Fråga till forumet

[Sambasture]

Vi håller på med en uppsats för religionen i skolan just nu med rubriken Livsåskådning, etik och moral, där flera av frågorna som vi ska besvara knyter an till meningen med livet.

När det här ämnet kommer upp bör man göra skillnad på meningen med livet och meningen i livet. På det här forumet verkar ni mest ha diskuterat meningen i livet(med några få undantag), rubriken till trots.

När vi diskuterat ämnet i skolan, var det skrämmande många som svarade döden. Jag kan ha viss förståelse för att man ser döden som meningen med livet, för det är ju trots allt döden är det slutgiltliga målet, det som väntar oss alla. Men är det inte trots allt en lite pessimistisk livssyn, för att inte tala om cynisk och ganska tråkig. Finns där verkligen inget mer?

Vad tycker ni om döden som meningen med livet? för pessimistiskt eller bara realistiskt? Kan döden vara meningen i livet? (Gud nåde er om ni svarar ja ). Vad är annars meningen i livet?

[Rafael]

"där jag finns, finns inte döden. Och där döden finns, finns inte jag"

[Katana]

Jag skulle snarare säga lära oss att förstå oss själva och andra.

[Rising]

Vad är annars meningen i livet?

Meningen i mitt liv är en mening som finns innesluten i mig. Alltså sökandet efter, och tillfredsställandet av, de behov som jag själv finner meningsfulla.

Det kan alltså inte finnas någon annan mening i livet som av nödvändighet gäller för både dig och mig. Bara denna meta-mening som lyder att både du och jag skall söka och ägna sig åt våra respektive meningsfullheter.

Vissa söker inte mycket alls, men tillfredsställer å andra sidan en hel del. Det är ofta så att vi ser ner på dessa människor, fast de egentligen är mycket meningsfullare i livet än de som söker efter någon mening i hela sina liv utan att någonsin uppnå detta.

Allra värst är de som söker och söker i flera år, för att sedan hävda att den mening i livet de funnit också är meningen med livet; varpå de förkastar alla människor med andra meningar i sina liv än dem själva. De bryter ju mot den övergripande meta-meningen i livet.

[Viola]

Vad tycker ni om döden som meningen med livet? för pessimistiskt eller bara realistiskt? Kan döden vara meningen i livet? (Gud nåde er om ni svarar ja ). Vad är annars meningen i livet?

Ett fånigt svar enligt mig - varför skulle meningen med livet
vara icke-liv? Är meningen med att ge din käre(sta) en blomma att den ska vissna? Är meningen med att göra
en resa att den tar slut?

[hovnarr]

Välkommen hit sambasture!

Många använder "mening" som som du föreslår när du pratar om meningen med något. I ett sådant tankesätt tvingas man se livet linjärt - annars blir det meningslöst. A har bara mening för att det leder till B, som inte har någon mening i sig, men leder till C osv.

Men tänk om C, D, E... osv till slut skulle leda till A igen! Vilken fasa! Skiten börjar om på nytt. Efter regn kommer solsken, kommer regn, solsken, regn. Efter dag kommer natt, efter vakenhet kommer sömn och efter liv kommer död. Vad är vitsen med alltsammans? Vitsen kan ju omöjligt vara en viss punkt i förloppet, utan måste vara processen i sig. Utecklingen, lärandet, framgången - att det går framåt. Det är meningen med existensen, som livet är en del av.

Meningen i existensen är upp till varje varelse som kan fatta begreppet "mening" att skapa. Här måste man tillåta sig att skarpt avskilja det tidigare linjära tankesättet. Saker och ting känns viktiga för att du har uppfattat deras vikt, och inte av något annat skäl. Läs vad Rising skriver. På samma sätt känns saker och ting salta för att du har uppfattat deras sälta. När man känner att något är av vikt kan man skapa mening. Man kan till och med känna (som jag har gjort) att ren meningslöshet är av yttersta vikt - att det finns något genialiskt därbakom som jag måste begripa. Sen kan man ju ändå göra en massa saker som handen på hjärtat inte känns viktiga, men även detta har väl sin funktion i det stora hela.

[PopJimmy]

Sambasture:
Ett annat sätt att se på det: Vad säger frågan och frågandet om "Meningen med livet" om människan? Alla varelser och för den delen alla människor, verkar nämligen inte ställa denna fråga.

Du bör försöka definiera liv, mening och död och även ordna klarhet i deras förhållningsätt till varande om du ska nå klarhet i denna fråga.


Är döden en del av livet, eller är döden fristående livet? Är meningen en inneboende del av livet eller är (bristen på) meningen något som uppkommer hos tänkande varelser? Varför uppstår isådant fall denna s.k. "brist", är denna brist "meningfull"? Kan det vara så att omständigheterna kring bristen av meningen med livet gör att vi får en orsak att överlever längre?

Har livet, mening och döden någon inneboende värde? Eller är detta något vi själva eller "vår kultur" tillskrider livet?

[Sambasture]

Vilka spännande svar ni ger! Och framför allt: vilka spännande frågor ni ställer!

Hovnarr: Tack för välkomnandet! Jag gillar din ide om att själva processen är meningen med livet. Sen kan man vidare fråga sig för vem det här är meningsfullt, är det bara en vaggvisa för mänskligheten som lugnar oss med löften om att igår inte var förgäves och att imorgon kommer? Eller finns det något ytterligare som vi står till svars för, som finner(?) mening i vår existens? Då menar jag inte nödvändigtvis begreppet Gud eller liknande, utan kanske Världen, något slags universiellt varande. Men vad/vilka ingår isåfall i det?

Skulle du inte kunna utveckla det här med att finna mening i meningslösheten? Vad är meningslöshet i livet, och hur finner du mening i det?

PopJimmy: Jag tror att jag har en ganska enkel syn på livet/döden/meningen. Efter liv följer död, därmed är döden en del av livet. Vad som kommer där efter är en helt annan sak.

Meningen med livet hävdar jag är "en inneboende del av livet", eftersom man inte skapar meningen med livet själv, däremot kan man själv söka den. Meningen i livet borde däremot vara något som uppkommer hos tänkande varelser.

Eftersom meningen i livet är något man upptäcker på nytt om och om igen, tror jag inte att bristen på den kan få en att leva/söka längre. Tvärtom tror jag att en mening uppmuntrar till att finna fler.

Om livet/döden/meningen har något inneboende värde eller om vi skapar det själva beror på om det finns något "ytterligare" att stå till svars för, som kan hitta mening i vår tillvaro. Jag vet inte, vad tror du?

[FIG]

När vi diskuterat ämnet i skolan, var det skrämmande många som svarade döden. Jag kan ha viss förståelse för att man ser döden som meningen med livet, för det är ju trots allt döden är det slutgiltliga målet, det som väntar oss alla. Men är det inte trots allt en lite pessimistisk livssyn

jo, dom har ju rätt på ett viss.

men jag anse att det väll finns många melinga i "liven"
vi skulle inte vara här om det inte fanns någon mening med det.
vi skulle inte hälle dö om det inte fanns någon mening med det
varje sak är en dell, men tilsamas så skapa den något störe
döden är för mig bara ett sätt att gå vidade till nästa steg. ett nyt steg som vi inte vet något om.

Det är som att vandra i ett Hus, du vet inte vad som är i rumet för än du är inne i det!

jag vill dok inte påstå att vi är odödliga, men inte häller dödliga, något där mella.

[offe]

Om meningen med livet...

Av det vi kan se medan vi lever, finns ingen mening med livet. Det leder ingenstans, åstadkommer ingenting.

Om det ska finnas en mening med livet, måste den bestå i att vi är en kugge i något större, som vi inte har en aning om. Våra liv ska möjliggöra ett framåtskridande av något slag i ett större sammanhang.

Men säg att det verkligen finns en större mening, i ett större sammanhang, som uppdagas för den som kan se utanför vår lilla, lilla värld, som vi kanske får reda på efter vi har dött... Vad är det då för mening med det här större sammanhanget?

Vore det inte enklare om ingenting någonsin hade existerat? Då hade inga framåtskridanden behövts, ingenting hade behövt åstadkommas och ingen hade behövt lida.

[Sambasture]

Om det ska finnas en mening med livet, måste den bestå i att vi är en kugge i något större, som vi inte har en aning om. Våra liv ska möjliggöra ett framåtskridande av något slag i ett större sammanhang.

