Vad jag undrar i denna tråd är:
- Var vi lyckligare förut?
Jag har själv fått den uppfattningen. Antidepressivt skrivs ut i enorma mängder nuförtiden. Den senaste siffran jag hörde var att 500 000 svenskar går på det dagligen.
- Varför var vi lyckligare förut?/Varför var vi inte det?
Eller helt enkelt: Vad gör oss lyckliga/olyckliga?
Var vi lyckligare förut?
Moderator: Moderatorgruppen
"det var bättre förr" - En kommentar man ofta hör av äldre presoner. Självklart var det bättre förr för dem, de var ju unga då och hade en ork att njuta av allt som livet har att erbjuda. När man är ung så ser man inte lika mycket negativa saker i allt.
Jag skulle också villja påstå att läkemedelsindustrin har lyckats få oss att må sämre än vi egentligen är hur ofta ser man t ex. inte reklam för läkemedel i Tv. Och ständeigt ska vi gå runt och vara rädda för att bli smittade, deprimerade mm. De flesta människor jag känner tar fler läkemedel än vad de egentligen behöver.
Jag skulle också villja påstå att läkemedelsindustrin har lyckats få oss att må sämre än vi egentligen är hur ofta ser man t ex. inte reklam för läkemedel i Tv. Och ständeigt ska vi gå runt och vara rädda för att bli smittade, deprimerade mm. De flesta människor jag känner tar fler läkemedel än vad de egentligen behöver.
*jag tänker alltså finns iaf. jag*
Pingu skrev:När man är ung så ser man inte lika mycket negativa saker i allt.
Jo då, det gör man visst!!
Skämt åsido. Vissa är gamla och hoppfulla och andra är unga domedagsprofeter...
Joahn, när du säger "förut" vad menar du då? Innan uppåttjack fanns på apotek så tuggade indianer på uppiggande bland och rökte lustiga svampar. Lokalt var det säkert med än 5% av befolkningen. Dessutom vet jag inte om det säger något om folks upplevelse av lycka att 500.000 går på antidepressiva medel. Om de inte tog dem får man förmoda att olyckan vore större.
En anledning till att fler och fler tar dem är att det är mindre hyshhysh att vara deprimerad och lite sinnesjuk idag än det var förr. Att deppa är nästan på modet - eller att "gå i väggen" eller "ha en kris". Det låter sjukt men det verkar nästan som om en "riktig" VD ska gå i väggen nån gång i sin karriär - det förväntas av vederbörande. Att gå i väggen är den omättliga prestationsångestens mest ärofyllda hedersdiplom. Väggåendet har blivit en del av imagen istället för en effekt av den. Det hör till samma image att man ägnar sig åt något mjukt och meningsfullt sen när man återhämtat sig.
Så det verkar som många idag tar antidepressiva medel för att de helt enkelt kan. Den möjligheten står dem tämligen enkelt till buds när det kniper. Fanns det inga sådana att tillgå skulle vissa bli bättre utan medicinering (efter att det gått åt helvete för dem) och andra ta livet av sig, misstänker jag. Därmed sagt att det är omotiverat att skriva ut antidepressiva medel i vissa fall, och att det sannolikt förvärrar situationen. Varför då?
Det är lite som vinterdäck. Om man vill att folk ska bete sig säkrare åt i trafiken ska man inte ge dem vinterdäck. Det ökar bara tryggheten och gör att folk törs åka ännu fortare. Nej, byt ut airbagen mot en rostig spik mitt i ratten istället - jösses vad folk skulle sänka farten! Analogt, om det blir för mycket med jobb, familj, övertid, träning, självförverkligande, babysim, parmiddagar, släktvisit, julklappshandel och skidsemester - då är det bara att ta lite uppåttjack så orkar du lite till min vän. Bättre vore ju om du slappnade av och blev ordentligt sjuk så du fick lite perspektiv på skiten.
Jag tycker mänskligheten skulle göra klokt i att sänka tempot lite. Jag tror många skulle vinna i lycka på det. Det är skönt att inte göra så mycket - jätteskönt. Men tyvärr finns det en hype kring att göra så förbannat mycket utan att egentligen uppleva någonting. Vad skulle du föredra att läsa i en kontaktannos: "Utåtriktad 23-åring med aktiv fritid" eller "lugn 23-åring med passiv fritid"? Bland det vackraste man kan uppleva är tystnad som man inte ens lyssnar på.
