Hur kommer det sig egentligen att man kan släppa ALLT runtomkring sig för en enda sak, tex fotboll?
När en match som nu under EM startar så släpper jag alla andra värderingar fullständigt. Fotbollen tar upp mig till skyarna.
Vissa här är säkert fullständigt ointresserade av fotboll, men "fenomenet" gäller säkert flera andra ting, tex religioner, kanske.
Jag kan faktiskt inte förstå hur jag kan leva mig in i det så oerhört starkt, det är ju bara en boll utan direkt värde. Jag förmodar att det har att göra med "tillhörande" eller liknande, och då är jag själv emot nationalism i stort. Vet någon om det finns en bra studie i ämnet?
Fotboll
Moderator: Moderatorgruppen
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Såg en dokumentär om Pele på TVn för nån dag sen. Där sas bla att fotboll var världens största religion...
Attraktionen borde vara olika för olika människor. Studier av spelets komplexitet, taktik, prestation, tillhörighet, medial upplåsthet, socialt godkänt intresse och samtalsämne osv. Har inte sett någon studie i ämnet. Bara spånar lite...
Sport är väll en av de få saker som kan föra fram nationalismen så väl. Fast jag håller med dig...det är inget trevligt med nationalism.
Jag ska i vilket fall sitta bänkad med en go öl framför TVn på tis.
Hade/DD
Attraktionen borde vara olika för olika människor. Studier av spelets komplexitet, taktik, prestation, tillhörighet, medial upplåsthet, socialt godkänt intresse och samtalsämne osv. Har inte sett någon studie i ämnet. Bara spånar lite...
Sport är väll en av de få saker som kan föra fram nationalismen så väl. Fast jag håller med dig...det är inget trevligt med nationalism.
Jag ska i vilket fall sitta bänkad med en go öl framför TVn på tis.
Hade/DD
-
Thimmy Bågfeldt
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 16 jun 2004 21:17
Gruppsammhörighet. Tvivlet inför att hävda sin individualitet.
Man baserar giltigheten i sin troslära på mängden anhängare istället för läran i sig själv.
Självklart.
Man baserar giltigheten i sin troslära på mängden anhängare istället för läran i sig själv.
Självklart.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk, jag tror att det ligger någonting i det, att mängden anhängare legitimerar trosläran, och då gäller det nog inte bara fotboll utan även de stora monoteistiska religonerna. det skulle vara intressant att se hur många som är genuint troende utifrån trosläran i sig, kanske skulle vara en väldigt liten grupp.
Ett undligt fenomen är ju att alla sk nationalister och halv eller helrasiter skriker ut att VI är bäst VI gjorde mål, ZLATAN gjorde mål, Heja SVERIGE!
man upphör ju aldrig att förvånas.
Ett undligt fenomen är ju att alla sk nationalister och halv eller helrasiter skriker ut att VI är bäst VI gjorde mål, ZLATAN gjorde mål, Heja SVERIGE!
man upphör ju aldrig att förvånas.
Grupphörigheten är nog det stora. Ens "grupp" slåss emot en annan. Kanske härstammar från äldre tider när gruppsamhörighet var väldigt viktigt för överlevnaden(inte längesedan alls). Man vet att alla svenskar för en gång skull är enade om sitt egna intresse.
Det blir ännu tydligare när man ser på Italien. Italienarna skar ju sönder däcken på det danska konsulatets bilar, och kastade ägg på konsulatet!!!
Helt seriöst så vågar inte jag åka till Italien detta året. Vilket innebär att leken har blivit allt annat än en lek.
Kommer inte ihåg vilka länder det gällde, men ett krig har faktiskt startat pga en fotbollsmatch!!!
Å andra sidan skapade skottet i Sarajevo ett helt världskrig.
Jaja, nu laddar jag upp inför matchen mot Nederländerna. Förmodligen förlorar vi (pessimistiskt, men realistiskt), men jag kommer gråta av lycka om vi vinner.
Det blir ännu tydligare när man ser på Italien. Italienarna skar ju sönder däcken på det danska konsulatets bilar, och kastade ägg på konsulatet!!!
Helt seriöst så vågar inte jag åka till Italien detta året. Vilket innebär att leken har blivit allt annat än en lek.
Kommer inte ihåg vilka länder det gällde, men ett krig har faktiskt startat pga en fotbollsmatch!!!
