Jag har fått för mig att många filosofer verkar ha levt ganska mörka och tungsinta liv som ibland även avslutats med sinnessjukdomar.
Om världen är galen och man filosoferar tills man inser det faktumet så kanske man blir galen själv.
Eller om man har en personlighet som har tendens att grubbla problem istället för att se lätt på saker, kanske det är mer naturligt att man blir intresserad av filosofi.
Tror ni att det har nåt samband eller är det bara en myt jag har fått höra?
Ge gärna några exempel!
galna filosofer ?
Moderator: Moderatorgruppen
I sin nya bok "Vem är Björn vem är Benny?" framkastar Fredrik Lindström idén att namnge nöjesparker på temat tyska filosofer. Där kan man bland annat besöka "Kirkegaarden - a visit to a very dark place" 
Det kan nog ligga något i det du säger, lynxie. Wittgensteins råd till sina vänner var att de absolut inte skulle börja studera filosofi. Detta är nog ett ganska vanligt fenomen på olika områden - många som börjar på psykologlinjen vill förstå sina egna små egenheter bättre. Säg den läkarstudent som inte trott att han/hon haft all världens sjukdomar under utbildningen. Och det är bara att läsa om psykiska sjukdomar i Bonniers lexikon så tror man att man är både psykopat och tvångsneurotiker. Jag tror det finns en parallell till filosofin: man känner ett behov av att reda ut saker och ting eller man söker en alternativ livsåskådning osv. Man upplever att det är något som saknas - och så börjar man grubbla.
Kanske det. Själv har jag delvis tack vare filosofin insett att världen är galen, men i stora drag förlikat mig med detta. Jag skulle inte vilja vara utan den resan, även om den var omskande.
Det kan nog ligga något i det du säger, lynxie. Wittgensteins råd till sina vänner var att de absolut inte skulle börja studera filosofi. Detta är nog ett ganska vanligt fenomen på olika områden - många som börjar på psykologlinjen vill förstå sina egna små egenheter bättre. Säg den läkarstudent som inte trott att han/hon haft all världens sjukdomar under utbildningen. Och det är bara att läsa om psykiska sjukdomar i Bonniers lexikon så tror man att man är både psykopat och tvångsneurotiker. Jag tror det finns en parallell till filosofin: man känner ett behov av att reda ut saker och ting eller man söker en alternativ livsåskådning osv. Man upplever att det är något som saknas - och så börjar man grubbla.
lynxie skrev:Om världen är galen och man filosoferar tills man inser det faktumet så kanske man blir galen själv.
Kanske det. Själv har jag delvis tack vare filosofin insett att världen är galen, men i stora drag förlikat mig med detta. Jag skulle inte vilja vara utan den resan, även om den var omskande.
Och det är bara att läsa om psykiska sjukdomar i Bonniers lexikon så tror man att man är både psykopat och tvångsneurotiker.
Vi har i skolan en bok om att diagnosticera sjukdomar själv. Man blir helt enkelt sjuk av att läsa den, där finns "allt" som du inte vill veta inom 700 sidor.
Det finns väl en risk att bli galen. Om man läser och tänker i sin kammare dagarna in och ut så blir man mer eller mindre psykiskt sjuk, kanske iallafall asocial. Man kan kanske ha problem med att finna meningen med livet, jag har sådana problem. (någon kanske kan ge lästips?
)
Vår filosofilärare har berättat om sina studievänner som har fått "problem" av filosofi, det var någon som måste sluta att prenumenera dagstidningen eftersom han var tvungen att analysera( vet inte hur) texten i den varje dag. Läraren har dock uppmanat oss att "inte läsa för mycket", det ligger väl dågot i det också.
Mindre symptom märker man då och då.Jag märker det redan när jag inte kan lägga mig pga att jag måste tänka. Det finns så mycket att få insikt i, det är så underbart. Det blir ofta så att man blir alltför ansträngd av att tänka, energin tar slut, men man kan inte sluta eftersom tanken har "fastnat".
Jag har fått för mig att många filosofer verkar ha levt ganska mörka och tungsinta liv som ibland även avslutats med sinnessjukdomar.
Denna beskrivning passar ovanligt bra in på Nietzsche. Wittgenstein och Kierkegaard var också olyckliga. Russell däremot var en rätt glad prick.
Läraren har dock uppmanat oss att "inte läsa för mycket", det ligger väl dågot i det också.
