Låt mig då förklara. Akademiska kategoriseringar skjuter förbi målet. Exempelvis Popper är en tydlig platoniker; en utav de främsta kännarna.
Hans förmodade kritik är inget annat än en vidarutveckling, eller ett förtydligande av vad Platon själv mycket väl kunde ha skrivit ( och även skrev i viss mån. Se Parmenides). Riktiga filosofer är inga dogmatiker. De liksom drivs att ifrågasätta sina egna teser.
Därför finns heller ingen analytisk ådra, ej heller en realistisk, eller idealistisk i strikt mening. D v s, en filosof - en verklig filosof - är ingen anhängare av något. Barn hänger efter mamma, filosofer ifrågsätter.
Uppdelningen i analytisk filosofi, existentialism, marxism, mm. är allmänt vedertagen, till skillnad från din mystiska uppdelning. Det är definitivt inte dumheter att säga att Quine, Kripke och Popper är analytiska filosofer; däremot är det dumheter att säga att de är "platoniker" utan att exakt definiera vad detta hemsnickrade uttryck betyder. "Analytisk filosofi" är en vedertagen term; "platoniker" är det inte. (Däremot är "platonist" en vedertagen term och betyder "metafysisk realist". Man kan vara platonist vad gäller universalier, tal, möjliga världar mm. Det betyder helt enkelt att man tror att det existerar universalie-objekt, tal-objekt, etc.)