Å andra sidan skapade skottet i Sarajevo ett helt världskrig.
Jaja, nu laddar jag upp inför matchen mot Nederländerna. Förmodligen förlorar vi (pessimistiskt, men realistiskt), men jag kommer gråta av lycka om vi vinner.
Cogito ergo sum - Descartes
CAUSTIX skrev:Ett undligt fenomen är ju att alla sk nationalister och halv eller helrasiter skriker ut att VI är bäst VI gjorde mål, ZLATAN gjorde mål, Heja SVERIGE!
Ja, det är mycket besynnerligt när man tänker efter. På jobbet skulle man ju bli förbannad om folk betedde sig på samma sätt. "Woohoo, du blev klar med översättningen i tid, fan va bra VI är." Tyvärr är inte Zlatan i en sån position att han kan säga "Håll käften, det var ju jag som gjorde mål." Utan supportrar skulle fotbollen som vi känner den idag snabbt dö ut *krokodiltårar*.
Äras den som äras bör!
/Stefan
hovnarr skrev:CAUSTIX skrev:Ett undligt fenomen är ju att alla sk nationalister och halv eller helrasiter skriker ut att VI är bäst VI gjorde mål, ZLATAN gjorde mål, Heja SVERIGE!
Ja, det är mycket besynnerligt när man tänker efter. På jobbet skulle man ju bli förbannad om folk betedde sig på samma sätt. "Woohoo, du blev klar med översättningen i tid, fan va bra VI är." Tyvärr är inte Zlatan i en sån position att han kan säga "Håll käften, det var ju jag som gjorde mål." Utan supportrar skulle fotbollen som vi känner den idag snabbt dö ut *krokodiltårar*.
Äras den som äras bör!
/Stefan
Heja hovnarren och Caustix!
Vilka bra uttalanden! Vad bra VI är!
Det här läste jag upp för min man
Agnostica
Fotboll har jag också tänkt på en del. Följande frågor har infunnit sig:
1. Varför väljer man ut ett lag att heja på istället för att se matchen som en tragiskt kamp mellan två grupper som har lika stor rätt att vinna?
2. Om man nu måste välja sida, varför väljer man det lag som kommer från samma land istället för det lag man tror är bäst?
3. Varför bänkar sig folk framför TV:n för att se en match som kanske är jättetråkig istället för att sätta i en videokassett med en inspelad klassisk match av garanterat hög kvalitet.
4. Varför fokuceras det så mycket på målskottet och målskytten? Att det ena laget gör mål är ju bara den sista i en lång rad händelser som leder fram till målet. Backen som stoppar bollen och inleder anfallet har väl lika stor del i att målet görs? Dessutom ser de flesta målskott ungefär likadana ut. Bara undantagsvis är de snygga, som när Zlatan klackade in bollen i EM.
5. Hur kan folk bli så upprörda över något som betyder så lite för dem själva och världen i stort? Anta att det svenska laget leder med 1-0. Vad spelar det då för roll om de gör ett till mål i sista minuten?
Nej, jag har svårt att sätta mig in i folks entusiasm. Jag tycker fotboll är dödstråkigt. När jag hör att det är en fotbollsmatch på gång så önskar jag att båda lagen förlorar.
Vänligen
Camilla
1. Varför väljer man ut ett lag att heja på istället för att se matchen som en tragiskt kamp mellan två grupper som har lika stor rätt att vinna?
2. Om man nu måste välja sida, varför väljer man det lag som kommer från samma land istället för det lag man tror är bäst?
3. Varför bänkar sig folk framför TV:n för att se en match som kanske är jättetråkig istället för att sätta i en videokassett med en inspelad klassisk match av garanterat hög kvalitet.
4. Varför fokuceras det så mycket på målskottet och målskytten? Att det ena laget gör mål är ju bara den sista i en lång rad händelser som leder fram till målet. Backen som stoppar bollen och inleder anfallet har väl lika stor del i att målet görs? Dessutom ser de flesta målskott ungefär likadana ut. Bara undantagsvis är de snygga, som när Zlatan klackade in bollen i EM.
5. Hur kan folk bli så upprörda över något som betyder så lite för dem själva och världen i stort? Anta att det svenska laget leder med 1-0. Vad spelar det då för roll om de gör ett till mål i sista minuten?
