tankar om tankemönster

[TheStudent]

Jag har grubblat lite över tankemönster. Det förefaller som om det enda min hjärna gör är att formulera frågor och fylla i med svar. Visserligen får jag bilder, minnen, och känslor ur "avgrunden", men ska jag bearbeta dessa och utöva min medvetenhet blir dessa bilder, känslor och minnen snabbt en del av modellen "frågor och svar".

Det skulle vara intressant att höra om hur andra upplever det.

Det skulle vara intressant om någon hört någonting liknade i samband med evolution. jag kan tänka mig att olika aspekter av vårt tänkande har tillkommit under olika årtusenden, och att vårt eviga formulerande av frågor och ifyllande av svar är det senaste steget i utvecklingen. kan det isf uppstå en ny nivå? vad skulle den vara?

Det skulle vara intressant att filosofera lite kring om detta möjligtvis skulle vara den bästa "hjärnmetoden" för mänskligutveckling, eller om vi begränsar oss på något sätt genom att ständigt använda samma metod i att förstå världen. (informations samlingen är förstås inte den samma, men bearbetningen)

tycker jag =)

[Pilatus]

Det förefaller som om det enda min hjärna gör är att formulera frågor och fylla i med svar.

Är det inte så vi gör då vi tänker på hur vi skall lösa olika problem? T ex har jag funderat på hur man skall göra en god fruktkaka (en baba au rhum med aprikoser), smaksatt med litet mörk (väl lagrad) rom enligt den polske kungen Stanisław Leszczyńskis idé. Det finns en hel del på YouTube att se eller recept att läsa. http://moogieland.blogspot.se/2010_05_01_archive.html

[Algotezza]

Jag har grubblat lite över tankemönster. Det förefaller som om det enda min hjärna gör är att formulera frågor och fylla i med svar. Visserligen får jag bilder, minnen, och känslor ur "avgrunden", men ska jag bearbeta dessa och utöva min medvetenhet blir dessa bilder, känslor och minnen snabbt en del av modellen "frågor och svar".

Det skulle vara intressant att höra om hur andra upplever det.

Det skulle vara intressant om någon hört någonting liknade i samband med evolution. jag kan tänka mig att olika aspekter av vårt tänkande har tillkommit under olika årtusenden, och att vårt eviga formulerande av frågor och ifyllande av svar är det senaste steget i utvecklingen. kan det isf uppstå en ny nivå? vad skulle den vara?

Det skulle vara intressant att filosofera lite kring om detta möjligtvis skulle vara den bästa "hjärnmetoden" för mänskligutveckling, eller om vi begränsar oss på något sätt genom att ständigt använda samma metod i att förstå världen. (informations samlingen är förstås inte den samma, men bearbetningen)

tycker jag =)

Människan har utvecklats genom att stöta på problem i sin tillvaro, individuella och gemensamma, formulerat dessa problem för sig och sedan mer eller mindre framgångsrikt försökt lösa dem, individuellt eller tillsammans. Problemlösning kan ju beskrivas genom frågor och svar: Detta är problemet - hur ska jag/vi lösa det? Man kan prova med att formulera om frågan man ställt spontant för att finna nya lösningar om det inte går så bra först.

Är det ett problem för dig att det är så vi ofta går till väga? Varför är det det? Vad är alternativet när det gäller problem och problemlösning?

Sedan kan vi ju syssla med så mycket mer än att verbalt försöka formulera problem i form av frågor och sedan försöka lösa den. När vi dagdrömmer är det mer sällan vi utgår från frågan:: Hur ska jag dagdrömma nu? utan man bara gör det. När man gör en låt eller skriver en text, tecknar, utgår man från vad man känner för att göra och behöver inte för sig själv ställa frågan: Vad vill jag göra nu? Vad är mitt budskap? Vad vill jag förmedla? Man bara gör det man gör. Jag gör i alla fall så, andra kan göra annorlunda.

När man småpratar runt fikabordet kan det handla om problem men det handlar också om anekdoter och berättelser ur livet. Snacket flyter på och man frågar sig sällan: Jaha, nu sa någon det, vad kan då vara lämpligt att komma med? Man bara snackar.

Sedan kan man skoja till det och ordvitsa och då tänker åtminstone inte jag: Vad kan jag säga för kul nu? utan det faller sig naturligt, man kläcker ur sig något spontant utan att tänka efter precis, i stundens ingivelse, och de andra ler, skrattar eller inte.

Man kan också kommendera och be om tjänster utifrån vad man behöver få gjort och behöver då inte fråga sig: Hur ska jag få detta gjort? Man ber om det bara eller kommenderar...

/Algotezza