Varför filosofera sig bort när man kan leta mat, äta, dricka, knulla, kramas och sova?
Är det inte just därför det skitit sig för mänskligheten?
Eller var det en forntida KTH:are med finnar som aldrig fick ett skjut som tog över världen?
Eller var det någon som slog i huvudet när vi beslöt oss för att klättra ner ur träden?
Filosofera vs knulla
Moderator: Moderatorgruppen
Filosofera vs knulla
Kunskap kommer innifrån med yttre stimulans!
Min subjektiva uppfattning:
Olika aktiviteter tillfredställer olika motiv.
Motiv skapas alltid av inre spänningar.
Vill du knulla har du alltså sexuella spänningar.
Vill du filosofiera har du alltså spänningar av mera abstrakt/analytisk karaktär.
Ingen av aktiviterna är "bättre" eller mera "levande" än andra, dom återställer bara inre spänningar av olika delar hos medvetandet.
Det har bara "skitit" sig för mänskligheten om man har ett perspektiv som jämnför det nuvarande tillståndet med ett önskat tillstånd.
Olika aktiviteter tillfredställer olika motiv.
Motiv skapas alltid av inre spänningar.
Vill du knulla har du alltså sexuella spänningar.
Vill du filosofiera har du alltså spänningar av mera abstrakt/analytisk karaktär.
Ingen av aktiviterna är "bättre" eller mera "levande" än andra, dom återställer bara inre spänningar av olika delar hos medvetandet.
Det har bara "skitit" sig för mänskligheten om man har ett perspektiv som jämnför det nuvarande tillståndet med ett önskat tillstånd.
PopJimmy skrev:Min subjektiva uppfattning:
Olika aktiviteter tillfredställer olika motiv.
Motiv skapas alltid av inre spänningar.
Vill du knulla har du alltså sexuella spänningar.
Vill du filosofiera har du alltså spänningar av mera abstrakt/analytisk karaktär.
Ingen av aktiviterna är "bättre" eller mera "levande" än andra, dom återställer bara inre spänningar av olika delar hos medvetandet.
Sant, men jag talar om en djupare nivå. Du har behov, och det finns anledningar till det. Ett av de större mänskliga behoven på senare tid är att fly sig själv.
Att det har skitit sig för mänskligheten ser jag ur det perspektivet att vi kommit till en återvändsgränd ur ekologisk och emetionell synvinkel. Jag vill inte påstå att filosofera är rätt eller fel. Men storskaliga teorier har ställt till en hel del problem.
Det har bara "skitit" sig för mänskligheten om man har ett perspektiv som jämnför det nuvarande tillståndet med ett önskat tillstånd.
I linje med människans urkrafter har det skitit sig och fortsätter skita sig. (Basskackrats lag om överlevnad och fortplantning.)
Kunskap kommer innifrån med yttre stimulans!
deepdiver skrev:Sant, men jag talar om en djupare nivå. Du har behov, och det finns anledningar till det. Ett av de större mänskliga behoven på senare tid är att fly sig själv.
Det är därför jag utövar metoder som frigör en från ens egna behov. Faktum är att det är det t.ex. buddhismen och zen går ut på. =)
deepdiver skrev:Att det har skitit sig för mänskligheten ser jag ur det perspektivet att vi kommit till en återvändsgränd ur ekologisk och emetionell synvinkel. Jag vill inte påstå att filosofera är rätt eller fel. Men storskaliga teorier har ställt till en hel del problem.
Jo, men jag försöker hela tiden bredda mina perspektiv. Jag har förresten böcker som tar upp kulturers utveckling och varför vi just nu är in en "återvändsgränd".
deepdiver skrev:I linje med människans urkrafter har det skitit sig och fortsätter skita sig. (Basskackrats lag om överlevnad och fortplantning.)
Poängen är att våran kultur hela tiden bild mer och mer komplex. Vår kultur är alltså ett komplext system, man kan jämnföra det men den mäskliga kroppen. Den mäskliga kroppen kan drabbas av mer "skit" än vad en atom, molekyl och eftersom den mäskliga kroppen bygger på dessa tidigare system.
Tja Jimmy!
Jag är ingen expert Jimmy. Det jag säger nu är bara en suggestion jag erbjuder dig att tänka på för båda parters vidare framsteg mot insikt. Vad skulle hända om du bejakade dina inre behov och sedan mediterade?
Det hörs att du är en påläst man och att du studerar flitigt. Det har många fördelar. Själv är jag lite anorlunda. Jag försöker skapa mig en egen uppfattning med hjälp av mina fem sinnen och känslor för krafter. Böcker brukar kunna leda mig till vissa trådar, men i och med att sanning svårligen kan skrivas i och med dess ständiga förändring så slutar jag snart läsa och försöker själv. (återigen hur jag gör) (inga sätt är fel)
Precis vad jag anser. Kulturen blir mer och mer komplex för att bygga fram en bättre syntetisk värld. Men jag kan svårligen acceptera att världen blir bättre. Då ska jag tillägga att mina värderingar starkt stödjer tron på människans inre godhet, ett inre barn och en sanningsmatris basserad på empati, ekologi, andlighet och krafter.
Den mänskliga kroppen har en självläkande förmåga tills man manipulerar med den. Det samma gäller världen iform av jorden som levande organism. Vår västerlänska kultur som nu blivit en världskultur och också så som världen levs skapar en manipulation. Världen kan inte längre göra sig av med överflödet av människor och människor dör inte längre av de gifter hon sprider över världen.
En människa som missbrukar sig själv dör till slut. Gäller inte också detta jorden?
Min syn är att några av de få kulturerna som skulle få jorden att överleva är den gamla eskimå och same-kulturen. Basserat på kulturernas förmågan att acceptera naturen och livets gång och jordlivets slut, samt förmågan att läka och överleva i ett hårt klimat.
Hoppas på fler reflektioner och en givande diskussion Jimmy (och andra). /Dykaren
PopJimmy skrev:Det är därför jag utövar metoder som frigör en från ens egna behov. Faktum är att det är det t.ex. buddhismen och zen går ut på. =)
Jag är ingen expert Jimmy. Det jag säger nu är bara en suggestion jag erbjuder dig att tänka på för båda parters vidare framsteg mot insikt. Vad skulle hända om du bejakade dina inre behov och sedan mediterade?
PopJimmy skrev:Jo, men jag försöker hela tiden bredda mina perspektiv. Jag har förresten böcker som tar upp kulturers utveckling och varför vi just nu är in en "återvändsgränd".
Det hörs att du är en påläst man och att du studerar flitigt. Det har många fördelar. Själv är jag lite anorlunda. Jag försöker skapa mig en egen uppfattning med hjälp av mina fem sinnen och känslor för krafter. Böcker brukar kunna leda mig till vissa trådar, men i och med att sanning svårligen kan skrivas i och med dess ständiga förändring så slutar jag snart läsa och försöker själv. (återigen hur jag gör) (inga sätt är fel)
PopJimmy skrev:Poängen är att våran kultur hela tiden bild mer och mer komplex. Vår kultur är alltså ett komplext system, man kan jämnföra det men den mäskliga kroppen. Den mäskliga kroppen kan drabbas av mer "skit" än vad en atom, molekyl och eftersom den mäskliga kroppen bygger på dessa tidigare system.
Precis vad jag anser. Kulturen blir mer och mer komplex för att bygga fram en bättre syntetisk värld. Men jag kan svårligen acceptera att världen blir bättre. Då ska jag tillägga att mina värderingar starkt stödjer tron på människans inre godhet, ett inre barn och en sanningsmatris basserad på empati, ekologi, andlighet och krafter.
Den mänskliga kroppen har en självläkande förmåga tills man manipulerar med den. Det samma gäller världen iform av jorden som levande organism. Vår västerlänska kultur som nu blivit en världskultur och också så som världen levs skapar en manipulation. Världen kan inte längre göra sig av med överflödet av människor och människor dör inte längre av de gifter hon sprider över världen.
En människa som missbrukar sig själv dör till slut. Gäller inte också detta jorden?
Min syn är att några av de få kulturerna som skulle få jorden att överleva är den gamla eskimå och same-kulturen. Basserat på kulturernas förmågan att acceptera naturen och livets gång och jordlivets slut, samt förmågan att läka och överleva i ett hårt klimat.
Hoppas på fler reflektioner och en givande diskussion Jimmy (och andra). /Dykaren
Kunskap kommer innifrån med yttre stimulans!
Förlåt, jag vill verkligen inte låta som en expert, jag vill låta som en vanlig människadeepdiver skrev:Tja Jimmy!
Jag är ingen expert Jimmy. Det jag säger nu är bara en suggestion jag erbjuder dig att tänka på för båda parters vidare framsteg mot insikt. Vad skulle hända om du bejakade dina inre behov och sedan mediterade?
Jag förstår vad du menar. Jag har två punker:
1. Man ska aldrig förtänga sina inre behov, det menar jag verkligen. Man ska alltid göra det man känner, alltid bejaka behov.
2. När man bejakat alla sina behov förstår man att behoven skapar sorgen. Vill jag ha sex och kan inte få det blir jag ledsen. Alltså ska man njuta av sex när man har det, men inte gå runt och ha otillfredställda sexuella behov. Endel av träningen innebär dock att man avstår från sex, inte för att det är dåligt - utan att för att inte styras av behoven, eftersom det skapar lidande.
Personligen har jag funderat på att gå i celibat under en tid, men jag har fortfarande inte gjort det - jag förstår att alla beslut jag gör måste komma naturligt.
Jag tvingar aldrig migsjälv till något - min ansträngning är alltid motiverad.
När jag är totalt fri från behoven kommer jag närma mig vardagen med friska och nya tag - och alltid acceptera det som händer, inte försöka kontrollera värden p.g.a. mina otillfredställda behov. Jag kommer således att ha sex för att det är något positivt, inte för att jag blir arg om jag inte får det.
Jag har märkt det på ditt sätt att skriva. Det är den absolut bästa metoden som du gör - fortsätt med det!. Jag har alltid gjort den själv. På senare dagar så har jag dock hittat litteratur som är skriver av personer med just detta perspektiv - vilket innebär att man går ännu djupare i sitt ifrågasättande, inte för att någon annan säger det, utan för att man förstår att det finns delar hos en själv som man inte ifrågasatt.deepdiver skrev:Det hörs att du är en påläst man och att du studerar flitigt. Det har många fördelar. Själv är jag lite anorlunda. Jag försöker skapa mig en egen uppfattning med hjälp av mina fem sinnen och känslor för krafter. Böcker brukar kunna leda mig till vissa trådar, men i och med att sanning svårligen kan skrivas i och med dess ständiga förändring så slutar jag snart läsa och försöker själv. (återigen hur jag gör) (inga sätt är fel)
All inlärning sker i två steg: differntiering och integrering.
