra runt" i satsens "logiska knut" kan man kalla dess "sanningsvärde" "oavgörbart" och karakterisera dess innehåll som nonsens.

Nonsens kan då få minst två betydelser: "strunt i gyllene dosor" eller "bortomempiriska, intuitiva, djuppsykologiska sanningar i gyllene doser", allt efter kynne och smak.

Kan samma sak gälla alla "djupa andliga sanningar" man möter t.ex. i flödet på Facebook eller olika "andliga forum", när stasens innehåll varken går att verifiera eller falsifiera via empiri och logik? Dess sanningsvärde är "oavgörbart" och dess innehåll nonsens (av någon form)?

Mycket av det t.ex. Martinus skriver är omöjligt att verifiera och falsifiera men måste man då avfärda det som "strunt i gyllene dosor"?

Grundregeln borde vara att det som inte kan verifieras på något sätt är falskt. Och så bör det fortsatt vara intill detta skett.
Något kan vara sannolikt om det överensstämmer med andra verifierade kunskaper, men sant blir det inte, bara en tro eller hypotes.

[Algotezza]

Sakpåståenden/ faktasatser är ju enligt definitionen antingen sanna eller falska. Finns det kanske behov av ett "tredje sanningsvärde", när sanningshalten är omöjligt att avgöra empiriskt och när satsen ej är en logisk sanning utan t.ex. en paradox eller handlar om något som är omöjligt att empiriskt eller logiskt vare sig falsifiera eller verifiera?

"Denna sats är falsk." Var en sats som Sigurd Vojnov ägnade mycken tid åt. I stället för att "snurra runt" i satsens "logiska knut" kan man kalla dess "sanningsvärde" "oavgörbart" och karakterisera dess innehåll som nonsens.

Nonsens kan då få minst två betydelser: "strunt i gyllene dosor" eller "bortomempiriska, intuitiva, djuppsykologiska sanningar i gyllene doser", allt efter kynne och smak.

Kan samma sak gälla alla "djupa andliga sanningar" man möter t.ex. i flödet på Facebook eller olika "andliga forum", när stasens innehåll varken går att verifiera eller falsifiera via empiri och logik? Dess sanningsvärde är "oavgörbart" och dess innehåll nonsens (av någon form)?

Mycket av det t.ex. Martinus skriver är omöjligt att verifiera och falsifiera men måste man då avfärda det som "strunt i gyllene dosor"?

Grundregeln borde vara att det som inte kan verifieras på något sätt är falskt. Och så bör det fortsatt vara intill detta skett.
Något kan vara sannolikt om det överensstämmer med andra verifierade kunskaper, men sant blir det inte, bara en tro eller hypotes.

Varför skall det som ej direkt kan falsifieras kallas falskt? Oavgörbart, tycker jag stämmer bättre överens med vad som är fallet.

[xion]

Sakpåståenden/ faktasatser är ju enligt definitionen antingen sanna eller falska. Finns det kanske behov av ett "tredje sanningsvärde", när sanningshalten är omöjligt att avgöra empiriskt och när satsen ej är en logisk sanning utan t.ex. en paradox eller handlar om något som är omöjligt att empiriskt eller logiskt vare sig falsifiera eller verifiera?

"Denna sats är falsk." Var en sats som Sigurd Vojnov ägnade mycken tid åt. I stället för att "snurra runt" i satsens "logiska knut" kan man kalla dess "sanningsvärde" "oavgörbart" och karakterisera dess innehåll som nonsens.

Nonsens kan då få minst två betydelser: "strunt i gyllene dosor" eller "bortomempiriska, intuitiva, djuppsykologiska sanningar i gyllene doser", allt efter kynne och smak.

Kan samma sak gälla alla "djupa andliga sanningar" man möter t.ex. i flödet på Facebook eller olika "andliga forum", när stasens innehåll varken går att verifiera eller falsifiera via empiri och logik? Dess sanningsvärde är "oavgörbart" och dess innehåll nonsens (av någon form)?

Mycket av det t.ex. Martinus skriver är omöjligt att verifiera och falsifiera men måste man då avfärda det som "strunt i gyllene dosor"?

Grundregeln borde vara att det som inte kan verifieras på något sätt är falskt. Och så bör det fortsatt vara intill detta skett.
Något kan vara sannolikt om det överensstämmer med andra verifierade kunskaper, men sant blir det inte, bara en tro eller hypotes.

Varför skall det som ej direkt kan falsifieras kallas falskt? Oavgörbart, tycker jag stämmer bättre överens med vad som är fallet.

Finns det en intelligent varelse i "etern" som kan verka utan att lämna några spår som verifierar detta?
Eftersom det inte finns något stöd för detta så måste svaret bli "nej".

Finns det liv på andra planeter?
Eftersom det finns så många planeter i världsrymden så vore det osannolikt att inte liv uppstått även på andra ställen.
Men vi vet det inte alltså är svaret "tills vidare nej".

[Pilatus]

Finns det liv på andra planeter?
Eftersom det finns så många planeter i världsrymden så vore det osannolikt att inte liv uppstått även på andra ställen.
Men vi vet det inte alltså är svaret "tills vidare nej".

Ett enklare svar är att frågan saknar både sanningsvärde och sannolikhet. Vi kan ju göra vissa antaganden och söka efter planeter med organiska ämnen i atmosfären. Genom att analysera stjärnljuset som passerar genom en exo-planets atmosfär är det möjligt att identifiera förekomst av organiska ämnen och gaser. Men eftersom det inte är något säkert tecken på på liv så tror jag arbetet fortsätter utan några spekulationer om sannolikheter. Logik förutsätter premisser som är sanna, eller i alla fall att vi har goda argument för att vi tror på premisserna.
Svarar vi nej, det finns inget liv på andra planeter, eftersom vi inte vet något, känns det inte som ett giltigt omdöme.

[xion]

Finns det liv på andra planeter?
Eftersom det finns så många planeter i världsrymden så vore det osannolikt att inte liv uppstått även på andra ställen.
Men vi vet det inte alltså är svaret "tills vidare nej".

Ett enklare svar är att frågan saknar både sanningsvärde och sannolikhet. Vi kan ju göra vissa antaganden och söka efter planeter med organiska ämnen i atmosfären. Genom att analysera stjärnljuset som passerar genom en exo-planets atmosfär är det möjligt att identifiera förekomst av organiska ämnen och gaser. Men eftersom det inte är något säkert tecken på på liv så tror jag arbetet fortsätter utan några spekulationer om sannolikheter. Logik förutsätter premisser som är sanna, eller i alla fall att vi har goda argument för att vi tror på premisserna.
Svarar vi nej, det finns inget liv på andra planeter, eftersom vi inte vet något, känns det inte som ett giltigt omdöme.

Vi kan alltid undersöka och försöka få svar på ifall något finns eller inte, men utgångspunkten som vi agerar utifrån måste vara att så länge vi inte har evidens så är svaret nej.

[Anders]

Sannolikheten är da shit.

[Algotezza]

Grundregeln borde vara att det som inte kan verifieras på något sätt är falskt. Och så bör det fortsatt vara intill detta skett.
Något kan vara sannolikt om det överensstämmer med andra verifierade kunskaper, men sant blir det inte, bara en tro eller hypotes.

Varför skall det som ej direkt kan falsifieras kallas falskt? Oavgörbart, tycker jag stämmer bättre överens med vad som är fallet.

Finns det en intelligent varelse i "etern" som kan verka utan att lämna några spår som verifierar detta?
Eftersom det inte finns något stöd för detta så måste svaret bli "nej".

Finns det liv på andra planeter?
Eftersom det finns så många planeter i världsrymden så vore det osannolikt att inte liv uppstått även på andra ställen.
Men vi vet det inte alltså är svaret "tills vidare nej".

Egentligen var ju ute efter hur vi kan se på och lösa "logiska knutar", t.ex. "lögnarproblemet" och "denna sats är falsk". Att deras "sanningsvärde" är "oavgörbart" eller "varken sant eller falskt" och innehållet nonsens.

Frågan om Gud eller intelligenta varelser som är smarta nog att undvika att lämna spår, är en fråga jag valt bort. Den korkade människan lämnar däremot tydliga spå både i miljön och digitalt. Hon klafsar omkring i världen som en elefant i en porslinsbutik och kastar sten i glashus.

En annan fråga är hur man skall ställa sig till det jag kallar intuitiva, djuppsykologiska sanningar, som kan slå an en sträng i en, ge viss resonans utifrån ens egen erfarenhet på området, men där man har svårt att peka på fyrkantig, mätbar empiri, "fysiska hårdfakta", som verifierar det hela. Kan man tala om "andlig empiri", alltså egen personlig erfarenhet av t.ex. meditation som kan bekräfta detta för en själv?

[Algotezza]

Sannolikheten är da shit.

Ja, verkligheten består av sannolikhetsmoln, tingen och händelserna omkring oss, som retar våra sinnen, och som vi via språket ger en mer pregnant och tydlig utformning. Men språket är på glid och betydelser förskjuts. Matematiska sanningar är på sätt och vis absoluta inom sina ramar, men vår upplevda verklighet har bara de ramar som är en följd av hur våra sinnen och vårt språk fungerar, och de är knappast absoluta utan beror på hur vi fungerar och hur vårt språk är beskaffat.

[Algotezza]

Finns det liv på andra planeter?
Eftersom det finns så många planeter i världsrymden så vore det osannolikt att inte liv uppstått även på andra ställen.
Men vi vet det inte alltså är svaret "tills vidare nej".

Ett enklare svar är att frågan saknar både sanningsvärde och sannolikhet. Vi kan ju göra vissa antaganden och söka efter planeter med organiska ämnen i atmosfären. Genom att analysera stjärnljuset som passerar genom en exo-planets atmosfär är det möjligt att identifiera förekomst av organiska ämnen och gaser. Men eftersom det inte är något säkert tecken på på liv så tror jag arbetet fortsätter utan några spekulationer om sannolikheter. Logik förutsätter premisser som är sanna, eller i alla fall att vi har goda argument för att vi tror på premisserna.
Svarar vi nej, det finns inget liv på andra planeter, eftersom vi inte vet något, känns det inte som ett giltigt omdöme.

Vi kan alltid undersöka och försöka få svar på ifall något finns eller inte, men utgångspunkten som vi agerar utifrån måste vara att så länge vi inte har evidens så är svaret nej.

Vilka kriterier finns på evidens? När håller bevisen? Vem bestämmer det? Vem bestämmer kriterierna?

[xion]

Varför skall det som ej direkt kan falsifieras kallas falskt? Oavgörbart, tycker jag stämmer bättre överens med vad som är fallet.

Finns det en intelligent varelse i "etern" som kan verka utan att lämna några spår som verifierar detta?
Eftersom det inte finns något stöd för detta så måste svaret bli "nej".

Finns det liv på andra planeter?
Eftersom det finns så många planeter i världsrymden så vore det osannolikt att inte liv uppstått även på andra ställen.
Men vi vet det inte alltså är svaret "tills vidare nej".

Egentligen var ju ute efter hur vi kan se på och lösa "logiska knutar", t.ex. "lögnarproblemet" och "denna sats är falsk". Att deras "sanningsvärde" är "oavgörbart" eller "varken sant eller falskt" och innehållet nonsens.

Frågan om Gud eller intelligenta varelser som är smarta nog att undvika att lämna spår, är en fråga jag valt bort. Den korkade människan lämnar däremot tydliga spå både i miljön och digitalt. Hon klafsar omkring i världen som en elefant i en porslinsbutik och kastar sten i glashus.

En annan fråga är hur man skall ställa sig till det jag kallar intuitiva, djuppsykologiska sanningar, som kan slå an en sträng i en, ge viss resonans utifrån ens egen erfarenhet på området, men där man har svårt att peka på fyrkantig, mätbar empiri, "fysiska hårdfakta", som verifierar det hela. Kan man tala om "andlig empiri", alltså egen personlig erfarenhet av t.ex. meditation som kan bekräfta detta för en själv?

En paradox är ett slags cirkelresonemang som inte har någon lösning. De enklaste formerna är t.ex. "Det finns ingen sanning", "Kretensare ljuger alltid" eller regler typ "moment 22". ingenting mer är ett slags tidsfördriv egentligen.

[xion]

Ett enklare svar är att frågan saknar både sanningsvärde och sannolikhet. Vi kan ju göra vissa antaganden och söka efter planeter med organiska ämnen i atmosfären. Genom att analysera stjärnljuset som passerar genom en exo-planets atmosfär är det möjligt att identifiera förekomst av organiska ämnen och gaser. Men eftersom det inte är något säkert tecken på på liv så tror jag arbetet fortsätter utan några spekulationer om sannolikheter. Logik förutsätter premisser som är sanna, eller i alla fall att vi har goda argument för att vi tror på premisserna.
Svarar vi nej, det finns inget liv på andra planeter, eftersom vi inte vet något, känns det inte som ett giltigt omdöme.

Vi kan alltid undersöka och försöka få svar på ifall något finns eller inte, men utgångspunkten som vi agerar utifrån måste vara att så länge vi inte har evidens så är svaret nej.

Vilka kriterier finns på evidens? När håller bevisen? Vem bestämmer det? Vem bestämmer kriterierna?

För mig är det mina egna kriterier som gäller. Ibland kan det finnas konsensus men det är inte nödvändigt ur mitt perspektiv.

[xion]

Varför skall det som ej direkt kan falsifieras kallas falskt? Oavgörbart, tycker jag stämmer bättre överens med vad som är fallet.

Finns det en intelligent varelse i "etern" som kan verka utan att lämna några spår som verifierar detta?
Eftersom det inte finns något stöd för detta så måste svaret bli "nej".

Finns det liv på andra planeter?
Eftersom det finns så många planeter i världsrymden så vore det osannolikt att inte liv uppstått även på andra ställen.
Men vi vet det inte alltså är svaret "tills vidare nej".

Egentligen var ju ute efter hur vi kan se på och lösa "logiska knutar", t.ex. "lögnarproblemet" och "denna sats är falsk". Att deras "sanningsvärde" är "oavgörbart" eller "varken sant eller falskt" och innehållet nonsens.

Frågan om Gud eller intelligenta varelser som är smarta nog att undvika att lämna spår, är en fråga jag valt bort. Den korkade människan lämnar däremot tydliga spå både i miljön och digitalt. Hon klafsar omkring i världen som en elefant i en porslinsbutik och kastar sten i glashus.

En annan fråga är hur man skall ställa sig till det jag kallar intuitiva, djuppsykologiska sanningar, som kan slå an en sträng i en, ge viss resonans utifrån ens egen erfarenhet på området, men där man har svårt att peka på fyrkantig, mätbar empiri, "fysiska hårdfakta", som verifierar det hela. Kan man tala om "andlig empiri", alltså egen personlig erfarenhet av t.ex. meditation som kan bekräfta detta för en själv?

Det som kallas känslans intelligens och som hämtar sin "empiri" från intuition och ens samlade erfarenheter. Kunskap som man inte ens är medveten om att man har.

[Algotezza]

Finns det en intelligent varelse i "etern" som kan verka utan att lämna några spår som verifierar detta?
Eftersom det inte finns något stöd för detta så måste svaret bli "nej".

Finns det liv på andra planeter?
Eftersom det finns så många planeter i världsrymden så vore det osannolikt att inte liv uppstått även på andra ställen.
Men vi vet det inte alltså är svaret "tills vidare nej".

Egentligen var ju ute efter hur vi kan se på och lösa "logiska knutar", t.ex. "lögnarproblemet" och "denna sats är falsk". Att deras "sanningsvärde" är "oavgörbart" eller "varken sant eller falskt" och innehållet nonsens.

Frågan om Gud eller intelligenta varelser som är smarta nog att undvika att lämna spår, är en fråga jag valt bort. Den korkade människan lämnar däremot tydliga spå både i miljön och digitalt. Hon klafsar omkring i världen som en elefant i en porslinsbutik och kastar sten i glashus.

En annan fråga är hur man skall ställa sig till det jag kallar intuitiva, djuppsykologiska sanningar, som kan slå an en sträng i en, ge viss resonans utifrån ens egen erfarenhet på området, men där man har svårt att peka på fyrkantig, mätbar empiri, "fysiska hårdfakta", som verifierar det hela. Kan man tala om "andlig empiri", alltså egen personlig erfarenhet av t.ex. meditation som kan bekräfta detta för en själv?

En paradox är ett slags cirkelresonemang som inte har någon lösning. De enklaste formerna är t.ex. "Det finns ingen sanning", "Kretensare ljuger alltid" eller regler typ "moment 22". ingenting mer är ett slags tidsfördriv egentligen.

Fast Sigurd Vojnov ägnade mycket energi åt att analysera satsen "Denna sats är falsk".

Lösningen är det jag föreslog, "varken sant eller falskt" och innehållsligt nonsens.

[Pilatus]

Svarar vi nej, det finns inget liv på andra planeter, eftersom vi inte vet något, känns det inte som ett giltigt omdöme.

Vi kan alltid undersöka och försöka få svar på ifall något finns eller inte, men utgångspunkten som vi agerar utifrån måste vara att så länge vi inte har evidens så är svaret nej.

Jag tror du missförstod vad jag skrev. Frågan om utomjordiskt liv har inte kunnat besvaras i något avseende. Det är alltså en öppen fråga om där finns några livsformer på exoplaneterna. Logiskt betyder det att frågan saknar sanningsvärde. Vi saknar goda premisser. Alltså kan vi inte svara med ett nej!