Vad är vetenskap?

[Ett rannsakat sinne]

Jag brukade vara rädd för det här med döden. Varje dag var ett helvete. Konstant i mitt bakhuvud så låg tankar om döden och hur oundvikligt det är. Men precis som alla andra blev jag äldre och lärde mig hantera det.

Men efter att jag accepterade min egen dödlighet kom ett annat dilemma: mänsklighetens existens. Mera specifikt det faktum att all vetenskap pekar mot ett oundvikligt slut. Global uppvärmning, atombomber, solens övergång till en röd jätte, gigantiska asteroider.

Även om vi lyckas överleva allt det som specifikt hotar vår planet så finns det ännu mer oundvikliga problem: universums död. All fakta vi har just nu pekar mot att vårt universum blir kallare och kallare, vilket betyder att det en dag kommer bli så kallt att inget liv kan existera. Det kommer finnas ett universum, men inget liv.

Så jag frågade mig själv vad meningen med livet ens är – varför bygga upp ett samhälle vi vet kommer dö ut? Det var så jag brukade tänka, innan jag dök djupare in på vetenskapen kring universum.
Jag insåg med tiden att vetenskap sällan är den ultimata sanningen, oavsett hur mycket bevis som samlats in. Nej, vetenskap är inte fakta – vetenskap är slutsatser vi dragit baserat på tillgänglig information. Gång på gång genom historien så har vad man trott varit vattentäta teorier visat sig vara fel.

En gång I tiden så var man säker på att jorden var platt. En gång I tiden trodde man att jorden var universums mittpunkt. Sen trodde man solen var universums mittpunkt och att vårt solsystem var hela universum. Sen trodde man att vintergatan var allt som fanns. Du fattar vad jag menar.

Poängen är att vi har observerat rymden på riktigt i bara 400 år mer eller mindre. Vår planet har existerat i miljarder år. Det finns en oändlig mängd tid kvar att upptäcka något som helt förändrar vår vetenskapliga syn på rymden.

Det betyder inte att teorier som visat sig vara fel är helt värdelösa: Einstein byggde vidare på Newtons grund och moderna forskare bygger i sin tur vidare på det som Einstein grundade. Detta är en process som vi troligen alltid kommer hålla på med.

Det du sällan hör om vetenskap kring rymden är att Einsteins relativitetsteori har sina brister, trots att den är mycket imponerande. Men matematiken i hans ekvation kollapsar när det kommer till händelsehorisonten kring svarta hål.

Vissa forskare tror att allt som går över händelsehorisonten är fast där för evigt. Men sanningen är att den slutsatsen dragits för att matematiken inte längre fungerar, och så vitt jag vet så har man inte hittat en bra förklaring till varför än. Vi vet helt enkelt inte.

Utöver det så har vi också det faktum att vi endast kan utforska en begränsad del av vårt universum. 46 miljarder ljusår bort är gränsen till vad vi kan observera. Forskare resonerar att det som ligger utanför det vi kan observera är irrelevant för att det är onödigt att lägga tid på något vi aldrig kan bevisa.

Det jag har ett problem med är när nån säger att universum slutar där våra observationer inte längre kan nå. Den vetenskapliga sanningen är att vi inte vet om det finns något utanför det vi kan observera.

Ursäkta om det här blev ett lite rörigt inlägg, men vill gärna höra vad andra har att säga om det här.

[Pilatus]

Det du sällan hör om vetenskap kring rymden är att Einsteins relativitetsteori har sina brister, trots att den är mycket imponerande. Men matematiken i hans ekvation kollapsar när det kommer till händelsehorisonten kring svarta hål.

Men är det verkligen brister i Einsteins teori? Menade han sig ha löst problemet med de svarta hålens gravitation? Är det inte Stephen Hawkings som bidragit till vår förståelsen av svarta hål och speciella fenomen som han kunde reda ut angående de svarta hålens händelsehorisont?

[Vega]

Rörigt? Tvärtom, mycket välskrivet och naturligt..! Vetenskap är logisk, tills den motbevisas. Vi anpassar oss naturligtvis efter det vi har vetskap om. Att man kunde åka till månen 1969 är väl inte så logiskt för en indian hundra år tidigare.. Det är inte smart att låta sin vilja begränsas av ”oväsentligheter”.

[David H]

Tror du verkligheten är oberoende av observatören? Tror du att din närvaro bidrar till att forma världen, och hur världen formas är beroende av din inställning till den?

Einstein hade inställningen om att vetenskapsmannen kunde fungera likt en objektiv och oberoende observatör, men de ledande kvantfysikerna, så som Niels Bohr och Wolfgang Pauli problematiserade detta.

[Ett rannsakat sinne]

Det du sällan hör om vetenskap kring rymden är att Einsteins relativitetsteori har sina brister, trots att den är mycket imponerande. Men matematiken i hans ekvation kollapsar när det kommer till händelsehorisonten kring svarta hål.

Men är det verkligen brister i Einsteins teori? Menade han sig ha löst problemet med de svarta hålens gravitation? Är det inte Stephen Hawkings som bidragit till vår förståelsen av svarta hål och speciella fenomen som han kunde reda ut angående de svarta hålens händelsehorisont?

Min poäng är att ekvationen inte är perfekt. Vår förståelse av universum kommer troligen aldrig att bli perfekt. Vilket betyder att det finns variabler vi inte har upptäckt ännu. Dessa variabler kan förändra världen precis som Einstein gjorde med relativitetsteorin. Vetenskap kan i vilket ögonblick som helst helt förändras om en tillräckligt stor upptäckt görs. Vi vet till exempel inte vad mörk energi är, trots att vi vet att den existerar. Att förstå mörk energi skulle mycket väl kunna förändra allt. Men allt det här är givetvis spekulation.

[Pilatus]

Men är det verkligen brister i Einsteins teori? Menade han sig ha löst problemet med de svarta hålens gravitation? Är det inte Stephen Hawkings som bidragit till vår förståelsen av svarta hål och speciella fenomen som han kunde reda ut angående de svarta hålens händelsehorisont?

Min poäng är att ekvationen inte är perfekt. Vår förståelse av universum kommer troligen aldrig att bli perfekt. Vilket betyder att det finns variabler vi inte har upptäckt ännu. Dessa variabler kan förändra världen precis som Einstein gjorde med relativitetsteorin. Vetenskap kan i vilket ögonblick som helst helt förändras om en tillräckligt stor upptäckt görs. Vi vet till exempel inte vad mörk energi är, trots att vi vet att den existerar. Att förstå mörk energi skulle mycket väl kunna förändra allt. Men allt det här är givetvis spekulation.

Den allmänna relativitetsteorin har jag inte sett någon falsifiera, trots ihärdiga försök. Gps-systemet fungerar och väldigt mycket annat. Att det finns olösta problem förstår alla. Det finns bara ett sätt att lösa vetenskapliga problem, formulera bättre frågor, hitta på nya experiment, hur kommer vi framåt? Vad krävs för att komma vidare? En ännu större accelerator, eller lära oss utnyttja kosmos smartare som accelerator?

[Ett rannsakat sinne]

Det du sällan hör om vetenskap kring rymden är att Einsteins relativitetsteori har sina brister, trots att den är mycket imponerande. Men matematiken i hans ekvation kollapsar när det kommer till händelsehorisonten kring svarta hål.

Vill bara rätta mig själv här: det är inte vid händelsehorisonten som matematiken kollapsar. Det är i singulariteten som matematiken kollapsar.

[Pilatus]

Det du sällan hör om vetenskap kring rymden är att Einsteins relativitetsteori har sina brister, trots att den är mycket imponerande. Men matematiken i hans ekvation kollapsar när det kommer till händelsehorisonten kring svarta hål.

Vill bara rätta mig själv här: det är inte vid händelsehorisonten som matematiken kollapsar. Det är i singulariteten som matematiken kollapsar.

Njea, det är kanske inte matematiken som kollapsar, formellt sett klarar matematiken singulariteter. Men gravitationen blir jobbig, den når oändliga värden, vilket gör att allmänna relativitetsteorin inte längre är tillämplig. Så singulariteten blir en plats som ingen riktigt förstått tillräcklig bra.

Men, det saknas inte studieobjekt. Neutronstjärnor har densiteter som överstiger atomkärnors, vilket tvingar oss att förstå materiens beteende under extrema tryck. De ger empiriska data som kan falsifiera eller stödja olika teorier om vad som händer vid extrem gravitation.

[Ett rannsakat sinne]

Det du sällan hör om vetenskap kring rymden är att Einsteins relativitetsteori har sina brister, trots att den är mycket imponerande. Men matematiken i hans ekvation kollapsar när det kommer till händelsehorisonten kring svarta hål.

Vill bara rätta mig själv här: det är inte vid händelsehorisonten som matematiken kollapsar. Det är i singulariteten som matematiken kollapsar.

Njea, det är kanske inte matematiken som kollapsar, formellt sett klarar matematiken singulariteter. Men gravitationen blir jobbig, den når oändliga värden, vilket gör att allmänna relativitetsteorin inte längre är tillämplig. Så singulariteten blir en plats som ingen riktigt förstått tillräcklig bra.

