Korrekthet

[honey is cool]

Det här handlar i högsta grad om form och innehåll, men jag vet inte om det passar in i den tråden, i dess kontext(första gången jag använder det ordet på riktigt).

Språket är så mycket mer än vad de flesta lägger i det. Väldigt ofta säger jag saker utan att tänka efter alls innan, det bara kommer ut ord, och ibland när jag tänk över vad jag sagt så har jag upptäckt att jag använt ord som jag "aldrig" använder och trots det så använde jag orden på ett perfekt sätt, omedvetet, meningar som jag sedan kan begrunda och förstå en djup innebörd i, trots att jag just sa dem och redan borde veta dem.

Enligt mig så har allt en betydelse - inget är betydelselöst. Jag skulle tex kunna säga att allt som någonsin skrivits på detta forum varit fullkomligt sant, i varje mening och innebörd, vackert. Att hävda att något är fel, inkorrekt, är att eftersträva en viss form, för förståelse. Likartade former gör att vi förstår varandra, men, med detta sagt menar jag inte att endast en form bör gälla, ett skrivsätt, tvärtom, och det beror på att språket är djupare än så, det finns i oss, det är en del av oss och eftersom det ligger till på det viset så kan inte vad som helst betyda vad som helst.

Som tur är så förstår vi människor varandra ganska bra, och vi har lärt oss att koda meddelanden, översätta och tolka dem. Innehållet är det som passerar genom ordets köttkvarn. Korrekt?

[Erkki]

"Språket duger gott som det är", tiilstod även Wittgenstein efter att förgäves ha försökt att tvinga in språket i ett slags logisk tvångströja. Språket är det friaste människan har. Till skillnad från den förmenta tron på sin egen frihet.

[honey is cool]

"Språket duger gott som det är", tiilstod även Wittgenstein efter att förgäves ha försökt att tvinga in språket i ett slags logisk tvångströja. Språket är det friaste människan har. Till skillnad från den förmenta tron på sin egen frihet.

Hur tror du att det skulle se ut om vi säger att språket kontrollerades av en helt fri människa?

Om allt bygger på det tidigare, vilket det rimligtvis skulle kunna göra; om myran lägger ett barr fel i grunden så betyder ju inte det att myrstacken rasar. När någon skriker "FEL" så betyder ju inte det att allt som var fel suddas ut och försvinner, man kan istället se det som att språket kommit till en korsning och vi väljer vilken väg det ska ta. Vad är det som skiljer symbolerna från de vanliga tingen? Vi har tecken som symboliserar någonting annat än sig själva skulle jag vilja säga. Ett ting i sig utan relationer kan inte betyda något, det är, men så fort det får relationer så betyder det vad det är. För att kunna definiera något som en symbol så krävs någon slags generalisering tror jag. En symbol har en form och ett innehåll, och den betyder något.

[Erkki]

Hur det skulle se ut? Ja bevare mig väl! Det skulle väl innebära att samtliga gick omkring (utom möjligen den fria människan som kontrollerar språket) med ett slags språkmanual på hårddisken där de inför varje uttalande var nödgade att inhämta instruktioner för den språkliga korrektheten.

Å andra sidan ger du uttryck för en motsägelse: För att en individ ska kunna förbli fri kan denne inte ge sig till att kontrollera nånting för att i så fall skulle ju den fria människan bli beroende av denna kontroll. Frihet är ju, som jag uppfattar det, detsamma som oberoende.

Det finns inte plats i det logiska rummet att både kontrollera och vara oberoende, eller hur?

[honey is cool]

Hur det skulle se ut? Ja bevare mig väl! Det skulle väl innebära att samtliga gick omkring (utom möjligen den fria människan som kontrollerar språket) med ett slags språkmanual på hårddisken där de inför varje uttalande var nödgade att inhämta instruktioner för den språkliga korrektheten.

Å andra sidan ger du uttryck för en motsägelse: För att en individ ska kunna förbli fri kan denne inte ge sig till att kontrollera nånting för att i så fall skulle ju den fria människan bli beroende av denna kontroll. Frihet är ju, som jag uppfattar det, detsamma som oberoende.

Det finns inte plats i det logiska rummet att både kontrollera och vara oberoende, eller hur?

Precis, för, att kontrollera, uppfattar jag som att kunna bestämma vad som ska hända, och så fort man gör det så utesluter man något ur friheten, oberoende är kanske att slippa gör val, eller?

Om språket bestämdes, så att det inte innehöll några generaliseringar och inte heller utvecklades när det användes, om man sade att ett ord tex kunde ha två beydelser, så skulle det alltid var femtio procent chans att det stod för det ena eller andra, språket skulle då följdaktligen ha flera olika betydelser samtidigt, om inte texten var oändlig, när vi talar så använder vi oss väl istället av sannolikheter på något mystiskt sätt.

[Anders]

Likväl är språket ett skit. Ett uschelt surrogat för en kommunikation som jag känner på mig att vi egentligen bär inom oss.

Språket hindrar. Man vill ha något sagt, något uttryck. Och man vill förstå vad andra menar. Och här är vi hänvisade till språket.

Och vad är språket? En krånglig och svårbedömd kodning av tankar. Orättvis, klart att Wittgenstein, denne stöddige kapitalistson var faschinerad av det som konstituerade hans överlägsenhet.

Att läsa "Varat och tiden" är ett exempel, hålla reda på "tillhandshet" kontra "förhandenhet" och långa, långa diskussioner om detta där man efter en stund glömmer bort vad begreppen egentligen var bra för. Eller läs ett godtyckligt inlägg av Avantgardet, då han kommit igång i en diskussion.

Men ok, det är vad vi har.

[Erkki]

Anders, jag vet inte om det är språket som är skit eller om ens människan är det, men som i sin ofullkomlighet inte riktigt begriper vad denne åstadkommer med sina gärningar i det stora hela.

Människan har en tendens att försöka förklara det som inte låter sig förklaras, som t.ex. meningen med livet. Livet, vars ursprung vi enbart kan spekulera i, kan gärna inte ges någon mening förrän det är fullbordat och än är vi långt ifrån den fullbordan. Vi vet ingenting om var, när och hur allting kommer att ändas. En pågående process vars ursprung eller slut vi inte vet något om kan knappast avslöja sin mening förrän processen är avslutad.

Jag gillar Wittgenstein. Inte så lite tankemöda ligger bakom hans verk. Sen kan knappast han anklagas för att ha fötts in i en omgivning som förlänade honom epitetet "kapitalistson", som du benämner honom. Visst överskattade han sin insats i början, men var ödmjuk nog att erkänna att han hade fel. Och en sak är Wittgenstein och jag överens om och det är logikens betydelse.

För den delen, enrollerar man sig på någon sida hos kombattanterna utan att avlossa skott utan hellre grunnar på logiska spörsmål i skyttegravarna, tycker jag om. Önskar att fler gjorde sammalunda. Ju färre som deltar i ett krig desto mindre blir det, eller hur.

Vad beträffar Avantgardet är det beklagligt att du missar hans talang.

[Erkki]

Det jag väsentligen ville säga är att språket duger gått som det är. Detsamma vill jag på inga villkor säga om människan.