Jag resonerar kring moral på det sättet att jag först försöker förstå vad moral är genom att situerat begreppet.
Moralen är de handlingar som utgår i från den teoribildning som brukar kallas : etik.
Etiken är de teorier som ska leda till ett handlingsmönster som kallas för moral.
Detta sagt kan man börja närma sig frågan kring vad moral är sett som de handlingar som följer ett etiskt resonemang eller en etik man vill följa.
Personligen är jag förtjust (via mina specifika studier i ämnet) i Kants pliktetik som i sin tur hämtat sin största inspiration ur dygdetiken från det Grekiska tänkandet.
Det som jag menar är attraktivt med Kants etiska tankar är skönheten i den enkla struktur han föreslår via det kategoriska imperativets maximer: handla endast efter den maxim (fritt ur minnet här...) som du också kan vilja upphöja till allmän lag. Dvs OM du uppställer (för dig själv) någon slags moralisk handlingsprincip (maxim) så använd den som du också kan vilja se
alla andra människor använda.
Man kan pröva denna tanke genom att föreställa sig att jag: "just idag bara stjäl grannes bil" hur skulle världen se ut om alla tänkte och handlade som jag idag?
Det fina med Kants maximer är att de är så lätta... samtidigt som de ger vid handen ett mycket vitt perspektiv som omsluter mänskligheten - när vi som enskilda ska handla... rätt
. För det handlar i etiken om: RÄTT handlande som då kan kallas för : gott handlande.