Samhällets funktion: Individ - Grupp?

[Patrik Persson]

Vad gör ett samhälle till ett samhälle?
Är samhället till för medborgaren eller gruppen? Ni tycker nog både och i detta fall men om ni får välja? Vad väljer ni?

Teorin om vår egen personlighet är egentligen en ny teori vilken kan påstås som borglig. Att individerna skulle ha en egen personlighet och att då samhället skulle fungera efter denna personlighet är ingen gammal självklarhet. Det finns fortfarande samhällen dessutom utan egentliga personligheter och där kollektivet yttras som det enda existerande. Är sådana samhällen fel och vi mer rätt? Men kan vi påstå att vi har en egen personlighet? Kan ni tänka er att personlighetsteorin är fel? Att allt som har med personlighet att göra är ”snack”.

Hur många gånger har ni tänkt något själva utanför gruppen? Frågan blir nästan ironisk och svaret (i allmänhet) absurt: Vi tänker nästan aldrig själva och gör nästan aldrig något själva för vi är oftast gruppvarelser. Vi tror flertalet för att slippa den olikhet som det innebär att tänka själv.

Jag är inte emot teorin att vi är grupper och agerar utifrån dessa grupper. Att vi inte är individer! Men bör vi inte då falsifiera individualismen? Varför tro på en (i så fall) lögn även om den har skrivets och påståtts flera gånger? Dessutom, vad sker då med samhället? Kan vi i sådana fall påstå den enskildes rätt över samhället?

(Kom inte med formalia som ID – kort och sådant. USA som hävdar Personlighet/Individualism är ingen hejare på sådant som ID – kort och detta för att skydda befolkningen. Alltså kan vi här igen påstå vår grupp som företeelse för samhället och tvärtom – Den enskildes rätt och skydd mot samhället).