Jag är jätteglad att jag klev av tåget i ung ålder, eftersom jag var på god väg att fastna i aktivitetsträsket bara något år tillbaka. Det har jag mycket min flickvän att tacka för som fått mig att bli lite latare
För några dagar sedan tackade jag nej till en extrasjungning med kören per telefon och en medkorist hörde samtalet. Han gav mig en komplimang för att jag kunde konsten att avböja utan att det märktes, som han sade det, och att jag nog skulle få ett lugnt, lyckligt och trivsamt arbetsliv tack vare det. Jag hoppas att han får rätt. 
§
Aaaghh. Givetvis borde jag skrivit vad jag menat med "förut". Egentligen hade jag inte riktigt tänkt igenom det, men det är 1900-talet jag tänker på. Låt säga att vi håller oss nånstans runt 1950-1980. Sen om någon tror att vi var lyckligare på 1500-talet så kan h*n givetvis skriva varför h*n tror det.
Givetvis. Inte sluta skriva ut antidepressivt till dem som verkligen behöver det, men man måste satsa mer på att gräva upp roten till det onda. Jag tror faktiskt att det skulle gå att komma fram till vissa saker om man verkligen gjorde en stor fet utredning om vad som leder till lycka/olycka. Som jag nämnt under Fri handel-tråden.
Jag kan se spiken framför mig. Det är en av de roligaste saker jag hört på länge.
Men allvarligt, tror du inte att olyckor i trafiken skulle öka om vi inte använde vinterdäck? Det finns ju trots allt en viss hastighetsbegränsning. Jag tror att det är bättre att göra bilar ännu säkrare. Angående den rostiga spiken så vet jag inte hur seriös du är. I vilket fall vill ingen köra en sån bil... jag allra minst.
hovnarr skrev:Om de inte tog dem får man förmoda att olyckan vore större.
Givetvis. Inte sluta skriva ut antidepressivt till dem som verkligen behöver det, men man måste satsa mer på att gräva upp roten till det onda. Jag tror faktiskt att det skulle gå att komma fram till vissa saker om man verkligen gjorde en stor fet utredning om vad som leder till lycka/olycka. Som jag nämnt under Fri handel-tråden.
hovnarr skrev:Det är lite som vinterdäck. Om man vill att folk ska bete sig säkrare åt i trafiken ska man inte ge dem vinterdäck. Det ökar bara tryggheten och gör att folk törs åka ännu fortare. Nej, byt ut airbagen mot en rostig spik mitt i ratten istället - jösses vad folk skulle sänka farten!
Jag kan se spiken framför mig. Det är en av de roligaste saker jag hört på länge.
Men allvarligt, tror du inte att olyckor i trafiken skulle öka om vi inte använde vinterdäck? Det finns ju trots allt en viss hastighetsbegränsning. Jag tror att det är bättre att göra bilar ännu säkrare. Angående den rostiga spiken så vet jag inte hur seriös du är. I vilket fall vill ingen köra en sån bil... jag allra minst.
Ignorance is bliss
Det ligger annars något i uttrycket "Ignorance is bliss." Ju mer vi vet desto mer förvirrade blir vi...
Ibland kan det känns som om att vi matas med alldeles för mycket information om livets vägval, karriär, utbildning, pensionsparande, extrapriser, politiska ställningstaganden, familjeidyll och så vidare. Det kan vara skönt att få skapa sig en egen uppfattning om vad som egentligen är viktigt. Det gör vi nog automatiskt om vi latar oss lite. Du verkar ha en bra flickvän hovnarr.
Ibland kan det känns som om att vi matas med alldeles för mycket information om livets vägval, karriär, utbildning, pensionsparande, extrapriser, politiska ställningstaganden, familjeidyll och så vidare. Det kan vara skönt att få skapa sig en egen uppfattning om vad som egentligen är viktigt. Det gör vi nog automatiskt om vi latar oss lite. Du verkar ha en bra flickvän hovnarr.
Life is like a game of cards. The hand that is dealt you is determinism; the way you play it is free will.
-Jawaharlal Nehru
-Jawaharlal Nehru
Hur lyckliga vi upplever oss vara beror på vilken dos lyckohormoner/-signalsubstanser som hjärnan "marineras" i. Eftersom vi människor föds i sådan oerhörd mångfald (och naturen tycker inte om att upprepa sig exakt, den vill gärna experimentera) så upplever vi olika grad av lycka/olycka beroende på neurofysiologisk konstitution.