Det håller jag inte med om. Däremot ska man läsa rätt saker. T ex analytisk filosofi.
CAUSTIX skrev:Varför skulle analytisk filosofi vara den enda som är i stånd att bemöta den frågan?
Hovnarr du får gärna ge ett argument för det.
Det ska sägas att jag inte haft tillfälle/stått ut med att läsa särskilt mycket kontinental filosofi, så min bild av den kontinentala filosofin är nog inte särskilt fullständig.
Vad jag syftar på är detta (detta resonemang hör för övrigt hemma inom dem analytiska filosofins principvärld, även om det känns lite för högtravande att kalla det analytisk filosofi):
Varför skulle den analytiska filosofin vara mer rätt än t.ex. kontinental filosofi.
Frågan här är varför A är mer rätt än B. För att förstå ordet "rätt" rätt, måste vi känna till något om sammanhanget:
Lynxie: Framkastar att filosofistudier kan leda till olycka
MikaelP: Berättar om sin lärare, som berättat att man kan bli olycklig av att läsa för mycket.
Stefan: Håller inte med lärarens berättelse, utan menar att [delvis min tolkning] man inte blir olycklig om man läser "rätt" saker, såsom analytisk filosofi, (underförstått: medan man i större utsträckning blir det om man läser fel saker, såsom exempelvis kontinental filosofi).
Detta kanske inte var författarnas exakta mening, men det är så jag uttolkade den när jag själv kommenterade den analytiska filosofins möjlighet att uttala sig i frågan. Vi kan därför anta att meningen är korrekt enbart för det fortsatta resonemangets skull.
Det är troligtvis inte stridigt att man blir lycklig av att läsa rätt saker och olycklig av att läsa fel saker. I den mån känslolivet påverkas av att läsa (därom råder sannolikt få tvivel) kan man mycket väl utsträcka termen "rätt" till att betyda "det som lyckliggör" och "fel" till "det som olyckliggör". Det är av nödvändigheten en mer eller mindre tautologisk utsaga (ett resultat av att ord är mer eller mindre synonyma) - annars tappar orden "rätt" och "fel" betydelse så långt Stefan använder dem i det aktuella sammanhanget.
Om detta förhållande föreligger kan vi omformulera ursprungsfrågan till (även om detta återigen kanske inte var författarnas egentliga ursprungsmening):
"Varför blir man mindre olycklig av att läsa analytisk filosofi än av att läsa kontinental filosofi." (1)
Nu ska vi inte förhasta oss. Det är inte den frågan jag avser att bemöta (men i förbigående kan jag i all korthet svara, därför att man reder ut begreppen istället för att ludda till dem ytterligare) utan frågan jag skulle besvara var istället:
"Varför är analytisk filosofi bättre beskaffad att uttala sig kring frågor av typen 'Varför är A bättre än B' än vad kontinental filosofi är". (2)
Det kan tyckas en smula förmätet av den analytiska filosofin att lägga beslag på något så allmänmänskligt som det analytiska förfarandet, dvs. att bryta ner en sats i dess komponenter och bedöma deras riktighet sinsemellan, var för sig och i det aktuella sammanhanget. Ändå är det precis vad den gör anspråk på. Inom ramen för den analytiska filosofin finner vi språkfilosofi, logik (eller snarare är väl den analytiska filosofin en underklass till logiken - de tangerar åtminstone varandra), argumentationsteori, analytisk semantik osv.
Kontinental filosofi befattar sig, så vitt jag vet, inte alls med dessa områden i samma omfattning och absolut inte på ett så klart, tydligt och lättillgängligt sätt som den analytiska filosofin.
Därför tycks det mig att analytisk filosofi är bättre på att tillhandahålla argument för frågor av typen (1) (utan att alls gå inte på vilka dessa är - det är inte frågan för närvarande). Den föregående satsen är i sig ett argument för (2).
Men i det specifika fallet (1) kan man tycka att det istället handlar om subjektiva eller normativa begrepp som "lycka". Man kan ur det perspektivet lätt tänka sig den Analytiska Filosofen som lägger fram sin egen sak om den analytiska filosofins förträfflighet medan den Kontinentale Filosofen gör samma sak för den kontinentala filosofin. Hur kan man då, utifrån sett, bedöma vem som gör de riktigaste eller mest giltiga uttalandena?
Så långt det är fråga om rena tyckanden så uppkommer inte frågan om sanning i någon meningsfull form (märk att även denna princip är hämtad från den analytiska filosofins värld). Men om vi förmodar att bägge talare gör anspråk att vad de säger verkligen är sant så upptäcker vi följande:
*Om vi vill utröna om den Analytiska Filosofen eller den Kontinentale Filosofen har rätt är vi hänvisade till analytiska principer
Vad jag menar här är att själva Ifrågasättandet i sig är en analytisk princip, inom ramen för logiken. Vi kan välja att förkasta den och logiken, men vi kan knappast ifrågasätta logiken genom logiken (logiken är antingen koherent eller fullständig, och vi offrar villigt fullständigheten för att bibehålla koherensen).
Således, när vi ställer en fråga av typen (1) (Varför är A bättre än B) eller en fråga på en högre nivå av typen (2) (Varför är C bättre än D i att uttala sig kring varför A är bättre än B), där bägge frågor inleds med ordet "varför", så tvingar vår önskan om logiskt begripliga resonemang oss in i den analytiska filosofins fåra. Hela detta inlägg är ett exempel på detta.
Syftet med detta inlägg var alltså inte att visa varför analytiska filosofer skulle vara mindre olyckliga än kontinentala filosofer, utan helt enkelt varför uppmaningar av typen:
CAUSTIX skrev:Varför skulle analytisk filosofi vara den enda som är i stånd att bemöta den frågan? Hovnarr du får gärna ge ett argument för det.
eller
CAUSTIX skrev:Varför skulle den analytiska filosofin vara mer rätt än t.ex. kontinental filosofi?
tvingar oss till resonemang som återfinns inom den analytiska filosofin.
§
Förutom att jag bad dig ge ett argument så var satserna frågor och inte uppmaningar.
Du säger också att sådana uppmaningar (?) :"Varför skulle analytisk filosofi vara den enda som är i stånd att bemöta den frågan? Hovnarr du får gärna ge ett argument för det." och "Varför skulle den analytiska filosofin vara mer rätt än t.ex. kontinental filosofi?" . tvingar oss till resonemang som återfinns inom den analytiska filosofin.
Jag vet inte vad det är som tvingar, men resonemang om det återfinns nog i både analytisk och kontinental filosofi, beroende vilken filosof du syftar på. och skillnaden mellan filosofer inom både den kontinentala och analytiska filosofin är ibland större i de egna lägren än mellan dem.
Och vad du säger om logiken.....? Du borde läsa lite mer utav Husserl eller Kant. Inte ens Heidegger skulle gå emot logiken.
Jag tycker att du är fördomsfull
Du säger också att sådana uppmaningar (?) :"Varför skulle analytisk filosofi vara den enda som är i stånd att bemöta den frågan? Hovnarr du får gärna ge ett argument för det." och "Varför skulle den analytiska filosofin vara mer rätt än t.ex. kontinental filosofi?" . tvingar oss till resonemang som återfinns inom den analytiska filosofin.
Jag vet inte vad det är som tvingar, men resonemang om det återfinns nog i både analytisk och kontinental filosofi, beroende vilken filosof du syftar på. och skillnaden mellan filosofer inom både den kontinentala och analytiska filosofin är ibland större i de egna lägren än mellan dem.
Och vad du säger om logiken.....? Du borde läsa lite mer utav Husserl eller Kant. Inte ens Heidegger skulle gå emot logiken.
Jag tycker att du är fördomsfull
Och vad du säger om logiken.....? Du borde läsa lite mer utav Husserl eller Kant. Inte ens Heidegger skulle gå emot logiken.
Är Kant verkligen en "kontinental filosof"? Vad Heidegger anbelangar minns jag något föraktfullt yttrande om "den judiska logiken"...
Carnap kritiserar Heidegger i "The Elimination of Metaphysics Through Logical Analysis of Language". I denna passage diskuterar han Heideggers inställning till logiken:
But our doubrs as to a possible misinterpretation get completely dissolved as we note that the author of the treatise is clearly aware of the conflict between his questions and statemenst, and logic. "Question and answer in regard to the Nothing are equally absurd on themselves...The fundamental rule of thinking commonly appealed to, the law of prohibited contradiction, general 'logic' destroys this question." All the worse for logic! We must abolish its sovereignity: "If thus the power of the understanding in the field of questions concerning Nothing and Being is broken, the fate of 'logic' within philosophy is thereby decided as wel. The very idea of 'logic' dissolves in the whirl of more basic questioning." But will sober science condone the whirl of counterlogical questioning? To this question too there is a ready answer: "The alleged sobriety and superiority of science becomes ridiculous if it does not take Nothing seriously." Thus we find here a good confirmation of our thesis; a metaphysician himself here states that his questions and answers are irreconcilable with logic and the scientific way of thinking."