Men säg att det verkligen finns en större mening, i ett större sammanhang, som uppdagas för den som kan se utanför vår lilla, lilla värld, som vi kanske får reda på efter vi har dött... Vad är det då för mening med det här större sammanhanget?

Det var just det här större "sammanhanget" som du väljer att kalla det, som jag syftade på i mitt senaste inlägg. Har sammanhanget något medvetande i sig, kan detta högre sammanhang finna en mening för sig genom vår tillvaro, eller är det bara vi som kan finna mening i den?

[Wintran]

Att säga att "meningen med livet är döden" är för mig en lite luddig formulering. Jag tolkar det som "meningen med livet är att dö" eller "det värdefulla i livet är döden". Om detta vore sant, varför slutar vi då inte andas med en gång? Det är ju väldigt mycket enklare att dö än att leva, men ändå väljer vi att försöka leva.

Det är ju uppenbart att allt liv strävar efter att leva och t.o.m. skapa nytt liv som lever vidare efter döden. Vi kan se det tydligt i alla sorters livsformer, och vår egen kropps mest grundläggande reflexer och instinkter är ju ytterligare exempel. Att säga att meningen med livet är döden är att säga att man inte tror på livet självt, vilket är motsägelsefullt eftersom man uppenbarligen följer de livsbejakande inre processer i ens egen kropp genom att själv fortsätta leva.

Om man med "meningen med livet är döden" egentligen menar att döden är oundviklig så kan det lätt missförstås. Att döden är oundviklig betyder inte att den måste vara det som livet egentligen strävar efter. Vi kommer alla att dö någon gång, men det förklarar inte meningen med livet eller varför livet finns till. Tvärtom verkar döden vara motsatsen till liv, och livet gör allt för att undvika döden.

Utifrån sett är döden givetvis inget konstigt, utan just som Viola sa enbart "icke-liv". Det är all den tråkiga döda materian i universum där vi någon gång hoppas finna mer liv. Vi har en naturlig rädsla inför döden eftersom vi själva är liv, och liv vill leva. Döden är vår värsta fiende och måste förbli det, allt annat vore irrationellt.

[Rising]

Att säga att "meningen med livet är döden" är för mig en lite luddig formulering. Jag tolkar det som "meningen med livet är att dö" eller "det värdefulla i livet är döden".

En stor del av luddigheten tror jag beror på om man med "mening" menar målet eller ändamålet.

"Målet"; alltså poängen, resultatet, riktningen, varthän det leder, slutsatsen, osv; kan ju för livet vara döden. Det behöver inte betyda att vi som lever behöver tycka om detta mål eller sträva efter det. Meningen med gravitation (Här menar jag alltså gravitationens mål) är enkel att förstå sig på, men den som just nu faller utför ett stup behöver inte tycka att denna mening är särskilt värdefullt.

"Ändamålet" är något annat. Det är den medvetna målsättningen bakom en åtgärd. Livets ändamål är alltså inte vad livet leder till, utan varför något överhuvudtaget lever. Om det finns ett ändamål med livet så kan vi alltså fråga oss "vad var det för problem som livet var lösningen på?" eller "vad var det för behov som livet skapades för att stimulera?" Men återigen så är ändamålet med livet något som ligger utanför livet och allt levande; så det spelar ingen roll om vi som lever tycker om ändamålet eller inte. Det enda vi vet är meningsfullt för oss att sträva efter är ändamålet i våra egna liv; inte ändamålet med livet som sådant.

Ta följande exempel för att se hur man med olika tolkningar av frågan kan få olika svar:
"Vad är meningen med fängelsestraff?"

Om vi menar vad målet (som i resultatet, slutpoängen, hur det fungerar, m.m.) med fängelsestraff är; då blir svaret något banalt i stil med "att man ska sitta infängslad tills straffet tar slut". Sure; det är inget felaktigt svar på vad meningen med fängelsestraff är.

Men om vi istället menar vad ändamålet (som i "vad var det tänkt att detta skulle åstadkomma?") med fängelsestraff är; då blir svaret komplexare. Då blir det något i stil med "att allmänheten skall skyddas från brottslingen samtidigt som brottslingen kan rehabiliteras för att, när straffet är över, sedan kunna återvända till samhället som en laglydig medborgare". I det här fallet får vi mycket mer givande svar, men dessa svar struntar fortfarande i den fängslandes känsla av meningsfullhet. Han/hon kan tycka att fängelsestraff är helt meningslösa eller rentutav vidriga.

