Jag tror inte att det jag menar har nått fram på något sätt över huvudtaget, så jag tar strax om det.
"Förövrigt har du inte någonstans i ditt svar lyckats komma med en anledning för oss subjektivister att anta en moralisk uppfattning som objektiv."
Självklart har jag inte det, för mig verkade det inte som om diskussionen handlar om huruvida subjektivismen var korrekt eller inte. Det jag menar är att även om subjektivismen är sann/korrekt kan handlingar vara moraliskt felaktiga. Eller vad i mina inlägg menar du att jag förespråkar att man skall på något sätt anta något som objektivt? Om en subjektivist gör detta är han/hon väl inte längre subjektivist?
Jag tror du hängde upp dig på att jag skrev att någon skulle diskutera fram med "terroristen" och få honom att inse att han hade fel. Se det istället som följer, på ett mer principiellt sätt:
En handling är moraliskt felaktig om (och endast om) det strider mot utförarens egen moraliska uppfattning samtidigt som den utförs.
En handling kan dock vara fel i subj. bemärkelse även om utföraren anser den vara korrekt om den strider mot en starkare moralisk uppfattning som utföraren har samtidigt. Uppfattningarna är i såfall motstridiga och utföraren själv bestämmer vilken som är starkast.
"En sten kan aldrig bli rätt eller fel, bra eller dålig, utan svar på sådana frågor får man bara av medvetna varelser som bedömt tinget i förhållande till sin egen uppfattning om det."
En sten kan väl inte överhuvudtaget vara moralisk rätt? Den kan möjligtvis vara bra i förhållande till någonting annat (antingen i objektiv eller subjektiv bemärkelse beroende på hur man ser det). Eller så förstod jag inte vad du menade...
Moral: Allt kan vara rätt
Moderator: Moderatorgruppen
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Zeldun,
Jag kan kanske inte övertyga den subjektivist som skapar regler och rädsla utifrån en uppfattning att världen är platt. Men det spelar ingen roll (utifrån min poäng) om "de håller i den vassaste pinnen", jag vet ändå att de har fel. Jag gör det då utifrån det objektiva faktum att jorden är en glob. Jag kan med rätta hävda att rädslan att ramla över kanten vid jordens ände är obefogad, och att alla planer som utgår från sådant faktum är irrationella. Att agera omoraliskt betyder att agera felaktigt då ens uppfattningar inte är koherenta med vad som faktiskt sker, annars så skulle inte begreppet moral ha någon betydelse.
Om det inte finns någon Gud så är det inte omoraliskt att vägra bära en slöja för att hedra Gud. Vad säger det om vår egen uppfattning? Menar du att Gud både kan existera och inte existera på samma gång? Att vi inte vet har inte med saken att göra. Det enda det innebär är att vi inte vet om vi agerar moraliskt eller inte.
Du är inbiten på vad en sten har för funktion och värde, och att detta beror på vad vi ger den för värde, men glömmer varför vi ger den ett värde. Detta varför ger oss mått på hur rationellt vi ger en sten ett värde. Vad du gör med en sten avslöjar allt av vad du går för i förhållande till ett förnuftigt agerande. Du tror väl inte att viljan i sig är primär och att du är fri när du väljer att göra en kniv av en sten, eller väljer att göra ett smycke av den? Allt sådant är reaktioner som kan analyseras. Existentialisten är endast fri i sin uppfattning "meningen utgår ifrån människans mått av mening" så länge hon inte analyserar sina motiv. Den är således naiv och ytlig.
Utgå gärna ifrån ovanstående mening och argumentera mot den.
Johan, objektivisten.
