Slutgiltigt bevis för en reell verklighet?

[archaxe]

Finns det någon filosof (eller någon över huvud taget) som bevisat att en reell verklighet existerar? Solipsismen verkar ju så gott som vattentät; vi kan aldrig bevisa att någonting egentligen existerar utom våra egna tankar och upplevelser, då allt kan vara ett spel för galleriet. Men det är ju också en helgardering?

Kan människor uppfatta/förklara en objektiv verklighet, när de själva är en del av den? Kan vi, så att säga, ställa oss "utanför oss själva", och titta på världen med objektiva ögon? We are in a box, and the description on how to get out of the box, is on the outside of the box.

Har solipsismen någonsin motbevisats, eller har den bara "förkastats" p.g.a sin absurditet?

Är det någon som förstår hur/vad jag menar?

[MrTambourineMan]

Här går det inte att motbevisa. Var och en får välja vad han/hon vill tycka efter eget huvud.

[Angelina]

Frågan är ju hur man ska bevisa något egentligen.
Vad är en reell verklighet?
Att man upplever saker är ett bevis på att man existerar, annars skulle det inte finnas något att uppleva.
Enligt mig är objektivitet ett abstrakt begrepp som inte kan tillämpas konkret, utan blir då alltid färgad av subjektiviteten.
Man kan sträva efter objektivitet, men man måste samtidigt komma ihåg att man är subjektiv, oavsett vad.
Man kan kanske vara mänskligt objektiv när det gäller mycket små koncept, som är utom tvivel för alla männsikor, om sådana koncept existera överhuvudtaget.
Eftersom jag först tänkte att man kanske kan uppleva den fysiska realiteten som objektiv när man väl är ute ur den, så kanske man kan uppleva andra objektiva verkligheter inom den fysiska realiteten som föregår detta stadium. Fast det stadium som föregår det fysiska är det ickfysiska , dvs samma ställe som efterträder det fysiska. Så detta måste innebära att objektivitet är helt utesluten inom den fysiska realiteten, eller kanske bara existera som begrepp inom denna. Ett begrepp som aldrig kan uppnås bara eftersträvas. Ungefär som "evig lycka".

[Angelina]

Ursäkta alla fel, jag måste skaffa nytt tangentbord, vissa tangenter hänger liksom inte med längre om man inte använder en hammare....

[MrTambourineMan]

Ett begrepp som aldrig kan uppnås bara eftersträvas. Ungefär som "evig lycka".

Nja. Om "lycka" är ett tillstånd som kan observeras i kosmos, då borde det vara lika möjligt att bevara detta tillstånd som det är att bevara andra fysikaliska tillstånd som även de har observerats i kosmos. Ett instabilt system kan hela tiden byggas upp igen, och på det viset vara konstant. En boll ligger ju still på gräsmattan tills man sparkar till den. En sten som rullar ner för en sluttning kan hela tiden rullas upp igen - i all oändlighet t o m om man bara begränsar energiförlusterna.

Radioaktivitet är däremot ett synnerligen instabilt system men även där kan isotoperna teoretiskt återskapas ad infinitum.

[arvid]

Det jag ser som problemet med att prata om en objektiv värld är att vi blir subjektiva om vi ska beskriva den då vårt väsen och språk bygger på subjektiva definationer.
Ser ser jag det ganska självklart att det finns en reell värld, problemen ligger nog mest i att beskriva den. Bara att tyngdkraften fungerar som den gör tyder ganska starkt på att något bakomliggande resulterar i något.

Sen kan man ju vara subjektiv inom objektiva ramar när man beskriver något. Om vi definierar vissa påståenden som sanna och utgår från dem (typ de matematiska axiomen) kan vi ju kalla oss objektiva så länge folk delar våra definitioner.

[Angelina]

Jamen Herr Tamburin, det är ju bara din subjektiva uppfattning.

[MrTambourineMan]

Fysiken har enkla principer, bland annat de om bevarandet av rörelsemängd och energi i slutna system. Anledningen till att vissa saker stannar upp är att systemen "läcker". Universum som helhet slutar inte.

Per analogi, förresten, är ju ditt påstående att "evig lycka" är omöjligt din subjektiva uppfattning.

Jag hävdar att "evig lycka" inte är fysikaliskt omöjligt. Men det kan ju förstås bara vara Newtons subjektiva uppfattning.

[Angelina]

Precis, även min uppfattning är subjektiv.
Vad jag menade var att objektivitet liksom evig lycka är abstrakta begrepp som endast fungerar i teorin, den subjektiva teorin därtill.

[electronic]

Om vi utgår ifrån att de fotoner vår hjärna sammanfogar till bilder av verkligheten är korrekta, så kan vi använda oss av matematiken. Genom att matematiskt relatera energi till massa och sedan via praktiska experiment bevisa riktigtheten i sina dåtida påståenden, kan det hävdas att Einstein beskrev en del av en reell verklighet. Han hade inte hela bilden klar. Det har ännu ingen. Men det är möjligt att vi i alla fall får uppleva en slutgiltig förklaring (TfA) av naturens fysikaliska förutsättningar under vår livstid.

[MrTambourineMan]

Om vi (du ) först utgår ifrån att det faktiskt finns fotoner som träffar ditt öga, och att världen inte bara är en dröm i ditt huvud.

[electronic]

Exakt! Men fotonen är bevisad och den har massa (tror jag) och rör sig alltid med en konstant hastighet (= ljushastigheten) oberoende av hur du själv rör dig i förhållande till fotonen. Däremot vet jag inte om det är matematiskt bevisat att det finns hjärnor .

[Viktor]

Exakt! Men fotonen är bevisad och den har massa (tror jag) och rör sig alltid med en konstant hastighet (= ljushastigheten) oberoende av hur du själv rör dig i förhållande till fotonen. Däremot vet jag inte om det är matematiskt bevisat att det finns hjärnor .

Absolut, om du inte drömde att den var bevisad dvs

Dessa bevis du pratar om är enkla empiriska bevis och grundar sig på våra iaktagelser. Om du vill verkligen vill bevisa att det existerar en reel verklighet måste du på gå via förnuftet på något vänster och helt enkelt strunta i alla sinnesupplevelser. När man drömmer är man ofta säker på att världen man är befinner sig i existerar . Men att den världen inte är "lika reel" som denna vi lever i vardagligen håller väl de flesta med om.

[Angelina]

Inte jag. Ingen verklighet är mer reell än någon annan, bara annorlunda.

[Jonas Nystrom]

Värst vad alla verkar vara överens om att det, objektivt sett, inte finns någon objektiv verklighet... Jag blir en smula konfys. Hur kommer det sig att en människa kan påstå att det inte finns någon sanning, inte finns någon objektivitet osv , utan att sätta sig själv i halsen? Jag får bara inte ihop det. Det förefaller mig lika självmotsägande som det populistiska påståendet "allt är relativt". Då skulle ju även detta påstående vara relativt. Men då skulle allt INTE vara relativt. Bara relativt relativt!

Om jag kan iaktta innehållet i mitt medvetande, är jag inte objektiv då?

jn