Om vi däremot frågar oss vad meningen i ett fängelsestraff är; då kan vi inte fråga fängelsedirektören, brottsoffren eller plitarna. De enda som vet vad meningen i ett fängelsestraff är; det är de infängslade, och de kan sinsemellan ha helt olika svar på frågan. En kan mena att det är att drömma om friheten utanför, några andra kan mena att det är att läsa böcker, träna sin kropp eller visa sin trohet mot gud. Man kan till och med mena att det är att organisera brott, djävlas med de andra fångarna eller planera sin hämnd på samhället. Det finns inget rätt/fel i detta perspektiv, bara individuell meningsfullhet/meningslöshet. Och det viktiga är att meningen i ett fängelsestraff är innesluten i var och en av de infängslade; den påverkas inte av världen utanför (missförstå mig rätt; självklart kan fängelsevistelsen påverkas om man har barn och en framtid som väntar utanför murarna, osv, men vad jag menar är att det som påverkar en i dessa fall är de känslor man bär inom sig av vad som väntar en utanför murarna - inte den faktiska verkligheten utanför. Detta är anledningen till att meningen i livet aldrig kan vara "att komma in i Guds himmelrike", bara att leva på så vis att ens egen tro på att komma in i Guds himmelrike gör ens eget liv meningsfullt.

Det är en mycket viktig skillnad mellan de tu. Det första är ett oförnuftigt religiöst svar; det andra tycker jag däremot kvalificerar som filosofiskt.

[hovnarr]

Hovnarr: Tack för välkomnandet! Jag gillar din ide om att själva processen är meningen med livet. Sen kan man vidare fråga sig för vem det här är meningsfullt, är det bara en vaggvisa för mänskligheten som lugnar oss med löften om att igår inte var förgäves och att imorgon kommer? Eller finns det något ytterligare som vi står till svars för, som finner(?) mening i vår existens? Då menar jag inte nödvändigtvis begreppet Gud eller liknande, utan kanske Världen, något slags universiellt varande. Men vad/vilka ingår isåfall i det?

Skulle du inte kunna utveckla det här med att finna mening i meningslösheten? Vad är meningslöshet i livet, och hur finner du mening i det?

Den pågående processen, existensen eller Varat som vissa kallar det, är inte meningsfullt för något. Detta något måste ju vara en del av den pågående processen! Man kan mycket väl kalla det en vaggvisa för mänskligheten, OHM det nu är så mänskligheten väljer att se på det. Det är det som är till, helt enkelt. Det har inte mening utan är mening. Existensen är det medium i vilket det kan finnas mening - det är inte något som har mening eller några andra egenskaper heller för den delen. Istället är den grunden för alla egenskaper.

För min egen del sätter jag här likhetstecken mellan Gud och det universella varandet som du nämner. Det centrala är att detta inte ses som ännu en punkt i det meningsskapande maskineriet, utan som själva maskineriet - summan av kardemumman - i sig.

I detta medium kan vi sedan uppfatta saker och ting, som till exempel meningslöshet. Vad är meningen med det, kan man fråga sig? Vad är - i det stora hela - meningen med meningslöshet, poängen med poänglöshet och vitsen med vitslöshet. Jag vill inte verkligen inte förstöra den överraskningen för dig sambasture! Jag unnar dig möjligheten, om du vill ha den, att ha riktigt långtråkigt under en period. Så klurar du säkert ut det.

Ha det så tråkigt!

[PopJimmy]

Meningen med livet hävdar jag är "en inneboende del av livet", eftersom man inte skapar meningen med livet själv, däremot kan man själv söka den. Meningen i livet borde däremot vara något som uppkommer hos tänkande varelser.

Din distinktion är klart intressant och tänkvärd.

Det var just det här större "sammanhanget" som du väljer att kalla det, som jag syftade på i mitt senaste inlägg. Har sammanhanget något medvetande i sig, kan detta högre sammanhang finna en mening för sig genom vår tillvaro, eller är det bara vi som kan finna mening i den?

Precis, och jag tror att här skilljer människors uppfattningar åt. Vissa hävdar att det bara finns meningar i livet, men att meningen med livet inte existerar.