Jag kan kanske inte övertyga den subjektivist som skapar regler och rädsla utifrån en uppfattning att världen är platt. Men det spelar ingen roll (utifrån min poäng) om "de håller i den vassaste pinnen", jag vet ändå att de har fel. Jag gör det då utifrån det objektiva faktum att jorden är en glob. Jag kan med rätta hävda att rädslan att ramla över kanten vid jordens ände är obefogad, och att alla planer som utgår från sådant faktum är irrationella. Att agera omoraliskt betyder att agera felaktigt då ens uppfattningar inte är koherenta med vad som faktiskt sker, annars så skulle inte begreppet moral ha någon betydelse.
Om det inte finns någon Gud så är det inte omoraliskt att vägra bära en slöja för att hedra Gud. Vad säger det om vår egen uppfattning? Menar du att Gud både kan existera och inte existera på samma gång? Att vi inte vet har inte med saken att göra. Det enda det innebär är att vi inte vet om vi agerar moraliskt eller inte.
Du är inbiten på vad en sten har för funktion och värde, och att detta beror på vad vi ger den för värde, men glömmer varför vi ger den ett värde. Detta varför ger oss mått på hur rationellt vi ger en sten ett värde. Vad du gör med en sten avslöjar allt av vad du går för i förhållande till ett förnuftigt agerande. Du tror väl inte att viljan i sig är primär och att du är fri när du väljer att göra en kniv av en sten, eller väljer att göra ett smycke av den? Allt sådant är reaktioner som kan analyseras. Existentialisten är endast fri i sin uppfattning "meningen utgår ifrån människans mått av mening" så länge hon inte analyserar sina motiv. Den är således naiv och ytlig.
Nazismen kunde således aldrig bli god och moralisk även om den krossat all opposition.
Utgå gärna ifrån ovanstående mening och argumentera mot den.
Johan, objektivisten.
Frågan var riktad till Johan Ågren, och inte dig heah. Nu tänker jag svara på Johan Ågrens inlägg. Jag förnekade aldrig att en handling kan vara irrationell ifall anledningen till den är en felaktig verklighetsuppfattning, som att till exempel jorden är platt. Att vägra utforska havet i rädsla för att trilla över kanten är objektivt irrationellt, i sanning. Men har människan denna uppfattning finns det fortfarande korrekta och inkorrekta sätt att handla i förhållande till den, som i förhållande till andra uppfattningar blir fel eftersom det leder till att det rådande blir något man inte önskar. Ifall någon får för sig att dräpa all jordens folk utom sig själv, och har makt att göra det, är det trots allt dennes värderingar som kommer att råda oavsett om de är rationella eller inte. Det enda du kan göra för att stoppa honom är att med makt förändra situationen, och att övertyga honom om att det han önskar är irrationellt (förutsatt att det är det) är också en maktprestation.
www.fritankande.com - Sekulär humanism och upplyst hedonnism | Lycka är blott ett evolutionärt incitament.
Ber om ursäkt för min virrighet tidigare. Man skall inte skriva om man kommer direkt hem frpn jobbet en lördag kväll och är alldeles för trött
Johan Ågren
Vad innebär det du skriver? Kanske att du gör moralen till en fråga om att förhålla sig till den objektiva verkligheten. Men hur skall vi gå ifrån kunskap om olika faktakunskaper till kunskap om moral? Genom att rationellt och förnuftigt fundera på moral utifrån dagens fakta? Eller är alla moraliska förhållningssätt som är förenliga, på ett rimligt sätt, med våra faktakunskaper moraliskt OK?
En handling blir alltså moraliskt korrekt om den korresponderar mot det som är objektivt moraliskt korrekt, oavsett varför personen i fråga utfört handlingen?
Beskriv gärna ngt som är absolut moralisk korrekt/ förbjudet och varför det är det.
Zeldun:
I ditt senast inlägg menar du att rationalitet och fakta om sakkunskaper är relevanta. Men menar du att de spelar någon roll för moralen hos en enskild människa? Kan en handling vara lika moraliskt korrekt oberoende på vilka grunder man kommit fram till åsikten? Jag tycker din argumentation verkar lite spretig i denna fråga.
Varför anser du att subjektivismen är det korrekta inställningen? Hur bevisar du dess korrekthet?
Johan Ågren
Vad innebär det du skriver? Kanske att du gör moralen till en fråga om att förhålla sig till den objektiva verkligheten. Men hur skall vi gå ifrån kunskap om olika faktakunskaper till kunskap om moral? Genom att rationellt och förnuftigt fundera på moral utifrån dagens fakta? Eller är alla moraliska förhållningssätt som är förenliga, på ett rimligt sätt, med våra faktakunskaper moraliskt OK?
En handling blir alltså moraliskt korrekt om den korresponderar mot det som är objektivt moraliskt korrekt, oavsett varför personen i fråga utfört handlingen?
Beskriv gärna ngt som är absolut moralisk korrekt/ förbjudet och varför det är det.
Zeldun:
I ditt senast inlägg menar du att rationalitet och fakta om sakkunskaper är relevanta. Men menar du att de spelar någon roll för moralen hos en enskild människa? Kan en handling vara lika moraliskt korrekt oberoende på vilka grunder man kommit fram till åsikten? Jag tycker din argumentation verkar lite spretig i denna fråga.
Varför anser du att subjektivismen är det korrekta inställningen? Hur bevisar du dess korrekthet?
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
heah,
Fokuset ska vara på varför vi utför handlingar, och om agerandet är rationellt. Bortom detta existerar ingen moral som kan kallas objektiv, den är då endast godtycklig och styrs av makt som Zeldun påpekar.
Om jag ska kunna uttala mig om vad som är moraliskt korrekt så måste mina handlingar utgå ifrån faktiska objektiva förhållanden och inte falska föreställningar. Nietzsche har som bekant gjort upp med detta och proklamerat "att Gud är död" och all moral som utgår ifrån en sådan illusion är obefogad. Men detta innebär då inte att moralisk anarki införs. I stället bör det rationella agerandet eftersträvas där ALLA illusoriska element analyseras. Moral bör alltså underställas denna utvecklingsprocess där den i större mått blir mer moralisk utifrån den objektiva verkligheten. Det här har nog alltid varit varje människas ambition, fast det har inte varit uttalat.
Jag kan därför med rätta ifrågasätta alla "de med vassa pinnar" som motiverar sina visioner utifrån subjektiva idéer som inte har sin motsvarighet i de faktiska skeendena. Endast i analysen av våra beteenden individuellt och kollektivt kan vi få svar på i vilken mån vi agerar rationellt.
Det största problemet är att vi kanske inte har en aning om verklighetens beskaffenhet eller kan förstå oss själva och den värld vi lever i. Om detta inte kan transcenderas så kan vi omöjligt införa en rationell moral som inte bygger på illusioner.
Jag törs endast ta exemplet ovan där sjöfararen planerar sin seglats utifrån föreställningen att jorden är platt. Varje reaktion som bygger på en sådan föreställning är omoralisk. Detta gäller om vi alla kan enas om att jorden är en glob, och att den faktiskt är det. Även detta kan vara tveksamt.
Jag vill måste därför ifrågasättas av en kedja av varför för att relevansen i viljans riktning ska kunna avfärdas eller berättigas. Det här kallas i en viss religion för karma, och menar att det ända sättet att frigöra sig från en sådan massiv inblandning i illusoriska händelsekedjor är att i nuet transcendera alla föreställningar och befria sig från dess ok. Så länge vi inte reagerar på ett skeende som det faktiskt gestaltar sig så lever vi inte i verkligheten och den får då en metafysisk existens som måste transcenderas. Genom meditation kan en människa tränga igenom det hav av illusoriska föreställningar av verkligheten och få en intuitiv kontakt med ett skeende. Till en början så tränger man igenom på en punkt; ett fokus, för att sedan vidga sin uppmärksamhet. Man reagerar då inte längre på det illusoriska komplex av föreställningar man tidigare tolkat världen igenom. När man sedan börjar vidga sin uppmärksamhet förmår man agera intuitivt moraliskt. Men detta är ett kapitel för sig; det innebär att totalt förändra sin upplevelse av verkligheten. Det är innebörden av upplysning.
Det finns inget som kan kallas objektivt moraliskt korrekt, utan det kan endast finnas ett ifrågasättande vad som är orsaken till att ett skeende inträffar och ett ifrågasättande av de motiv som föranlett händelsen. Genom en sådan analys så kan man kanske härleda händelsen som en reaktion på en falsk tolkning av verklighetens beskaffenhet. Ett mord kan aldrig i sig vara moraliskt korrekt eller felaktigt, det är alltid orsakskedjan som föranlett mordet som talar om för oss om det är rationellt eller inte. Sökvägen att utröna en händelsekedjas rationalitet kan vara omöjlig att följa, men det innebär inte att den inte finns där. Det är som med släktforskning. Om vi fortsätter att agera på irrationella grunder med reaktion på reaktion så för vi också en godtycklig värld vars värdegrunder inte kan kalla sig moraliska. Vår moral är då inte annorlunda än den som bygger på att Gud ska hedras genom att kvinnor bär slöja, och att de kvinnor som inte gör det föraktas i Guds namn.
En tro på en primär existentialistisk moral visar endast på blindheten inför dess orsak.
Vi kan också försöka genomföra en utilitarisk moral utan några krav på rationalitet, men kan vi genomföra detta utan att bevara vårt oförnuft? Jag kan inte det.
Johan
Johan Ågren
Vad innebär det du skriver? Kanske att du gör moralen till en fråga om att förhålla sig till den objektiva verkligheten. Men hur skall vi gå ifrån kunskap om olika faktakunskaper till kunskap om moral? Genom att rationellt och förnuftigt fundera på moral utifrån dagens fakta? Eller är alla moraliska förhållningssätt som är förenliga, på ett rimligt sätt, med våra faktakunskaper moraliskt OK?
En handling blir alltså moraliskt korrekt om den korresponderar mot det som är objektivt moraliskt korrekt, oavsett varför personen i fråga utfört handlingen?
Beskriv gärna ngt som är absolut moralisk korrekt/ förbjudet och varför det är det.
Fokuset ska vara på varför vi utför handlingar, och om agerandet är rationellt. Bortom detta existerar ingen moral som kan kallas objektiv, den är då endast godtycklig och styrs av makt som Zeldun påpekar.
Om jag ska kunna uttala mig om vad som är moraliskt korrekt så måste mina handlingar utgå ifrån faktiska objektiva förhållanden och inte falska föreställningar. Nietzsche har som bekant gjort upp med detta och proklamerat "att Gud är död" och all moral som utgår ifrån en sådan illusion är obefogad. Men detta innebär då inte att moralisk anarki införs. I stället bör det rationella agerandet eftersträvas där ALLA illusoriska element analyseras. Moral bör alltså underställas denna utvecklingsprocess där den i större mått blir mer moralisk utifrån den objektiva verkligheten. Det här har nog alltid varit varje människas ambition, fast det har inte varit uttalat.
Jag kan därför med rätta ifrågasätta alla "de med vassa pinnar" som motiverar sina visioner utifrån subjektiva idéer som inte har sin motsvarighet i de faktiska skeendena. Endast i analysen av våra beteenden individuellt och kollektivt kan vi få svar på i vilken mån vi agerar rationellt.
Det största problemet är att vi kanske inte har en aning om verklighetens beskaffenhet eller kan förstå oss själva och den värld vi lever i. Om detta inte kan transcenderas så kan vi omöjligt införa en rationell moral som inte bygger på illusioner.
Beskriv gärna ngt som är absolut moralisk korrekt/ förbjudet och varför det är det.
