Solipsism

[Pilatus]

Ayn Rand var en intellektuell nolla.
Hon hämtade från klassiska greker banala påståenden om identitet A=A, påstod hon utan att fatta innebörden i påståendet.
Sånt går hem i USA där de flesta är nollor.

Har du läst något av henne?

[Pilatus]

Nej, har inte läst något av henne.
Hon är dock enligt min mening en intellektuell katastrof då hon tjuvar rätt fritt enkla sanningar från antikens tänkare och gör dessa till sitt eget tänkande.

Men Aristoteles är väl numera allmängods, vad hade skolastikerna varit utan honom?

Hon förstår inte att bakom dessa tankar finns en djup sanning. Hon fattar inte grejen helt enkelt och kör en billig populism här.

Det är regler för tänkandet, studiet av giltiga argument.

För min del är det Ayn Rands affär med Nathaniel Branden som stör bilden. Nu utgår filmen (The Passion of Ayn Rand, 1999) från Barbaras berättelse, så det kan ju förklara varför man hela tiden leds in på tanken att maken Nathaniel verkar svag inför den viljestarka Ayn Rand.

Ayn Rand säger sig stå för: Metaphysics: objective reality. Epistemology: reason. Ethics: self-interest. Politics: capitalism.

[Anders]

Och hon är faktiskt väldigt tilltalande i punkt 1 och 2 i sin fyrstegsskala. Sen blir det vääldigt slirigt då hon tar sig vidare. Då Rand pratar metafysik och Epistemologi pratar hon ett ganska kaxigt, men ofegt sätt att förhålla sig till världen. Vad hon sen kommer fram till är ungefär att "mitt sätt att förhålla sig är det bästa", med ganska obefintliga argument.

Men hon är, tycker jag, faktiskt bättre än vad du säger, Think. Hon var antagligen en klart klipsk tjej som blev väldigt störd av den resa hon fick gå igenom, som rikemansdotter som hamnar i ryska revolutionen, kommer ut lite krångligt, får plugga trots att hon är tjej, men är klart mobbad för att hon tillhörde bourgeoisien. Inte undra på, att då hon råkar ramla ned i Chicago, att hon såg himmelen...

Men som sagt, hennes grundläggande filosofiska tankar finner jag rätt attraktiva. Ungefär : För satan, läs på och bilda dig en egen uppfattning, och stå för den. Men sen kan ju faktiskt andra ha kommit fram till kluriga grejer, de också. Och ha andra perspektiv.

[cawi]

Den intressanta biten är väl snarare (oavsett perspektiv) hur tolkningen ser ut i relation till helheten (den så kallade skalan) Och, hur tolkningen vågar kopplas till kreativt destruktiva beteenden uti vise versat där även regler för ens trasiga tänkande bor Hmm, förunderligt vist mer än ½ här. Vad vet jag...

[Anne]

Romarbrevet 12. En kropp många lemmar.

[Pilatus]

Romarbrevet 12. En kropp många lemmar.

Jag var tvungen att slå upp Bibel 2000 för att se vad Paulus och "lynx" kunde ha tänkt.

Forumets personligheter har onekligen stor variationsbredd.

Paulus hade väl sett hur församlingarnas individer alla på sitt sätt betonade sina litet olika uppfattningar, så Paulus manade till "självbesinning" och insikt om att de alla var förenade i en gemenskap.

"Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet." Rom 12:6-8

[Anders]

Romarbrevet 12. En kropp många lemmar.

Måste jag läsa en sån där text till...

[xion]

Jag såg att det finns en gammal tråd om solipsism.
Inte så mycket läsning där kanske men Pilatus har på sätt och vis rätt när han blir irriterad på att solipsismen blandar sig i den glasklara tesen att tid=tid.
När jag försöker se det utifrån så ser jag att Smisk vill gå bakvägen och se ett bevis på att tiden finns "i sig".
Pilatus m.fl. har studerat relativitetsteorin och medger att absolut tid inte finns men hävdar samtidigt att den finns i alla fall. Att den finns "i sig".

Kanske att det vore en ide att ta ett varv med solipsismen i alla fall och kanske rätta till de de värsta missförstånden.
Tråden inleds med länkar vilket kan medföra att de inte fungerar längre. Den längst ner fungerar i alla fall fortfarande.

[Pilatus]

Jag såg att det finns en gammal tråd om solipsism.
Inte så mycket läsning där kanske men Pilatus har på sätt och vis rätt när han blir irriterad på att solipsismen blandar sig i den glasklara tesen att tid=tid.
När jag försöker se det utifrån så ser jag att Smisk vill gå bakvägen och se ett bevis på att tiden finns "i sig".
Pilatus m.fl. har studerat relativitetsteorin och medger att absolut tid inte finns men hävdar samtidigt att den finns i alla fall. Att den finns "i sig".

Kanske att det vore en ide att ta ett varv med solipsismen i alla fall och kanske rätta till de de värsta missförstånden.
Tråden inleds med länkar vilket kan medföra att de inte fungerar längre. Den längst ner fungerar i alla fall fortfarande.

Oj, jag sökte på solipsism och fick 586 träffar.
Ser att jag citerat Storm P vid tillfälle.
Alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig.
Och nej, tiden finns inte i sig som ett självständigt objekt. Kanske en senkommen insikt, om det nu var så jag formulerat mig. Tid är en följd av förändring vars utsträckning kan mätas. Hoppas det blev begripligt så.

[xion]

Jag såg att det finns en gammal tråd om solipsism.
Inte så mycket läsning där kanske men Pilatus har på sätt och vis rätt när han blir irriterad på att solipsismen blandar sig i den glasklara tesen att tid=tid.
När jag försöker se det utifrån så ser jag att Smisk vill gå bakvägen och se ett bevis på att tiden finns "i sig".
Pilatus m.fl. har studerat relativitetsteorin och medger att absolut tid inte finns men hävdar samtidigt att den finns i alla fall. Att den finns "i sig".

Kanske att det vore en ide att ta ett varv med solipsismen i alla fall och kanske rätta till de de värsta missförstånden.
Tråden inleds med länkar vilket kan medföra att de inte fungerar längre. Den längst ner fungerar i alla fall fortfarande.

Oj, jag sökte på solipsism och fick 586 träffar.
Ser att jag citerat Storm P vid tillfälle.
Alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig.
Och nej, tiden finns inte i sig som ett självständigt objekt. Kanske en senkommen insikt, om det nu var så jag formulerat mig. Tid är en följd av förändring vars utsträckning kan mätas. Hoppas det blev begripligt så.

Det stämmer inte det där heller men vi kan låta det mogna ett tag:)

[xion]

Solipsismen verkar vara missförstådd av de flesta.
Det finns väl ingen som tror sig vara ensam i hela världen. I så fall vore han antagligen intagen på dårhus.
Solipsismen handlar istället om medvetandets referens och upplevelsens funktion.
Självklart upplever alla friska människor sin omvärld via sina sinnen.
Huruvida dessa sinnen levererar en sann bild av vår omvärld kan diskuteras, men den kan i alla fall betecknas som sann för oss.
Men vår upplevelse är betydligt mer än bara sinnesintryck. Vi människor har en inre värld som kan innehålla obegränsat med "information", sann och eller falsk. Vi bygger världen inom oss, som Antik uttryckte det.
Denna värld består av en kombination av det yttre (sinnesintrycken) och det inre (vårt tankeliv)vilket sammantaget utgör själva upplevelsen.
Betydelsen av att förstå och kombinera dessa två är själva kärnan i solipsismen.

[Vertumnus]

Solipsismen verkar vara missförstådd av de flesta.
Det finns väl ingen som tror sig vara ensam i hela världen. I så fall vore han antagligen intagen på dårhus.
Solipsismen handlar istället om medvetandets referens och upplevelsens funktion.
Självklart upplever alla friska människor sin omvärld via sina sinnen.
Huruvida dessa sinnen levererar en sann bild av vår omvärld kan diskuteras, men den kan i alla fall betecknas som sann för oss.
Men vår upplevelse är betydligt mer än bara sinnesintryck. Vi människor har en inre värld som kan innehålla obegränsat med "information", sann och eller falsk. Vi bygger världen inom oss, som Antik uttryckte det.
Denna värld består av en kombination av det yttre (sinnesintrycken) och det inre (vårt tankeliv)vilket sammantaget utgör själva upplevelsen.
Betydelsen av att förstå och kombinera dessa två är själva kärnan i solipsismen.

Solipsism förknippas oftast med den metafysiska solipsismen, men det du tar upp här är den kunskapsteoretiska solipsismen vilken enl. min uppfattning är den betydligt intressantare. I min tråd "Vad?" försöker jag härleda en kunskapsteoretisk solipsism.

[xion]

Solipsismen verkar vara missförstådd av de flesta.
Det finns väl ingen som tror sig vara ensam i hela världen. I så fall vore han antagligen intagen på dårhus.
Solipsismen handlar istället om medvetandets referens och upplevelsens funktion.
Självklart upplever alla friska människor sin omvärld via sina sinnen.
Huruvida dessa sinnen levererar en sann bild av vår omvärld kan diskuteras, men den kan i alla fall betecknas som sann för oss.
Men vår upplevelse är betydligt mer än bara sinnesintryck. Vi människor har en inre värld som kan innehålla obegränsat med "information", sann och eller falsk. Vi bygger världen inom oss, som Antik uttryckte det.
Denna värld består av en kombination av det yttre (sinnesintrycken) och det inre (vårt tankeliv)vilket sammantaget utgör själva upplevelsen.
Betydelsen av att förstå och kombinera dessa två är själva kärnan i solipsismen.

Solipsism förknippas oftast med den metafysiska solipsismen, men det du tar upp här är den kunskapsteoretiska solipsismen vilken enl. min uppfattning är den betydligt intressantare. I min tråd "Vad?" försöker jag härleda en kunskapsteoretisk solipsism.

Jag googlade på "kunskapsteoretisk solipsism".

Varför ska man krångla till allting så förbannat.

En grundprincip inom mekaniken lyder; "det som vinnes i kraft förloras i väg".
Jag brukar säga att samma sak gäller inom kunskapsområdet. Det som vinnes i detaljkunskap förloras i överblick.
Jag vet inte om detta gäller alltid men det är lättare att lägga ett femtiobitarspusssel än ett med tusen bitar. Bilden blir den samma.
Jag tänker också på det jag skrev om muren av kunskap som alla bygger och som kan hindra förståelsen av ny kunskap.

[Vertumnus]

Solipsismen verkar vara missförstådd av de flesta.
Det finns väl ingen som tror sig vara ensam i hela världen. I så fall vore han antagligen intagen på dårhus.
Solipsismen handlar istället om medvetandets referens och upplevelsens funktion.
Självklart upplever alla friska människor sin omvärld via sina sinnen.
Huruvida dessa sinnen levererar en sann bild av vår omvärld kan diskuteras, men den kan i alla fall betecknas som sann för oss.
Men vår upplevelse är betydligt mer än bara sinnesintryck. Vi människor har en inre värld som kan innehålla obegränsat med "information", sann och eller falsk. Vi bygger världen inom oss, som Antik uttryckte det.
Denna värld består av en kombination av det yttre (sinnesintrycken) och det inre (vårt tankeliv)vilket sammantaget utgör själva upplevelsen.
Betydelsen av att förstå och kombinera dessa två är själva kärnan i solipsismen.

Solipsism förknippas oftast med den metafysiska solipsismen, men det du tar upp här är den kunskapsteoretiska solipsismen vilken enl. min uppfattning är den betydligt intressantare. I min tråd "Vad?" försöker jag härleda en kunskapsteoretisk solipsism.

Jag googlade på "kunskapsteoretisk solipsism".

Varför ska man krångla till allting så förbannat.

En grundprincip inom mekaniken lyder; "det som vinnes i kraft förloras i väg".
Jag brukar säga att samma sak gäller inom kunskapsområdet. Det som vinnes i detaljkunskap förloras i överblick.
Jag vet inte om detta gäller alltid men det är lättare att lägga ett femtiobitarspusssel än ett med tusen bitar. Bilden blir den samma.
Jag tänker också på det jag skrev om muren av kunskap som alla bygger och som kan hindra förståelsen av ny kunskap.

Problemet är att ju färre bitar du har desto mer begränsat blir det område som skall undersökas. Liknelsen med pusslet är i det avseendet talande: slutsatsen följer ur de för saken givna förutsättningarna.

I verkligheten är slutsatsen inte given på det viset som den är i liknelsen med pusslet. Geom att definiera och begränsa ordens betydelser minskar antalet bibetydelser, precisionen ökar och nya fält öppnas.

[David H]

Solipsism förknippas oftast med den metafysiska solipsismen, men det du tar upp här är den kunskapsteoretiska solipsismen vilken enl. min uppfattning är den betydligt intressantare. I min tråd "Vad?" försöker jag härleda en kunskapsteoretisk solipsism.

Jag googlade på "kunskapsteoretisk solipsism".

Varför ska man krångla till allting så förbannat.

En grundprincip inom mekaniken lyder; "det som vinnes i kraft förloras i väg".
Jag brukar säga att samma sak gäller inom kunskapsområdet. Det som vinnes i detaljkunskap förloras i överblick.
Jag vet inte om detta gäller alltid men det är lättare att lägga ett femtiobitarspusssel än ett med tusen bitar. Bilden blir den samma.
Jag tänker också på det jag skrev om muren av kunskap som alla bygger och som kan hindra förståelsen av ny kunskap.

Problemet är att ju färre bitar du har desto mer begränsat blir det område som skall undersökas. Liknelsen med pusslet är i det avseendet talande: slutsatsen följer ur de för saken givna förutsättningarna.

i verkligheten är slutsatsen inte given. Geom att definiera och begränsa ordens betydelser minskar antalet bibetydelser, precisionen ökar och nya fält öppnas.

Xions tanke är väl att det inte gör nån skillnad om pusslet har 50 bitar eller 1000 bitar om bilden ändå är densamma. Ta en bild och skär upp den i 50 bitar eller 1000 bitar, det blir då enklare att bygga ihop om du bara har 50 bitar, och i detta scenario blir det då inte heller något som går förlorat. Men då kan man också fråga sig varför man ska göra ett pussel av bilden över huvud taget, varför inte bara en bit?

Givetvis är det inte motiverat att krångla till saker i onödan. Går det skapa en komplett och fullständig bild med säg 50 bitar, så är det knappast motiverat att använda fler bitar än så. Men då kan man fråga sig hur man kan veta att man verkligen har en komplett och fullständig bild med dessa 50 bitar? Här kanske frågan om solipsismen kan kopplas in. Solipsisten tror ofta på den egna självtillräckligheten. Det enda som existerar är jag, mig själv och min upplevelse. Daniel Kahneman skrev om WYSIATI, What You See Is All There Is, och det verkar som det närmast är inbyggt i människan att se världen på det sättet. Det som inte greppas av ens medvetande får inget erkännande, varken som realitet eller som potentiell möjlighet.

I övrigt anser jag att solipsism är något som bör tas på allvar. Det har hänt/händer att jag hamnat i mentalt tillstånd där solipsismen upplevts som en realitet, upplevelsen att jag själv och andra varelser är en del av ett och samma medvetande. Detta är ett ganska obehagligt tillstånd, inte minst i samspel med andra varelser, då jag kan uppleva det som att jag har konstiga samtal med mig själv när jag kommunicerar med andra.

Min sammanvägda bedömning är att solipsismen varken kan bevisas eller motbevisas. Jag tänker det mer som ett av många olika perspektiv på tillvaron. Och man måste kunna erkänna att flera olika perspektiv kan existera parallellt. Det ena utesluter inte det andra,verkligheten är mer komplex än så.