Vilka saker som gör oss lyckliga, utöver att ha en väl fungerande kropp och förutsättningar till överlevnad, varierar däremot med tiden. Just nu är det inne att bli lycklig om man till exempel har en stor platt skärm på väggen som det kommer bilder på, eller en liten metallpinne som det kommer musik ur. Förr i världen var man kanske lycklig om man hade en gris, eller en get. Ty på den tiden var det dylika ting som gav status och en given plats i gemenskapen.
Att ha en person vid sin sida som man tycker om och som tycker om en tillbaka verkar vara ett lyckorecept för alla tider .... hjärnkemin igen .... livet vill ju gärna att det kommer fler människor när de gamla tar slut.
krm/Lillan
Vilka saker som gör oss lyckliga, utöver att ha en väl fungerande kropp och förutsättningar till överlevnad, varierar däremot med tiden. Just nu är det inne att bli lycklig om man till exempel har en stor platt skärm på väggen som det kommer bilder på, eller en liten metallpinne som det kommer musik ur. Förr i världen var man kanske lycklig om man hade en gris, eller en get. Ty på den tiden var det dylika ting som gav status och en given plats i gemenskapen.
Att ha en person vid sin sida som man tycker om och som tycker om en tillbaka verkar vara ett lyckorecept för alla tider .... hjärnkemin igen .... livet vill ju gärna att det kommer fler människor när de gamla tar slut.
krm/Lillan
Att plötsligt se skönheten i det som tänker i mig - att se meningen och samtidigt veta att den ska gå förlorad i samma ögonblick jag upphör (på grund av min konstitutions uppenbara brister)...
Detta är mina subjektiva värderingar:
Jag har en ganska tydligt uppfattning om vad som skapar lycka.
Jag har läst runt 25st böcker inom diverse psykologi, filosofi m.m. och varit inriktad på detta ämne.
Anser att man inte behöver gå in på neurologiska modeller, eftersom dessa förklarar bara de nuvarande inre tillstånden - inte den sociala kontexten varför tillstånden uppstått i ett större perspektiv.
Det stora perspektivet är alltid mera interessant.
Jag studerar just nu dataspelsdesgin och anldedningen att jag varit interesserad av detta ämne är för att jag varit deprimerad i större delen av mitt liv. (jag kan berätta exact varför nån annan gång)
Jag har också varit interessarad av lycka och kommer skiva en c-uppstats i ämnet i relation till meditet dataspel. Vad som gör oss lyckliga/olyckliga, när, varför, hur, och sen också i samband med dataspel eftersom det är en av de mest optimala aktiviteterna för att skapa lycka och motivation.
Okej vet inte var jag ska börja.
De centrala områderna är uppmärksamhet och minne (mentala modeller).
Under livets gång utvecklas medvetandet i ett antal stadier, och under olika stadier så ifrågasätter vi tillvaraon olika mycket och på olika sätt.
När vi är små uppfattar vi världen i ett bottom-up perspektiv, vi använder oss av direkt uppmärksamhet och reflekterar inte över upplevelser/tillvarorn.
När vi blir äldre blir vårat perspektiv mer och mer top-down eftersom vi har skapat oss mer och mer mentala modeller över hur i våran hjärna TROR att världen ter sih, vilket innebär att vi tolkar våra sinneupplevelser mer och mer.
Detta innebär att vi har mycket förväntningar på vad vi tror ska hända.
Lycka är kott och gott ett tillstånd då vi frigör oss från inre spänningar.
Spänningar skapas alltid när vi har en mental modell över våra önskade tillstånd.
Närmar vi oss vårat mål/önskade tillstånd känner vi oss lyckliga.
Glider vi ifrån våra mål/önskade tillstånd känner vi oss olyckliga.
Detta kan man lätt obervera genom att använda ett exempel.
När jag tittar på en curling-match och INTE kan reglerna, så kan jag inte uppleva spänningar eftersom jag inte har en mental modell över vad spelet anser vara önskade tillstånd.
Kan jag däremot reglerna kan jag mäta situationen i spelet och jämnföra men spelets önskade tillstånd.
I fotboll är det önskade tillståndet att laget vinner, vilket laget gör när laget gör mål. Är laget nära på att göra mål avläser jag genom att jämnföra spelets situation med den önskvärda situtationen. Är Zlatan friframför målvakten gör jag bedömningen att den nuvarande situationen är väldigt nära den önskade situatuionen vilket skapar spänning.
Skjuter Zlatan i bollen i mål når jag upp till ett delmål - en frigörelse från spännngen.
Missar Zlatan blir jag istället arg.
För att bli lycklig krävs att jag förstår mina mentala modeller som jag byggt upp under livet, eftersom dessa styr min uppmärksamhet.
Uppmärksamheten är som sagt selektiv.
När jag är ute och går så uppmärsammar jag troligtvis en snygg tjej än att jag trampar på ett tuggummi. Varför?
Jo det har helt enkelt med vårat minne att göra.
Skulle det i våran vardag ligga mycket minor på marken (av naturlig anledning) på stan skulle jag naturligtvis behöva fokusera min uppmärksmhet mot minorna, jag har helt enkelt inte kapaciteten att titta på snygga tjejer eftersom jag då trampar på en mina och får benet bortsprängt.
Vet inte om detta var bra exempel men jag hoppas ni förstår vad jag försöker säga.
Detta är som sagt bara mina modeller - kan natuligtvis vara HELT fel.
Om du hittar otyligheter/grova fel så är du välkommen att kritistera och ge feedback.
/Jimmy
Jag har en ganska tydligt uppfattning om vad som skapar lycka.
Jag har läst runt 25st böcker inom diverse psykologi, filosofi m.m. och varit inriktad på detta ämne.
Anser att man inte behöver gå in på neurologiska modeller, eftersom dessa förklarar bara de nuvarande inre tillstånden - inte den sociala kontexten varför tillstånden uppstått i ett större perspektiv.
Det stora perspektivet är alltid mera interessant.
Jag studerar just nu dataspelsdesgin och anldedningen att jag varit interesserad av detta ämne är för att jag varit deprimerad i större delen av mitt liv. (jag kan berätta exact varför nån annan gång)
Jag har också varit interessarad av lycka och kommer skiva en c-uppstats i ämnet i relation till meditet dataspel. Vad som gör oss lyckliga/olyckliga, när, varför, hur, och sen också i samband med dataspel eftersom det är en av de mest optimala aktiviteterna för att skapa lycka och motivation.
Okej vet inte var jag ska börja.
De centrala områderna är uppmärksamhet och minne (mentala modeller).
Under livets gång utvecklas medvetandet i ett antal stadier, och under olika stadier så ifrågasätter vi tillvaraon olika mycket och på olika sätt.
När vi är små uppfattar vi världen i ett bottom-up perspektiv, vi använder oss av direkt uppmärksamhet och reflekterar inte över upplevelser/tillvarorn.
När vi blir äldre blir vårat perspektiv mer och mer top-down eftersom vi har skapat oss mer och mer mentala modeller över hur i våran hjärna TROR att världen ter sih, vilket innebär att vi tolkar våra sinneupplevelser mer och mer.
Detta innebär att vi har mycket förväntningar på vad vi tror ska hända.
Lycka är kott och gott ett tillstånd då vi frigör oss från inre spänningar.
Spänningar skapas alltid när vi har en mental modell över våra önskade tillstånd.
Närmar vi oss vårat mål/önskade tillstånd känner vi oss lyckliga.
Glider vi ifrån våra mål/önskade tillstånd känner vi oss olyckliga.
Detta kan man lätt obervera genom att använda ett exempel.
När jag tittar på en curling-match och INTE kan reglerna, så kan jag inte uppleva spänningar eftersom jag inte har en mental modell över vad spelet anser vara önskade tillstånd.
Kan jag däremot reglerna kan jag mäta situationen i spelet och jämnföra men spelets önskade tillstånd.
I fotboll är det önskade tillståndet att laget vinner, vilket laget gör när laget gör mål. Är laget nära på att göra mål avläser jag genom att jämnföra spelets situation med den önskvärda situtationen. Är Zlatan friframför målvakten gör jag bedömningen att den nuvarande situationen är väldigt nära den önskade situatuionen vilket skapar spänning.
Skjuter Zlatan i bollen i mål når jag upp till ett delmål - en frigörelse från spännngen.
Missar Zlatan blir jag istället arg.