Carnaps rasande angrepp handlar inte bara om filosofi, utan också om politik; Carnap var socialist och var tvungen att fly undan nazisterna, medan Heidegger var övertygad nazist. Sällan har de filosofiska striderna varit hetare än vid denna tid.
CAUSTIX skrev:Förutom att jag bad dig ge ett argument så var satserna frågor och inte uppmaningar.
Du säger också att sådana uppmaningar (?) [...]
Jag kanske hoppade över några led där. Jag tänkte så här:
1. En fråga är ställd.
2. Frågan skall besvaras.
3. Implicit är varje (icke-retorisk) fråga, F, något som skall besvaras.
4. Implicit är F också en uppmaning att besvara F.
Men vi kan gott stryka det utan att det påverkar huvudresonemanget. Du kan alltså byta ut "uppmaningar" mot "frågor", sålänge vi är överens om att den som ställer en fråga är ute efter att få den besvarad eller bemött, om inte annat anges.
Du skriver också, "förutom att jag bad dig ge argument..." - betyder det att du inte anser att jag gav några argument över huvud taget i det föregående inlägget? I så fall pekar jag gärna ut dem noggrannare.
CAUSTIX skrev:[...] tvingar oss till resonemang som återfinns inom den analytiska filosofin.
Jag vet inte vad det är som tvingar,
Jag borde angett att det är den formella betydelsen av ordet "tvingar" jag avser och inte den normativa. Det finns inget subjekt som tvingar, naturligtvis. Det står oss fritt att inte tillhandahålla några argument, kommentera vädret eller ignorera frågan utan vidare. Vad jag menade var alltså att när man föresatt sig att verkligen tillhandahålla argument för och bemöta frågor av typerna (1) eller (2) i inlägget ovan, då kommer de resonemang man då drar upp att återfinnas inom den analytiska filosofins principvärld. Ett exempel på det är hela mitt föregående inlägg.
Jag inbjuder dig gärna att komma med motargument. I så fall uppmanar jag dig till det omvända: Genom att använda den kontinentalfilosofiska principvärlden snarare än den analytiska ber jag dig ge argument (eller motsvarande) för frågor av denna typ:
"Den filosofiska inriktningen F är bättre beskaffad att uttala sig kring frågor av typen 'Varför är A bättre än B' än vad den filosofiska inriktningen G är".
Det skulle också ge mig en värdefull genomlysning av den kontinentala begreppsapparaten, som jag inte är särskilt bevandrad i.
CAUSTIX skrev:skillnaden mellan filosofer inom både den kontinentala och analytiska filosofin är ibland större i de egna lägren än mellan dem
Det betvivlar jag inte, om man nu anlägger det perspektivet. Det är säkert ibland större skillnad sinsemellan muslimer, än mellan muslimer och kristna. Ändå kan man göra generella utsagor såsom "muslimer tillber Allah" och "kristna tillber Jesus" osv. Detsamma torde gälla kontinental filosofi kontra analytisk filosofi.
CAUSTIX skrev:Och vad du säger om logiken.....? Du borde läsa lite mer utav Husserl eller Kant. Inte ens Heidegger skulle gå emot logiken.
Min syn på saken är alltså att de analytiska filosoferna ligger närmare den renodlade logiken än vad de kontinentala gör. Således kommer vanlig logikbaserad argumentation som vanligt folk som du och jag gör främst att hänföra sig till den analytiska filosofin snarare än den kontinentala. Om vi däremot inte argumenterar utan gör en iakttagelse när vi passerar en blomsteräng av typen: "nordanvinden leker med ängsblomstren - sannerligen världen är dualistisk!", då hänför sig det uttalandet främst till den kontinentala filosofin. För att göra en liknelse: Analytisk filosofi är mer som matematik, kontinental filosofi är mer som poesi. Både matematik och poesi har sina bestämda formkrav, men de används till olika saker.
CAUSTIX skrev:Jag tycker att du är fördomsfull
Det tycker jag också att jag är, och att du tycker. Nu borde i alla fall mina fördomar stå klarare och tydligare än i det föregående inlägget, vilket forhoppningsvis underlättar för dig att bemöta dem.
§
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster