Varför Monogami?

[Viola]

Auk:

Jag tolkar detta som att lusten är normaltillståndet här.
Men du ska veta jag är inte så här petig för att anmärka på dig, men jag tror att vi har olika tolkningar på vad kärlek är.

Men snälla Auk, jag svarar bara med utgångspunkt från det du själv skrivit:

.

Om partnerskapet ingås under premissen av lust så passar monogamitet bra, men ett partnerskap av kärlek utesluter inte möjligheten till flera parter

Det är ju du som säger att lustprincipen passar när det gäller monogamitet men jag skrev att det inte är självklart att man väljer den man känner störst lust till om man hamnar i en situation där det polygama förhållandet hamnat i kris och man tvingas välja.

Jag tror det kan vara tvärtom att en del ser det som sexuellt mer spännande och lustfyllt med fler partners

Men säkerligen har vi olika syn på kärlek:

Jag anser, att det är att göra just det, som bevisar kärlek (om man nu ser det nödvändigt till någon annan än sig själv).
Dom behov som du talar om kanske följer med kärleken men är då bara en biprodukt som bör ignoreras.

Vi blandar ihop lite saker här, dels den allmänmänskliga kärleken och
kärleksförhållanden med en intimare gemenskap. Visst bör den
allmänmänskliga kärleken ingå i ett intimt kärleksförhållande
men ingår i intima kärleksförhållanden gör man inte utan att också
söka tillfreställelse för de egna behoven, påstår man något annat är
jag böjd att kalla det hyckleri och är det verkligen sant att man inte
gör det för de egna behoven också då gör man fel både mot sig
själv och sin partner (eller sina partners om vi nu talar om polygami.)

Agnostica

[J R Auk]

Ok visst man måste betänka sina behov och försöka tillgodo se dom.
Men varför är det hela tiden sexuella, köttsliga behov som verkar komma först.
Det jag menar är att i alla förhållanden så tjänar man på att ingå det av kärlek.
Kärlek är också att definera sig själv utifrån andra.

Jag tror det kan vara tvärtom att en del ser det som sexuellt mer spännande och lustfyllt med fler partners

Men det är det man bör komma ifrån. Varför ska jag bejaka lust. Om lusten är att äga, styra eller kontrollera ?
Och min definition av lust innebär just det. Det finns bara egoistisk lust.

Och då kanske man kan tycka att man bör para ihop sig med någon som har lust till motförhållandet i lustdramat. Men jag tror att lust är något negativt. Det har och göra med våra drömmar och mål, vi är livrädda för att föringa oss själva, och använder oss därför av andra människor, för självförverkligande.
Det är bara på låtsas. Jag betvivlar starkt att någon här går runt och känner lusta till den som är avelsmässigt bästa partnen.
Den som gör det kan iallafall sägas följa en rationell väg.
Men vi måste drömma utifrån oss själva, bara, vara beredda att inte vara någon särskilld och inte dra in andra i våra egoistiska försök till självförhärligande.
Sök frihet istället för gränser. Jag kan inte se det roliga i att alltid bara pröva gränser (för normen och social acceptans tex.), när det är tvivelaktigt vilka grunder gränserna är satta på.

Och nu tillbaks till början igen, varför inte tillgodo se sina behov till högre tillfredställelse, lyckan att dela ett resonemang, en väg till utveckling. Dela det som inte begränsar, och förträng det som stänger inne oss i alla dessa ändlösa sociala konstruktioner. Jag säger bort med lusten. Fram med evolutionen



Svenska akademins ordbok:
#(utom i d o. e numera nästan bl. lust) böjelse l. håg (för ngt l. att göra l. skaffa sig ngt); dels om mera tillfälligt sinnestillstånd, då ngn känner sig upplagd l. i stämning (för ngt l. för att göra ngt osv.), dels om stadigvarande sinnesriktning bestående i att ngn tycker om ngt resp. att göra ngt osv.; äv. om (i ngns natur grundad) traktan l. drift att komma i besittning av ngt l. åtnjuta ngt o. d.: begär, åtrå; i vissa fall övergående i.

[Viola]

Ok visst man måste betänka sina behov och försöka tillgodo se dom.
Men varför är det hela tiden sexuella, köttsliga behov som verkar komma först.
Det jag menar är att i alla förhållanden så tjänar man på att ingå det av kärlek.
Kärlek är också att definera sig själv utifrån andra.

Jag tror det kan vara tvärtom att en del ser det som sexuellt mer spännande och lustfyllt med fler partners

Men det är det man bör komma ifrån. Varför ska jag bejaka lust. Om lusten är att äga, styra eller kontrollera ?
Och min definition av lust innebär just det. Det finns bara egoistisk lust..

Det finns fler behov än köttsliga i ett förhållande. Behov av närhet,
trygghet, stimulans på såväl känslomässig som intellektuell nivå.
Och man har ett behov av att vara älskad och bekräftad av någon.
Vad är förhållanden annat än ömsesidiga behovsuppfyllanden?
Äga, styra eller kontrollera är inte lust för mig.

Och då kanske man kan tycka att man bör para ihop sig med någon som har lust till motförhållandet i lustdramat. Men jag tror att lust är något negativt. Det har och göra med våra drömmar och mål, vi är livrädda för att föringa oss själva, och använder oss därför av andra människor, för självförverkligande.

Det du beskriver verkar inte ha med lust att göra

Sök frihet istället för gränser. Jag kan inte se det roliga i att alltid bara pröva gränser (för normen och social acceptans tex.), när det är tvivelaktigt vilka grunder gränserna är satta på
Och nu tillbaks till början igen, varför inte tillgodo se sina behov till högre tillfredställelse, lyckan att dela ett resonemang, en väg till utveckling. Dela det som inte begränsar, och förträng det som stänger inne oss i alla dessa ändlösa sociala konstruktioner. Jag säger bort med lusten. Fram med evolutionen .

Du låter väldigt motsägelsfull: Sök frihet istället för gränser men bort
med lusten!!??
Är lusten i motsatsförhållande till evolutionen. Om vi inte hade köttslig
lust så skulle kanske inte lika många
barn bli gjorda - eller?

Jag har inte tid att skriva just nu även om det här med lustbegreppet
inte känns utrett...vi tänker kanske inte på samma saker

[/quote]

[J R Auk]

Antagligen inte Agnostica.
Självklart finns det positiv "lusta" i kärlek. Man kan ju inte ta bort njutningsmomentet i sex. Men man kan ingå sexuella förbindelser av olika skäl. Med lust menar jag, att tillfredställa sina egna lustar. Till skillnad från kärlek som innefattar att tillfredställa någon annans lustar.
Så lusten är inte fel i sig, bara att söka uttrycka den själv, istället för att låta någon annan uttrycka den åt en själv.
Det är habegäret som jag ifrågasätter. Att förverkliga sig själv och liknande.
Självklart inte materiellt habegär utan mer socialt habegär.
Det du vill ha bör du få genom gåvor från andra, och inte genom påtvinganden från sig själv. Dina handlingar bör vara sådana att andra söker ge dig det du söker.
Jag tror inte på att ingå ett partnerskap där kompromisser styr. Jag vill se förhållanden där, att tillåta är det som driver relationen.
Alltså jag bör inte begränsa den jag älskar på något sätt utan låta den personen begränsa sig själv, för att tillfredställa mig.
Visst det är mest ett rent teoretiskt resonemang, då verkligheten tenderar att komplicera saken.
Men ändo om man bygger förhållandet på kärlek, alltså att tillåta och uppfylla andras lusta, ser jag ingen orsak till att polygami skulle fungera sämre.

Hoppas mitt resonemang står lite klarare för dig

[eyerouge]

Sex sidor om parförhållandet, trohet och otrohet som jag skrev för en månad sedan. Bakgrunden är att jag behövde ett manifest för att slippa förklara mig varje gång jag stötte på en ny person som ville bli involverad.. så den är varken inte svårläst eller på en högre nivå :/

http://www.subcodes.com/arkiv/parforhallandetv1o1.pdf

[Camilla]

Tre av mina vänner har en trekant. De är en kvinna och två män.

Jag anser att det bör bli möjligt att ingå polygama äktenskap i Sverige. Få skulle nog utnyttja den friheten, men det är oväsentligt.

Finns det någon som känner till polygama förhållanden som funkat fullt ut under en livstid.

Det finns massor av exempel på polygama äktenskap i andra länder; en del muslimska länder bland annat. Sannolikt finns det även invandrare som lever i polygama äktenskap i Sverige.

Korta perioder medan man är ung och alert och inte speciellt beroende av sådant som lojalitet och tillhörighet tror jag säkert att det kan funka.......

Självklart är det möjligt att känna starkt lojalitet mot flera personer samtidigt. Jämför med familjesammanhållningen i det gamla bondesamhället. Många personer kunde bo tillsammans hela livet på samma gård och (i bästa fall) vara starkt lojala mot varandra.

Sedan är förstås polygama relationer lite mer instabila än par eftersom det finns fler variabler att räkna med och mer som kan gå snett. Principiellt sett finns det dock inga hinder för att de ska kunna fungera ända tills en partner dör.

[eyerouge]

Sex sidor om parförhållandet, trohet och otrohet som jag skrev för en månad sedan. Bakgrunden är att jag behövde ett manifest för att slippa förklara mig varje gång jag stötte på en ny person som ville bli involverad.. så den är varken inte svårläst eller på en högre nivå :/

http://www.subcodes.com/arkiv/parforhallandetv1o1.pdf

Känner att jag behöver få lästips... kom igen folk - tipsa om litteratur som behandlar ämnet.

[Smile]

Jag vill ha synpunkter (ej religiösa eller "därför att polygami är omoraliskt") på varför monogami är bättre än polygami eller tvärt om!

Min tes är att polygami (jag tänker då i första hand på en man med flera hustrur) kommer av ett förändrat tankesätt som menar att mannen skall försörja kvinnan, att kvinnan skall föda/ta hand om barn och behaga mannen och att mannen liksom tjuren skall leda sin flock av kvinnor.

I en artikel läste jag nyligen en kvinna (!) argumentera för att polygami skulle vara bra eftersom det finns så många "rötägg" bland männen att det vore bättre om de "bra" männen kunde ha flera hustrur men detta tycker jag också är fel. Det bygger på den av vissa medier uppmålade bilden att var och varannan man är en potentiell hustrumisshandlare, pedofil eller våldtäktsman och detta är givetvis fel.
För övrigt tror jag att det finns lika många kvinnor som är giriga, manipulativa, hänsynslösa etc och som med samma argument inte förtjänar någon man så det borde jämna ut sig.
Tråkigt nog verkar många av de "dåliga" männen och kvinnorna inte ha några större problem att hitta en partner eftersom de ofta har andra goda egenskaper (charm, självförtroende etc) som attraherar det motsatta könet varför jag misstänker att det inte är dom som skulle bli utan en partner om polygami skulle vara accepterat!

Kvinnor är polygama och män monogama - så enkelt är det. Det är den där naturen för kvinnornas del ser ni.

[majakovskij]

Kvinnor är polygama och män monogama - så enkelt är det. Det är den där naturen för kvinnornas del ser ni.[/quote]

1. Gäller det bara för kvinnor menar du?
2. Vilken natur då?vad menar du med naturen?
3. Tanken om kvinnan som på något sätt skulle vara närmare den så kallade naturen är verkligen en riktigt gammal tanke, och lika unken som den är gammal.
4. Har du några konkreta belägg för detta påstående?

[Camilla]

[quote="Smile
Kvinnor är polygama och män monogama - så enkelt är det. Det är den där naturen för kvinnornas del ser ni.
[/quote]

Att detta påstående skulle äga generell giltighet motsägs av erfarenheten. Motexemplen är många. Det finns många kvinnor som vill leva (och lever) monogamt och det finns många män som vill leva (och lever) polygamt.

[Jonas Nystrom]

Har majakovski några konkreta belägg för det unkna påståendet #3?

jn, gynofil

[majakovskij]

[quote="Jonas Nystrom"]Har majakovski några konkreta belägg för det unkna påståendet #3?

jo, i Carolyn Merchants bok "Naturens Död" tar hon just upp kopplingen kvinna/natur. Under naturvetenskapens framväxt under 1600-talet, där naturen blir passiv och underordnad det manliga förnuftet, finns många exempel på att man ger naturen som sådan kvinnliga egenskaper. Naturen finns där för mannen att fritt underkuva och exploatera. Du kan även fundera över vissa självklara begrepp som: moder jord, pratet om våldtäkt på naturen osv. Det finns kopplingar mellan den patriarkala maktstrukturen och synen på naturen: naturen skulle - liksom kvinnan - tuktas och styras.

[Jonas Nystrom]

Nåväl, idag odlar vi mer vördsamma ideal visavi naturen. Att den är moderlig är väl snarast en definitionsfråga. "Natur" är ett rätt nytt ord och betyder just "det varur vi föds" och det får man väl ändå medge, va!

För min del har jag inte alls några problem med att uppfatta naturen som jungfrulig, moderlig och andra feminina epitet. Inte heller har jag några större problem med det omvända - alltså att se det kvinnliga som representant för naturen. Givetvis inser jag att det KAN göras till ett problem - i den mån man förnekar eller förringar det. Men ser man kopplingen och hedrar den så... bär den frukt.

jn, plöjare

[majakovskij]

[quote="Jonas Nystrom"]Nåväl, idag odlar vi mer vördsamma ideal visavi naturen. Att den är moderlig är väl snarast en definitionsfråga. "Natur" är ett rätt nytt ord och betyder just "det varur vi föds" och det får man väl ändå medge, va!

För min del har jag inte alls några problem med att uppfatta naturen som jungfrulig, moderlig och andra feminina epitet. Inte heller har jag några större problem med det omvända - alltså att se det kvinnliga som representant för naturen. Givetvis inser jag att det KAN göras till ett problem - i den mån man förnekar eller förringar det. Men ser man kopplingen och hedrar den så... bär den frukt.

jo jag ville bara peka på att sådana kopplingar finns och att det kan vara svårt att komma ur sådana tolkningsmodeller.

lev väl

[Jonas Nystrom]

Och på vilken grund skulle man föranledas att göra det?

jn, tolk