För att bli lycklig krävs att jag förstår mina mentala modeller som jag byggt upp under livet, eftersom dessa styr min uppmärksamhet.
Uppmärksamheten är som sagt selektiv.
När jag är ute och går så uppmärsammar jag troligtvis en snygg tjej än att jag trampar på ett tuggummi. Varför?
Jo det har helt enkelt med vårat minne att göra.
Skulle det i våran vardag ligga mycket minor på marken (av naturlig anledning) på stan skulle jag naturligtvis behöva fokusera min uppmärksmhet mot minorna, jag har helt enkelt inte kapaciteten att titta på snygga tjejer eftersom jag då trampar på en mina och får benet bortsprängt.
Vet inte om detta var bra exempel men jag hoppas ni förstår vad jag försöker säga.
Detta är som sagt bara mina modeller - kan natuligtvis vara HELT fel.
Om du hittar otyligheter/grova fel så är du välkommen att kritistera och ge feedback.
/Jimmy
Jag har iofs ingen aning om hur lyckliga människor var för 50 år sedan men min uppfattning är att folk generellt är mycket lyckligare nu. Mest för att valfriheten har växt otroligt mycket och alla får bli vad de vill. Jag kan välja att byta kön, bli politiker eller snickare. Jag får tro på vad jag vill och inge kan säga det är fel. Jag får välja mina vänner och lyssna på den musik som passar mig.
Hovnarr beskrev det väldigt bra i sitt inlägg och jag kan inget annat än hålla med.
Det pratas mycket mer om depression idag än förr och jag tror man får uppfattningen om att folk är mer deprimerade just därför.
Hovnarr beskrev det väldigt bra i sitt inlägg och jag kan inget annat än hålla med.
Det pratas mycket mer om depression idag än förr och jag tror man får uppfattningen om att folk är mer deprimerade just därför.
Jag kan tänka mig en hel massa faktorer som spelar in, som tyder på att vi var lyckligare förr eller det motsatta.
Vi var lyckligare förut
- Det fanns religion som alla följde, som ansågs ge svar på livets frågor, och som man inte så noga ifrågasatte. Kan tänka mig att detta innebar trygghet.
- Vi är ensammare i dag. Förr i världen var det ovanligt att bo ensam, och man stod t ex mycket närmare familjen än nu.
- Det fanns ingen reklam, vars budskap "köp detta så blir du lycklig" (bli aldrig nöjd) gör oss olyckliga.
- Kanske blir människor lite främmandegjorda för världen i dag, på grund av att vi lever så långt ifrån naturen. Då menar jag inte nödvändigtvis naturen som i "blommor och träd", tänker mer på saker som att allt vi äger verkar ploppa fram ur tomma intet. Vem vet hur en dator fungerar? Eller en bil? De bara finns där. Och vi är helt beroende av andra människor som är insatta ska kunna laga dem när de går sönder. Hur länge till kommer vi att veta att chips är från potatis?
- Var och en visste vilka krav som ställdes på den som person. När man var ung så visste man t ex om man var man (märklig mening:?) att man skulle ta över sin fars verksamhet när man blev vuxen. Man behövde inte oroa sig för några viktiga beslut.
Vi är lyckligare nu
- Ökad jämställdhet, minskad diskriminering och liknande är klara skillnader från förut och jag kan inte tänka mig att det inte spelar in.
- Ökad levnadsstandard, vilket innebär bättre sjukvård t ex.
- Ökad tolerans för olikheter.
- Större frihet till var och en att själv bestämma vad den vill göra av sitt liv. Detta kolliderar med det sista argumentet under "Vi var lyckligare förut". Jag kan tänka mig båda två, och troligen så är det högst individuellt.
Vi var lyckligare förut
- Det fanns religion som alla följde, som ansågs ge svar på livets frågor, och som man inte så noga ifrågasatte. Kan tänka mig att detta innebar trygghet.
- Vi är ensammare i dag. Förr i världen var det ovanligt att bo ensam, och man stod t ex mycket närmare familjen än nu.
- Det fanns ingen reklam, vars budskap "köp detta så blir du lycklig" (bli aldrig nöjd) gör oss olyckliga.