Men, det saknas inte studieobjekt. Neutronstjärnor har densiteter som överstiger atomkärnors, vilket tvingar oss att förstå materiens beteende under extrema tryck. De ger empiriska data som kan falsifiera eller stödja olika teorier om vad som händer vid extrem gravitation.

De flesta vetenskapsmän är överens om att matten är nonsens i singulariteten

[Pilatus]

De flesta vetenskapsmän är överens om att matten är nonsens i singulariteten

Ja, men du får kanske nämna någon som du tänker på här som säger att matematiken inte kan beskriva singulariteten.
Penrose–Hawkings singularitetssatser betraktas som filosofiska markörer: de visar att inom ramen för klassisk fysik leder vissa "rimliga" antaganden oundvikligen till att rumtiden innehåller punkter där våra fysiska lagar inte längre fungerar.

[Anders]

Man mår bra av att begränsa sig till de 15 miljarder åren och det vi kan observera

[Ett rannsakat sinne]

De flesta vetenskapsmän är överens om att matten är nonsens i singulariteten

Ja, men du får kanske nämna någon som du tänker på här som säger att matematiken inte kan beskriva singulariteten.
Penrose–Hawkings singularitetssatser betraktas som filosofiska markörer: de visar att inom ramen för klassisk fysik leder vissa "rimliga" antaganden oundvikligen till att rumtiden innehåller punkter där våra fysiska lagar inte längre fungerar.

Roger Penrose, Stephen Hawking, John Archibald Wheeler, Robert Geroch, Charles Misner, Brandon Carter, Subrahmanyan Chandrasekhar, Robert Wald

[Pilatus]

De flesta vetenskapsmän är överens om att matten är nonsens i singulariteten

Ja, men du får kanske nämna någon som du tänker på här som säger att matematiken inte kan beskriva singulariteten.
Penrose–Hawkings singularitetssatser betraktas som filosofiska markörer: de visar att inom ramen för klassisk fysik leder vissa "rimliga" antaganden oundvikligen till att rumtiden innehåller punkter där våra fysiska lagar inte längre fungerar.

Roger Penrose, Stephen Hawking, John Archibald Wheeler, Robert Geroch, Charles Misner, Brandon Carter, Subrahmanyan Chandrasekhar, Robert Wald

Matematiken hanterar detta genom att säga att rumtiden är geodetiskt inkomplett, vissa banor kan inte fortsätta förbi en viss punkt. Danielssons formulering är ett försök att nyansera begreppet så att det inte missförstås som en faktisk oändlighet i naturen. I vissa utvidgade matematiska system, som projektiv geometri eller komplex analys, kan man införa begrepp som "oändligheten" som en punkt men detta är en abstraktion, inte en faktisk siffra.

[Ett rannsakat sinne]

Ja, men du får kanske nämna någon som du tänker på här som säger att matematiken inte kan beskriva singulariteten.
Penrose–Hawkings singularitetssatser betraktas som filosofiska markörer: de visar att inom ramen för klassisk fysik leder vissa "rimliga" antaganden oundvikligen till att rumtiden innehåller punkter där våra fysiska lagar inte längre fungerar.

Roger Penrose, Stephen Hawking, John Archibald Wheeler, Robert Geroch, Charles Misner, Brandon Carter, Subrahmanyan Chandrasekhar, Robert Wald

Matematiken hanterar detta genom att säga att rumtiden är geodetiskt inkomplett, vissa banor kan inte fortsätta förbi en viss punkt. Danielssons formulering är ett försök att nyansera begreppet så att det inte missförstås som en faktisk oändlighet i naturen. I vissa utvidgade matematiska system, som projektiv geometri eller komplex analys, kan man införa begrepp som "oändligheten" som en punkt men detta är en abstraktion, inte en faktisk siffra.

När en ekvation ger oändlighet som svar betyder det inte att matematiken är fel, utan att modellen inte kan beskriva situationen fullt ut. Vilket i sin tur betyder att ekvationen i fråga inte är fullständig. Det är det jag menar med att matematiken kollapsar. Jag menar inte att matematiken i sig är fel - bara att det saknas något.

[hakkapeliitta]

När en ekvation ger oändlighet som svar betyder det inte att matematiken är fel, utan att modellen inte kan beskriva situationen fullt ut. Vilket i sin tur betyder att ekvationen i fråga inte är fullständig. Det är det jag menar med att matematiken kollapsar. Jag menar inte att matematiken i sig är fel - bara att det saknas något.

Vilken matematisk ekvation ger oändligheten som svar?