Stefan skrev:Poängen är i alla fall att man kan använda det tautologiska resonemanget av typen "man gör det som känns bra" för att hitta ett 1-1-förhållande mellan varje önskan öN att göra N, och tron tM, där M är satsen "N får en gynnsam följd". Styrkan av tM är direkt proportionell mot öN, och (enligt dina definitioner) så är öN = 0 om tM < 50%. Instämmer du?
Jag förstår inte riktigt. Vi tilldelar viss nytta till olika utfall. T ex nytta 10 till att få mat i sig, nytta 20 till att vinna en tävling, etc. Vi har vidare en viss grad av tro att olika saker kommer att inträffa, givet att vi handlar på ett visst sätt. T ex tror vi kanske att om vi äter får vi mat i oss med 100 %, om vi ställer upp i tävlingen vinner vi med 30 %, osv. När vi bestämmer oss för vad vi ska göra multiplicerar vi dessa tal (nytta x grad av tro). Vi gör sedan det vi tror får mest gynnsamma följder. Är det det du menar?
Inte riktigt. Betrakta de bokstavsförkortningar jag använder i citatet ovan. Låt N, M, vara allmänna och N1, N2... M1, M2... vara bestämda. Betrakta nu (N1) "att få mat i sig" och öN1 som är önskan att få mat i sig i den givna situationen som det just nu är fråga om (se längre nedan).
Nu kan vi ha en tro om en massa saker, t.ex. att vissa saker kommer att inträffa givet N. Låt oss kalla det L. L1a är t.ex. att vi kommer att bli mätta om vi får mat i oss, L1b är att det kommer vara välsmakande att få just denna mat i munnen osv. För varje sådant påstående har vi en tro tL1i (i = a, b...) att detta verkligen kommer att vara fallet.
Slår vi nu samman alla dessa tL1i kan vi göra en bedömning ifall N1 är en önskvärd handling. Mer precist kan vi uttrycka alla dessa osäkra bedömningar kring tänkbara konsekvenser som en sammantagen osäker bedömning huruvid N1 kommer att vara oss till gagn eller till förfång, där dessa två har en trobaserad motsatsrelation liksom tP och tIcke-P, så att om vi tror att N1 är till gagn för oss med 30% tror vi samtidigt att det är till förfång för oss med 70%. Vi kallar denna tro tM1, där M1 är satsen "N1 kommer att vara till gagn för mig".
Se detta som ett första ordnings resonemang. Vi har ännu inte sammankopplat tM1 med öN1. För att göra det måste vi ta hänsyn till alternativ i konflikt med N1 i den aktuella situationen S. Vi kallar dessa Nj[S] (j = 1, 2...). Med "konflikt" menas här att ingen av Nj[S] kan utföras samtidigt, och en prioritering/beslut baserat på starkast önskan är därför nödvändig. För varje sådan Nj finns en uppsättning trosföreställningar om konsekvenser, tLji, som vi kan utvärdera till ett antal tMj. När vi gjort detta har det blivit dags att flytta upp ett steg i beslutshierarkin.
Nu följer andra ordningens beslutsresonemang, där vi söker sätta tM1, tM2... tMj i relation till varandra. Det är, utifrån dina definitioner, nämligen inte så att tMj = öNj, då "önskesumman" är låst till 100%.
Exempel: Av alla tMi[S1] (i[S1] = 1,2,3) är tM1 = 70%, tM2 = 60% och tM3 = 40%. Då är tIcke-M3 = 60% och alltså öN3 = 0%, så den går bort. Vi vet också att öN1+öN2 (+öN3=0) =100%. Om vi för enkelhetens skull sätter tMj = 50 till öNj = 0% så att vi helt enkelt drar bort 50% får vi att öN1 önskas dubbelt så starkt som öN2 (20% mot 10% efter avdrag; OBS dessa procentsatser endast för beräkning - inte knutna till någon variabel), och således ö[S1] = (öN1 66%, öN2 33%), vilket innebär att N1 kommer att utföras med 66% sannolikhet.
Vad sägs om det?
§