- Kanske blir människor lite främmandegjorda för världen i dag, på grund av att vi lever så långt ifrån naturen. Då menar jag inte nödvändigtvis naturen som i "blommor och träd", tänker mer på saker som att allt vi äger verkar ploppa fram ur tomma intet. Vem vet hur en dator fungerar? Eller en bil? De bara finns där. Och vi är helt beroende av andra människor som är insatta ska kunna laga dem när de går sönder. Hur länge till kommer vi att veta att chips är från potatis?
- Var och en visste vilka krav som ställdes på den som person. När man var ung så visste man t ex om man var man (märklig mening:?) att man skulle ta över sin fars verksamhet när man blev vuxen. Man behövde inte oroa sig för några viktiga beslut.
Vi är lyckligare nu
- Ökad jämställdhet, minskad diskriminering och liknande är klara skillnader från förut och jag kan inte tänka mig att det inte spelar in.
- Ökad levnadsstandard, vilket innebär bättre sjukvård t ex.
- Ökad tolerans för olikheter.
- Större frihet till var och en att själv bestämma vad den vill göra av sitt liv. Detta kolliderar med det sista argumentet under "Vi var lyckligare förut". Jag kan tänka mig båda två, och troligen så är det högst individuellt.
Mmmmmmmmm lycka.
Vad är denna svårfångade sinnesstämning?
Är det bara kroppens (hjärnans) fysiska komponenter som avgör?
Låt mig säga så här, jag tränar mig på att vara lycklig.
Ibland blir jag sur, arg, rentav förbannad. Men då tänker jag, varför?
Vem blir jag arg på? Varför blir jag arg på den?
Oftast kommer jag fram till att jag blir arg för att jag inte lyckas påtvinga min bild av hur någonting är eller förhåller sig på någon annan.
Men sen tänker jag, vad har jag för rätt att tvinga på någon annan en bild som jag har?
Och sen tänker jag, det e ju bara mig själv som jag blir sur på.
Och sen tänker jag, vad dum jag är. Jag kan ju vara lycklig, det handlar ju bara om att inse att jag kan påverka mig själv, sen kan jag föreslå saker till andra, och om dom gillar det så tar dom det till sig. Och om dom inte gillar det så behöver jag ju inte umgås, prata, med dom.
Jag är lycklig därför att jag vill vara lycklig.
Jag missar tåget och blir arg, frusterad. Varför, gå tidigare nästa gång.
Vad handlar det egentligen om, jo att jag förebrår mig själv för någonting jag vet är mitt ansvar.
Ett problem uppstår, jag upplever problemet.
Jag vill vara lycklig.
Nu har jag 2 val.
1.
Göra någonting åt problemet (det finns inga olösliga problem, om man tar i beräkning punkt 2.)
2.
Jag inser att jag ingenting kan göra och förlikar mig med problemet.
Jag har mig själv att skylla, i allt som sker. Jag väljer, om inte vad som sker, så hur jag ska uppfatta det.
Jag är lycklig varför är inte du (du där som inte är lycklig, jag vet inte vem du är)
Vad är denna svårfångade sinnesstämning?
Är det bara kroppens (hjärnans) fysiska komponenter som avgör?
Låt mig säga så här, jag tränar mig på att vara lycklig.
Ibland blir jag sur, arg, rentav förbannad. Men då tänker jag, varför?
Vem blir jag arg på? Varför blir jag arg på den?
Oftast kommer jag fram till att jag blir arg för att jag inte lyckas påtvinga min bild av hur någonting är eller förhåller sig på någon annan.
Men sen tänker jag, vad har jag för rätt att tvinga på någon annan en bild som jag har?
Och sen tänker jag, det e ju bara mig själv som jag blir sur på.
Och sen tänker jag, vad dum jag är. Jag kan ju vara lycklig, det handlar ju bara om att inse att jag kan påverka mig själv, sen kan jag föreslå saker till andra, och om dom gillar det så tar dom det till sig. Och om dom inte gillar det så behöver jag ju inte umgås, prata, med dom.
Jag är lycklig därför att jag vill vara lycklig.
Jag missar tåget och blir arg, frusterad. Varför, gå tidigare nästa gång.
Vad handlar det egentligen om, jo att jag förebrår mig själv för någonting jag vet är mitt ansvar.
Ett problem uppstår, jag upplever problemet.
Jag vill vara lycklig.
Nu har jag 2 val.
1.
Göra någonting åt problemet (det finns inga olösliga problem, om man tar i beräkning punkt 2.)
2.
Jag inser att jag ingenting kan göra och förlikar mig med problemet.
Jag har mig själv att skylla, i allt som sker. Jag väljer, om inte vad som sker, så hur jag ska uppfatta det.
Jag är lycklig varför är inte du (du där som inte är lycklig, jag vet inte vem du är)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Joahn skrev:Jag kan tänka mig en hel massa faktorer som spelar in, som tyder på att vi var lyckligare förr eller det motsatta.
Vi var lyckligare förut
- Det fanns religion som alla följde, som ansågs ge svar på livets frågor, och som man inte så noga ifrågasatte. Kan tänka mig att detta innebar trygghet.
- Vi är ensammare i dag. Förr i världen var det ovanligt att bo ensam, och man stod t ex mycket närmare familjen än nu.
- Det fanns ingen reklam, vars budskap "köp detta så blir du lycklig" (bli aldrig nöjd) gör oss olyckliga.
- Kanske blir människor lite främmandegjorda för världen i dag, på grund av att vi lever så långt ifrån naturen. Då menar jag inte nödvändigtvis naturen som i "blommor och träd", tänker mer på saker som att allt vi äger verkar ploppa fram ur tomma intet. Vem vet hur en dator fungerar? Eller en bil? De bara finns där. Och vi är helt beroende av andra människor som är insatta ska kunna laga dem när de går sönder. Hur länge till kommer vi att veta att chips är från potatis?
- Var och en visste vilka krav som ställdes på den som person. När man var ung så visste man t ex om man var man (märklig mening:?) att man skulle ta över sin fars verksamhet när man blev vuxen. Man behövde inte oroa sig för några viktiga beslut.
Vi är lyckligare nu
- Ökad jämställdhet, minskad diskriminering och liknande är klara skillnader från förut och jag kan inte tänka mig att det inte spelar in.
- Ökad levnadsstandard, vilket innebär bättre sjukvård t ex.
- Ökad tolerans för olikheter.
- Större frihet till var och en att själv bestämma vad den vill göra av sitt liv. Detta kolliderar med det sista argumentet under "Vi var lyckligare förut". Jag kan tänka mig båda två, och troligen så är det högst individuellt.
Måste bara säga att du exact prickat vad evolutionell psykologi talar om
gällande människans medvetandesteg.
Dina "Vi var lyckligare förut" är övergången mellan steg 4->5
Dina "Vi var lyckligare nu" är övergången mellan steg 5->6
En modell:
Steg 4. Truth force (efter tonåren/religös fundamentalism) Hitta syfte, Säkerställa ording och framtiden.
Steg 5. Strive drive (analysering/vetenskapen) Ifrågasätta tidgare ordning genom strategisk analys. Mekanisk materialism. Auktoriteter och heirariskt tänkande, Rationellt/Tankestyrt tänkande.
Steg 6. Human bond (mångkulturellt samhälle) Ifrågasätta den tidigare livösa och mekaniska perspektivet, utforska sitt inre jag, jämnställa andra. Ifrågasätta auktoriteter. Känslomässigt Tänkande.
tur att J R Auk intehar tänkt likadant när det gäller lycka... varför blir ajg lycklig. pga mig själv? nja. inget man säger till flickvänen iaf.
men varför ni att man var mer eller mindre lycklig förr? vad är det ni frågar efter?
är det 1. En lyckligare människa i sig självt
förtydligande: Är människans fysikt/psykiskt mer/mindre
observant i "sökan" efter lyckan?
2. En lyckligare människa för det som finns runt omkring henne?
förtydligande: Är det de sociala skillnaderna i vår tid som
gör oss mer/mindre lyckliga?
Och vore det inte mer rätt i denna tid av individuellitet att undra om en viss person hade varit lyckligare för 150 år sedan?
men varför ni att man var mer eller mindre lycklig förr? vad är det ni frågar efter?
är det 1. En lyckligare människa i sig självt
förtydligande: Är människans fysikt/psykiskt mer/mindre
observant i "sökan" efter lyckan?
2. En lyckligare människa för det som finns runt omkring henne?
förtydligande: Är det de sociala skillnaderna i vår tid som
gör oss mer/mindre lyckliga?
Och vore det inte mer rätt i denna tid av individuellitet att undra om en viss person hade varit lyckligare för 150 år sedan?
Reedler
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster