Postmodernism

Moderator: Moderatorgruppen

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Postmodernism

Inläggav David H » 31 jan 2022 01:37

Pilatus skrev:
rekoj skrev:Jag vet att Richard Rorty kallade sig postmodernist, ...

Gör han verkligen det? Jag läser på flera ställen att han anses vara post-pragmatiker och post John Dewey. Kanske står postmodernism och postpragmatism inte så långt från varandra?


I Stanfords filosofilexikon kan man exempelvis läsa:

Stanford : Rorty skrev:Rorty is a self-proclaimed postmodernist bourgeois liberal (“Postmodernist Bourgeois Liberalism,” ORT). His liberalism is postmodernist because it does not depend on a metanarrative according to which liberalism is the realization and embodiment of transcultural and ahistorical conceptions of rationality and morality.


Rorty var inte rädd för att plocka på sig många olika epitet, pragmatist/neo-pragmatist, liberal, postmodernist, anti-fundamentalist etc.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Postmodernism

Inläggav Anders » 31 jan 2022 07:54

rekoj skrev:Rorty var inte rädd för att plocka på sig många olika epitet, pragmatist/neo-pragmatist, liberal, postmodernist, anti-fundamentalist etc.

Finns det någon tänkande, ärlig människa som inte bör plocka,på sig många epitet?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Postmodernism

Inläggav David H » 31 jan 2022 11:30

Anders skrev:
rekoj skrev:Rorty var inte rädd för att plocka på sig många olika epitet, pragmatist/neo-pragmatist, liberal, postmodernist, anti-fundamentalist etc.

Finns det någon tänkande, ärlig människa som inte bör plocka,på sig många epitet?

Det är en smaksak. En nackdel med att plocka på sig epitet kan vara att andra dömer dig utifrån ditt epitet snarare än utifrån vad du verkligen själv står för. Den som kallar sig postmodernist kan placeras in i ett fack med alla andra postmodernister. Andra som vill bilda en uppfattning om dig behöver då inte ens läsa vad du skrivit, utan kan nöja sig med att ge en generell kritik mot postmodernism, och därmed anse att de också avfärdat dig.
Och vissa epitet är väl lite som röda skynken... tänk till exempel en politiker som skulle gå med på att kalla sig kommunist eftersom den gillar mottot "från vara och en efter förmåga till var och en efter behov" och rasist eftersom den anser att det finns olika mänskliga raser med biologiska skillnader. Många skulle nog anse att detta vore likt att begå politiskt självmord att ta sig an dessa epitet, trots att det rimligtvis inte är så märkligt med den motiverade grunden för dessa ställningstaganden.

Inom filosofi har jag fått intryck av att epiteten "postmodernist" och "relativist" blivit lite sådana röda skynken, som det är populärt att kritisera och anse/anklaga andra för att vara, medan det är få som själva tar på sig dessa epitet.

Men det är väl en sak jag gillar med Rorty då, att han var rak med vad han stod för, försökte inte krångla till och verka mer sofistikerad än han var.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Postmodernism

Inläggav David H » 31 jan 2022 14:06

Pilatus skrev:
rekoj skrev:En fråga man kan ställa sig då är om detta Lyotard skriver är en teori med sanningsvärde. Om det är en teori som är falsifierbar och kan testas? Jag skulle gissa att Lyotard själv skulle anse att det inte är avsett att vara detta. Att det han själv bidrar med snarare är ett narrativ än en teori.

Jag kan inte tänka mig att de idéer som Lyotard för fram är ämnade att utsättas för den sortens test. Hans boks betydelse har varit tillräckligt stor på annat sätt. Men jag tvivlar på att han kunnat rucka på "vetenskapens narrativ" som sammanhållande kraft. (Men man kanske trots allt skall vara litet försiktig.) Det man kan fundera på är om vetenskapen är fri från kulturell och ideologisk bias? Förmodligen mer synlig inom vissa institutioner än andra. Det kanske är fåfängt att tro att det kan vara på något annat sätt?


Jag håller med om att idéerna nog inte är ämnade att utsättas för den sortens test. Men i praktiken är det nog ofta vad som händer ändå. Att personer uppfattar det postmodernistiska filosofer skriver som teorier med sanningsvärde. Och kritiken mot postmodernisterna handlar då ofta om att vilja ändra sanningsvärdet S (sant) som de tror att postmodernisterna förespråkar, till ett F (falskt), som är i linje med egna ståndpunkten.

Kan här påminna om citat av Wittgenstein:
Wittgenstein skrev:Philosophers constantly see the method of science before their eyes, and are irresistibly tempted to ask and answer questions in the way science does. This tendency is the real source of metaphysics and leads the philosopher into complete darkness.


Med andra ord, Wittgenstein menar att filosofer är benägna att tolka påståenden som att det skulle vara teorier med sanningsvärden, och bemöter påståendena därefter, i likhet med hur en vetenskapsman skulle göra. Postmodernisterna däremot, som jag uppfattade det, instämde i det som Wittgenstein skrev, och var nog ganska tydliga med att inte begå samma misstag själva. De hade alltså inte för avsikt att driva teser med sanningsvärde.

Vill man kritisera postermodernisterna menar jag då lätt att man begår misstag när man säger att de har "fel". En bättre form av kritik vore då att säga att de inte har sagt något alls, att de inte tillfört något av verkligt värde (om man nu anser att de inte tillfört något av värde). Jämför med om en fotbollsspelare som kommer på audition till en storklubb, och försöker övertyga agenterna till att välja just honom till laget genom att säga att fotboll handlar om att få bollen i mål. En vettig agent börjar då knappast argumentera emot, ett mer rimligt svar vore nog "jaha, och?". Och har fotbollsspelaren då inget mer att komma med gör nog agenten bäst i att peka på dörren som visar vägen ut...för sannerligen har denne fotbollsspelaren inte bevisat mycket.

Personer som Bourdieu och Kuhn nöjde sig inte vid att skapa narrativ utan anspråk på sanningsvärde. De ställde och besvarade frågor på det sätt som görs inom vetenskap, och var därmed inte heller främmande inför att formulera teorier med sanningsvärde. Betydde detta att de leddes in i ett metafysiskt mörker? Nej, eftersom de intresserade sig för empiri, tog empirin på allvar, genom systematiska och rigorösa empiriska studier. Problem uppstår först när man gör anspråk med sanningsvärde, utan att bry sig om den empiriska förankringen. (vissa skulle då kanske invända och säga att det betyder då att Bourdieu och Kuhn inte var filosofer, utan de sysslade istället med sociologi (Bourdieu) och vetenskapshistoria (Kuhn))
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster