Cogito

[testarossa]

Håller Descartes argumentation för "Jag tänker, alltså finns jag"?

Är det någon som har hittat något fel i det? Intuitvt känns det helt rätt, men det behöver naturligtvis inte vara så. Vad "vet" ni?

[J R Auk]

Om man ser tanken som en händelse och inte som process, så verkar det som att Descartes förutsätter ett jag när han gör sin observation av tanken.

Men ser man tanken som en process så är det lättare att se att det Descartes kan mena är att i tvivlet så ser han tankens uppkomst som en process och dess relation till betraktandet. Han kan alltså betrakta betraktelsen, och därmed sluta sig till att; även om allt kan betvivlas så finns det alltid något kvar när jag tvivlar, och det är synen av tvivlet, tvivlets tvivlet osv osv in absurdum.

[Algotezza]

Håller Descartes argumentation för "Jag tänker, alltså finns jag"?

Är det någon som har hittat något fel i det? Intuitvt känns det helt rätt, men det behöver naturligtvis inte vara så. Vad "vet" ni?

Jag tänker, alltså finns det något som tänker och kan betrakta sitt tänkande och sitt betraktande av sitt tänkande, etc. borde det väl vara. Det blir en infinit regress av det... Men huruvida detta något är något annat än något som kan konstatera detta och som  existerar bortom detta konstaterande går ej att bevisa bara genom denna aforism.

Om jag inte hade existerat hade jag inte kunnat tänka men jag kan existera utan att kunna tänka. Tänkande förutsätter existens men inget är sagt om vad det är som skall existera eller hur det skall existera.

MVH

Algotezza

[Mattias.B]

Håller Descartes argumentation för "Jag tänker, alltså finns jag"?

Den korrekta citeringen är vad jag förstått "Jag tänker, alltså är jag". Det är en väsentlig skillnad mellan att vara och det att finnas till.

Jag instämmer i hans uttalande.

[Algotezza]

Håller Descartes argumentation för "Jag tänker, alltså finns jag"?

Den korrekta citeringen är vad jag förstått "Jag tänker, alltså är jag". Det är en väsentlig skillnad mellan att vara och det att finnas till.

Jag instämmer i hans uttalande.

Den ursprungliga formuleringen var  väl ändå "Cogito, ergo sum"...

Det är wikipedia som ger "finns" i st.f. "är".

Vilken skillnad menar du finns mellan "jag  finns" och "jag är"?


Frågan är väl också om man kan ha denna formulering som grund för att bevisa även Guds och universums existens vilket var Descartes yttersta syfte med densamma.

MVH

Algotezza

[Mattias.B]

Vilken skillnad menar du finns mellan "jag  finns" och "jag är"?

Jag menar att skillnaden ligger i att blott existera eller det att vara - varat innebär "liv och rörelse", detta gör inte det underliggande begreppet för existensen.

Frågan är väl också om man kan ha denna formulering som grund för att bevisa även Guds och universums existens vilket var Descartes yttersta syfte med densamma.

Ja, jag kan se hans sammankoppling - men först måste man nog bilda sig begreppet om vad gud är och var... i begynnelsen.

[Algotezza]

Vilken skillnad menar du finns mellan "jag  finns" och "jag är"?

Jag menar att skillnaden ligger i att blott existera eller det att vara - varat innebär "liv och rörelse", detta gör inte det underliggande begreppet för existensen.

För mig är finnas och vara helt synonyma. Något kan ju vara en stillhet, en orörlig monolit, och något levande och dynamiskt kan finnas.

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Jag fattar inte Descartes åtskillnad mellan res cogitans och res extensa. Hur blir vi varse res cogitans annat än genom res extensa? Att vi kan använda matematik betyder inte att vi är matematik. Eller?

[Algotezza]

Jag fattar inte Descartes åtskillnad mellan res cogitans och res extensa. Hur blir vi varse res cogitans annat än genom res extensa? Att vi kan använda matematik betyder inte att vi är matematik. Eller?

En pythagoreisk tanke att vi är matematik?

Descartes visste ingenting om djur i och emd att han påstod de är själlösa automater. Kan man ta honom på allvar då?

undrar Algotezza

[Avantgardet]

Jag har svårt att göra det. Två substanser, en för oss, som är tanken (en tom form som jag ser det) och en som har världslighet. Det roliga när man läser Descartes är ju det här fjäsket för kyrkan, tillrättaläggandet av sin doktrin för att falla dem i smaken.

[Algotezza]

:)

Jag har svårt att göra det. Två substanser, en för oss, som är tanken (en tom form som jag ser det) och en som har världslighet. Det roliga när man läser Descartes är ju det här fjäsket för kyrkan, tillrättaläggandet av sin doktrin för att falla dem i smaken.

Isch ja... Ett påvevåp (obs! palindrom!)

Renodlad rationalism är en filosofisk återvändsgränd, andlig anemi...

MVH

Algotezza

[Mattias.B]

För mig är finnas och vara helt synonyma. Något kan ju vara en stillhet, en orörlig monolit, och något levande och dynamiskt kan finnas.

Jag säger inte att det ena motsäger det andra - jag menar dock att de två pekar på olika sakförhållanden.

[Avantgardet]

Om jag då skall formulera min invändning på ett tydligt sätt. Redan när Descartes formulerade satsen i termer av tvivel så tvivlar han ju på något. Tvivlet är inget i sig. Samma sak med tanken. Tanken rymmer något - och således torde den "yttre världen" vara klarlagd som jag ser det, den vilken han tvivlar på eller tänker på (den han förutsätter), att tänka på tanken är ju att tänka sig tanken världslig (om man då inte som han ger den en metafysisk substans, då han trasslar in sig i detta med utsträckning - Derrida skriver på ett ställe nåt i stil med att att "rösten" (och Husserls "självaffektion") synes reducera världen helt och hållet på dess rumslighet). Hur han går till existensen av ett Jag är dock vanskligt, som Algotezza visade ovan.

[amy]

descartes trodde att han tänkte, men han tänkte inte, och alltså fanns han inte.

han kunde lika gärna ha sagt: jag dricker cola, alltså finns jag. om han hade tänkt lite så kunde han kanske kommit på något bättre.

[Algotezza]

För mig är finnas och vara helt synonyma. Något kan ju vara en stillhet, en orörlig monolit, och något levande och dynamiskt kan finnas.

Jag säger inte att det ena motsäger det andra - jag menar dock att de två pekar på olika sakförhållanden.

Hm, vilka då? Är det inte snrare så att existensen (vara, finnas) gör sakförhållanden möjliga (det faktum att ett specifkt något existerar)  men inte själva innebär just sakförhålladnen...

MVH

Algotezza