Studier - dygd - lust - korvstoppning

[hovnarr]

Talböcker är dyra, kolla själv i affären. "Brott och Straff", t ex, kostade mig 26 kr som ny pocketbok (OK, det är extremt). Den är inläst på 22 CD-skivor.

Sorry, borde tillfogat att jag menade att man skulle spela upp skivorna på dator (så att man också kan få visuell stimulans). Då är man inte bunden till begränsningarna i en vanlig CD-spelare. De 22 CD-skivorna (jag medger att 22 CD är dyrare än en bok) får plats på en (1) DVDR, även med enklare visuell stimulans på skivan (man kan välja ett mer komprimerat format som .wma för uppspelning då dator). En sådan skiva kan också raderas och fyllas på nytt, istället för att köpa en ny bok varje gång.

Man skulle, menar jag, få en besparing tack vare mer ekonomiskt val av media, men givetvis skulle det kosta att "byta system". Bl.a. förutsätter detta att varje elev har ohämmad tillgång till en dator.

Visst är detta ett alternativ, men i grunden är det samma form av undervisning: nöta, nöta, nöta.

Repetition är kunskapens moder - det kommer vi inte ifrån. Men låt oss inte förringa betydelsen av att tillhandahålla alternativ för att nå samma mål. Istället för att fälla träd 8 timmar om dagen i fyra år, sedan såga till veden 8 timmar om dagen i fyra år och slutligen forma veden till möbler i resten av sitt liv kan det bli roligare med lite variation, även om det fortfarande är "nöta, nöta" som gäller. Även mitt hypnosalternativ bygger ju på nöta, nöta. Kunskapen hoppar inte bara magiskt in i huvudet, det är jag medveten om.

Sånt här görs också i viss utsträckning. Jag är klart negativ till all form av filmvisning i skolan. Eleverna är aldrig lika uppmärksamma som på en lärare. Däremot kan de få det som läxa.

Om varje elev får sitta i sitt lilla bås så hindrar man dem från att snacka och kasta sudd på varandra medan de kollar på filmen (om de är snälla kan man sticka bananer åt dem genom en lucka!). Sedan är ju uppmärksamheten i sig inte en garant för inlärning. Jag är exempelvis mer koncentrerad när jag läser Wittgenstein än när jag kollar på ett avsnitt av LOST, men ändå minns jag LOST-avsnittet bättre och kan ge (även om detta är svårt att värdera) fler detaljer om någon skulle fråga ut mig.

Problemet är att de icke-traditionella metoderna ställer höga krav på både elever och lärare. Om läraren inte är karismatisk och entuiasmerande så faller dessa idéer ofta platt till marken. Likaså om eleverna inte är aktiva och någorlunda tysta.

Jag håller med om att det ställer höga krav. Vad gäller "aktiva" elever är det ju just aktiviteten (motivationen, lusten som Fann skriver) som förändringen syftar till att stimulera. Om någon sådan fördel inte uppkommer kan man naturligtvis slopa hela skiten. Att elever ska vara någorlunda tysta beror på den övning som är för handen. Vid traditionell katederundervisning är tystnad snarare regel än undantag. Om man kör ett pass geografi-jeopardy får man acceptera att det blir lite pratigare.

Har man vanlig katederundervisning så vet man vad man får; det kan aldrig bli riktigt dåligt.

Ungefär som kommunism då. Hm, vid närmare eftertanke skiljer sig våra erfarenheter - jag har upplevt Riktigt Dålig Katederundervisning.

Den främsta anledningen till det (liksom till filmvisning, datauppgifter, mm.) är inte att det har ett pedagogiskt värde utan att det gör att läraren får mindre arbete. Det gäller inte alla, men de flesta av mina lärare som använt dessa metoder har gjort det för att de inte orkat förbereda sig tillräckligt för att stå och prata i fyrtio minuter.

Man måste alltid förbereda sig för att det ska bli bra. Som du skriver kräver det stort engagemang från lärarens sida för att lyckas med "pedagogiska alternativ". Det är inte konstigt att eleverna inte orkar göra någon insats när läraren inte ids själv. Har du varit med på ett aerobics pass nån gång? Kolla in förhållandet instruktörens rörelser/deltagarnas rörelser nästa gång. Där finns en proportionalitet.

Själv tror jag att skolan i sig själv medför att lärande av mer genuint slag motverkas. Det har att göra med relationen mellan bytesvärde och bruksvärde. Innan vi börjar skolan lär vi oss inte för att få betyg eller poäng utan för att vi vill kunna göra olika saker. Bruksvärdet är det rådande. Med obligatorisk skolgång korrumperas bruksvärdesprincipen och läranddet blir en del i en ekonomisk transaktion där den nödvändiga följden blir "minsta möjliga insats till mesta möjliga utdelning". "Korvstoppning" blir en tänkbar följd av detta förhållande.

Håller med. Tycker du att det är OK med kunskap som bytesvärde, eller bör vi sträva mer efter att bibehålla bruksvärdet?

På ett seriösare plan: Om din chef tycker att du är en tillgång för företaget, så kan jag inte se hur det kan räknas som "fusk"? Du gör trots allt det som förväntas, verkar det som...

Där får man skilja på två förväntningar. Den ena förväntningen är att jag ska klara av en rimlig arbetsbörda. Det gör jag, och engagerar mig dessutom lite till så alla blir nöjda. Den andra förväntningen är att jag ska ägna mig åt arbete under arbetstiden. Det gör jag inte. Det är precis analogt med hur jag gjorde i skolan, där hela fenomenet sammanfattas utmärkt av:

"minsta möjliga insats till mesta möjliga utdelning".

Jag kör på det fortfarande. Det beror inte på att jag är lat (jag kan uträtta stordåd och ger aldrig upp när jag bestämt mig), utan ointresserad. Själva "fuskandet" som jag refererar till är närmast en känsla jag har. Om du hade konfigurerat ditt tangentbord på ett optimalt sätt för att du snabbt skulle kunna plocka upp arbete och plocka ner det du höll på med när chefen kom inte, och till och med övat på att få det att se naturligt ut, skulle inte du känna dig lite fuskig då?

"Lust" är ett uttryck för "motivation" men man kan vara "motiverad" utan att just för stunden förnimma lustkänslor. För att vara motiverad till något som inte omedelbart är belönande måste man uppleva att det är meninsgfullt "på sikt". Att vi blivit mindre benägna att uppleva mening på avstånd är antagligen sant. Vi tror inte längre på att världen kommer att bli bättre genom att vi lär oss en massa nytt.

Här (i den icke-kursiverade jämför med den kursiverade) upplever jag att du använder "mening" och "meningsfullhet" i två olika betydelser. I den första (icke-kursiverade) betydelsen är jag motiverad att utföra mitt arbete i något högre utsträckning än vad som krävs för att jag ska få min lön och inte väcka missnöje (för då skulle arbetslivet vara ännu tråkigare). Jag upplever att själva arbetet är cirka 20% lustbetonat, men naturligtvis är jag motiverad att få min lön. Det är, i den betydelsen, meningsfullt "på sikt" att utsätta mig för en aktivitet som endast medför 20% lust, istället för något mer lustbetonat, eftersom jag får pengar som jag kan köpa lust (till viss del) och förnödenheter för.

I den andra (kursiverade) betydelsen upplever jag inte meningsfullhet i arbetet. Det finns ingen adekvat kausalitet mellan vad jag gör i arbetet eller lär mig i arbetet, och att världen blir bättre. Detta är frustrerande för mig, eftersom jag vill att världen blev bättre och gärna skulle arbeta för det. Det är bland annat frustrationen som får lusten (ovan) att gå ner till futtiga 20%. Så i den bemärkelsen är meningsfullhet och lust starkt kopplade.

§

[Tore]

Genom att sätta in ord och fakta i sammanhang så blir det meningsfullt att lära sig kunskapen för vad den är, och inte för något sekundärt som betyg ETC. Om inte så leder det till att vi inte är motiverade att lära för livet, utan enbart att minnas det som är nödvändigt endast så länge det är nödvändigt (tills tentan är gjord). Vi bryr oss inte om sammanhangen, vi blir inte klokare, utan det enda vi har är minnesluckor från en fragmentarisk kunskapsbild. Detta kan vi förändra genom att ändra undervisningsupplägget så att eleverna stimuleras att sätta in informationen i ett sammanhang - t.ex i användbara meningar.

Förstår vad du menar, men det är nog inte så enkelt att det känns meningsfullt att lära sig en glosa bara för att den sätts in i en mening. "The dragon was angry." Jaha? Och det är nog inte så enkelt att hitta hela texter och sammanhang som verkligen känns intressanta och angelägna för alla elever och som samtidigt ligger på lagom svårighetsgrad och introducerar lagom många nya ord. Ju bättre man behärskar ett språk desto enklare är det förstås att hitta angelägna texter, men för nybörjarna är det nog så att man måste traggla en del glosor och grammatik för överhuvudtaget komma upp till den nivå där man kan uttrycka något av intresse. Därmed inte sagt att dagens undervisning är optimal förstås. Det är givetvis också en fråga om resurser.

Förståelse har inte med informationsmängd att göra.

Inte enbart förstås, men jag håller med Stefan om att breda faktakunskaper är en viktig grund för förståelse. Jag tror att man ofta underskattar vikten av detta. Man hör ofta att detaljerna kan man lika gärna slå upp i en bok när man väl behöver dem, men den som har integrerat kunskapen i sitt tänkande får en helt annan överblick och möjlighet att se mönster och samband och även motsägelser, jämfört med den som sitter och slår i en bok.

Sedan är ju uppmärksamheten i sig inte en garant för inlärning. Jag är exempelvis mer koncentrerad när jag läser Wittgenstein än när jag kollar på ett avsnitt av LOST, men ändå minns jag LOST-avsnittet bättre och kan ge (även om detta är svårt att värdera) fler detaljer om någon skulle fråga ut mig.

Det är klart att vissa saker är svårare att komma ihåg än andra, helt enkelt för att de är svårare att förstå. (Jag tror inte att du lär dig någon språkfilosofi av att titta på LOST.) En mer relevant fråga är hur mycket Wittgenstein du skulle lära dig av att se ett TV-program om hans filosofi. Min erfarenhet är att TV-mediet är dåligt till att lära ut invecklade saker. Förmodligen för att programmet rullar på i sin egen takt, medan läsandet hela tiden anpassas till den egna förståelsen.

[Stefan]

. Repetition är kunskapens moder - det kommer vi inte ifrån. Men låt oss inte förringa betydelsen av att tillhandahålla alternativ för att nå samma mål. Istället för att fälla träd 8 timmar om dagen i fyra år, sedan såga till veden 8 timmar om dagen i fyra år och slutligen forma veden till möbler i resten av sitt liv kan det bli roligare med lite variation, även om det fortfarande är "nöta, nöta" som gäller. Även mitt hypnosalternativ bygger ju på nöta, nöta. Kunskapen hoppar inte bara magiskt in i huvudet, det är jag medveten om.

Detta tycks ibland glömmas bort av företrädarna för nyare metoder. Bra att du inte gjort det.

Jag håller med om att det ställer höga krav.

Är det rimligt att tro att dessa krav kommer att uppfyllas? Om nej, så tycks det här bara bli en skrivbordskonstruktion: "om vi hade jätteduktiga lärare och elever, så skulle vi...". Problemet är att vi inte har det och jag ser ingen anledning till att vi skulle få det inom en överskådlig framtid.

Min erfarenhet är att TV-mediet är dåligt till att lära ut invecklade saker. Förmodligen för att programmet rullar på i sin egen takt, medan läsandet hela tiden anpassas till den egna förståelsen.

Håller med om detta. Dessutom ger filmvisning dåliga signaler. Det signalerar att läraren inte orkar anstränga sig genom att göra en lektion själv. Detta smittar av sig på eleverna.

[hovnarr]

En mer relevant fråga är hur mycket Wittgenstein du skulle lära dig av att se ett TV-program om hans filosofi. Min erfarenhet är att TV-mediet är dåligt till att lära ut invecklade saker. Förmodligen för att programmet rullar på i sin egen takt, medan läsandet hela tiden anpassas till den egna förståelsen.

En mer särskilt relevant fråga är vems filosofi jag i så fall skulle lära mig. Wittgenstein gjorde inga TV-program (tack gode gud, tillräckligt illa att Staffan Westerberg fick carte blanche), så jag skulle vara hänvisad till tolkningar av Wittgenstein.

Men strunt samma. Om vi förutsätter att det finns en riktigt tolkning av Wittgenstein så tror jag att vissa skulle ha lättare för att tillgodogöra sig huvuddragen i den genom att se på TV än genom att läsa en bok. Naturligtvis krävs bearbetning av materialet för att det ska te sig begripligt i det andra mediet.

Generellt sätt håller jag med om att böcker är bättre att lära ut vissa saker, TV andra. Men man kan fråga sig varför elever som ska skriva bokrecensioner o.dyl. gärna väljer böcker som filmatiserats. Tydligen nås ett tillräckligt gott resultat vad gäller förståelse till mycket mindre ansträngning.

Är det rimligt att tro att dessa krav kommer att uppfyllas? Om nej, så tycks det här bara bli en skrivbordskonstruktion: "om vi hade jätteduktiga lärare och elever, så skulle vi...". Problemet är att vi inte har det och jag ser ingen anledning till att vi skulle få det inom en överskådlig framtid.

Vad är det du vill? Menar du att vi inte bör diskutera bättre alternativ om det är så att situationen idag inte tillåter dem? Vill du att vi först ska köra lärarna och eleverna genom någon slags maskin så att de blir jätteduktiga, och därmed mogna att använda de jätteduktigas verktyg? Någonstans måste man börja, tycker jag. Urkassa lärare kan tillhandahålla både urkass katederundervisning och urkass geografi-jeopardy, vilket jag ser som en fördel jämfört med enbart urkass katederundervisning. Jag tycker alla politiska partier i Sverige är skit, men uppskattar att jag åtminstone har möjlighet att välja färg på skiten.

Naturligtvis kommer vi aldrig att få bättre elever och lärare om vi fortsätter att göra allting på exakt samma sätt som tidigare. Det blir snarast en garant för status quo.

§

[Stefan]

Vad är det du vill? Menar du att vi inte bör diskutera bättre alternativ om det är så att situationen idag inte tillåter dem?

Anta att det ligger till så här. Vi har idag lärare av hyfsad kvalité. Med denna kvalitetsgrad är det mest effektivt med katederundervisning. Om vi hade lärare med hög kvalité skulle det vara mer effektivt med mer "kreativ" undervisning. Anta vidare att vi inte idag vet något sätt att få en bättre lärarkår. Om alla dessa antaganden stämmer, så tycks det ganska meningslöst att diskutera hur vi skulle göra om lärarna var bättre. Det är ungefär som att diskutera hur vi skulle inrätta samhället om alla var perfekta altruister. Då kanske vi kunde ha ett kommunistiskt samhälle. Men jag ser inte hur vi skulle kunna skapa perfekta altruister. Alltså finns det ingen poäng med att diskutera hur vi skulle inrätta samhället om alla vore perfekta altruister.

Givetvis kan man ifrågasätta de antagande jag gjort. Vad jag menar är att om dessa antaganden stämmer, så gäller slutsatsen.

Naturligtvis kommer vi aldrig att få bättre elever och lärare om vi fortsätter att göra allting på exakt samma sätt som tidigare.

Det har jag aldrig sagt att vi bör göra. För det första bör man höja lärarlönerna, och finansiera det genom att minska på personaltätheten i skolorna, ffa genom att minska på sekundär personal som speciallärare. På så sätt skulle mer kvalificerade människor söka sig till skolorna. För det andra bör disciplinen i skolorna förbättras kraftigt. Detta kan åstadkommas genom att ge lärarna ökade befogenheter och genom att propagera för vikten av god disciplin. För det tredje bör möjligheterna att sparka lärare ökas. Detta kommer att sätta fart på slöfockarna eller leda till att de får sparken. För det fjärde bör lärarutbildningen förändras. T ex bör man gå tillbaka till den gamla differentierade utbildningen, och inte som idag i stor utsträckning ha samma utbildning för gymnasielärare och förskollärare.

Det är ett intressant faktum att Finland, ett land där man har hårdare disciplin än i Sverige och öht är mer traditionell, uppvisade betydligt bättre resultat i test än Sverige.

[hovnarr]

Givetvis kan man ifrågasätta de antagande jag gjort. Vad jag menar är att om dessa antaganden stämmer, så gäller slutsatsen.

Det gör jag, alltså ifrågasätter dem. Men stämmer de så gäller slutsatsen, det köper jag. Jag tycker vidare, rent teoretiskt, att det är precis lika meningslöst att diskutera hur skolan bör förbättras om man först måste låsa sig till dina antaganden, som jag hävdar är felaktiga, som du tycker det är meningslöst att att diskutera skolförbättring utifrån mina antanganden. Sammanfattningsvis är det alltså fånigt att utgå från felaktiga antaganden, då blir inte slutsatsen aldrig riktig.

Vi har idag lärare av hyfsad kvalité.

Per definition, ja. Mer specifikt, låt oss anta att det finns en variation på lärarnas kvalitet, med ett definierbart kvalitetsmedelvärde som också är kvalitetsväntevärdet för en godtycklig lärare i populationen. Detta medelvärde kallar vi för "hyfsad".

Med denna kvalitetsgrad är det mest effektivt med katederundervisning.

Jag håller inte med. Jag är inte heller säker på din uppfattning i frågan. Å ena sidan säger du att lärare tillgriper "alternativa" metoder för att slippa förbereda sig för riktigt katederundervisning. Å andra sidan att "alternativa" metoder kräver något utöver vanlig katederundervisning. Om man bara förbereder sig bra och "är en bra lärare" allmänt verkar bägge metoder vara gångbara. Min mening är att man ska tillhandahålla fler alternativ, t.ex. för att ombyte förnöjer och elever är olika.

Tycker du eller tycker du inte att lärarens insats snarare än metoden är det som avgör undervisningskvaliteten? Jag ser nämligen ytterligare ett steg mellan undervisning och inlärning, där pedagogiska alternativ blir av intresse, även om de i sig varken gör till eller från till kvaliteten på lärarens "output". Jag tror inte någon av oss tror att metoden gör läraren.

Anta vidare att vi inte idag vet något sätt att få en bättre lärarkår.

Hela ditt tredje stycke talar väl starkt emot detta antagande, eller har jag missförstått något? Håller med om i stort sett alla dina förslag där.

Det är ett intressant faktum att Finland, ett land där man har hårdare disciplin än i Sverige och öht är mer traditionell, uppvisade betydligt bättre resultat i test än Sverige.

I den mån disciplin är nödvändigt bör den tillämpas kraftfullt. Min förhoppning är att i första hand ha en god skola där alla trivs och disciplinära åtgärder blir undantag snarare än regel, men att de sker snabbt och effektivt då det är nödvändigt.

§

[Stefan]

Det gör jag, alltså ifrågasätter dem.

OK. Min poäng var bara att jag inte ville diskutera hur vi skulle göra i "den bästa av världar". Sådana resonemang kommer ofta upp i dessa sammanhang. Därmed inte sagt att du gjort något sådant.

Jag håller inte med. Jag är inte heller säker på din uppfattning i frågan. Å ena sidan säger du att lärare tillgriper "alternativa" metoder för att slippa förbereda sig för riktigt katederundervisning. Å andra sidan att "alternativa" metoder kräver något utöver vanlig katederundervisning. Om man bara förbereder sig bra och "är en bra lärare" allmänt verkar bägge metoder vara gångbara.

Bra lärare reder sig med de flesta metoder, det är sant. För det första är det lite oklart vad "alternativa metoder" är. Jag uppfattar det som ett samlingsnamn för massor av icke-traditionella metoder. Min uppfattning är att vissa av dessa, som filmvisning och egna arbeten, i stor utsträckning används av slöa lärare för att de ska slippa förbereda.

Däremot tror jag att vissa andra typer av icke-traditionell undervisning kan bli riktigt bra, iaf inom vissa ämnen. Men de ställer större krav på lärarens personlighet.

Tycker du eller tycker du inte att lärarens insats snarare än metoden är det som avgör undervisningskvaliteten?

Självklart läraren.

Stefan skrev:
Anta vidare att vi inte idag vet något sätt att få en bättre lärarkår.


Hela ditt tredje stycke talar väl starkt emot detta antagande, eller har jag missförstått något?

OK, jag skulle säga "starkt förbättrad", eller nåt sånt.

I den mån disciplin är nödvändigt bör den tillämpas kraftfullt. Min förhoppning är att i första hand ha en god skola där alla trivs och disciplinära åtgärder blir undantag snarare än regel, men att de sker snabbt och effektivt då det är nödvändigt.

Visst, men med små barn, t ex, måste disciplinen vara närvarande mest hela tiden. Det är dock annorlunda med större barn.

F ö vill jag säga att lärare faktiskt tänker igenom vad de gör och att undervisningen inte sker så ogenomtänkt som man ibland kan få intrycket av här. T ex vad gäller glosexemplet: lärarna är faktiskt kapabla till att tänka igenom någotsånär hur barnen lär sig bäst. Det bör man inte glömma bort när man drar sina teorier om hur skolan bör skötas.

[J R Auk]

Verkligt kreativ?

Vad har fakta med kreativitet att göra?

Är inte det här självhävdelse Stefan?

Självhävdelse? Vad har detta med mig att göra?

Innan man kan vara kreativ t ex inom matematik måste man kunna en fasansfull mängd matematik. Dvs. matematiska fakta.

Jaså?

Så hur kunde dom landvinningar inom matematiken som lett oss till dagens situation uppkommit?

Hur kunde förhistoriska matematiker skapa nya lösningar på problem.

Angående självhävdelsen:
Jag tror att du har väldigt lätt för att lära det som är skrivet, det som är författat, men att du har svårare till egen kreation. Och detta tror jag leder till kryptiska uttalanden som att kreativitet kräver faktakunskap, vilket är vad du verkar ägna din tid åt (proppa in fakta).

[Stefan]

Jaså?

Så hur kunde dom landvinningar inom matematiken som lett oss till dagens situation uppkommit?

Hur kunde förhistoriska matematiker skapa nya lösningar på problem.

Jag menar naturligtvis att idag måste man kunna massa matematik för att vara kreativ i matematik. Givetvis var man inte tvungen att kunna lika mycket för att vara det på Euklides' tid.

Angående självhävdelsen:
Jag tror att du har väldigt lätt för att lära det som är skrivet, det som är författat, men att du har svårare till egen kreation. Och detta tror jag leder till kryptiska uttalanden som att kreativitet kräver faktakunskap, vilket är vad du verkar ägna din tid åt (proppa in fakta).

Jag tycker att det är ganska löjligt att komma med såna förolämpningar.

[J R Auk]

Jag trodde vi var tillräckligt distanserade för att föra all sorts disskution.

Dessutom är det inte en förolämpning. Tolka det igen.

Jag reagerade bara på, vad jag anser vara förolämpande mot alla som försöker skapa något "nytt", vara kreativa, ditt inlägg om faktakuskapskrav för kreativitet.

[J R Auk]

Det är klart att vissa saker är svårare att komma ihåg än andra, helt enkelt för att de är svårare att förstå. (Jag tror inte att du lär dig någon språkfilosofi av att titta på LOST.) En mer relevant fråga är hur mycket Wittgenstein du skulle lära dig av att se ett TV-program om hans filosofi. Min erfarenhet är att TV-mediet är dåligt till att lära ut invecklade saker. Förmodligen för att programmet rullar på i sin egen takt, medan läsandet hela tiden anpassas till den egna förståelsen.

Du tror inte att det kan ha att göra med att tv-serien har en spänning i sig självt medans Wittgenstein lockar till en ökad spänning i vår analys av vår omvärld.

Dvs primär spänning och sekundär spänning.

[J R Auk]

Jag vill bara tillägga att dagens skola bedrivs inte efter dom prinvciper som lärs ut till pedagoger och barnvårdare.

Vad säger det?

Vi tar det igen. Det verk som står för utbildning och lärande applicerar inte den kunskap om lärande och utbildning dom besitter på sin egen verksamhet.

Vad säger det?

Och för att avsluta den kunskap som vi idag (kanske dock inte jag) besitter, kommer stå oförändrad i värde om vi skulle börja lära våra arvtagare genom andra metoder.

Kunskap har ett egenvärde!!

[Stefan]

Jag trodde vi var tillräckligt distanserade för att föra all sorts disskution.

Diskussion? Du sa:

Citat:
Angående självhävdelsen:
Jag tror att du har väldigt lätt för att lära det som är skrivet, det som är författat, men att du har svårare till egen kreation. Och detta tror jag leder till kryptiska uttalanden som att kreativitet kräver faktakunskap, vilket är vad du verkar ägna din tid åt (proppa in fakta).

Du la inte fram några som helst argument för att jag skulle ha svårt att skapa något själv. Därför är det svårt att kalla ditt inlägg början på en diskussion. Dessutom hade vad jag kan eller inte kan ingenting med saken att göra.

Det är klart att det inte är särskilt önskvärt att inte vara kreativ. Därför är det en förolämpning att skriva så. Eftersom debatten inte hade någonting med mig att göra, tycker jag att det var onödigt och felaktigt att skriva så.

Dessutom är det inte en förolämpning. Tolka det igen.

? Ansvaret för att en tolkning blir riktig är inte bara tolkarens utan också avsändarens. Jag anser att den normala tolkningen av satser som "du har svårare att vara kreativ"/"du ägnar din tid åt att proppa in fakta" är att de är en förolämpning. Om du avsåg att säga något annat, säg det, och be om ursäkt för att du skapat ett olyckligt missförstånd.

Jag reagerade bara på, vad jag anser vara förolämpande mot alla som försöker skapa något "nytt", vara kreativa, ditt inlägg om faktakuskapskrav för kreativitet.

När man diskuterar värdefrågor upphöjer man alltid vissa värden och sänker andra. Innehavarna av de sänkta värdena kommer således alltid att känna sig "förolämpade". Det är helt normalt. Men det är en lång väg från det till att slunga personliga förolämpningar mot andra debattörer.

[Camilla]

Att lära sig språk gör man inte effektivt genom att läsa glosor, det gör man genom att lära sig meningsfulla meningar där orden ingår. Vem fasen kommer ihåg några glosor man inte satt in i meningar och uttalat? Det är ett helsike att plugga in glosor och ett heliske att minnas dem, inte särskilt effektivt då tycker jag. Sedan måste det naturligtvis upplevas meningsfullt att lära sig ett nytt språk. Det är därför man lär sig ett nytt språk fort när man verkligen har användning för det - det är roligt. Nyckelordet är motivation.

Hej Johan!

Jag ska berätta en anekdot som delvis motsäger och delvis bekräftar dina påståenden.

En tid efter att jag slutat gymnasiet fick jag för mig att jag skulle läsa lite klassiska romaner och samtidigt förbättra min engelska. När jag läste antecknade jag ord jag inte visste vad de betydde och pluggade in dem parallellt med att jag läste romanerna. På en vecka lärde jag mig kanske 1000 ord. Under en kort period förbättrade jag min engelska avsevärt och är nu tack vare detta plus att jag sedan dess skrivit många texter på engelska samt pratat mycket engelska bättre på detta språk än nästan alla svenskar jag känner och nästan alla utländska medborgare jag träffat som inte har engelska som modersmål.

En nyckel i min framgång var att jag faktiskt lade tid på att korvstoppa in en massa ord i mitt ordförråd på klassiskt sätt genom repetition. Detta underlättades dock av att jag kunde associera orden med deras kontext i romanerna jag läste.

För min del underlättas inlärning av ett nytt språk om ett flertal komponenter är närvarande:

inlärning = plugga glosor + glosornas sammanhang + använda språket i diskussion + skriva texter + motivation

Vänligen
Camilla

[Camilla]

Jag är exempelvis mer koncentrerad när jag läser Wittgenstein än när jag kollar på ett avsnitt av LOST, men ändå minns jag LOST-avsnittet bättre och kan ge (även om detta är svårt att värdera) fler detaljer om någon skulle fråga ut mig.

Hm. Jag är mer koncentrerad när jag ser LOST än när jag läser Wittgenstein och kommer även ihåg fler detaljer från LOST. Detta därför att jag hittar så mycket i serien att analysera och därför att den hos mig sätter igång så många associationer.

Vänligen
Camilla