Jag törs endast ta exemplet ovan där sjöfararen planerar sin seglats utifrån föreställningen att jorden är platt. Varje reaktion som bygger på en sådan föreställning är omoralisk. Detta gäller om vi alla kan enas om att jorden är en glob, och att den faktiskt är det. Även detta kan vara tveksamt.
Jag vill måste därför ifrågasättas av en kedja av varför för att relevansen i viljans riktning ska kunna avfärdas eller berättigas. Det här kallas i en viss religion för karma, och menar att det ända sättet att frigöra sig från en sådan massiv inblandning i illusoriska händelsekedjor är att i nuet transcendera alla föreställningar och befria sig från dess ok. Så länge vi inte reagerar på ett skeende som det faktiskt gestaltar sig så lever vi inte i verkligheten och den får då en metafysisk existens som måste transcenderas. Genom meditation kan en människa tränga igenom det hav av illusoriska föreställningar av verkligheten och få en intuitiv kontakt med ett skeende. Till en början så tränger man igenom på en punkt; ett fokus, för att sedan vidga sin uppmärksamhet. Man reagerar då inte längre på det illusoriska komplex av föreställningar man tidigare tolkat världen igenom. När man sedan börjar vidga sin uppmärksamhet förmår man agera intuitivt moraliskt. Men detta är ett kapitel för sig; det innebär att totalt förändra sin upplevelse av verkligheten. Det är innebörden av upplysning.
En handling blir alltså moraliskt korrekt om den korresponderar mot det som är objektivt moraliskt korrekt, oavsett varför personen i fråga utfört handlingen?
Det finns inget som kan kallas objektivt moraliskt korrekt, utan det kan endast finnas ett ifrågasättande vad som är orsaken till att ett skeende inträffar och ett ifrågasättande av de motiv som föranlett händelsen. Genom en sådan analys så kan man kanske härleda händelsen som en reaktion på en falsk tolkning av verklighetens beskaffenhet. Ett mord kan aldrig i sig vara moraliskt korrekt eller felaktigt, det är alltid orsakskedjan som föranlett mordet som talar om för oss om det är rationellt eller inte. Sökvägen att utröna en händelsekedjas rationalitet kan vara omöjlig att följa, men det innebär inte att den inte finns där. Det är som med släktforskning. Om vi fortsätter att agera på irrationella grunder med reaktion på reaktion så för vi också en godtycklig värld vars värdegrunder inte kan kalla sig moraliska. Vår moral är då inte annorlunda än den som bygger på att Gud ska hedras genom att kvinnor bär slöja, och att de kvinnor som inte gör det föraktas i Guds namn.
En tro på en primär existentialistisk moral visar endast på blindheten inför dess orsak.
Vi kan också försöka genomföra en utilitarisk moral utan några krav på rationalitet, men kan vi genomföra detta utan att bevara vårt oförnuft? Jag kan inte det.
Johan
Johan Ågren
Varför vi utför handlingar skall, antar jag i ljuset av vad du tidigare skrivit, förstås som målet med handlingen.
Rationaliteten är medlet för att uppnå målet. Dessa skall alltså utgå ifrån verkligheten. Jag förstår tanken om rationalitet som krav i moraliska frågor när du beskriver moral på det sätt som du gör.
Jag tänker stolpa upp ditt resonemang som följer:
Moral beror på två saker:
1) Varför vi vill någonting, varför vi vill uppnå handlingens mål
2) Hur vi skall uppnå målet
2) kräver oss på rationalitet och fakta för att vi skall kunna uppnå vårt mål på bästa sätt, men också för att våra mål skall vara i kontakt med verkligheten, dvs uppnåbara.
Men låt oss börja med målet, eller varför vi gör någonting.
Vad är det som gör en anledning till detta varför moraliskt bättre än en annan? För alla handlingar som är konsistenta med det som är sant om vår verklighet är väl inte i samma utsträckning korrekta. Att du skriver att det beror på varför gör inte saken mycket klarare. Att meditation skall ge oss en intuitiv kontakt ett skeende verkar konstigt. Eller finns det någonting som människan kan upptäcka då hon med fullständig information och oförställd kan möta verkligheten. Kan det som människan då upptäcker ge oss information om vilka grunder som gör våra mål moraliskt korrekta.
Om två olika personer mediterar över samma skeende och kommer fram till olika åsikter, vad händer då. Eller är detta omöjligt? I så fall varför?
Du skriver att ”frigöra sig från en sådan massiv inblandning i illusoriska händelsekedjor är att i nuet transcendera alla föreställningar och befria sig från dess ok”. Har detta någonting att göra med att människan som varelser har ett väldigt behov av att strukturera och generaliserar och därför inte kan se verkligheten sådan som den är (jfr Kant).
Ang. rationaliteten
Vilka är de faktiskt förhållanden vi skall utgå ifrån? Någonting som är allmänt accepterat av alla, skriver du. Inget blir i så fall möjligt att utgå ifrån, för det räcker väl inte att människor tror att jorden är rund, de skall väl också ha goda skäl att rationellt tro detta. Annars kan de inte förstå varför de tror att världen är rund och då spelar det ingen roll.
Det verkar dock mer som om vi måste förstå oss själva och allting i vår verklighet för att kunna nå fram till en rationell moral. För att vara säkra på vår moral måste vi också veta, i dess starkaste betydelse, att det vi kommit fram till är sant. Detta kan troligtvis inte, jfr. t ex synen på Newton innan Einstein. Hans teorier ansågs fullkomligt sanna och bevisade.
Det du skriver ger inte en fullständig skepticism samt konsekvensen att alla våra handlingar är felaktiga. Ingen kan nå fram till de krav som ställs upp på en korrekt handling.
Ett tankeexempel för att renodla det hela
Månen finns. Anta dessutom stor överbefolkning samt att en grupp vetenskapsmän har hittat ett sätt att göra månen bebobar. Man är klara och skall precis presentera sitt resultat, två grupperingar gör sig gällande:
1) man presenterar det fritt för alla och överlåter sina resultat till det offentliga, ev. mot rimlig betalning.
2) Man sticker själva, tillsammans med några få utvalda och bebor en välbehövd yta som skulle kunna ge liv till många tusen gånger fler personer än de som bor där om detta alternativ blir verklighet.
Bägge idéerna har sin grund i det man ”vet” om världen och är fullt rationella i uppfyllande av sitt mål
Finns det någon skillnad i moralisk status beroende på vilken av dessa två vägar som uppfylls (eller i hävdandet av vilken som skall uppfyllas)?
Beror det i så fall på någonting som vi kan meditera oss till, en intuitiv förståelse som t ex bygger på idén att vi skall göra världen så bra som möjligt, eller nån annan ungefärlig, övergripande princip?
Att Nietzsche "gjort upp" med Gud är svårt att säga i den bemärkelse som uttrycket brukar ha. Han har möjligtvis rätt i att människor inte förutsätter Guds existens eller lever i anslutning till en religiös världsuppfattning. Att han skulle ha gjort upp med Gud i den bemärkelsen att han bevisade Guds icke-existens har jag svårt att tro. Idag verkar det ganska allmänt accepterat inom filosofin att det inte går att bevisa/ motbevisa Guds existens, i alla fall inte med dagens metoder.
Varför vi utför handlingar skall, antar jag i ljuset av vad du tidigare skrivit, förstås som målet med handlingen.
Rationaliteten är medlet för att uppnå målet. Dessa skall alltså utgå ifrån verkligheten. Jag förstår tanken om rationalitet som krav i moraliska frågor när du beskriver moral på det sätt som du gör.
Jag tänker stolpa upp ditt resonemang som följer:
Moral beror på två saker:
1) Varför vi vill någonting, varför vi vill uppnå handlingens mål
2) Hur vi skall uppnå målet
2) kräver oss på rationalitet och fakta för att vi skall kunna uppnå vårt mål på bästa sätt, men också för att våra mål skall vara i kontakt med verkligheten, dvs uppnåbara.
Men låt oss börja med målet, eller varför vi gör någonting.
Vad är det som gör en anledning till detta varför moraliskt bättre än en annan? För alla handlingar som är konsistenta med det som är sant om vår verklighet är väl inte i samma utsträckning korrekta. Att du skriver att det beror på varför gör inte saken mycket klarare. Att meditation skall ge oss en intuitiv kontakt ett skeende verkar konstigt. Eller finns det någonting som människan kan upptäcka då hon med fullständig information och oförställd kan möta verkligheten. Kan det som människan då upptäcker ge oss information om vilka grunder som gör våra mål moraliskt korrekta.
Om två olika personer mediterar över samma skeende och kommer fram till olika åsikter, vad händer då. Eller är detta omöjligt? I så fall varför?
Du skriver att ”frigöra sig från en sådan massiv inblandning i illusoriska händelsekedjor är att i nuet transcendera alla föreställningar och befria sig från dess ok”. Har detta någonting att göra med att människan som varelser har ett väldigt behov av att strukturera och generaliserar och därför inte kan se verkligheten sådan som den är (jfr Kant).
Ang. rationaliteten
Vilka är de faktiskt förhållanden vi skall utgå ifrån? Någonting som är allmänt accepterat av alla, skriver du. Inget blir i så fall möjligt att utgå ifrån, för det räcker väl inte att människor tror att jorden är rund, de skall väl också ha goda skäl att rationellt tro detta. Annars kan de inte förstå varför de tror att världen är rund och då spelar det ingen roll.
Det verkar dock mer som om vi måste förstå oss själva och allting i vår verklighet för att kunna nå fram till en rationell moral. För att vara säkra på vår moral måste vi också veta, i dess starkaste betydelse, att det vi kommit fram till är sant. Detta kan troligtvis inte, jfr. t ex synen på Newton innan Einstein. Hans teorier ansågs fullkomligt sanna och bevisade.
Det du skriver ger inte en fullständig skepticism samt konsekvensen att alla våra handlingar är felaktiga. Ingen kan nå fram till de krav som ställs upp på en korrekt handling.
Ett tankeexempel för att renodla det hela
Månen finns. Anta dessutom stor överbefolkning samt att en grupp vetenskapsmän har hittat ett sätt att göra månen bebobar. Man är klara och skall precis presentera sitt resultat, två grupperingar gör sig gällande:
1) man presenterar det fritt för alla och överlåter sina resultat till det offentliga, ev. mot rimlig betalning.
2) Man sticker själva, tillsammans med några få utvalda och bebor en välbehövd yta som skulle kunna ge liv till många tusen gånger fler personer än de som bor där om detta alternativ blir verklighet.
Bägge idéerna har sin grund i det man ”vet” om världen och är fullt rationella i uppfyllande av sitt mål
Finns det någon skillnad i moralisk status beroende på vilken av dessa två vägar som uppfylls (eller i hävdandet av vilken som skall uppfyllas)?
Beror det i så fall på någonting som vi kan meditera oss till, en intuitiv förståelse som t ex bygger på idén att vi skall göra världen så bra som möjligt, eller nån annan ungefärlig, övergripande princip?
Att Nietzsche "gjort upp" med Gud är svårt att säga i den bemärkelse som uttrycket brukar ha. Han har möjligtvis rätt i att människor inte förutsätter Guds existens eller lever i anslutning till en religiös världsuppfattning. Att han skulle ha gjort upp med Gud i den bemärkelsen att han bevisade Guds icke-existens har jag svårt att tro. Idag verkar det ganska allmänt accepterat inom filosofin att det inte går att bevisa/ motbevisa Guds existens, i alla fall inte med dagens metoder.
Att utöva någon form av förtryckande mot sig själv eller någon annan kan aldrig anses rättfärdigat.
Man kan inte slåss mot terrorism med vapen, man måste förhålla sig som om det inte var av någon påverkan.
Samma sak får sägas gälla för maffia. Problemet kommer av att när en specifik individ utsätts är det sällan karaktärsstyrkan räcker.
Man måste vara beredd att offra livet för allt man tror på, och därigenom aldrig offra någon annans liv.
Det är självklart det går att komma med ett argument mot terrorism, om vi pratar teoretiskt.
All form av våld som du använder för att påvisa din rätt kommer påverka din rätt i förhållanden med andra.
MEN, när det kommer till verkligheten så har ju vi människor inte så lång tid på jorden, så att tro att alla människor skulle ena sig under resonabla argument är ju ren sciensfiktion.
Med vår unika rätt till existens i beaktande så måste jag ju stödja allt som kan ställa mig över andra och höja mig i den hierarkiska ordningen.
Alla andra gör det ju så varför inte jag...
..
.
.
Behövs det verkligen disskuteras ?
Utgå inte från ditt ego.
Ditt ego är alldeles för upptagen av att hävda sin betydelse av dom ca: 90 år som du ska spendera i detta ca: 15 miljarder år gamla universum.
Men det är klart; antagligen är det ju nu det sker, nu det händer. Du är ju utvald till att vara universums stjärna och frälsare
Man kan inte slåss mot terrorism med vapen, man måste förhålla sig som om det inte var av någon påverkan.
Samma sak får sägas gälla för maffia. Problemet kommer av att när en specifik individ utsätts är det sällan karaktärsstyrkan räcker.
Man måste vara beredd att offra livet för allt man tror på, och därigenom aldrig offra någon annans liv.
Det är självklart det går att komma med ett argument mot terrorism, om vi pratar teoretiskt.
All form av våld som du använder för att påvisa din rätt kommer påverka din rätt i förhållanden med andra.
MEN, när det kommer till verkligheten så har ju vi människor inte så lång tid på jorden, så att tro att alla människor skulle ena sig under resonabla argument är ju ren sciensfiktion.
Med vår unika rätt till existens i beaktande så måste jag ju stödja allt som kan ställa mig över andra och höja mig i den hierarkiska ordningen.
Alla andra gör det ju så varför inte jag...
..
.
.
Behövs det verkligen disskuteras ?
Utgå inte från ditt ego.
Ditt ego är alldeles för upptagen av att hävda sin betydelse av dom ca: 90 år som du ska spendera i detta ca: 15 miljarder år gamla universum.
Men det är klart; antagligen är det ju nu det sker, nu det händer. Du är ju utvald till att vara universums stjärna och frälsare
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Moral: Allt kan vara rätt
Leviathan skrev:Allt kan vara moraliskt rätt beroende på hur man ser på saken skulle en subjektivist mena. Nu till min fråga, finns det några motargument mot terrorism? Det jag söker efter är i fall det finns något intellektuellt sätt att fördöma terrorism? Hur skulle i så fall ett sådant argument lyda? Går det att "knäcka" en subjektivist i sådan frågan utifrån dennes perspektiv?
Ett sätt att bemöta subjektivisten kan vara att säga: de medel vi vill använda måste vara förenliga med vårt mål. Om vi t ex enbart använder konstgödsel i jordbruket utan att tillföra naturlig gödning och humusämnen förtunnar vi jordlagret och medverkar till att öka CO2-halten i atmosfären. Det är ett rationellt argument, alla metoder är inte lika. Vi kan göra det till en norm, eller en lag om vi föredrar det. Det blir moraliskt förkastligt att förstöra den jord som skall föda oss.
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 35 och 0 gäster