Hur många frågeställningar klarar hjärnan av att bearbeta samtidigt innan den exploderar?
Skulle denna explosion vara förlösande eller förstörande? Du måste stänga en dörr för att öpnna en annan sägs det, men vad händer om man har alla dörrar öppna?
Är förbryllningen den bästa vägen till upplysning?
Vad får oss att förbryllas som mest? Den ofattbara sorgen över att ha förlorat någon kär, den ultimata uppgivenheten när pengarna aldrig räcker till, den kompletta paniken när man befinner sig maktlös mitt i händelsernas centrum eller den totala förundran och kärlek man känner när man får sitt kladdiga nyfödda barn i sin famn? Dessa och liknande omvälvande scenarion utspelas i varje människas liv med jämna mellanrum och får våra medvetanden att utvecklas ett snäpp, släppa ett gammalt tankemönster för att ta till sig ett nytt. Varje liten modifikation räknas som en del av en större evolution.
Om man vill sprida ett budskap av kärlek i tron att detta ska förbättra levernet för andra, hur gör man då för att budskapet verkligen ska gå fram?
Och vad består denna ”kärlek” av egentligen? Om man dissikerar begreppet en aning utskristalliserar sig vissa personliga egenskaper såsom ödmjukhet, vänlighet, givmildhet, trofasthet etc. Att vilja andra väl. Så intentionen och spridningen av budskapet förmedlar budskapet, men hur? Kan man förmedla en välvilja genom motvilja? Du föregår med dåligt exempel i intentionen att därmed vara ett gott exempel. Allt handlar om paradoxer, hur långt man än går med vilken tanke som helst så kommer man oundvikligen till en paradox. Paradoxer förbryllar som ingenting annat. De är förbryllningens gudar och därmed evolutiones grundstenar. Förbrylla den du älskar för det är det utlimata beviset på din allomfattande kärlek. Gör slut, dö, byt kön, vinn en miljon och behåll allt själv, sätten är många, så sätt i gång.
Eller är det tvärtom? Är det i tryggheten och det förutsägbara vi har ro att utvecklas? Raka puckar. Vardagslunk. Det är nästan som en form av konstant meditation över känslan av trygghet. Du glider omärkbart in och ut ur din tankevärld till den fysiska realiteten. Upplever små stycken åt gången, dagens höjdpunkter. När man hann precis till bussen, när man hann fantisera färdigt om den där människan på bussens fiktiva liv, innan denne steg av.
Detta kanske tillhör den grundläggande evolutionstakten, men att sedan behöver utvecklingen ta ett hopp framåt för att inte stagnera, eller för att en utveckling i snabbare takt ur någon överlevnadsaspekt bedöms vara brådskande. Växelspelet i evolutionstakten bildar en puls, en rytm som går olika för varje varelse. Matematik och musik i en unik kombination, som tillsammans med de andra bildar en komplett installation av vad existensens förväntas representera. Och vad representerar existensen? Gud? Men Gud är också en existens , så vad representerar Gud? Varandet kontra icke-varandet? Och för vem är denna representation ämnad? Varandet representerar sig själv för sig själv för att veta att det finns, för självmedvetenhetens skull. Vi människor är här som en del av varandet för att varandet skapade oss som drömmar för sin medvetenhets upprätthållande.
Vi tror att vi är egna individer, och denna tro blir våran sanning. Det är så det funkar. För att något ska bli ”sant” så måste du tro på det. Det har ingenting med sakernas sanna natur att göra, det är bara en sannolikhetsbedömning från din sida.
Kontentan av detta måste alltså bli ”Du vet ingenting, du är ingeting, så gör vad fan du vill! ”.
Men varför känns detta fel? Varför låter ”Du vet allt, du är allt, så du behöver inte göra någonting!” så mycket bättre? Båda är lika mycket värda i varandets definition av sig själv. Det spelar ingen egentlig roll för varandet hur du är, bara att du är, men att det för dig själv och de i din närhet blir en behagligare upplevelse om du agerar utfrån det vi identifierat tillhörande begreppet kärlek, än något annat. Så det är helt enkelt upp till var och en att avgöra hur behaglig ens existens kommer att vara. Intentionen skapar upplevelsen. Kärlek belönas med kärlek, lidande med lidande. Båda sfärerna är tydligen nödvändiga att besöka för att upplevelsen av varandet ska bli total, för varandet.
Tjingeling!