Nej, jag har svårt att sätta mig in i folks entusiasm. Jag tycker fotboll är dödstråkigt. När jag hör att det är en fotbollsmatch på gång så önskar jag att båda lagen förlorar.
Vänligen
Camilla
Lustigt Camilla 
Mina stapplande försök till förklaring...
1. Det är ju just det, att underhållningsvärdet i en "tragisk kamp mellan två grupper" är så begränsat. Perspektivet att "VI ska vinna" är roligare. Här har ju nyhetsrapporteringen något att lära! Varför ha det sakneutrala med ack så tråkiga perspektivet "28 människor omkom i [sätt in krigsdrabbat land här] idag när trupper återigen drabbade samman...". Nej, är inte detta mycket mer underhållande: "Och till tittare som just knäppt över kan vi meddela att ställningen är nu 28 - 0! Några civila skymtades på fältet men blev raskt nermejade. Hur förändrar det läget Jimmy, kan vi få en analys?"
2. Vad är det egentligen för mening att heja på det lag som är bäst? Den moraliska efterdyningen blir ju då att främja fotbollen i den form den har. Bättre att heja på den som ligger i underläge, då de behöver det bäst. Inom friidrotten kan man analogt heja på den som inte är dopad. Fast det är klart att glada tankar är ett rätt kass substitut för tillväxthormon.
3. Jag anlägger ett fatalistiskt perspektiv - syften med matchen är till viss del att man ska kunna prata om polarna med den efteråt. Man skulle nästan kunna säga att man uppfattas som lite "ute" om man säger "Du Leffe, såg du Håkanssons mål i VM '69 mot Frankrike?" på fikarasten.
4. Men Camilla, fotboll är ju mest för killar (*tar skydd för feministernas vinande tallrikar*). Det vet du väl att killar är mest fokuserade på själva klimax än det som leder fram till det. Även om varje "målskott" är lika, är det fortfarande lika underhållande, varje gång.
(Fredrik "Hassan" Lindströms uttalande betr. fotboll är således helt galet enligt denna min freudianska tolkning; min komplimang till den som fattar).
5. Detta måste ju bero på den förväntan som byggts upp. Varför blir folk överhuvudtaget så entusiastiska över saker som "betyder så lite för dem själva och världen i stort"? Denna fråga bygger på en missuppfattning av betydelsebegreppet. Det faktum att någon blir entusiastisk över något innebär just att detta något är betydelsefullt för vederbörande. Hur kan man annars förklara att vi jublar när spädbarn i vår närhet skiter men slött knäpper över till tredje reprisen av Vänner när vi får höra att 15 000 människor än en gång dött i Bangladesh. Jag lägger inte in något värde i att konstatera att de flesta funkar på det sättet, jag försöker bara förklara varför det inte är så märkligt. Allt är meningslöst ur ett subjektivt perspektiv tills det tilldelas subjektiv mening.
Ur ett deterministiskt/fatalistiskt perspektiv: Vitsen med all fotboll fram tills idag var att vi skulle ha exakt denna konversation. Om man bara känt universums lagar, hade man kunnat läsa det i Zlatans panna! Är inte filosofi underbart?
/Stefan
Mina stapplande försök till förklaring...
1. Det är ju just det, att underhållningsvärdet i en "tragisk kamp mellan två grupper" är så begränsat. Perspektivet att "VI ska vinna" är roligare. Här har ju nyhetsrapporteringen något att lära! Varför ha det sakneutrala med ack så tråkiga perspektivet "28 människor omkom i [sätt in krigsdrabbat land här] idag när trupper återigen drabbade samman...". Nej, är inte detta mycket mer underhållande: "Och till tittare som just knäppt över kan vi meddela att ställningen är nu 28 - 0! Några civila skymtades på fältet men blev raskt nermejade. Hur förändrar det läget Jimmy, kan vi få en analys?"
2. Vad är det egentligen för mening att heja på det lag som är bäst? Den moraliska efterdyningen blir ju då att främja fotbollen i den form den har. Bättre att heja på den som ligger i underläge, då de behöver det bäst. Inom friidrotten kan man analogt heja på den som inte är dopad. Fast det är klart att glada tankar är ett rätt kass substitut för tillväxthormon.
3. Jag anlägger ett fatalistiskt perspektiv - syften med matchen är till viss del att man ska kunna prata om polarna med den efteråt. Man skulle nästan kunna säga att man uppfattas som lite "ute" om man säger "Du Leffe, såg du Håkanssons mål i VM '69 mot Frankrike?" på fikarasten.
4. Men Camilla, fotboll är ju mest för killar (*tar skydd för feministernas vinande tallrikar*). Det vet du väl att killar är mest fokuserade på själva klimax än det som leder fram till det. Även om varje "målskott" är lika, är det fortfarande lika underhållande, varje gång.
(Fredrik "Hassan" Lindströms uttalande betr. fotboll är således helt galet enligt denna min freudianska tolkning; min komplimang till den som fattar).
5. Detta måste ju bero på den förväntan som byggts upp. Varför blir folk överhuvudtaget så entusiastiska över saker som "betyder så lite för dem själva och världen i stort"? Denna fråga bygger på en missuppfattning av betydelsebegreppet. Det faktum att någon blir entusiastisk över något innebär just att detta något är betydelsefullt för vederbörande. Hur kan man annars förklara att vi jublar när spädbarn i vår närhet skiter men slött knäpper över till tredje reprisen av Vänner när vi får höra att 15 000 människor än en gång dött i Bangladesh. Jag lägger inte in något värde i att konstatera att de flesta funkar på det sättet, jag försöker bara förklara varför det inte är så märkligt. Allt är meningslöst ur ett subjektivt perspektiv tills det tilldelas subjektiv mening.
Ur ett deterministiskt/fatalistiskt perspektiv: Vitsen med all fotboll fram tills idag var att vi skulle ha exakt denna konversation. Om man bara känt universums lagar, hade man kunnat läsa det i Zlatans panna! Är inte filosofi underbart?
/Stefan
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Camilla,
välkommen hit till forumet!
Ska försöka utröna den psykologiska dynamiken bakom fotbollshysterin
Även om inte den egna nationen spelar så brukar man förr eller senare under en match "välja sida". Det blir dock inte lika starkt som om man redan från början har en uppfattning om viken sida man själv tillhör och identifierar sig med. Människans jag har mer eller mindre vida cirklar, och varhellst man finner sin jagidentifikation så önskar man denna framgång. Vi kan således kanske inte känna att båda lagen har samma rätt att vinna då det ena lagets vinst skulle innebära en vinst för det egna jaget. Tankemässigt kan vi kanske försöka måla upp en bild att båda lagen förtjänar att vinna/förlora lika mycket, men ju mer vi rotar i arkiven destå mer vikt läggs i de olika vågskålarna.
Kvinnor har en tendens att heja på "snygga spelare" , eller något annat som väcker sympati. Man kan även känna illvilja mot ett lag som i sin kontext äger motbjudande attribut, som Tyskland.
Jagidentifikationens cirklar är mer förankrade i den egna nationen. Se ovan.
Det är inte det som är poängen, det handlar om att göra bra ifrån sig; att dominera.
Gäller allt i livet. Målskytten blir hjälten; framgångens ansikte. Men en back, eller målvakt kan naturligtvis få denna ära också om fokuset på den personen blir så starkt så han blir hjälten. Du minns kanske Thomas Ravellis berömda straffräddning i VM 1994 (eller kanske inte )
Människor upplever att det betyder mycket. Det har således ett existentialistiskt värde, men rationaliteten kan ifrågasättas. Männsikan har alltid anammat symboler som representerar framgång. Ett land blir i många människors ögon värdefullare med ett bra fotbollslag.
Naturligtvis är fotbollen utan sin kontext död, så är det med allt här i livet.
Är man filosofiskt lagd, så finns det ofta en mental spärr som gör att vi inte gillar fotboll eftersom den spelar på en vad vi tycker irrationell psykologisk dynamik. Jag har alltid varit sådan, men jag har även gjort fotbollsexperiment då jag intagit alkohol för att döva min mentala kontroll, och befunnit mig i sällskap som agerat irrationellt. Jag har då agerat lika tokigt. Jag tror också att du har detta i dig Camilla, och att även Hovnarren struntar i sin goda vilja om förutsättningarna infinner sig:
Vi kan ha nog så sofistikerade tankar, och även ett bra mått mental kontroll på dessa underliggande impulser. MEN har man aldrig FÖRST gillat fotboll och SEDAN gått i långvarig terapi så lurar denna förnedrande fotbollshysteri i oss alla.
Johan
välkommen hit till forumet!
Ska försöka utröna den psykologiska dynamiken bakom fotbollshysterin
Camilla skrev:
1. Varför väljer man ut ett lag att heja på istället för att se matchen som en tragiskt kamp mellan två grupper som har lika stor rätt att vinna?
Även om inte den egna nationen spelar så brukar man förr eller senare under en match "välja sida". Det blir dock inte lika starkt som om man redan från början har en uppfattning om viken sida man själv tillhör och identifierar sig med. Människans jag har mer eller mindre vida cirklar, och varhellst man finner sin jagidentifikation så önskar man denna framgång. Vi kan således kanske inte känna att båda lagen har samma rätt att vinna då det ena lagets vinst skulle innebära en vinst för det egna jaget. Tankemässigt kan vi kanske försöka måla upp en bild att båda lagen förtjänar att vinna/förlora lika mycket, men ju mer vi rotar i arkiven destå mer vikt läggs i de olika vågskålarna.
Kvinnor har en tendens att heja på "snygga spelare" , eller något annat som väcker sympati. Man kan även känna illvilja mot ett lag som i sin kontext äger motbjudande attribut, som Tyskland.
2. Om man nu måste välja sida, varför väljer man det lag som kommer från samma land istället för det lag man tror är bäst?
Jagidentifikationens cirklar är mer förankrade i den egna nationen. Se ovan.
3. Varför bänkar sig folk framför TV:n för att se en match som kanske är jättetråkig istället för att sätta i en videokassett med en inspelad klassisk match av garanterat hög kvalitet.
Det är inte det som är poängen, det handlar om att göra bra ifrån sig; att dominera.
4. Varför fokuceras det så mycket på målskottet och målskytten? Att det ena laget gör mål är ju bara den sista i en lång rad händelser som leder fram till målet. Backen som stoppar bollen och inleder anfallet har väl lika stor del i att målet görs? Dessutom ser de flesta målskott ungefär likadana ut. Bara undantagsvis är de snygga, som när Zlatan klackade in bollen i EM.
Gäller allt i livet. Målskytten blir hjälten; framgångens ansikte. Men en back, eller målvakt kan naturligtvis få denna ära också om fokuset på den personen blir så starkt så han blir hjälten. Du minns kanske Thomas Ravellis berömda straffräddning i VM 1994 (eller kanske inte
)5. Hur kan folk bli så upprörda över något som betyder så lite för dem själva och världen i stort? Anta att det svenska laget leder med 1-0. Vad spelar det då för roll om de gör ett till mål i sista minuten?
Människor upplever att det betyder mycket. Det har således ett existentialistiskt värde, men rationaliteten kan ifrågasättas. Männsikan har alltid anammat symboler som representerar framgång. Ett land blir i många människors ögon värdefullare med ett bra fotbollslag.
Nej, jag har svårt att sätta mig in i folks entusiasm. Jag tycker fotboll är dödstråkigt. När jag hör att det är en fotbollsmatch på gång så önskar jag att båda lagen förlorar.
Naturligtvis är fotbollen utan sin kontext död, så är det med allt här i livet.
Är man filosofiskt lagd, så finns det ofta en mental spärr som gör att vi inte gillar fotboll eftersom den spelar på en vad vi tycker irrationell psykologisk dynamik. Jag har alltid varit sådan, men jag har även gjort fotbollsexperiment då jag intagit alkohol för att döva min mentala kontroll, och befunnit mig i sällskap som agerat irrationellt. Jag har då agerat lika tokigt.
Jag tror också att du har detta i dig Camilla, och att även Hovnarren struntar i sin goda vilja om förutsättningarna infinner sig:Vad är det egentligen för mening att heja på det lag som är bäst? Den moraliska efterdyningen blir ju då att främja fotbollen i den form den har. Bättre att heja på den som ligger i underläge, då de behöver det bäst.
Vi kan ha nog så sofistikerade tankar, och även ett bra mått mental kontroll på dessa underliggande impulser. MEN har man aldrig FÖRST gillat fotboll och SEDAN gått i långvarig terapi så lurar denna förnedrande fotbollshysteri i oss alla.
Johan
Camilla skrev:Nej, jag har svårt att sätta mig in i folks entusiasm. Jag tycker fotboll är dödstråkigt. När jag hör att det är en fotbollsmatch på gång så önskar jag att båda lagen förlorar.
Jag tror att du redan själv besvarar dina frågor här. Dessa människor gillar helt enkelt fotboll, till skillnad från dig. Man kan förstås fråga sig varför människor gillar något överhuvudtaget, men även du roas säkert av sådant som många andra finner dödstråkigt och som i deras ögon "betyder så lite för världen i stort". Sedan är det klart att dina frågor också kan besvaras i termer av identifikation, tävlingsinstinkt, spänningen i att inte veta hur det kommer gå och annat, men det där vet du säkert redan om du bara vill.
Johan Ågren skrev:Är man filosofiskt lagd, så finns det ofta en mental spärr som gör att vi inte gillar fotboll eftersom den spelar på en vad vi tycker irrationell psykologisk dynamik. Jag har alltid varit sådan, men jag har även gjort fotbollsexperiment då jag intagit alkohol för att döva min mentala kontroll, och befunnit mig i sällskap som agerat irrationellt. Jag har då agerat lika tokigt. Jag tror också att du har detta i dig Camilla, och att även Hovnarren struntar i sin goda vilja om förutsättningarna infinner sig:
Citat:
Vad är det egentligen för mening att heja på det lag som är bäst? Den moraliska efterdyningen blir ju då att främja fotbollen i den form den har. Bättre att heja på den som ligger i underläge, då de behöver det bäst.
Vi kan ha nog så sofistikerade tankar, och även ett bra mått mental kontroll på dessa underliggande impulser. MEN har man aldrig FÖRST gillat fotboll och SEDAN gått i långvarig terapi så lurar denna förnedrande fotbollshysteri i oss alla.
Nu är det ju inte så att det som kommer ut ur min mun eller tangentbord uttrycker min åsikt, vilja, önskan eller troliga handling i en viss situation. Jag ifrågasätter visserligen det rationella i att heja på ett lag som redan är vinsttippat (om nu syftet är en jämn match och vi kan tillskriva hejandet någon slags vikt i sammanhanget), men jag (personligen denna gång!) ifrågasätter det rationella i att vara rationell i mycket högre grad.
Nej, för guds skull, skratta rått åt Motståndaren om du vill, det kittlar dödskönt i kistan. Men det är en intressant tanke, om jag tolkar dig rätt Johan, att filosofiskt lagda skulle vara mer rationella, eller i alla fall ta avstånd från det irrationella i större utsträckning, än andra. Själv ser jag filosofin som en möjlighet till att dekonstruera detta påstådda "rationella" för att få leva som jag vill utan skuld, skam och ångest. Här kan ju alkohol och droger sannerligen verka katalyserande, men i det långa loppet är nog det dagliga terapeutiska arbetet mer framgångsrikt. Kanske därför jag är här också, till viss del. Sen kan ju mina ansträngningar att inte vara så jävla rationell uppfattas som både högst rationella eller irrationella.
HEJA SVÄRJÖ, SHALALALALALA!
/Zatan
Tore skrev:Jag tror att du redan själv besvarar dina frågor här. Dessa människor gillar helt enkelt fotboll, till skillnad från dig. Man kan förstås fråga sig varför människor gillar något överhuvudtaget, men även du roas säkert av sådant som många andra finner dödstråkigt och som i deras ögon "betyder så lite för världen i stort".
I och för sig är den idrott jag tycker mest om att titta på konståkning på skridskor. Det är jag relativt ensam om.
Annars brukar jag ibland följa schackturneringar via Internet. Jag tycker schack är mer dramatiskt än fotboll, vilket andra brukar ha svårt att förstå. Jag menar fotboll är ju typ samma sak hela tiden medan ett schackparti är som en berättelse med en början, en vändpunkt och ett slut.
När jag studerar ett schackparti brukar jag ofta identifiera mig med den ena spelaren. Oftast för att jag känner till henne sedan tidigare eller för att hon spelar mer aktivt eller verkar ha en plan på gång som jag förstår. Ibland kan det hända att jag byter favorit under partiets gång.
Vänligen
Camilla
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 59 och 0 gäster