För att lära sig och förstå något måste man alltså:
1. Ifrågasätta något eller skapa ett "problem", man måste förstå att det är något man inte förstår. - differentiering.
2. Ta in och sätta ihop alla lösa bitar tills man lagt hela pusslet på plats - då skapas en "aha" uppelvelse. - integrering.
Det största problemet med inlärning är således att få människor differentierade - eftersom i stort sett alla människor tror att dom sitter på svaret på mänsklighetens problem. Dom tror att dom ÄR fullt integrerade med all nödvändig kunskap - eftersom deras kunkap och modeller fungerat så bra under hela deras liv: det är ju alla andra som tänker fel.
Människor tror såleddes att dom redan vet allt dom behöver veta.
Det är därför nyfikna människor har lättare att ta in och lära sig nya saker.
Förvirrade personer har lätt att differentiera saker men svårt att integrera.
(Dom har lätt att ta till sig saker, men svårt att sätta ihop - allt är bara en enda stor röra)
Trångsynta personer har lätt att integrera men svårt att differentiera.
(Dom har inget behov av differentiering - dom tycker att dom redan "vet" redan allt, det är bara alla andra som är dumma i huvudet)
(Begrepp som användes inom kognitiv psykologi: Adaptionen består av assimilation(differentiering) och ackomodation(integrering) )
Sen är jag inte så insatt i teoretisk filosofi - jag studerar dock ganska mycket "frihetsfilosofi" och "medvetandefilosofi", men det är av EN anledning - vill jag kunna använda i vardagen, för att bli mera mänsklig, balanserad och lycklig.
Faktum är att Bodhidharma som var en indisk munk, och tog Zen Buddhism till China - var starkt emot folk som grävde ner sig för mycket i teorin utan att förstå praktiken.
Ken Wilber pratar om olika kulturer och att olika mycket utvecklade inom olika områden. Två stora områden är teknologi och moral. Den stora faran är när kulturer med "låg moral", alltså litet perspektiv eller liten helhetsbild av verkligheten får tag i "hög teknologi" från andra kulturer.Min syn är att några av de få kulturerna som skulle få jorden att överleva är den gamla eskimå och same-kulturen. Basserat på kulturernas förmågan att acceptera naturen och livets gång och jordlivets slut, samt förmågan att läka och överleva i ett hårt klimat.
Jag tycker att det är roligt att du är öppen och vill diskutera saker ur en vardaglig aspekt, alderless för många är iställda på att diskutera stora saker och förstår inte att det är alltid i det lilla man måste börja. Med sig själv, sin vardag och sina medmänniskor i vardagen.
Många tror att dom har svaret på världens problem - men samtidigt skapar dom konstant problem i deras vardag: förvirring, rädsla, sorg och aggression.
Att ha svar på alla världens problem är alltså att konstant minska: förvirring, rädsla, sorg och aggression i vardagen.
-
Marty on mariba
- Inlägg: 30
- Blev medlem: 24 nov 2004 17:56
Inte nog på att denna trådens titel lät intressant utan diskussionen här är även den oerhört intressant.
PopJimmy skrev
Jag tror att man inte ska gräva ned sig för mycket i teorier när det gäller vissa saker, t.ex. så händer det att folk snöar in på låt säga ett kommunistiskt system och missar att det inte stämmer överens med människans natur eller hur människor är i nuläget.
Men kan det inte funka iband, t.ex. i matematik, i viss vetenskap och dyl. Jag har tidigare stött på några intressanta citat som handlar lite om detta.
PopJimmy skrev
Faktum är att Bodhidharma som var en indisk munk, och tog Zen Buddhism till China - var starkt emot folk som grävde ner sig för mycket i teorin utan att förstå praktiken.
Jag tror att man inte ska gräva ned sig för mycket i teorier när det gäller vissa saker, t.ex. så händer det att folk snöar in på låt säga ett kommunistiskt system och missar att det inte stämmer överens med människans natur eller hur människor är i nuläget.
Men kan det inte funka iband, t.ex. i matematik, i viss vetenskap och dyl. Jag har tidigare stött på några intressanta citat som handlar lite om detta.
How can it be that mathematics, being after all a product of human thought independent of experience, is so admirably adapted to the objects of reality?
Nature hides her secrets because of her essential loftiness, but not by means of ruse.
The human mind has first to construct forms, independently, before we can find them in things.
The truth of a theory is in your mind, not in your eyes.
- Albert Einstein
"We have no education, we have inspiration, if I were educated I would have been a damn fool".
-Bob Marley
-Bob Marley
Marty on mariba skrev:Men kan det inte funka iband, t.ex. i matematik, i viss vetenskap och dyl. Jag har tidigare stött på några intressanta citat som handlar lite om detta.
Det finns natuligtvis olika typer av teorier och modeller av olika grader av komplexitet som fyller olika syften och belyser olika aspekter.
Problemet i dagen vetenskap är att man vill reducera ALLT till matematik och fysik.
Matematik och fysik är naturligtvis viktiga för sina respektive områden, men dom är inte heltäckande för ALL kunskap.
Ken Wilber pratar om tre domäner: Jag, vi, det. Alltså det vackra, det goda och det sanna.
Naturvetenskapen förklarar inte konsten eller moralen alltså vad som är vackert eller vad som är moralisk korrekt. Det är inte så att naturens krafter (översvämmningar) anpassar sig efter oss människor, det får moralen ta hand om.
Samma sak som konsten förklarar inte naturvetenskapen eller moralen.
Moralen förklarar heller inte konsten eller den naturvetenskapen.
Naturligtvis kan man använda det ena för att förklara det andra i metaforer, men ska man vara specifik så är de olika områderna "bäst" ur sitt eget perspektiv.
Det innebär att en utvecklad kultur innehåller alla tre aspekter.
Olyckligtvis så är vi i våran västerländska kultur förespråkere för "det", eller det "sanna". Objektivismen. Kolla bara på pornografin......
Vi förkastar "jag", alltså subjektivismen, upplevelsen, konsten. Konstnär är inte ett "jobb" enligt våran kultur. Men det är fel. Konstnärer fyller en viktig funktion - närmligen att tilltala "jag" perspektivet.
......................................
(Denna bit kan du ignorera)
Moralen har vi lite bättre koll på, men det är bara för att det kulturella steget innan det rationella är det mytiska vilket innebär att vi har en högre auktoritet som vi dyrkar. Det innebär att vi ser upp till mamma (jag perspektivet) eller gud (vi perspektivet).... anledningen att vi gått från religion till vetenskap är alltså för att människor först utvecklar ett simpelt bildtänkande innan det mera abstrakta analytiska tänkandet. Vi kommer på att (mamma inte vet alltid vet bäst - jag perspektiv), (att gud inte kan bäst - vi perspektiv. Det innebär alltså att man för nu kan sätta sig in i andras perspektiv, tidigare trodde vi att VI var hela världen ...... det innebär också de första 3 dimensinella konsten skapades i denna era under antiken - all annan konst hade varit 2 dimensionell..........
jag kan ta upp denna modell över medvetandets utveckling om ni är interesserade....
...................................................
Det är därför jag inte enbart använder mig av teoretisk filosofi, vilket många andra här på forumet blir sura på mig över (och vill att mina inlägg ska till sopkorgen
).
Den är helt enkelt överbalanserad åt "det", eller det "sanna", för min typ av diskussion.
(Diskussionen som utgår från ett tydligt "det" perspektiv fungerar naturligtvis bra inom vissa diskussioner, men det innbär inte att det är okej att köra över alla andra diskussioner som inte är riktade ur "det" perspektivet)...
Natuligtvis är logiken ett kraftfullt verktyg, men jag tycker ofta - att det inte är så värst interessant att diskuera verktyget dagar ut i sträck, jag vill spela på det! (men diskussioner angående verktygen är fortfarande nödvändiga eftersom de ser till att våra instrument inte spelar falska toner.. )
Balanserat är bäst - den gyllene medelvägen som Buddha pratade om.
Haha Hoppas du inte tycker att jag flummar iväg nu...
Sen är jag inte så insatt i kommunismens grundtanke.
Det enda jag vet är att det kollektiva och det individuella båda väger lika tungt och att båda är lika viktiga.
Problemet med många kulturella/politiska system är att man försöker anpassa människan efter systemet - Det går inte.
Systemet måste ALLTID vara anpassat efter människan. Faktum är att det är vad all effektiv konst och design går ut på - att anpassa "produkter" efter hur människan fungerar. Det är bara att kika runt lite i rummet du sitter i. ALLT är anpassat efter människan.
Sen kan vi börja prata om hur kulturer har växt fram och anpassats efter hur den mänskliga hjänan och kroppen fungerar..... men det tar vi en annan gång...
Ja ja, jag har sagt tillräckligt mycket nu...
PopJimmy skrev:Det är därför jag inte enbart använder mig av teoretisk filosofi, vilket många andra här på forumet blir sura på mig över
Det är inte därför jag tycker du är tramsig, jag tycker du tramsar för att du skriver (skrev?) saker som "DU MÅSTE FÖRSTÅ", "DU HAR INTE INSETT" och så vidare.
Saker MÅSTE vara si och så, du MÅSTE göra det och det, det ÄR så DU FUNGERAR, DU ÄR FÖRVIRRAD OCH RÄDD OCH VÅLDSAM, SÅ HÄR FUNGERAR DET, och så vidare. Det blir tröttsamt att lyssna på nån lirare som tror sig ha alla svar, som sagt, hur mycket kognitiv psykologi han än har läst.
Jag håller med dig i mycket av det du skriver, det är ditt sätt att lägga fram det på som jag reagerar mot. Inte det du skriver, alltså. Du får skriva vad du vill, så länge du intar en ödmjuk hållning, vilket jag tycker du inte har gjort när du kom till forumet, men det har blivit mycket bättre på sista tiden.
archaxe:
Jag är ledsen, du pratar om en tidigare period i mitt liv.
Jag har insett hur jävla trångsynt jag var och försöker gå vidare i livet.
Jag utvecklas som sagt hela tiden.
Här har du en kul beskrivning som återspeglar min situation:
Notis: dessa begrepp soul, spirutal power, psyhic e.t.c. ska ses som metaforer....
Jag är ledsen, du pratar om en tidigare period i mitt liv.
Jag har insett hur jävla trångsynt jag var och försöker gå vidare i livet.
Jag utvecklas som sagt hela tiden.
Här har du en kul beskrivning som återspeglar min situation:
Psyhic: The first spiritual experiences, which are the result of meditation or which can occur spontaneously, can lead to the inflation of the ego, because the person is unable to deal with the spirutual power and belives himself to be enormously important. At this point a person can also become unbalanced because the body and the soul are not sufficiently integrated. One can also believe that it is impossible to combine spirituality and everyday life.
The recommended treatment is to learn to bring the inner life and the outer life into alignment, to incorporate meditation as part os everyday life, and to promote good physical and psychic health.
Notis: dessa begrepp soul, spirutal power, psyhic e.t.c. ska ses som metaforer....
archaxe:
En annan rolig grej jag kom på häromdagen: Om man inte anvädner orden du, ni, dem så reducerar man konliktgraden extremt mycket.
Vi borde sluta använda ordet du. Vi är mycket bättre - eftersom vi betyder att vi har kommunikation. När vi har ett vi perspektiv innebär det alltså att kommunikationen är 2vägs kommunikation.
När man ofta annanrs pratar om du menar man ofta samma sak som det, hon eller han. Det är alltså att prata om någon i 3e person, alltså utan personens medgivade.
Jag och vi borde vi fokusera på vid all typ av kommunikation mellan människor gällande värderingar, allt blir så mycket bättre än att vi använder du, ni, dem o.s.v..
En annan rolig grej jag kom på häromdagen: Om man inte anvädner orden du, ni, dem så reducerar man konliktgraden extremt mycket.
Vi borde sluta använda ordet du. Vi är mycket bättre - eftersom vi betyder att vi har kommunikation. När vi har ett vi perspektiv innebär det alltså att kommunikationen är 2vägs kommunikation.
När man ofta annanrs pratar om du menar man ofta samma sak som det, hon eller han. Det är alltså att prata om någon i 3e person, alltså utan personens medgivade.
Jag och vi borde vi fokusera på vid all typ av kommunikation mellan människor gällande värderingar, allt blir så mycket bättre än att vi använder du, ni, dem o.s.v..
Tja!
Låt mig nu först få tala om mitt syfte med att fortsätta på denna tråd. Anledningen är att jag under den senaste tiden upplevt en hel hop av sanning. Min avsikt är att insperera andra till att finna sin sanning. Jag finner det också utvecklande att spegla.
Jimmy! Jag kommer nu att ge dig lite feedback eftersom jag fått uppfattning att du eftersträvar utveckling. Jag ber dig ta till dig den och suga ett tag. Passar den inte, så spotta ut den. Du vet din sanning bäst.
Det du säger har många sidor för att hitta sanningen. Jag uppfattar dock en viss rubbning.
1. Jag upplever att du använder många ord som "aldrig", "alltid", "måste" och "ska". Dessa ord tillåter inte för mig sanning eftersom de förutsäger och sätter gränser. När jag hittade vägar förbi de orden så kunde jag gå vidare.
2. Det här med celibatet är för mig ett ur samhällsperspektiv skapat ord. Är det tid för sex så är det. Var sak har sin platts. Jag upplever att samhället sätter press iform av groptryck och utanförskap på ungdommar. Sexet är väldigt laddat. Jag har bildat min egen uppfattning om sex.
Sexet kan också fylla en osann funktion som ett substitut eller en osann bild av olika typer av kärlek.
En sannare inställning skulle kunna vara och är för mig att lita till hjärtats väg. I kärleken som för mig stundom speglar sig i sexet finns mycket energi och läkning att hämta, och det fyller sin funktion.
Det är stämmer till stor del. Är det inte så att det blir fel när man försöker hitta en generell sanning? Det är det som jag upplever plitiker och samhället göra. Att det finns en generell sanning om vad som är lycka. Jag skulle kunna tro att det härstammar från blandannat den judiska/kristna religionen där lust och glädje förknippades med ont när det i själva verket var nyckeln till livet och gud. Jag tror inte på bibeln eller kyrkan. Men Jesus tror jag på, och hans syn var vad jag förstår att vara herre med sig själv. Vad andra gjorde hade han empati för.
Jag tror att man kan hitta hela sanningen i världen och svar på världens problem som enskild person. Men då bygger sanningen på inre känslor och krafter, inte teorier eller läror. Därför är min åsikt att man inte kan bygga ett strukturerat samhälle. Alla sitter på sin del av sanningen och har sina svar på livet. Om man försöker generalisera och styra så försvinner sanningen.
Det glädjer mig att höra att du litar mer till frihetsfilosofi. När du släpper alla normer och regler. Och då menar jag ALLA normer och regler. När du börjar följa hjärtats väg (och där sinar den logiska filosofin), vilket motsäger sig de flästa invanda regler och litar till dig själv bakom maskerna (bortom munkarnas förmåga (eftersom dom är begränsade i en religion) och bortom logiska självklara saker). Då kommer du förmodligen att börja upptäcka en hel del.
Nu kommer jag att säga något mycket viktigt av stor sanning: Det är bara när vi sätter gränser som saker inte blir möjligt.
Jag anser att precis som du sagt, att mammarollen endast är en relik från kyrkan och de herarkiska systemet. Riktigt ledarskap i de forna jaktlagen basserades på tillit och sammarbete utan herarki. Där tillgodoseddes behoven. Att ha svar på världens problem innebär att vara nära ett med sig själv. Jesus var ett med sig själv.
Alltså: Jag anser att man kan ha svaret på världens problem, men det innefattar bara en själv. Andras svar på världens problem är deras svar och sanning. Alltså kan man inte ha makt över någon annan. Skulle alla byta ut herarkin och makten mot sin inre sanning så skulle världen leva.
Ge dig själv sanningen! /Dykaren
Låt mig nu först få tala om mitt syfte med att fortsätta på denna tråd. Anledningen är att jag under den senaste tiden upplevt en hel hop av sanning. Min avsikt är att insperera andra till att finna sin sanning. Jag finner det också utvecklande att spegla.
Jimmy! Jag kommer nu att ge dig lite feedback eftersom jag fått uppfattning att du eftersträvar utveckling. Jag ber dig ta till dig den och suga ett tag. Passar den inte, så spotta ut den. Du vet din sanning bäst.
PopJimmy skrev:Jag förstår vad du menar. Jag har två punker:
1. Man ska aldrig förtänga sina inre behov, det menar jag verkligen. Man ska alltid göra det man känner, alltid bejaka behov.
2. När man bejakat alla sina behov förstår man att behoven skapar sorgen. Vill jag ha sex och kan inte få det blir jag ledsen. Alltså ska man njuta av sex när man har det, men inte gå runt och ha otillfredställda sexuella behov. Endel av träningen innebär dock att man avstår från sex, inte för att det är dåligt - utan att för att inte styras av behoven, eftersom det skapar lidande.
Personligen har jag funderat på att gå i celibat under en tid, men jag har fortfarande inte gjort det - jag förstår att alla beslut jag gör måste komma naturligt.
Jag tvingar aldrig migsjälv till något - min ansträngning är alltid motiverad.
När jag är totalt fri från behoven kommer jag närma mig vardagen med friska och nya tag - och alltid acceptera det som händer, inte försöka kontrollera värden p.g.a. mina otillfredställda behov. Jag kommer således att ha sex för att det är något positivt, inte för att jag blir arg om jag inte får det.
Det du säger har många sidor för att hitta sanningen. Jag uppfattar dock en viss rubbning.
1. Jag upplever att du använder många ord som "aldrig", "alltid", "måste" och "ska". Dessa ord tillåter inte för mig sanning eftersom de förutsäger och sätter gränser. När jag hittade vägar förbi de orden så kunde jag gå vidare.
2. Det här med celibatet är för mig ett ur samhällsperspektiv skapat ord. Är det tid för sex så är det. Var sak har sin platts. Jag upplever att samhället sätter press iform av groptryck och utanförskap på ungdommar. Sexet är väldigt laddat. Jag har bildat min egen uppfattning om sex.
Sexet kan också fylla en osann funktion som ett substitut eller en osann bild av olika typer av kärlek.
En sannare inställning skulle kunna vara och är för mig att lita till hjärtats väg. I kärleken som för mig stundom speglar sig i sexet finns mycket energi och läkning att hämta, och det fyller sin funktion.
PopJimmy skrev:All inlärning sker i två steg: differntiering och integrering.
För att lära sig och förstå något måste man alltså:
1. Ifrågasätta något eller skapa ett "problem", man måste förstå att det är något man inte förstår. - differentiering.
2. Ta in och sätta ihop alla lösa bitar tills man lagt hela pusslet på plats - då skapas en "aha" uppelvelse. - integrering.
Det största problemet med inlärning är således att få människor differentierade - eftersom i stort sett alla människor tror att dom sitter på svaret på mänsklighetens problem. Dom tror att dom ÄR fullt integrerade med all nödvändig kunskap - eftersom deras kunkap och modeller fungerat så bra under hela deras liv: det är ju alla andra som tänker fel.
Människor tror såleddes att dom redan vet allt dom behöver veta.
Det är därför nyfikna människor har lättare att ta in och lära sig nya saker.
Förvirrade personer har lätt att differentiera saker men svårt att integrera.
(Dom har lätt att ta till sig saker, men svårt att sätta ihop - allt är bara en enda stor röra)
Trångsynta personer har lätt att integrera men svårt att differentiera.
(Dom har inget behov av differentiering - dom tycker att dom redan "vet" redan allt, det är bara alla andra som är dumma i huvudet)
(Begrepp som användes inom kognitiv psykologi: Adaptionen består av assimilation(differentiering) och ackomodation(integrering) )
Sen är jag inte så insatt i teoretisk filosofi - jag studerar dock ganska mycket "frihetsfilosofi" och "medvetandefilosofi", men det är av EN anledning - vill jag kunna använda i vardagen, för att bli mera mänsklig, balanserad och lycklig.
Faktum är att Bodhidharma som var en indisk munk, och tog Zen Buddhism till China - var starkt emot folk som grävde ner sig för mycket i teorin utan att förstå praktiken.
Det är stämmer till stor del. Är det inte så att det blir fel när man försöker hitta en generell sanning? Det är det som jag upplever plitiker och samhället göra. Att det finns en generell sanning om vad som är lycka. Jag skulle kunna tro att det härstammar från blandannat den judiska/kristna religionen där lust och glädje förknippades med ont när det i själva verket var nyckeln till livet och gud. Jag tror inte på bibeln eller kyrkan. Men Jesus tror jag på, och hans syn var vad jag förstår att vara herre med sig själv. Vad andra gjorde hade han empati för.
Jag tror att man kan hitta hela sanningen i världen och svar på världens problem som enskild person. Men då bygger sanningen på inre känslor och krafter, inte teorier eller läror. Därför är min åsikt att man inte kan bygga ett strukturerat samhälle. Alla sitter på sin del av sanningen och har sina svar på livet. Om man försöker generalisera och styra så försvinner sanningen.
Det glädjer mig att höra att du litar mer till frihetsfilosofi. När du släpper alla normer och regler. Och då menar jag ALLA normer och regler. När du börjar följa hjärtats väg (och där sinar den logiska filosofin), vilket motsäger sig de flästa invanda regler och litar till dig själv bakom maskerna (bortom munkarnas förmåga (eftersom dom är begränsade i en religion) och bortom logiska självklara saker). Då kommer du förmodligen att börja upptäcka en hel del.
Nu kommer jag att säga något mycket viktigt av stor sanning: Det är bara när vi sätter gränser som saker inte blir möjligt.
PopJimmy skrev:Jag tycker att det är roligt att du är öppen och vill diskutera saker ur en vardaglig aspekt, alderless för många är iställda på att diskutera stora saker och förstår inte att det är alltid i det lilla man måste börja. Med sig själv, sin vardag och sina medmänniskor i vardagen.
Många tror att dom har svaret på världens problem - men samtidigt skapar dom konstant problem i deras vardag: förvirring, rädsla, sorg och aggression.
Att ha svar på alla världens problem är alltså att konstant minska: förvirring, rädsla, sorg och aggression i vardagen.
Jag anser att precis som du sagt, att mammarollen endast är en relik från kyrkan och de herarkiska systemet. Riktigt ledarskap i de forna jaktlagen basserades på tillit och sammarbete utan herarki. Där tillgodoseddes behoven. Att ha svar på världens problem innebär att vara nära ett med sig själv. Jesus var ett med sig själv.
Alltså: Jag anser att man kan ha svaret på världens problem, men det innefattar bara en själv. Andras svar på världens problem är deras svar och sanning. Alltså kan man inte ha makt över någon annan. Skulle alla byta ut herarkin och makten mot sin inre sanning så skulle världen leva.
Ge dig själv sanningen! /Dykaren
Kunskap kommer innifrån med yttre stimulans!
Jag förstår vad du menar. Jag kan skriva om min mening: "Jag förstår att alla beslut jag gör måste komma naturligt" till "Allt jag gör är att vara naturlig".deepdiver skrev:1. Jag upplever att du använder många ord som "aldrig", "alltid", "måste" och "ska". Dessa ord tillåter inte för mig sanning eftersom de förutsäger och sätter gränser. När jag hittade vägar förbi de orden så kunde jag gå vidare.
Jag förstår vad du menar.deepdiver skrev:2. Det här med celibatet är för mig ett ur samhällsperspektiv skapat ord. Är det tid för sex så är det. Var sak har sin platts. Jag upplever att samhället sätter press iform av groptryck och utanförskap på ungdommar. Sexet är väldigt laddat. Jag har bildat min egen uppfattning om sex.
Sexet kan också fylla en osann funktion som ett substitut eller en osann bild av olika typer av kärlek.
En sannare inställning skulle kunna vara och är för mig att lita till hjärtats väg. I kärleken som för mig stundom speglar sig i sexet finns mycket energi och läkning att hämta, och det fyller sin funktion.
Det jag menar med celibat o.s.v. är att innan man har helhetsbilden så har man en mindre bild som man tror är helheten.
Om man släpper sina perspektiv och uppfattningar kan man närma sig sanningen, helhetsbilden
Släpper jag alla uppfattningar om sex kan jag bättre förstå sex.
Håller jag kvar uppfattningen att jag "måste" ha sex, så skapar det en obalans, därför släpper jag alla uppfattningar om sex - vilket gör att jag förstår sexets syfte och plats.
Problemet med många människor är att dom tror att dom har helhetsbilden, men att den egentligen utesluter delar av helheten. För att hitta sanningen kan man inte ha en uppfattning om den. Sanningen är helheten, ett perspektiv som försöker reducera sanningen är alltid lögn. Därför krävs ett "icke-perspektiv".deepdiver skrev:Det är stämmer till stor del. Är det inte så att det blir fel när man försöker hitta en generell sanning? Det är det som jag upplever plitiker och samhället göra. Att det finns en generell sanning om vad som är lycka.
Jo jag tror också att Jesus och Buddha var två verkligen förstående människor.deepdiver skrev:Men Jesus tror jag på, och hans syn var vad jag förstår att vara herre med sig själv. Vad andra gjorde hade han empati för.
Ken Wilber säger dock att det går, men för att bygga ett bra struktur krävs det att man själv har sett sanningen. Att man har "icke-perspektivet" som accepterar allt. "Icke-perspektivet" är samma sak som helhetsperspektivet.deepdiver skrev:Jag tror att man kan hitta hela sanningen i världen och svar på världens problem som enskild person. Men då bygger sanningen på inre känslor och krafter, inte teorier eller läror. Därför är min åsikt att man inte kan bygga ett strukturerat samhälle. Alla sitter på sin del av sanningen och har sina svar på livet. Om man försöker generalisera och styra så försvinner sanningen.
Jo jag förstår verkigen vad du menar. Mycket av den "frihetsfilosofi" eller "medvetandefilosofi" jag läser har detta frihetsperspektiv. Att skaffa sig "icke-perspektivet" är att hitta helhetsperspektivet.deepdiver skrev:Det glädjer mig att höra att du litar mer till frihetsfilosofi. När du släpper alla normer och regler. Och då menar jag ALLA normer och regler. När du börjar följa hjärtats väg (och där sinar den logiska filosofin), vilket motsäger sig de flästa invanda regler och litar till dig själv bakom maskerna (bortom munkarnas förmåga (eftersom dom är begränsade i en religion) och bortom logiska självklara saker). Då kommer du förmodligen att börja upptäcka en hel del.
Jag förstår vad du menar.deepdiver skrev:Nu kommer jag att säga något mycket viktigt av stor sanning: Det är bara när vi sätter gränser som saker inte blir möjligt.
Jag förstår vad du menar vet att inte ha hierarkier. Jag håller håller med, men samtidigt pratar Wilber om att det finns naturliga hierarkier. Att cellen bygger på molekylen som bygger på atomen. Att ha helhetes erspektivet är nog enligt min uppfattning att kombinera naturliga hierarker med jämnständighet. Att tanken är hierarkisk men känslan är icke-hierarkisk. Alltså behövs båda i samhället. Han har pratat mycket om kulturer och hur de står i relation till vårat medvetandes utveckling.deepdiver skrev:Jag anser att precis som du sagt, att mammarollen endast är en relik från kyrkan och de herarkiska systemet. Riktigt ledarskap i de forna jaktlagen basserades på tillit och sammarbete utan herarki. Där tillgodoseddes behoven. Att ha svar på världens problem innebär att vara nära ett med sig själv. Jesus var ett med sig själv.
Här kan du få se en modell på vad jag försöker säga:
http://www.globalvaluesnetwork.com/01WhatDemo02.asp
http://www.globalvaluesnetwork.com/01WhatDemo04.asp
http://www.globalvaluesnetwork.com/01WhatDemo03.asp
http://www.globalvaluesnetwork.com/01WhatDemo01.asp
Jag håller med om att man inte ska ha makthierarkier, utan snarare naturliga hierarkier....deepdiver skrev:Alltså: Jag anser att man kan ha svaret på världens problem, men det innefattar bara en själv. Andras svar på världens problem är deras svar och sanning. Alltså kan man inte ha makt över någon annan. Skulle alla byta ut herarkin och makten mot sin inre sanning så skulle världen leva.
Jag vill gärna fortsätta diskutera begreppet "naturliga hierarkier" med dig,....
Okej Jimmy, jag tror vi ligger ganska jämsides vad det gäller teorier om sanningen. Dessutom kan man inte diskutera till så mycket mer än att det faktiskt finns en sanning. Sedan tar ju varje människas sanning vid. så jag tycker vi lämnar den diskussionen till förmån för naturliga herarkier.
Jag ska tillägga att till skilnad från tidigare inlägg som innehöll mycket av min egen sanning så är detta mera spekulation.
Min teori om naturliga herarkier (naturfolkets herarkier) är att de uppstår automatiskt, liknande gruppdynamik. Var person får sin platts och funktion i gruppen basserat på kunskap och tillit. En naturlig herarki som då skulle tillhöra ett naturfolk är beroende av att alla individer i gruppen mår bra och att gruppen utvecklas för gruppens egen överlevnads skull.
Sedan skulle jag kunna tänka mig att folkslagets kultur anpassar sig efter det rådande klimatet och faunan. Kunskap går i arv genom generationsbytena och förbättras gradvis och anpassas efter förändringar i klimat etc. Huvudsaken är att gruppen vårdar och lever i harmoni med naturen.
Här kommer dock ytterligare en del av min sanning: Förut anpassade människan sig till naturen och omgivningen, nu anpassar människan omgivningen efter sig på naturens bekostnad. Detta stöder inte ekologi i sanningsmatrisen och balansen är kraftigt rubbad. Samhället tillåter inte för stora avvikelser (t.ex. genom att alltid lägga sig i lågutbildade folkslag och pracka på kristendommen) vilket resulterar i lidande och sjukdommar. Människor dör dock inte eftersom vi manipulerar genom medecinering och ett i ekologiperspektiv osunt jordbruk mm.
Jag ska tillägga att till skilnad från tidigare inlägg som innehöll mycket av min egen sanning så är detta mera spekulation.
Min teori om naturliga herarkier (naturfolkets herarkier) är att de uppstår automatiskt, liknande gruppdynamik. Var person får sin platts och funktion i gruppen basserat på kunskap och tillit. En naturlig herarki som då skulle tillhöra ett naturfolk är beroende av att alla individer i gruppen mår bra och att gruppen utvecklas för gruppens egen överlevnads skull.
Sedan skulle jag kunna tänka mig att folkslagets kultur anpassar sig efter det rådande klimatet och faunan. Kunskap går i arv genom generationsbytena och förbättras gradvis och anpassas efter förändringar i klimat etc. Huvudsaken är att gruppen vårdar och lever i harmoni med naturen.
Här kommer dock ytterligare en del av min sanning: Förut anpassade människan sig till naturen och omgivningen, nu anpassar människan omgivningen efter sig på naturens bekostnad. Detta stöder inte ekologi i sanningsmatrisen och balansen är kraftigt rubbad. Samhället tillåter inte för stora avvikelser (t.ex. genom att alltid lägga sig i lågutbildade folkslag och pracka på kristendommen) vilket resulterar i lidande och sjukdommar. Människor dör dock inte eftersom vi manipulerar genom medecinering och ett i ekologiperspektiv osunt jordbruk mm.
Kunskap kommer innifrån med yttre stimulans!
PopJimmy skrev:Jag är ledsen, du pratar om en tidigare period i mitt liv.
Tvärtom, jag är glad över att jag pratar om en tidigare period i ditt liv, som du nu verkar ha kommit igenom. Det är mycket behagligare att läsa dina inlägg nuförtiden, då jag uppfattar dem som så mycket mer anspråkslösa (anspråkslösare?).
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster